Någonstans måste det väl ändå finnas några som inser vanvettet med allt från ‘Alla skall med’ via ‘Önskeutbildningar’ till den befintliga Arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft. För det börjar tidigt. Det har inte med föräldrars bakgrund att göra. Möjligen delvis beroende på föräldrarnas egna krossade drömmar och curlingföräldrarnas önskan att barnen skall få/bli det de själva inte fick/blev.
Som en äldre lärarinna sa för ett antal år sedan: Vi får vetgiriga ungar som kommer till första skoldagen men vi släpper ut uttråkade femteklassare.
Lägg därpå till att svenska skolan speciellt efter kommunaliseringen har haft en oförmåga att se möjligheter, men vilja att slippa undan det stöd som varje enskild elev har rätt till enligt Skollagen. Stöd utifrån just den elevens utveckling genom att sätta etiketter på just de eleverna som är mest frusterade för att de hålls tillbaka i sin utveckling. Jag har själv sällan stött på ett utåtriktat störande barn som inte behövt få växa i det just det barnet varit nyfiken på. Däremot har jag stött på ett stort antal etiketterade barn som känt sig förnedrade för att de fått etiketten som många vuxna däremot blir glada att få för att kunna förklara varför just de inte ‘lyckats’ i livet. Vad nu lyckas betyder. Det är frågan…..
Det behövs tidig hjälp för de som behöver stöd pga närsynthet; dyslexi eller motsvarigheten när det gäller att ta in vad siffror står för; andra synliga och osynliga handikapp m.m. Men det behövs framför allt lugn och ro i klassrummet. Det är A och O. Att ens en enda med egen högre utbildning fått för sig att jämföra ett klassrum för en tredjeklassare eller åttondeklassare med en arbetsplats för vuxna, det säger tyvärr en hel del om avsaknad av elementära kunskaper om Barn- och Ungdomars utveckling. Alla är lika värda, men olika.
Det börjar hemma med föräldrars uttalade eller outtalade förväntningar. Att utvecklingen inte går att jämföra mellan två barn ens i samma familj brukar föräldrar förstå om det handlar om att det ena barnet börjar gå vid 10 månaders ålder medan det andra väntar tills dess benen är stadigare och då kanske inte går förrän vid 14 månaders ålder. Två barn i samma familj kan även om de är tvillingar ha olika intressen. Det är på barns nyfikenhet och intressen man måste börja bygga. Börja hemma.
När barn kommer till skolan oavsett om de är sex eller sju år när de börjar skolan, så skiljer redan där det ena barnet sig från det andra. Inte så att det handlar om intelligens eller ens om kulturell bakgrund. Förvisso är det en gåva att vara född i en familj där böcker och läsande funnits med sedan tidiga åldrar. Det handlar framför allt om att barn utvecklas enligt något så när samma kurva, men på skilda sätt och olika snabbt. Inget som har med intelligens att göra. Kan möjligen ha med den mat som barnet fått i sig redan i fosterstadiet. Finns studier som tyder på detta. Men framför allt handlar det om att barnet som har blivit sedd av sina föräldrar har en annan självkänsla än barnet som inte upplevt sig bli sedd.
Hade varit lätt om det handlat om att ett barn vars föräldrar har högre utbildning och tjänar mer varit de som ägnat mest tid åt att se samt lyssna på sina barn. Tyvärr är det inte så enkelt. Ofta är det tvärt om. När egen karriär, egna önskemål att förverkliga sig och förälderns drömmar om att barnet skall bli stor inom musik, idrott eller något annat som föräldern inte själv blev kombineras med verkligheten, så är det ofta så att barn från sk. ‘finare’ förhållanden får mindre egentid med någon av de vuxna som borde vara barnets stöd och råmodell. I Tuve, en av Göteborgs förorter inom Göteborgs kommun myntades begreppet V70-förälder:
V70-föräldrar är föräldrar som kommer körande till barnens träning. Oftast släpper de bara av barnen för de har ju så mycket annat att göra än att vara föräldrar. De måste ju gu bevars hinna träna eller försöka klämma in lite mer jobb för det är ju väldigt viktigt att det ser bra ut utåt. Villa eller dyr lägenhet, sommarstuga eller ständiga utlandsresor på sommar och storhelger. Nya mobiler och märkeskläder. Inte duger second hand. Inte ens om föräldrarna inte själva egentligen har råd till livet familjen lever.
Första träningen på säsongen hastar förälder som kört in för att få reda på när det är tänkt att de måste stå för kaffe och eller annat för lagets räkning. Sedan snabbt ut. Ibland inte ens ett hej till barnet de lämnar. Om nu barnet inte lyckas lika bra som föräldrarna förväntat sig, dvs inte platsar för som minst lika mycket speltid som de andra barnen när de kommer upp i tidiga tonåren, så rusar förälder som i bästa fall inte låtit sitt barn stå och vänta efter träningen in och skäller ut ledare. Hur dessa föräldrar beter sig om de är med på matcherna, det vet de flesta. Det är ju hårda krav och förväntningar på barnet och alla andra gör ju fel. Ledare, domare och andra föräldrar.V70-föräldrar
Lite av samma tendenser ser vi tyvärr i skolan av idag. De barn som inte upplever sig sedda har två strategier: Antingen så blir de som de sk. ‘tysta flickorna’ eller så blir de stökiga och utåtriktade. Den förra kategorin som inte enbart är flickor handlar om barn som försöker hänga med eller ligga i topp genom att lära sig texter utantill för nästa prov. Om de förstått eller inte förstått det de lärt sig rabbla, det är en annan fråga. Den andra gruppen har gett upp. De kan ha svårigheter för att de aldrig fått det stöd som Skollagen ger dem i form av att få extra stöttning och hjälp för att lära sig läsa. Men de kan också vara frustrerade för att de hålls tillbaka. Skolan stöttar varken de som behöver extra läshjälp eller de som redan har lärt in det som resten av klassen inte förstått. Den senare gruppen får i bästa fall idag repetera och repetera på samma nivå utan att uppleva glädjen av att utforska. Möjligen utforska på ‘nätet’. Nätet är ingen lärobok, ingen objektiv uppslagsbok och de som inte fått lära sig att skilja på källor ens utifrån var uppgifterna kommer ifrån, de har ingen som helst chans att själva söka kunskap som för dem vidare.
Det vore bra om skolan blev 10 årig. Bra under två förutsättningar:
* Huvudmannaskapet måste ligga centralt för hela landet så att ‘ALLA BARN’ får samma förutsättningar i form av ämnes- och stadiebehöriga lärare; god och hälsonyttig skolmat som inte behöver slängas in för att hasta till nästa lektion samt lugn och arbetsro i klassrummet.
* Varje barn måste få stimulering och stöd för att lära sig läsa, förstå det han/hon läser samt lära sig grunderna i matematiken redan första skolåren
Detta ställer ökade krav på vidareutbildning av redan legitimerade ‘Tidig-lärare’ och det ställer krav på ett annat synsätt när det gäller barn: Alla barn är lika värda, men olika. Det är illa nog när barn hemifrån fått med sig att det viktigaste i livet är att bli känd, att få sina egna önskemål uppfyllda och att aldrig någonsin ha fått gränser uppsatta. Det kan inte vara lärares uppgift här i livet att att vara de som skall stå för dessa elementära basala behov för att barn och unga vuxna skall kunna utvecklas i sin egen takt. Däremot vore det bra om alla lärare oavsett stadie vart femte år fick möjlighet att på betald arbetstid (nedsättning av undervisningsskyldighet med full betalning) få mer kunskap om didaktik och de möjligheter som didaktiken ger för att hjälpa varje enskild elev att utvecklas framåt.
Alla kan inte bli dansörer/dansöser eller professionella fotbollspelare. Inte heller har alla förutsättningar att bli författare, journalist eller kändis via TV. Någonstans måste barns drömmar möta verkligheten. Drömmar som skall stimuleras så långt det går för att barnet skall kunna lära in det som finns som kursmål, behöver inte knäckas av att verkligheten i form av den framtida möjligheten att få arbete kommer in under de senare skolåren i Grundskolan. Verklighetsanknytningen behöver däremot synliggöras ordentligt i Gymnasieskolan. Önskeutbildningar i all ära, men det Tar 12 år att utbilda till ungdomsarbetslöshet, Norah4you 30 mars 2013.
Inte nog med att Sverige utbildar många unga till arbetslöshet. Inte nog med att ‘Alla skall med’ ställt till det så väl för elev som inte uppnått målet men utan extra stöttning slussats vidare. Inte nog med att ‘Alla skall med’ ställt till det för alla de elever som fått sin nyfikenhet och vetgirighet begränsad för att ‘alla andra’ skall hinna lära in. Vi har också ställt till det från gymnasieskolan och ända upp på universitet och högskolor genom att önskeutbildningar och önskestudiekurser inkluderats i den samhällsbetalda utbildningen.
Som jag ser det, så är det viktigt att Arbetsmarknadens parter, de som känner arbetsmarknaden, dess behov av utbildad arbetskraft på ena och andra området, de som vet före politiker och nuvarande AF:s folk var det finns öppningar för nytt kunskapsbehov, får komma in i bilden. Allra först borde AF helt omorganiseras. Det vore bra om Arbetsmarknadens parter fick huvudmannaskapet för Arbetsförmedling. Observera att när det gäller arbetsförmedling precis som när det gäller skola så kan det finnas en uppsjö av olika utförare. Kraven måste dock synliggöras. Inte synliggörande av alla som inte fått/får rätt stöttning och som nu är en siffra i arbetslöshetsstatistiken alternativt göms undan i allehanda märkliga projekt under AF:s flagga.
Vi utbildar alldeles för många till arbetslöshet. När de unga som kommer ut på arbetsmarknaden finner att det trots en uppsjö av kvalificerade lediga jobb inte finns något som stämmer överens med den utbildning de fått antingen väljer att gå Komvux eller placeras på något av det som inte kan beskrivas som annat än Vuxendagis, så förlorar inte bara samhället i pengar utan många unga som läser vidare får stora studieskulder som barlast om halsen trots att de inte ens med deras egna önskeutbildningar får annat än arbetslöshet eller i bästa fall konkurrera med hundratals andra om de få jobb som finns för den utbildning de fått. Vi utbildar till arbetslöshet och vuxendagis i dagens Sverige. När skall vi inse att kunskap inte regnar från himlen och att arbetsmarknaden är den som avgör vilken utbildningen som behöver prioriteras efter Grundskolan?
Regeringen vill förlänga skolplikten, GP 8 januari 2014
Fler skolår är utmärkt. Men det är kvaliteten på undervisningen som avgör om fler ungdomar når målen.Dags förnya grundskolan, GP ledarsidan 9 januari 2014 Så sant som det är sagt. Kvaliteten på undervisningen är det som är viktig. Mycket viktigt att den är samma i hela landet. Därför duger inte kommunerna som Huvudmän. Däremot bör kommunerna utöver att kunna vara utförare också få i uppgift att kontrollera kvalitén i sin egen kommuns skolor. Såväl kommunala som friskolor.
En tummetott, Expressen ledarsidan 8 januari 2014 Ligger en hel del i det. Men det krävs utspel för att rucka på denna f-ade Låt gå anda där man från politikerhåll precis som från föräldrahåll inte insett att det krävs utbildning för att se helheten. Varken politiker eller föräldrar är utbildade på lärarhögskola eller har i normalfallet i sin utbildning kunskap om Barn- och Ungdomars utveckling. Än mindre om arbetsmarknadens, såväl offentligas som den privatas behov av utbildad arbetskraft om 15 år! Rätt kunskap på rätt plats oavsett om det är i skola eller på arbetsförmedling krävs. För att uppnå detta krävs utspel. Väckarklocka…..
Alliansens förslag: Inför en extra årskurs, Expressen 9 januari 2014 Bra så. Men förutsätter bättre lärarutbildning samt lönestege där vidareutbildning gör skillnad i handen!
Att Arbetsförmedlingen suger är politikens fel, Daniel Swedins ledarkrönika 8 januari 2014 Helhetssyn från Grundskola till Arbetsförmedling behövs. Gäller inte att ha rätt utan att handla rätt.
Risken finns att några tappas på vägen, SvD Perspektiv 8 januari 2014 Nog med flum! Ja, det finns alltid risk att några ‘tappas’ på vägen. Men det är lättare att fånga upp dessa och ge dem den stöttning de har rätt till än att låta stor del av ungdomsgenerationen utbilda sig till arbetslöshet och i värsta fall dessutom utbilda sig vidare för egna lånade studiemedel som skall betalas tillbaka trots att den utbildning de valt inte har susningen till en chans på arbetsmarknaden!
Besked från vuxenvärlden, DN ledarsidan 9 januari 2014
Tillägg 10 januari 2014: Viktig ledarkrönika finns i Göteborgsposten Kunskaper på undantag, Fredrik Tenfält ledarkrönika GP 10 januari 2014
Read Full Post »
Norah4you's Weblog 