Varför skaffa barn,

om man inte är beredd att avstå från något av det man innan man får barn betraktar som viktigt. Barn behöver sina föräldrar, första året anser jag barnet behöver modern mer men sedan är det frågan om det inte mer och mer ju äldre barnet blir behövs egen tid, inte bara sk. kvalitétstid, med fadern.

Kom ihåg en sak: Det du sår, är det du får skörda. Om du går och tror att du får nära kontakt med ditt barn när du lämnar det på dagis tidigt på morgonen, hämtar på sen eftermiddag för att rusa och handla i bästa fall låta barnet vara med dig när du lagar mat, för du kör väl inte snabbmatsvarianten innan du och barnet stressar vidare för att hinna med allt som du och din partner anser ”man måste” hinna med.

Jag glömmer aldrig en medelålders kvinna jag råkade tala med vid busshållplatsen. Hon berättade att hon hade blivit uppringd från ett ålderdomshem, det hette så på den tiden, där personalen undrade varför hon aldrig kom och hälsade på sin åldriga pappa. Han sa kvinnan, han gick ut genom dörren när jag var 12 år och hörde aldrig av sig eller svarade på kort eller brev jag skickade. Han var inte mycket hemma innan heller. Och aldrig hade han tid att sitta och bara vara

Har själv varit ensam frånskild mamma. Jag vet vilka problem man då har för att få ekonomin, tiden och allt att gå ihop. I mitt fall valde jag att byta karriär och skola om mig till SO-lärare. Dels fick jag mer tid de åren jag läste. Dels fick jag något så när samma dygnsrytm och lediga dagar som min dotter. Vi hade det inte fett. Snarast tvärt om. Men det är som ungdomar, stökpellarna här i Göteborg m.fl., säger när jag talar med några, vilket jag gör nästan varje dag: De har aldrig tid att sitta och lyssna och inte får jag ta med mig mer än en eller två kompisar hem heller Tro katten att vi får barn som inte känner sig hemma någonstans. Eller rättare sagt inte känner sig som det viktigaste föräldrarna fått. Man behöver inte pengar, dyra utlandsresor eller märkeskläder för att ta sig tid att sitta med sitt/sina barn och bara vara. Lyssna och svara.

Inte det bästas för våra barn, Maria Haldesten på GP-s ledarsida 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, Expressen 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, Aftonbladet 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, SvD 12 maj 2013
Förskolestarten sker allt tidigare, DN 12 maj 2013

Kom inte och försök inbilla mig att en ettåring mår bättre av att vara i förskola än hemma eller möjligen hos en dagmamma. Den förälder som försöker påstå det, den lurar sig själv och sätter inte barnet före sina egna önskemål. Börja med att läsa barn- och ungdomars utveckling. Alldeles för få i samhället idag verkar förstå att förälder är man hela livet, oavsett vad som händer. En förälders viktigaste egenskap är att älska sitt barn ovillkorat och att visa barnet att det duger. Det hjälper inte med aldrig så mycket pengar om inte kärleken, närheten och viljan att ta sig tid finns.
Så frågan kvarstår: Varför skaffa barn om man bara vill lasta av det på förskola, dagis, fritids o.s.v. Skaffar du barn, är det du som förälder som har skyldighet att vara där för ditt barn. Det är ditt barn och inte samhällets!

Read Full Post »

Bra det finns, men ingen Mänsklig Rättighet

att barn som får syskon skall få vara på dagis alls.

Det är bra för barnet att vara hemma och inte känna sig undanskuffad, för barn har en tendens att känna sig förfördelade OM syskon får något de själva inte får. T.ex. närhet och tillgång till mamma eller pappa som inte är hemma så länge, har tid så ofta. Läs tar sig tid så ofta. Skylla på att man behöver jobba båda för att man behöver pengarna eller för att man vill bo/resa/ha bil eller sommarstuga är inget argument som hindrar ett barn från att känna sig undanskuffat. Så undrar en del föräldrar och dagispersonal varför nyblivna storasystrar/storebröder blir stökiga och oroliga…. Dags för Er att vakna upp. Förälder är man hela livet och är man inte beredd på att vara det, dvs ändra sitt liv och i förlängningen sina värderingar, då är det något som brustit någon gång nånstans. Låt inte det vandra vidare till nästa generation!

Men som sagt. Det är bra att barn som blir storebror eller stora syster har rätt att vara på dagis 15 timmar per vecka. För om nu förälder inte anser sig klara av att ge båda eller flera barn den tid de behöver, så är det självfallet klart att barnet behöver få känna sig sedd. Därom råder inget tvivel. Dock är det enligt svensk tradition och lag FÖRÄLDRAR som ansvarar för sina barns uppfostran. Ibland undrar jag hur det står till för när en förälder klagar för att barnet inte får vara mer än 15 timmar i veckan på dagis, då undrar jag varför man skaffat fler barn. Barn behöver inte prylar och fina märken, inte utlandsresor eller egna mobiler i tidig ålder. Barn behöver vuxna som har och tar sig tid med barnet. Barn behöver bli sedda, kramade, pussade och få vara med i köket, i trädgården, få egen tid med föräldern när föräldern inte är stressad, få rätten att vara barn.

Ger jag dig som är ensam förälder dåligt samvete? Det behöver du inte ha. Du har inte många alternativ utan tvingas ta de jobb som finns om du vill byta jobb eller jobba kvar där du jobbade innan du blev förälder oavsett om ni då var två eller du tidigt blev ensam. Jag skilde mig själv när min dotter var tre år. Man måste välja vad som är bäst för barnet. Det är inte en mänsklig rättighet att bli förälder men en rättighet för ett barn att få leva utan hot, slag eller rädsla. Det är en Mänsklig rättighet barnet har att få tillgång till sin kultur, sitt arv och att ha föräldrar som bryr sig om. Bry sig om handlar om att ta tid, för tid har man alltid råd med även om det inte är hela dygnet, hela dagen eller ens när man som ensam förälder tvingas lämna barnet på dagis halv sju för att åka kollektivt till jobb och vara där mellan 8 och 17 (eller 16) för att därefter hämta barnet, handla, laga kvällsmat o.s.v. En ensam förälder behöver tid med sitt barn innan barnet skall sova. Barnet är inte det som frågar efter framtida idrottskarriär eller modelluppdrag och för att en ensam förälder skall orka, så behövs den gemensamma halvtimman/timman utan stress så barnet somnar och föräldern får tid att bara vara. Det unnar jag alla. Barn och vuxna.

Laga kvällsmat är förresten ett utmärkt tillfälle att låta barnet vara med. Barn kan hjälpa till eller bara få vara nära. Äta gemensam kvällsmat i lugn och ro unnar jag varje barn. Inte att stressa i sig en macka eller snabbmat för att sedan köras till någon aktivitet om än aldrig så rolig. Att vara barn är att få vara barn och inte prackas på alltför många val i allt för tidig ålder. Att bara vara är viktigt hela livet men mest viktigt när man är liten. Att känna sig älskad och att mamma/pappa lägger ner tidningen, sätter sig ner och lyssnar/berättar är viktigare än all världens barnprogram på TV som tyvärr ofta används som surrogat för barnpassning. Barnpassning som alltför många barn upplever att de får alltför många timmar per dag.

Alva 4 år fick vänta i regnet medan kompisarna åt frukost, SvT 14 oktober 2012 OCH? Vilken förälder tänker så lite på sitt barn att den när man är mamma eller pappaledig tar barnet till kompisar vid tid man vet att de skall äta? Oavsett om kompisarna äter på dagis eller hemma? Något ansvar för sina egna barns känslor måste väl alla föräldrar känna? Eller har jag fel tycker Ni som tror att samhället skall och har råd att uppfostra och ta hand om Era barn för att tillfredställa Ert behov av tid utan barnet? Skilj på tid som du tvingas ta för att jobba och tid du väljer bort att vara med ditt barn. Två helt olika saker. Inser du inte det, då undrar jag varför du skaffat barn. Barn är inte ett snyggt attribut att visa upp nytvättat när det passar. Väljer man att skaffa barn, så är man förälder hela livet!

Syskon stängs ute från förskola, SvT 14 oktober 2012 Jag vet att paret Myrdal ansåg att samhället är det som skall uppfostra barnen. Jag vet att det var vanligt i vissa länder och kulturer att barn och föräldrar skilts åt och bara haft umgängestid tillsammans. Men tycker du verkligen att det är det som är vad ett barn behöver och vad ett barn skall ha rätt till? I så fall undrar jag varför du valde att bli förälder. Behöva jobba är en sak. Välja att göra annat i stället för att umgås med sitt/sina barn något helt annat. Alldeles för många av de stökigaste ungdomarna, och jag talar med sådana varje vecka, säger två saker: Att föräldrarna inte tar sig tid att lyssna när barnet behöver. Samt att de sällan får ta in mer än en kompis eller två åt gången. Tro sjutton att vi har ungdomar som inte fått normer hemifrån och som drar på gator och torg samt hittar på det ena eller andra. Låt dina barn ta in kompisar. Så länge det finns golv att sitta på så duger det. Har du bara saft hemma så duger det. Annars duger vatten. Det är tid med dig ditt barn behöver och att du accepterar att barnet tar hem kompisar. Vad gör det om det blir lite stökigt eller högljutt. Har du gett tid till ditt barn, så är det troligt att ditt barn ger av sin tid till att hälsa på dig när du blir äldre!

Föräldrar kritiska till förskoleregler, Expressen 14 oktober 2012 Själv är jag kritisk till föräldrar som inte vill/vågar eller törs vara föräldrar.

Read Full Post »

Inte skolans fel

att socialdemokraterna med paret Myrdal i spetsen förespråkade att barnen skulle börja i det vi senare kallade dagis. Gärna så tidigt som möjligt. För att säkerställa att så skedde, så ändrades skattelagstiftningen. I stället för att ett par kunde få skatta tillsammans, så skulle var och en skatta för sig. Vilket ledde till att det inte längre var lika lönsamt att ha mamma hemma när barnen var små.

Jo jag vet. På 70-talet skulle ju bara ‘alla’ kvinnor förverkliga sig själva. Kvinnor kan, vill och törs skreks det från scenerna. Och nog kan kvinnor, det är inte där problemet låg eller ligger. För på 30-40 år har inte mycket hänt. Annat än att barnen drabbats i dubbel bemärkelse. Först skall de jagas upp tidigt på morgonen. En del av dem hinner knappt få i sig frukost och absolut inte frukost i lugn och ro.

Finns inte mycket val speciellt inte för ensamma mammor. Där håller jag gärna med. Har själv varit ensam mamma efter skilsmässa. Men inte mår barn som jagas upp innan de sovit färdigt, som hastas till dagis av jäktade föräldrar för att redan som 1 åringar umgås i stora barngrupper, dagmammorna lyckades ju många svenska kommuner näst intill utrota ur möjligheternas vokabulär under 1990-talet, inte mår dessa små bra av att år ut och år in stressas till dagis, hem, till aktiviteter, sedan till fritids innan skolan och efter skolan, barn vars föräldrar talar om kvalitétstid men där föräldrarna ofta klagar på läxorna i skolan eftersom föräldrarna inte lärt sig att ta sig tid med sina barn utan att jaga efter nya upplevelser, träning eller annat. Barn som inte ens får rätten att sitta och ha långtråkigt utan som alltid måste matas för att de inte skall bli ledsna. Hur i hela fridens namn kan barnen bli annat än stressade då?

För att inte tala om allt curlande, jämnande av vägen för att de små som blir större skall få det så bra som möjligt och inte behöva råka ut för mer problem än absolut nödvändigt….

Dessa barn, de flesta barn, nästan alla barn eller är det alla? Därom råder ingen konsensus, dock har de lärt sig att det lönar sig att skrika och gapa högt, högst, dessa barn kommer till ett klassrum där en del redan kan läsa lika bra som de bör göra i 3:an och 4:an medan andra knappt kan stava sig genom texten. Alla skall läsa samma, helst inte avvika. En del kan räkna multiplikationstabellen och andra kan inte mer än siffrorna….. vad händer? Mer än ett av barnen i varje klass blir frustrerade och stressade över att inte få fortsätta utveckla sina starka sidor. För alla skall göra samma sak, inte gå före och helst inte komma efter. Stressade redan från tidiga mornar som 1-åringar kommer barnen när de väl är skolmogna, skolmogna? varierar i ålder…., att möta nya oväntade hinder. Hinder de aldrig hört talas om än mindre förstår. Några blir utåtagerande, andra blir de tysta flickorna som lär sig utantill för att kunna komma ihåg, vare sig de förstått det de lärt sig läsa in eller ej, andra blir de stökiga killarna allt för att synas och märkas för deras intelligens stimuleras tyvärr dåligt i en grundskola där alla barn i samma ålder förutsätts utvecklas lika.

Psykologer larmar om stress hos barn, GP 3 juli 2010
Varning för stress hos barn, Östran 3 juli 2010

Tillägg 4 juli 09.47 Det kan hända att Kristdemokraternas partistämma som understödda av Kristdemokraternas ungdomar röstat för ”Partiet vill nämligen utreda frivillig sambeskattning för gifta par, något som avskaffades i Sverige redan 1972 med motiveringen att det var en kvinnofälla” KD utred sambeskattning igen, SvT 3 juli 2010
Kristdemokraternas Riksting kan ha rätt i att göra denna utredning – då bör inte bara gifta par oavsett könstillhörighet med barn utan även samboende par med barn ingå i de som ev. skulle kunna sambeskattas frivilligt. Kvinnofälla? Säkert många gånger. Men hellre en kvinnofälla än barn som faller i avgrunden pga av den stress som vuxna pådyvlar dem från ett års ålder. Barn behöver någon som tar sig tid att lyssna. Barn behöver lugn och ro samt att få ha det långtråkigt. Inte bara umgås med ett större antal andra barn i stora barngrupper från tidig dagisålder tills de gått ut 9:an.

Som Kalle Bäck. en ung kristdemokrat som är namne till min favoritlärare på Linköpings Universitet den gång det begav sig där senast, skriver i sin blogg: ”Rikstinget röstade också igenom att vi Kristdemokraterna ska driva frågan om att utreda införandet av frivilliga sambeskattning. Detta är ytterligare ett exempel på hur mer makt kan flyttas från politiker och sociala ingenjörer till familjer. ” Kristdemokraterna – det frihetliga alternativet, Kryssakalle.se 3 juli 2010

Något måste förändras i grunden för att frågan ”Var finns föräldrarna” inte skall behöva ställas år ut och år in. Se Nytt år – samma fråga, Norah4you 28 juni 2010 på alltför många håll i landet verkar det som om föräldrar abdikerat. Men oavsett att jag som moderat inte delar alla åsikter som Kristemokraterna har, så går det inte att komma ifrån att Föräldrar skall uppfostra sina barn, Norah4you 13 februari 2010 Det är inte samhället eller skolan som skall utgöra barnens trygghet. Väljer man att skaffa barn, får man ta det goda med det onda och leva så att det är bäst för barnet. Det är inget som går att göra mallar för. Varje barn är unikt. Alla är lika värda, men olika.

Göran vid gränspolisen, SvD Ledarsidan 4 juli 2010

Read Full Post »

Dammsugare och jämlikhet.

Det där med jämlikhet är svårt. För vad är jämlikhet? Idag tycks det vara millimeterrättvisa i rätt att ta plats utifrån ‘sin’ könstillhörighet. Det må vara kvotering som förespråkas för kvinnor till styrelserummens heliga, oheliga?, beslutanderätt eller kvotering för att fördela barnledigheten efter varje ny babys födelse. Det må vara rätten att ‘förverkliga sig själv’ lika mycket som med-/mot? parten får göra. Kvinnan vill kliva rakt ner i mannens skor som de står där under hatthyllan. Och varför? Bara för att försöka fylla ut skorna och gå i gamla fotspåren som fortfarande finns från den tid då männen var, enligt kvinnors sätt att se det, de som gick före. Nåväl än och annan man fanns det säkert som trodde att han var grädden på tårtan och att frun hans bara var utsmyckningen. Därtill indoktrinerad av en framväxande socialdemokrati där kampen mot överheten blev kampen för den orättvisa rättvisan utifrån dogmer och teorier som sällan hade sin verklighetsförankring ute i den grå vardagen annat än under efterkrigstidens 50-tal.

Själv hade jag en helt annan bild och har den kvar i minnet. För mig var det naturligt att män var de som dammsugade, hjälpte till att hänga tunga tvätten när de kom hem från arbetet. Jag är 60 år gammal och det jag tänkte berätta om mitt 50- och 60-tal har väldigt lite med den socialdemokratiska verklighetsbilden att göra när det gäller könen.

I ärlighetens namn så skurade mamma som var hemma golven. Men från mina första år och fram till ett halvår innan pappas död för två år sedan månaden innan han blev 93 då de, mamma och pappa, pga pappas svåra cancer fick flytta till vårdhem, så var det pappa som var den som dammsugade mest. Minst en gång i veckan och gärna oftare om mamma var hos hårfrisörskan, på stan och handlade – hon älskade att gå i affärer även om kassan sällan innan de sista åren tillät många inköp, så kom dammsugaren fram. Hon trodde att hon var den som dammade allt. Men det räckte att hon och vi systrar, har en, vände ryggen till, så kom dammtrasan fram och pappa gjorde grovjobbet. Däremellan pysslade han med äppleträden, gräsmattan och de andra buskarna. Mamma skötte blommorna. Jag trodde faktiskt att alla, nåväl nästan alla, hade det så för så var det inte bara när jag som enda barn fram tills vi flyttade till Linköping från Utby hade det. Det var undantag bland alla de som byggt sina egna hem där i Utby där det inte var männen man såg bära ut mattorna och som minst hjälpa till att piska dem. Där fanns lokföraren och försäljaren, där fanns poliskonstapeln och arbetaren på SKF, där fanns alla möjliga och bara i några få undantagsfall som den intellektuelle vars fru och äldre barn förmodligen gjort mesta jobbet när huset byggdes och byggmästaren som hade hand om byggandet av några av de första höghusen i Kortedala, som man aldrig såg med dammsugare eller bärande mattor som behövde skakas, piskas och/eller grovtvättas.

Inte förrän något år efter att vi flyttat först till en lägenhet och sedan till ett radhus där i Linköping såg jag ens en barnflicka. De första som skaffade sådant var doktorn vars fru älskade att gå på auktioner för att med små pengar göra fynd någon gång i bland. Främst stora äckliga, som jag uppfattade det, och fula vaser. Den andra som skaffade det var politikern i det nybyggda kedjehusområdet intill vårt. Förskola? När jag var 6 år fick man gå halva dagen under ett år. Vi sydde, ritade, klippte och sågade. Oavsett kön. Lekte mycket ute. Först när jag gick på högstadiet fick stadsdelen sitt första verkliga dagis. Främst för ensamstående mammor, ofta änkor och familjer där båda arbetade men tvingades jobba samtidigt. Redan i Göteborg hade en del kvinnor jobb. Oftast var båda i familjen skiftarbetare som ‘möttes i dörren’ under veckodagarna. Pengar hade ytterst få. Förutom byggmästaren där och doktorn samt politikern i Linköping. Men en sak hade alla oavsett om de bodde i en etta i Haga eller på Plantagegatan eller i egnahemmet i Utby, i lägenheten i Tannefors eller radhuset nära Folkets Park i Linköping. Gott om tid. De tog sig tid med varandra, med barnen och att byta ord om än inte alla sprang och drack kaffe eller gick på fest hos varandra.

Nu är det stress och curling. Barnen skall få allt eller åtminstone det mesta de önskar. Sommarresor till bad och vatten hade många förr också. De som jobbade på Volvo eller SKF hade om de hade tur möjlighet att hyra på företagens semesteranläggningar. Andra hade ett slitet tält där alla möjliga sorters underlägg fick tjänstgöra som sängar för hela familjen när man åkte med buss, spårvagn eller egen bil, mer än en började få bil från mitten av 50-talet, ut i naturen till en sjö eller bara till en öppen glänta. Cyklade på utflykter gjorde nästan alla jag kände. Dagsutflykter för det mesta. Termos med kaffe och/eller te. Färdiggjorda smörgåsar ofta bara med ost eller om det var riktigt lyxigt vändstekt ägg. Någon hembakad bulle till och så hemgjord saft i flaska. För ‘alla’ som kunde plockade blåbär och/eller lingon. Lingondricka var gott.

Dammsugaren då undrar någon. Det var en grön volta med brunröda ändar. Därför började vi i Göteborg kalla den gröna marsipanrullen doppad i choklad för dammsugare. Numera hörs det i hela landet.
Men åter till dammsugaren. Det var vanligt att män i många hem hjälpte till med grovstädning och dammsugning förr i tiden. Nu låter det som om de som växte upp på 70-talet missat detta. Förmodligen för att de parkerats på något dagis långa dagar för det var ju så många hade det under 60-talet. På gott och ont. Skatteförändringen från sambeskattning av äkta makar till att var och en fick betala sin egen skatt fick den effekten. Vi fick först OMSättningsskatt sedan, Mervärdesskatt kallad moms. Från början sas det att det bara var under ett övergångsskede som de vanliga skatterna skulle vara så höga samtidigt. Illa visste vi att skatterna skulle öka och öka för varje nytt påfund som socialdemokratiska regeringar kom på när de åter kom till makten efter första borgerliga regeringen på många många år.

Jämlikheten som fanns i vardagen förr försvann någonstans på vägen. Visst var det vanligare att män jobbade och att en gift fru var hemma med barnen. Men män förr hjälpte till på ett helt annat sätt än dess velournissar från 70-talet och framåt som tror att de bröt vallen.

Sedan undrar jag här på slutet: Varför skall kvinnan kliva in i mannens skor. Är det något eftersträvansvärt. Inget ont om att både kvinnor och män arbetar, men varför skaffa barn om man inte som minst har gott om tid när man inte arbetar att ägna åt barnen? Man behöver inte mycket pengar för att ta sig en extra kvart med barnen, sätta sig ner och bara vara där, någon gång ibland.

Andras uppfattningar om könsfrågan, om kvoteringar och vad som hände under Internationella kvinnodagen finner du här:
Kvinnodag lockade till demonstration, GP 8 mars 2010
Enfaldig enfald består i svenskt näringsliv, DN 8 mars 2010
Kvinnodagen firad med barnvagnsmarsch och armbrytning, SvD 8 mars 2010
Manifestation mot maktmissbruk på internationella kvinnodagen, Expressen 8 mars 2010
Jämställdheten splittrar könen, Aftonbladet 8 mars 2010

Vi kan vi vill vi törs sjöngs från teaterscenerna på 70-talet. Det var rätt tänkt att kvinnan fick stärka sin position där så behövdes, men helt fel tänkt att kvinnan för den skull skulle kliva i mannens fotspår oavsett om dessa gått rakt eller vingligt oavsett om det ens var rätt stig för att nå målet. För jämlikhet för Dig är inte detsamma som jämlikhet för mig och inte ens i samma släkt eller bekantskapskrets är det säkert att jämlikhet verkligen betyder millimeterrättvisa.

Read Full Post »