I alla lägen gäller det att identifiera det rätta problemet för att hitta lösningar. Lappningar och lagningar av något som beror på att man bortser från verkliga problemets konsekvenser, kostar skjortan och löser inte problemet!
Allt har blivit precis så illa som vi som åkte i beställda tåg till Stockholm på 70-talet för att protestera mot Palmes UKAS befarade. För det började då, det problem vi har idag, med att den riktiga studenten tagits bort och att de krav som ställdes på studenter som kom till universitet och högskolor sänktes. Ännu mer på att kraven under resans väg på universitet och högskolor fick sina krav sänkta kurs för kurs. Samtidigt som man från Statens sida tog bort Småskollärarutbildningen, en utbildning som förvisso var eftergymnasial och inte akademisk, men som i sig innefattade något som de nya lärarutbildningarna saknade: Djupare metodisk, pedagogisk och didaktisk (fast så hette det inte då) utbildning. Eller som mina egna lärare långt senare när jag skolade om mig till SO-lärare sa: Man kan lära Snobben läsa, men det är Snobben som måste läras att lära in att läsa. Två helt olika problemställningar där de lärarutbildningar som kom för att vara anpassade till Grundskolan betonade det första men missade det andra.
Under 1970-talets efterdyningar av vänstervågen i Sverige kom många nyutbildade lärare och en del, vänsterorienterade, delen av de äldre lärarna att få för sig att det var eleven som skulle bestämma vad, när och hur eleven skulle lära in. Här kom andra spiken i kistan på svenska skolans förfall. Redan då började man missa vad som gäller för Barn- och Ungdomarsutveckling.
Alla barn är lika värda, men olika. Varje barn har sin egen utveckling som kan vara samma som andras i samma ålder, sina äldre syskons eller vara något helt annat. Det handlar inte om att skolan skall försöka hitta problem utan om att skolan skall hitta varje elevs styrka samt intresse och utifrån detta ge den enskilde eleven de för eleven bästa verktygen att klara de första skolårens inlärning av matematik, svenska språket (inkluderar ordförståelse och ordkunskap/synonymer) så att eleven inte bara slussas vidare i ‘Alla skall med’-anda. Det senare innebär de facto att skolan/föräldrar och skola tillåter eleven att misslyckas samt sänker självförtroendet och skapar större och större problem ju längre eleven tillåts slussas vidare utan att ha uppnått målen.
Sammanhållen klass är inte ett axiom för att lyckas. Tvärt om. Det är mycket viktigare att elever som har något så när samma kunskaper och/eller intressen får utvecklas i sin egen takt utan att man därför uppgraderar eller nedvärderar elever som går i en annan klass. Alla skall med-syndromet har skapat många felaktiga placeringar i Särskola. Vet lärare och föräldrar, samt ännu värre vet inte skolpsykologer om hur barn- och ungdomar utvecklas högst individuellt så att man i en och samma femma idag kan ha elever som kunskapsmässigt uppfyller krav på en 3-e klassare, dvs aldrig fått det stöd som varje svensk skolelev har rätt till enligt skollagen, och att man samtidigt i 5:an kan ha elev i samma klass som kunskapsmässigt i svenska språket och matematik har kunskaper motsvarande vad målet är för en 7:e klassare, så blir situationen den vi ser:
Vi utbildar unga till arbetslöshet
Skolan/Staten/Skolverket tillåter utan sanktioner kommuner att låta bli att ge elever det stöd de behöver för att lära sig läsa och räkna. Delvis rätt men mer fel än rätt har ett antal kulturpersonligheter som tillsammans med några professorer och Margareta Winberg (fd. vice statsminister S) skrev Staten måste ta ansvar för den svenska skolan, DN Debatt 26 mars 2013 Deras inlägg bortser helt från det grundläggande problemet: att svenska skolan sedan Grundskolans införande bortsett från barn- och ungdomars utveckling och därigenom tillåtit(?) att det finns unga från början till slut i Grundskolan utbildats till arbetslöshet.
Början har jag skrivit om ovan. De senare konsekvenserna av början har försvårats genom att betona elevens eget val utan hänsyn till om eleven har eller inte har den grund att stå på som eleven behöver. Helt utan hänsyn tagen till om det eleven önskar läsa på gymnasiet är något som det finns eller förväntas finnas lediga tjänster i den öppna arbetsmarknaden som söker/kommer att söka nya att anställa. Se Utbilda till arbetslöshet?, Norah4you 23 augusti 2012
Den andra biten i att identifiera problemet är att erkänna att genomsnittsföräldern och ännu mindre eleven har den kunskap de behöver för att kunna styra skolan. Än mindre har de kunskaper i metodik, pedagogik och didaktik, något som kräver ämnes- och stadiebehöriga lärare (allt annat är ren och skär nys!). Däremot har genomsnittsföräldern eller rättare sagt i princip alla föräldrar oavsett egen ekonomisk situation, kulturell bakgrund och utbildning, en sak som måste tas tillvara: Intresset för sitt eget barn. På den biten har Ulrika Carlsson Centerpartiet rätt när hon i sin debattartikel i GP poängterar: Haninge har i stället varit framgångsrika med att identifiera verkliga problemfaktorer och åtgärda dessa kostnadseffektivt med lösningar som gynnar eleverna.
Förvaltningschefens egen utredning av skolorna visade att verksamheten präglades av otydliga mål, och låga förväntningar på lärare och elever.
De åtgärder som sattes in – och som visat sig fungera – var att engagera vuxna i att skapa förtroendefulla relationer med eleverna. Det skapade högre förväntningar kombinerat med rimliga krav.
Vidare har man anpassat skolornas arbetssätt utifrån elevernas förutsättningar och behov, kombinerat med att engagera föräldrar i barnens skolgång. Det i sin tur har underlättat att få eleverna att själva sträva efter att lära sig mer. Dåliga betyg är ett symtom – inte en sjukdom, Ulrika Carlsson utbildningspolitisk talesperson Centern på GP debatt 30 mars 2013
Mer rätt har Lars Ohly när han och Bengt Bratt (V) poängterar vikten av att stötta svenska språket genom att behålla Författarpengen. Som jag tidigare skrivit om i Ohly har nästan rätt, Norah4you 23 mars 2013 : Skolbibliotek är numera klart uttryckt obligatoriska. Det är bara det att varje kommun kan själva avgöra hur mycket pengar som skall satsas på barnkultur då speciellt på böcker (även teaterbesök).
Det drabbar i första hand barnen. I andra hand barnboksförfattare som inte lånas ut minst 2000 gånger per år här i Sverige. Rapporteringen om utlåningen i skolorna oavsett om skolan är i privat eller offentlig utförares händer, är dessutom bedrövlig. Vi måste göra allt vi kan för att stärka svenska språket och förståelsen för svenska språket. Detta är viktigt oavsett var i världen ett barns föräldrar kommer ifrån. Skall man bo och läsa i det svenska samhället hänger allt på att svenska är ett primärspråk där elever får med sig såväl ordkunskap och ordförståelse som att de tidigt får verktygen att kunna lära sig läsa för att kunna lära in det som läraren lär ut.
Hela denna problematik missar Hur ska regeringen klara ungdomsgarantin?, Ylva Johansson och Olle Ludvigsson (S) på SvD Brännpunkt 29 mars 2013 Lappa och laga problem som aldrig identifierades och ännu mindre åtgärdades de första skolåren, kostar stora summor och stärker inte möjligheterna till att få jobb på den öppna arbetsmarknaden och absolut inte elevernas självförtroende. Det går inte i längden att försöka hävda socioekonomiska problem och därför hälla mer och mer pengar över en skola. Problemet löses inte genom pengar utan genom att se till att först lärarna får en tillräckligt bra ämnes- och stadieutbildnning vilket inkluderar i att kraven för att få bli lärare måste höjas till motsvarande minst 1,0 på högskoleprovet. Ett prov som borde vara obligatoriskt för att få bli lärare. Sedan bör man från statens sida göra två saker:
* Ge en stimulering till de som går ut Lärarhögskolan och klarar praktikåret. Viss del av studielånen bör skrivas av direkt, förslagsvis 25%. (Samma stimulering bör läkare som är klara med AT-tjänst samt sjuksköterskor som är klara med specialistsköterskeutbildningen få. De senare bör även få minst 80% av lönen under vidareutbildningen.)
* Lägga vite via att låta Skolverket kräva vite av de grundskolor som inte stimulerar sina elever genom att ge dem de verktyg som Skollagen kräver. Samma krav skall ställas oavsett utförare och om skolan är kommunal eller privat.
S måste införa 90-dagarsgaranti, Gabriel Wikström SSU på SvD Opinion 20 mars 2013 Glömmande att S inte är i regeringsställning och att S i regeringsställning är de som förvärrade sin egenhändigt skapade skola genom att kommunalisera 😛
Fler unga begåvningar måste välja läraryrket, Stefan Löfven (S) och Eva-Lis Sirén ordförande Lärarförbundet på DN debatt 30 mars 2013 Prata går lätt. Identifiera problem och ta ansvar för sina egnas tillkortakommande är svårare. Ännu svårare är att ‘börja hemma’ …… För att Lärarutbildning skall få den status som yrket har rätt att kräva, så krävs mer akademisk utbildning och kvalitativt högre ämnesutbildning än vad många lärarlinjer för tidigare årskurserna ger idag!
Ett skolsystem i fritt fall, Malin Lärnfeldt på GP debatt 28 mars 2013
Fackkrav: samlat grepp om skolan, Aftonbladet 30 mars 2013
Det tar 12 år att utbilda till ungdomsarbetslöshet. Detta förfarande borde inte få fortsätta.
Ack ja, om vi fick sätta kvar ungdomar som inte klarat en årskurs…jag minns uppflyttandekonferenser från min späda ungdom när jag gick på tekniska gymnasiet, dvs tidigt 1980-tal. Men när föräldrar har mer att säga till om än de som skall vara proffs på inlärning blir det på detta vis.
GillaGilla
Det är ingen mänsklig rättighet att läsa vidare. Den rättigheten är knuten till duglighet om man läser de mänskliga rättigheterna.
Det är självfallet så att skolan SKALL (med stora bokstäver) se till att de elever som behöver hjälp också får den hjälpen. Det gäller lika för de elever som behöver speciallärare och/eller annat inlärningssätt som för de elever som skolan idag gör desillusionerade och stökiga för att de inte får rätten att utvecklas utifrån sin egen duglighet bara för att den råkar vara annan än det som normen säger den bör vara för att Alla skall med. Stimulera det elever är bra på är ett bra sätt att utveckla elevers självkänsla. Saknar en elev verktyg och eller vilja, så är det viktigt att eleven får detta eller fås att vilja. Ibland räcker inte den utveckling ett barn/ungdom befinner sig i för att kunna ta in det som är minimikrav för nästa studiesteg, minimkrav = kursmål för ämne och årskurs. Kan eleven inte med extra hjälp klara av att läsa in under sommarmånaderna, trots att eleven fått stöd och hjälp tidigare, så är det enligt min mening mer rättvist för eleven att gå om ett år än att pressa eleven att nästa år klara av både det den inte klarat av tidigare och ökade inlärningskrav. Då är det också viktigt att skolan än mer ser efter vad just den eleven är bra på. Stärk självkänslan för det varje elev är bra på är extra viktigt när det krisar. Inte bara tala om vad som saknas utan också om vilka möjligheterna är sett över längre tid.
GillaGilla
[…] Eliazon, Martin Mobergs betra…, Olas tankar , Norah4you’s Weblog […]
GillaGilla
[…] Tar 12 år att utbilda till ungdomsarbetslöshet […]
GillaGilla
[…] Tar 12 år att utbilda till ungdomsarbetslöshet […]
GillaGilla