Kreationister, Evolutionsteorin och Big Bang

Jag skall i detta blogginlägg frångå min princip att försöka hålla mig till vetande och inte till tro. För som min lärare i matematik, fysik och kemi sa: ‘Tro det gör man i kyrkan. Vet gör man i övrigt eller söker vetande’. Jag har berättat att jag är kristen men gått ur Svenska Kyrkan och att jag inte tillhör något samfund. Vi börjar där.

Det var sommar och ljumma vindar när vi, mina kusiner på mammas sida och jag lekte med deras söndagsskolkamrater på Backamos vida fält. Backamo där såväl släktingar från Norge som släktingar från Västergötland, Bohuslän och Halland excerserat och övat. Vi sjöng läsarsånger efter att vi druckit saft. Rabarber eller hallon. Bara att välja. Sedan lekte vi trådleken samt dansade ringlekar. Glädje över att finnas och glädje över budskapet att ”Jesus älskar alla barnen. Alla barnen på vår jord. Röd och vit och gul och svart gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.” Vi sjöng. Livet lekte och framtiden såg ljus ut trots att detta var i mitten av 50-talet. Ransoneringen av kaffe och socker hade enligt de vuxna nyss försvunnit. Jag lärde mig att Gud är allt men främst kärleken.

Något år senare satt min farfar, han var gammal närmare 80 år, och spelade på gitarren för mig och sjöng de gamla psalmerna och sångerna från söndagsskolan. Vi satt i deras vardagsrum ut mot vägen och jag satt i soffan som jag nu har stående i mitt eget vardagsrum. Soffan där många frikyrkopastorer och representanter från Svenska Missionsförsamlingen sovit i var inte omklädd då. Samma mönster men omvända färger har min dotter i sin soffa i sin etta. Farfar, förman på stenhuggeri som fått följa med leveranser av gatusten till Paris och Bryssel runt förra sekelskiftet var även kommunstyrelsens ordförande och söndagsskollärare. Glädje över budskapet genomsyrade rummet när farfar sa till mig: ”Kom ihåg Inger. Det finns många vägar till Gud. Gud väljer den väg som är rätt för var och en”. Det jag fick med mig var att ingen, inte vi kristna lutheraner eller någon annan religion väger mer än någon annan människas. Det viktiga är att tro på Gud. Han ger oss inte vad vi ber om utan vad vi behöver. Inte nödvändigtvis samma sak.

Ytterligare något år senare besökte vi pappas kusin som var pastor i en av Örebromissionens församlingar. Vi var vid sjön Sommen i gränslandet mellan Östergötland och Småland. Efter en ljus gudstjänst så var det dags för saft och kaffe i trädgården hemma hos dem. Det kan ha varit den varma sommaren 1959 eller året efter. Pastorn sa något jag lade på minnet och aldrig glömt bort: ”De som är trångsynta och bara ser sig själva som de som tror rätt är som att försöka ta en för liten sko på en för stor fot.” Jag fick med mig mer glädje och även lärdomen att vi inte skall döma andra för det är ju så det står ‘på det att vi själva skall bli dömda’.

Det var våren 1967. Jag höll på att dö. Hade fått hög feber och haft över 40 grader i mer än några veckor. Febern steg och de som inte vill eller kan tro kan avfärda följande som feberhalucinationer. Det är upp till var och en att välja vad man vill tro på och vad man inte vill tro på. På dagen innan jag lades in på infektionskliniken med vad som visade sig vara körtelfeber om än ovanligt svår, hade jag en utomkroppslig upplevelse. Jag gick ur min kropp men såg på den från ovan. Sedan var jag på en äng där vinden blåste sommarbris. På den ängen såg jag en människa födas, leva sitt liv och dö längre bort samtidigt som jag när människan föddes fick höra sju ljuvliga stämmor som följde allt jag såg kände doften av och upplevde. När människan dog så steg några stämmor och andra föll till jorden. En röst sa till mig: Så är det efter döden.
Det var mitt eget liv jag såg. Jag kom tillbaka med känsel bara i några fingrar. Fick kämpa mig upp till medvetande.

Gud talar till alla människor oavsett namn och religion. Det finns bara en Gud och det viktigaste är att vi kommer ihåg att Gud och Jesus är glädje och skänker glädje även i de svåraste situationerna. Gud ger inte vad vi ber om utan vad vi behöver.

Vi människor kan inte dela in oss i något annat än de som tror, de som tvivlar och de som ännu inte eller aldrig tror. För oss som tror är det viktigt att komma ihåg att vi bara är människor. Alla människor är lika värda om än olika.

Så till Kreationisterna, Evolutionsteorin och Big Bang. Det förvånar mig mycket att de som tror inte ser att såväl Evolutionsteorin som Big Bang är de bevis vi har för Guds existens.

Jag börjar med det lätta eller rättare sagt med det som borde vara lätt för alla som tror på kärlekens budskap:
Vem utom Gud skulle kunna skapa någonting av ingenting? Big Bang är för mig och många andra det vetenskapliga beviset för Guds existens.

Sedan vill jag påminna om att Adam och Eva fördrevs ur Edens lustgård. Vi lever inte i Eden. Vi människor har fria val. Om vi inte haft det och predestination varit det som varit det rätta, så hade varken böner eller tacksägelse förändrat tillvaron. Ingen skulle kommit till tro oavsett om det är vår egen kristna tro eller någon av de två andra som också delar det vi kallar Gamla Testamentet med oss. Vilka? Muslimer och Judar.

Det finns inget med evolutionsteorin som strider mot Guds existens. Tvärt om. Vi människor är bara människor och de varelser, människor, människoliknande varelser eller de vi kallar djur som funnits och finns lever inte i Edens lustgård. Det blir fel ibland men om inte Gud funnits, så hade vi aldrig blivit människor. Gud korrigerar fel men han väljer inte ut någon speciell för sina ändamål. I allt som lever och finns, finns kärleken till oss som nu kallar oss människor. Men Skapelseberättelsen då undrar någon. Skall man inte tro på vart enda ord i den? Jag ber de som tror att den text de kristna själva lärt sig är den enda rätta att gå tillbaka i tiden. Se, läs och jämför t.ex. Drottning Kristinas Bibels texter med samma texter i den Bibel som gavs till alla som konfirmerades på 60-talet med den nu gällande bibeltolkningen eller Er egen församlings utgåva av våra Bibeltexter. Det är inte så att ord står på samma ställe eller ens har samma värde för oss som de hade för andra i äldre tider. Översättningar och tolkningar har gjorts av människor. Vi är inte fullkomliga.

Så ett budskap till KDU: Tänk lite mer på kärleken och mindre på vem som person mest står för det som står Intelligent Design, Kreationister och Livets Ord nära. Glädjen inte osämja är det som Kristendomen ger för var och en som lyssnar. Gud ger oss vad vi behöver. Inte nödvändigtvis vad vi ber om.

KDU stödjer Mats Odell, GP 6 oktober 2011
KDU stödjer Mats Odell, SvD 6 oktober 2011
Vi ger vårt stöd till Mats Odell, KDU på SvD Brännpunkt 6 oktober 2011

Ett litet ord på vägen till Mats Odell kan kanske tyckas förmätet. Men frågan är om det är värt striden att vinna segern och förlora själen. Förlorar själen gör vi människor bara om vi sätter oss själva högre än någon annan. Det finns skäl till att de gamle sa att sår man split stillar det inte vågorna.

Fult sätt att debattera, Odell om stämpeln som högerkristen i Världenidag.se 5 oktober 2011
KD i Sörmland stöttar Hägglund, Sveriges Radio 5 oktober 2011

Varje tid har sin rätt att bli tagen på allvar och få tron levande in i det vetenskapen i den tiden kommit fram till. Tro är inte vetenskap. Tro är en gåva som vi får. Om vi väljer att se gåvan är en annan sak.

Read Full Post »

Inte skolans fel

att socialdemokraterna med paret Myrdal i spetsen förespråkade att barnen skulle börja i det vi senare kallade dagis. Gärna så tidigt som möjligt. För att säkerställa att så skedde, så ändrades skattelagstiftningen. I stället för att ett par kunde få skatta tillsammans, så skulle var och en skatta för sig. Vilket ledde till att det inte längre var lika lönsamt att ha mamma hemma när barnen var små.

Jo jag vet. På 70-talet skulle ju bara ‘alla’ kvinnor förverkliga sig själva. Kvinnor kan, vill och törs skreks det från scenerna. Och nog kan kvinnor, det är inte där problemet låg eller ligger. För på 30-40 år har inte mycket hänt. Annat än att barnen drabbats i dubbel bemärkelse. Först skall de jagas upp tidigt på morgonen. En del av dem hinner knappt få i sig frukost och absolut inte frukost i lugn och ro.

Finns inte mycket val speciellt inte för ensamma mammor. Där håller jag gärna med. Har själv varit ensam mamma efter skilsmässa. Men inte mår barn som jagas upp innan de sovit färdigt, som hastas till dagis av jäktade föräldrar för att redan som 1 åringar umgås i stora barngrupper, dagmammorna lyckades ju många svenska kommuner näst intill utrota ur möjligheternas vokabulär under 1990-talet, inte mår dessa små bra av att år ut och år in stressas till dagis, hem, till aktiviteter, sedan till fritids innan skolan och efter skolan, barn vars föräldrar talar om kvalitétstid men där föräldrarna ofta klagar på läxorna i skolan eftersom föräldrarna inte lärt sig att ta sig tid med sina barn utan att jaga efter nya upplevelser, träning eller annat. Barn som inte ens får rätten att sitta och ha långtråkigt utan som alltid måste matas för att de inte skall bli ledsna. Hur i hela fridens namn kan barnen bli annat än stressade då?

För att inte tala om allt curlande, jämnande av vägen för att de små som blir större skall få det så bra som möjligt och inte behöva råka ut för mer problem än absolut nödvändigt….

Dessa barn, de flesta barn, nästan alla barn eller är det alla? Därom råder ingen konsensus, dock har de lärt sig att det lönar sig att skrika och gapa högt, högst, dessa barn kommer till ett klassrum där en del redan kan läsa lika bra som de bör göra i 3:an och 4:an medan andra knappt kan stava sig genom texten. Alla skall läsa samma, helst inte avvika. En del kan räkna multiplikationstabellen och andra kan inte mer än siffrorna….. vad händer? Mer än ett av barnen i varje klass blir frustrerade och stressade över att inte få fortsätta utveckla sina starka sidor. För alla skall göra samma sak, inte gå före och helst inte komma efter. Stressade redan från tidiga mornar som 1-åringar kommer barnen när de väl är skolmogna, skolmogna? varierar i ålder…., att möta nya oväntade hinder. Hinder de aldrig hört talas om än mindre förstår. Några blir utåtagerande, andra blir de tysta flickorna som lär sig utantill för att kunna komma ihåg, vare sig de förstått det de lärt sig läsa in eller ej, andra blir de stökiga killarna allt för att synas och märkas för deras intelligens stimuleras tyvärr dåligt i en grundskola där alla barn i samma ålder förutsätts utvecklas lika.

Psykologer larmar om stress hos barn, GP 3 juli 2010
Varning för stress hos barn, Östran 3 juli 2010

Tillägg 4 juli 09.47 Det kan hända att Kristdemokraternas partistämma som understödda av Kristdemokraternas ungdomar röstat för ”Partiet vill nämligen utreda frivillig sambeskattning för gifta par, något som avskaffades i Sverige redan 1972 med motiveringen att det var en kvinnofälla” KD utred sambeskattning igen, SvT 3 juli 2010
Kristdemokraternas Riksting kan ha rätt i att göra denna utredning – då bör inte bara gifta par oavsett könstillhörighet med barn utan även samboende par med barn ingå i de som ev. skulle kunna sambeskattas frivilligt. Kvinnofälla? Säkert många gånger. Men hellre en kvinnofälla än barn som faller i avgrunden pga av den stress som vuxna pådyvlar dem från ett års ålder. Barn behöver någon som tar sig tid att lyssna. Barn behöver lugn och ro samt att få ha det långtråkigt. Inte bara umgås med ett större antal andra barn i stora barngrupper från tidig dagisålder tills de gått ut 9:an.

Som Kalle Bäck. en ung kristdemokrat som är namne till min favoritlärare på Linköpings Universitet den gång det begav sig där senast, skriver i sin blogg: ”Rikstinget röstade också igenom att vi Kristdemokraterna ska driva frågan om att utreda införandet av frivilliga sambeskattning. Detta är ytterligare ett exempel på hur mer makt kan flyttas från politiker och sociala ingenjörer till familjer. ” Kristdemokraterna – det frihetliga alternativet, Kryssakalle.se 3 juli 2010

Något måste förändras i grunden för att frågan ”Var finns föräldrarna” inte skall behöva ställas år ut och år in. Se Nytt år – samma fråga, Norah4you 28 juni 2010 på alltför många håll i landet verkar det som om föräldrar abdikerat. Men oavsett att jag som moderat inte delar alla åsikter som Kristemokraterna har, så går det inte att komma ifrån att Föräldrar skall uppfostra sina barn, Norah4you 13 februari 2010 Det är inte samhället eller skolan som skall utgöra barnens trygghet. Väljer man att skaffa barn, får man ta det goda med det onda och leva så att det är bäst för barnet. Det är inget som går att göra mallar för. Varje barn är unikt. Alla är lika värda, men olika.

Göran vid gränspolisen, SvD Ledarsidan 4 juli 2010

Read Full Post »