Jag skall i detta blogginlägg frångå min princip att försöka hålla mig till vetande och inte till tro. För som min lärare i matematik, fysik och kemi sa: ‘Tro det gör man i kyrkan. Vet gör man i övrigt eller söker vetande’. Jag har berättat att jag är kristen men gått ur Svenska Kyrkan och att jag inte tillhör något samfund. Vi börjar där.
Det var sommar och ljumma vindar när vi, mina kusiner på mammas sida och jag lekte med deras söndagsskolkamrater på Backamos vida fält. Backamo där såväl släktingar från Norge som släktingar från Västergötland, Bohuslän och Halland excerserat och övat. Vi sjöng läsarsånger efter att vi druckit saft. Rabarber eller hallon. Bara att välja. Sedan lekte vi trådleken samt dansade ringlekar. Glädje över att finnas och glädje över budskapet att ”Jesus älskar alla barnen. Alla barnen på vår jord. Röd och vit och gul och svart gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.” Vi sjöng. Livet lekte och framtiden såg ljus ut trots att detta var i mitten av 50-talet. Ransoneringen av kaffe och socker hade enligt de vuxna nyss försvunnit. Jag lärde mig att Gud är allt men främst kärleken.
Något år senare satt min farfar, han var gammal närmare 80 år, och spelade på gitarren för mig och sjöng de gamla psalmerna och sångerna från söndagsskolan. Vi satt i deras vardagsrum ut mot vägen och jag satt i soffan som jag nu har stående i mitt eget vardagsrum. Soffan där många frikyrkopastorer och representanter från Svenska Missionsförsamlingen sovit i var inte omklädd då. Samma mönster men omvända färger har min dotter i sin soffa i sin etta. Farfar, förman på stenhuggeri som fått följa med leveranser av gatusten till Paris och Bryssel runt förra sekelskiftet var även kommunstyrelsens ordförande och söndagsskollärare. Glädje över budskapet genomsyrade rummet när farfar sa till mig: ”Kom ihåg Inger. Det finns många vägar till Gud. Gud väljer den väg som är rätt för var och en”. Det jag fick med mig var att ingen, inte vi kristna lutheraner eller någon annan religion väger mer än någon annan människas. Det viktiga är att tro på Gud. Han ger oss inte vad vi ber om utan vad vi behöver. Inte nödvändigtvis samma sak.
Ytterligare något år senare besökte vi pappas kusin som var pastor i en av Örebromissionens församlingar. Vi var vid sjön Sommen i gränslandet mellan Östergötland och Småland. Efter en ljus gudstjänst så var det dags för saft och kaffe i trädgården hemma hos dem. Det kan ha varit den varma sommaren 1959 eller året efter. Pastorn sa något jag lade på minnet och aldrig glömt bort: ”De som är trångsynta och bara ser sig själva som de som tror rätt är som att försöka ta en för liten sko på en för stor fot.” Jag fick med mig mer glädje och även lärdomen att vi inte skall döma andra för det är ju så det står ‘på det att vi själva skall bli dömda’.
Det var våren 1967. Jag höll på att dö. Hade fått hög feber och haft över 40 grader i mer än några veckor. Febern steg och de som inte vill eller kan tro kan avfärda följande som feberhalucinationer. Det är upp till var och en att välja vad man vill tro på och vad man inte vill tro på. På dagen innan jag lades in på infektionskliniken med vad som visade sig vara körtelfeber om än ovanligt svår, hade jag en utomkroppslig upplevelse. Jag gick ur min kropp men såg på den från ovan. Sedan var jag på en äng där vinden blåste sommarbris. På den ängen såg jag en människa födas, leva sitt liv och dö längre bort samtidigt som jag när människan föddes fick höra sju ljuvliga stämmor som följde allt jag såg kände doften av och upplevde. När människan dog så steg några stämmor och andra föll till jorden. En röst sa till mig: Så är det efter döden.
Det var mitt eget liv jag såg. Jag kom tillbaka med känsel bara i några fingrar. Fick kämpa mig upp till medvetande.
Gud talar till alla människor oavsett namn och religion. Det finns bara en Gud och det viktigaste är att vi kommer ihåg att Gud och Jesus är glädje och skänker glädje även i de svåraste situationerna. Gud ger inte vad vi ber om utan vad vi behöver.
Vi människor kan inte dela in oss i något annat än de som tror, de som tvivlar och de som ännu inte eller aldrig tror. För oss som tror är det viktigt att komma ihåg att vi bara är människor. Alla människor är lika värda om än olika.
Så till Kreationisterna, Evolutionsteorin och Big Bang. Det förvånar mig mycket att de som tror inte ser att såväl Evolutionsteorin som Big Bang är de bevis vi har för Guds existens.
Jag börjar med det lätta eller rättare sagt med det som borde vara lätt för alla som tror på kärlekens budskap:
Vem utom Gud skulle kunna skapa någonting av ingenting? Big Bang är för mig och många andra det vetenskapliga beviset för Guds existens.
Sedan vill jag påminna om att Adam och Eva fördrevs ur Edens lustgård. Vi lever inte i Eden. Vi människor har fria val. Om vi inte haft det och predestination varit det som varit det rätta, så hade varken böner eller tacksägelse förändrat tillvaron. Ingen skulle kommit till tro oavsett om det är vår egen kristna tro eller någon av de två andra som också delar det vi kallar Gamla Testamentet med oss. Vilka? Muslimer och Judar.
Det finns inget med evolutionsteorin som strider mot Guds existens. Tvärt om. Vi människor är bara människor och de varelser, människor, människoliknande varelser eller de vi kallar djur som funnits och finns lever inte i Edens lustgård. Det blir fel ibland men om inte Gud funnits, så hade vi aldrig blivit människor. Gud korrigerar fel men han väljer inte ut någon speciell för sina ändamål. I allt som lever och finns, finns kärleken till oss som nu kallar oss människor. Men Skapelseberättelsen då undrar någon. Skall man inte tro på vart enda ord i den? Jag ber de som tror att den text de kristna själva lärt sig är den enda rätta att gå tillbaka i tiden. Se, läs och jämför t.ex. Drottning Kristinas Bibels texter med samma texter i den Bibel som gavs till alla som konfirmerades på 60-talet med den nu gällande bibeltolkningen eller Er egen församlings utgåva av våra Bibeltexter. Det är inte så att ord står på samma ställe eller ens har samma värde för oss som de hade för andra i äldre tider. Översättningar och tolkningar har gjorts av människor. Vi är inte fullkomliga.
Så ett budskap till KDU: Tänk lite mer på kärleken och mindre på vem som person mest står för det som står Intelligent Design, Kreationister och Livets Ord nära. Glädjen inte osämja är det som Kristendomen ger för var och en som lyssnar. Gud ger oss vad vi behöver. Inte nödvändigtvis vad vi ber om.
KDU stödjer Mats Odell, GP 6 oktober 2011
KDU stödjer Mats Odell, SvD 6 oktober 2011
Vi ger vårt stöd till Mats Odell, KDU på SvD Brännpunkt 6 oktober 2011
Ett litet ord på vägen till Mats Odell kan kanske tyckas förmätet. Men frågan är om det är värt striden att vinna segern och förlora själen. Förlorar själen gör vi människor bara om vi sätter oss själva högre än någon annan. Det finns skäl till att de gamle sa att sår man split stillar det inte vågorna.
Fult sätt att debattera, Odell om stämpeln som högerkristen i Världenidag.se 5 oktober 2011
KD i Sörmland stöttar Hägglund, Sveriges Radio 5 oktober 2011
Varje tid har sin rätt att bli tagen på allvar och få tron levande in i det vetenskapen i den tiden kommit fram till. Tro är inte vetenskap. Tro är en gåva som vi får. Om vi väljer att se gåvan är en annan sak.
Norah4you's Weblog 