Det är märkligt, men

de moralkonservativa kristna som står bakom Odells kandidatur har glömt bort allt vad Jesus sade om grandet och bjälken; att han körde ut månglarna ur templet, att han inte såg ned på en människa för vad den varit eller var den kom ifrån och att Jesus predikade Kärlekens inte splitets budskap.

Det är också märkligt att grupperna runt Livets ord och andra moralkonservativa kristna till dags datum inte en enda gång presenterat ett giltigt teologiskt argument som bygger på Nya Testamentet men gärna hänvisar till Gamla Testamentet. Gamla Testamentet som vi kristna delar med Judar och Muslimer men gett olika namn.

Själv är jag ett sk. Guds Barnbarn. Farfar Fritiof Jönsson Sannäs var utöver kommunalpolitiker, förman för stenhuggeri som redan runt förra sekelskiftet följde med båtar som levererade sten till Bryssel, Paris och Amsterdam, också söndagsskollärare i Svenska Missionsförsamlingen. På 1950-talets mitt lärde farfar mig en av de viktigaste sakerna jag lärt mig: Det finns många vägar till Gud. Ingen kan säga att han vet vilken den rätta vägen är för någon annan än sig själv. Vi är bara människor.

I söndagsskolan sjöng vi: Vit och röd och gul och svart gör det samma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Det var aldrig någonsin någon av mina söndagsskollärare eller kristendomslärare, ja vi hade kristendomslektioner inte religion, som såg ner på andra kristna eller troende på andra religioner. Däremot var det ofta vi fick höra om grandet och bjälken samt utifrån den ålder vi själva var resonera omkring detta för att vi skulle förstå att vi som människor inte äger rätten att sätta oss till doms vad som är riktig kristendom. Att det handlade om hur man levde inte hur man ansåg att andra levde.

Runt 1960 var vår familj på besök hos pappas kusin Bengt Jönsson, pastor för Örebromissionen i en församling nära sjön Sommen mellan Östergötland och Småland. Pappas kusin berättade om skillnaden mellan de kristna som vågar tro utan synliga jordiska bevis och de som kräver bevis att de tror rätt i form av hälsa, rikedom och positioner i samhället. De förra jämförde han med de som tar på en sko för att den passar, för att de kan fylla ut den. De senare med de som försöker tvinga skon (tron) på sin fot även om den inte passar för att visa att just de var de som trodde rätt.

Tisdagen före påskveckan 1967 låg jag i hög feber. Så hög att man inte skall överleva. Det var eftermiddagen innan jag lades in på Infektionskliniken. Jag var på väg bort. Det enda som höll mig kvar var känsel i några fingrar samt en exeptionell hörsel. Sedan var jag ute på ängen. Kände vinden och doften av gräs, vår och sommar. Längre bort på ängen såg jag en människa födas. Samtidigt hörde jag sju stämmor som följde människans liv. De steg och sjönk och var underbart vackra. När människan dog så fick jag veta att det var mitt liv samtidigt som tre stämmor steg och fyra sjönk till jorden. Jag var tillbaka i min kropp, dvs inte riktigt. Jag satt upp fast kroppen låg ner så under ansträngning fick jag lägga mig ner i mig själv. Innan jag kom tillbaka till de få fingrar och hörsel jag hade kontakt med fick jag veta mina uppgifter. Vad det var tänkt att jag skulle göra här i livet. En av de tre uppgifterna fullföljer jag här som jag då fick veta att jag jag var tänkt att berätta när tiden var den rätta. Valet att göra det är dock mitt val som människa. Vi har alltid ett val att lyssna på Gud eller välja att inte göra det.

Gud ger inte vad vi ber om. Han ger vad vi behöver. Kristendomen är Kärlekens inte splitets religion. Det handlar inte om vem som tror bäst eller mest rätt. Det handlar om att leva med Kärleksbudskapet för ögonen. Inte döma. Vi är bara människor.

Det var det ena. Det andra är att detta att vi är människor är viktigt att komma ihåg. Lika viktigt som att komma ihåg att det finns mer än ett parti som har troende kristna i sin väljarskader. Det är lika viktigt att komma ihåg att för att ett parti grundats av kristna, även Folkpartiet har den bakgrunden, så är det skillnad på religion och partipolitik. Det förra är ett förhållningssätt vi har att göra vårt bästa att själva, inte pådyvla andra, att leva upp till. Det senare är att låta det budskapet leva i den tid som råder och utifrån de kulturella, etiska och urbana förändringar som sker.

KD-ledaren stärkte sin ställning, GP 27 januari 2012
Hägglund:”Så här kan vi inte ha det”, Expressen 27 januari 2012
Mycket skiljer kandidaterna åt, DN 28 januari 2012
Ja så är det. Medan Göran Hägglund står för det mänskliga förhållningssättet sätter Odell sin och de sinas tolkning av Bibeln före allt annat och glömmer bort att vi alla är människor och att vi lever i vår tid inte någon gång för länge sedan.

Tillägg 09.02 KD-ledaren stärkte sin ställning, di.se 27 januari 2012

Read Full Post »

Kreationister, Evolutionsteorin och Big Bang

Jag skall i detta blogginlägg frångå min princip att försöka hålla mig till vetande och inte till tro. För som min lärare i matematik, fysik och kemi sa: ‘Tro det gör man i kyrkan. Vet gör man i övrigt eller söker vetande’. Jag har berättat att jag är kristen men gått ur Svenska Kyrkan och att jag inte tillhör något samfund. Vi börjar där.

Det var sommar och ljumma vindar när vi, mina kusiner på mammas sida och jag lekte med deras söndagsskolkamrater på Backamos vida fält. Backamo där såväl släktingar från Norge som släktingar från Västergötland, Bohuslän och Halland excerserat och övat. Vi sjöng läsarsånger efter att vi druckit saft. Rabarber eller hallon. Bara att välja. Sedan lekte vi trådleken samt dansade ringlekar. Glädje över att finnas och glädje över budskapet att ”Jesus älskar alla barnen. Alla barnen på vår jord. Röd och vit och gul och svart gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.” Vi sjöng. Livet lekte och framtiden såg ljus ut trots att detta var i mitten av 50-talet. Ransoneringen av kaffe och socker hade enligt de vuxna nyss försvunnit. Jag lärde mig att Gud är allt men främst kärleken.

Något år senare satt min farfar, han var gammal närmare 80 år, och spelade på gitarren för mig och sjöng de gamla psalmerna och sångerna från söndagsskolan. Vi satt i deras vardagsrum ut mot vägen och jag satt i soffan som jag nu har stående i mitt eget vardagsrum. Soffan där många frikyrkopastorer och representanter från Svenska Missionsförsamlingen sovit i var inte omklädd då. Samma mönster men omvända färger har min dotter i sin soffa i sin etta. Farfar, förman på stenhuggeri som fått följa med leveranser av gatusten till Paris och Bryssel runt förra sekelskiftet var även kommunstyrelsens ordförande och söndagsskollärare. Glädje över budskapet genomsyrade rummet när farfar sa till mig: ”Kom ihåg Inger. Det finns många vägar till Gud. Gud väljer den väg som är rätt för var och en”. Det jag fick med mig var att ingen, inte vi kristna lutheraner eller någon annan religion väger mer än någon annan människas. Det viktiga är att tro på Gud. Han ger oss inte vad vi ber om utan vad vi behöver. Inte nödvändigtvis samma sak.

Ytterligare något år senare besökte vi pappas kusin som var pastor i en av Örebromissionens församlingar. Vi var vid sjön Sommen i gränslandet mellan Östergötland och Småland. Efter en ljus gudstjänst så var det dags för saft och kaffe i trädgården hemma hos dem. Det kan ha varit den varma sommaren 1959 eller året efter. Pastorn sa något jag lade på minnet och aldrig glömt bort: ”De som är trångsynta och bara ser sig själva som de som tror rätt är som att försöka ta en för liten sko på en för stor fot.” Jag fick med mig mer glädje och även lärdomen att vi inte skall döma andra för det är ju så det står ‘på det att vi själva skall bli dömda’.

Det var våren 1967. Jag höll på att dö. Hade fått hög feber och haft över 40 grader i mer än några veckor. Febern steg och de som inte vill eller kan tro kan avfärda följande som feberhalucinationer. Det är upp till var och en att välja vad man vill tro på och vad man inte vill tro på. På dagen innan jag lades in på infektionskliniken med vad som visade sig vara körtelfeber om än ovanligt svår, hade jag en utomkroppslig upplevelse. Jag gick ur min kropp men såg på den från ovan. Sedan var jag på en äng där vinden blåste sommarbris. På den ängen såg jag en människa födas, leva sitt liv och dö längre bort samtidigt som jag när människan föddes fick höra sju ljuvliga stämmor som följde allt jag såg kände doften av och upplevde. När människan dog så steg några stämmor och andra föll till jorden. En röst sa till mig: Så är det efter döden.
Det var mitt eget liv jag såg. Jag kom tillbaka med känsel bara i några fingrar. Fick kämpa mig upp till medvetande.

Gud talar till alla människor oavsett namn och religion. Det finns bara en Gud och det viktigaste är att vi kommer ihåg att Gud och Jesus är glädje och skänker glädje även i de svåraste situationerna. Gud ger inte vad vi ber om utan vad vi behöver.

Vi människor kan inte dela in oss i något annat än de som tror, de som tvivlar och de som ännu inte eller aldrig tror. För oss som tror är det viktigt att komma ihåg att vi bara är människor. Alla människor är lika värda om än olika.

Så till Kreationisterna, Evolutionsteorin och Big Bang. Det förvånar mig mycket att de som tror inte ser att såväl Evolutionsteorin som Big Bang är de bevis vi har för Guds existens.

Jag börjar med det lätta eller rättare sagt med det som borde vara lätt för alla som tror på kärlekens budskap:
Vem utom Gud skulle kunna skapa någonting av ingenting? Big Bang är för mig och många andra det vetenskapliga beviset för Guds existens.

Sedan vill jag påminna om att Adam och Eva fördrevs ur Edens lustgård. Vi lever inte i Eden. Vi människor har fria val. Om vi inte haft det och predestination varit det som varit det rätta, så hade varken böner eller tacksägelse förändrat tillvaron. Ingen skulle kommit till tro oavsett om det är vår egen kristna tro eller någon av de två andra som också delar det vi kallar Gamla Testamentet med oss. Vilka? Muslimer och Judar.

Det finns inget med evolutionsteorin som strider mot Guds existens. Tvärt om. Vi människor är bara människor och de varelser, människor, människoliknande varelser eller de vi kallar djur som funnits och finns lever inte i Edens lustgård. Det blir fel ibland men om inte Gud funnits, så hade vi aldrig blivit människor. Gud korrigerar fel men han väljer inte ut någon speciell för sina ändamål. I allt som lever och finns, finns kärleken till oss som nu kallar oss människor. Men Skapelseberättelsen då undrar någon. Skall man inte tro på vart enda ord i den? Jag ber de som tror att den text de kristna själva lärt sig är den enda rätta att gå tillbaka i tiden. Se, läs och jämför t.ex. Drottning Kristinas Bibels texter med samma texter i den Bibel som gavs till alla som konfirmerades på 60-talet med den nu gällande bibeltolkningen eller Er egen församlings utgåva av våra Bibeltexter. Det är inte så att ord står på samma ställe eller ens har samma värde för oss som de hade för andra i äldre tider. Översättningar och tolkningar har gjorts av människor. Vi är inte fullkomliga.

Så ett budskap till KDU: Tänk lite mer på kärleken och mindre på vem som person mest står för det som står Intelligent Design, Kreationister och Livets Ord nära. Glädjen inte osämja är det som Kristendomen ger för var och en som lyssnar. Gud ger oss vad vi behöver. Inte nödvändigtvis vad vi ber om.

KDU stödjer Mats Odell, GP 6 oktober 2011
KDU stödjer Mats Odell, SvD 6 oktober 2011
Vi ger vårt stöd till Mats Odell, KDU på SvD Brännpunkt 6 oktober 2011

Ett litet ord på vägen till Mats Odell kan kanske tyckas förmätet. Men frågan är om det är värt striden att vinna segern och förlora själen. Förlorar själen gör vi människor bara om vi sätter oss själva högre än någon annan. Det finns skäl till att de gamle sa att sår man split stillar det inte vågorna.

Fult sätt att debattera, Odell om stämpeln som högerkristen i Världenidag.se 5 oktober 2011
KD i Sörmland stöttar Hägglund, Sveriges Radio 5 oktober 2011

Varje tid har sin rätt att bli tagen på allvar och få tron levande in i det vetenskapen i den tiden kommit fram till. Tro är inte vetenskap. Tro är en gåva som vi får. Om vi väljer att se gåvan är en annan sak.

Read Full Post »