inte bara hur författarna får sin ersättning utifrån antalet utlåningar o.s.v. men också i att det nya förslaget från Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) ser ut, så långt är det inte problematiskt för någon som är utbildad lärare, bibliotikarie eller suttit i kulturnämnd att hålla med. Författare reduceras till bidragstagare, Lars Ohly (V) och Bengt Bratt (V) på GP debatt 22 mars 2013
Historiska beskrivningen korrekt. Tyvärr för kulturministern är även beskrivningen av förslaget till förändring i stort sett korrekt.
Problemet är ett annat och utgår direkt från att det är färre och färre lån per elev. Barn och unga läser inte alls lika mycket som de gjorde så sent som för 10-15 år sedan. Till viss del får den nya tekniken skyllas för detta. Dock är det viktigt att göra något åt detta problemet. Dvs att få fler barn och unga att läsa boken i pappersform. Förvisso är det bra att det finns intalade böcker. Tveksammare till att böcker finns tillgängliga på läsplatta – det har lite grann med inlärningsproceduren att göra ännu mera med att den motoriska rörelsen som handen gjorde när ‘man’ skrev av i anteckningsbok stödord och korta citat för att kunna återberätta det man läst, det utgjorde och utgör en stor del av den intellektuella socialiseringen och utvecklingen som många tyvärr missar idag. Med påföljd att alltför många får större och större brister i sin ordförståelse och ordkunskap.
* Bibliotekspengen eller det som kallas Författarpeng, bör finnas helt orört kvar. Där har Lars Ohly (V) och Bengt Bratt författare och riksdagsman (V) helt rätt. Kanske skulle den pengen kunna ökas för författare som lånas på skolbibliotek. Skolbibliotek är numera klart uttryckt obligatoriska. Det är bara det att varje kommun kan själva avgöra hur mycket pengar som skall satsas på barnkultur då speciellt på böcker (även teaterbesök).
Det drabbar i första hand barnen. I andra hand barnboksförfattare som inte lånas ut minst 2000 gånger per år här i Sverige. Rapporteringen om utlåningen i skolorna oavsett om skolan är i privat eller offentlig utförares händer, är dessutom bedrövlig.
Jag skulle kunna tänka mig att ett lämpligt förslag som verkligen gynnar mer läsning i unga år skulle kunna vara:
* att utöver Författarpengen, som bör behållas i nuvarande utsträckning, så bör varje elev i Sverige garanteras ett visst belopp från sin kommun samt motsvarande från staten i anslag till förbättrade skolbibliotek. Samtidigt som barn- och ungdomsboksförfattare som köps in redan i samband med rapportering av inköp garanteras ett visst symboliskt belopp utöver Författarpengen. T.ex. 5 eller 10.000 kr per inköpt nyutgiven skriven bok. Det högre beloppet skulle jag vilja anslå till de som skriver på svenska. Skälet är att oavsett var i världen ett barns föräldrar är födda, så är barnet om det bor i Sverige i behov av att lära sig svenska språket från grunden. Det är A och O för all vidare skolutbildning och personlig utveckling för att kunna delta i samhället.
* att fleråriga sk. stipendier/resestipendier styrs upp så att som minst hälften av alla pengar går till barn- och ungdomsboksförfattare. Lägger man inte grunden ordentligt, så hjälper det tyvärr inte om det är aldrig så fina bågar som slås över valven. Helheten är viktig. Det vore dessutom inte fel att kräva en direkt motprestation. Denna motprestation skulle t.ex. kunna vara utökat kopieringstillstånd för skolorna där dessa fick tillstånd att kopiera 1 av respektive barn- och ungdomsboksförfattare själv bestämt kapitel. Att stimulera nyfikenhet och intresse att låna en bok kan aldrig vara fel. Att få extra, för det är en form av extra, reklam för en ny bok så att de blivande läsarnas föräldrar får kännedom om att boken finns, få ungar att be sina föräldrar att köpa boken o.s.v. är inte fy skam även om det i det fallet kan anses komma i kollision med nuvarande kopieringsavtal.
* Principiellt är jag emot garanterade författarpeng. Det är med det som med mycket annat i samhället att alla som skriver, skriver inte tillräckligt bra (och den bedömningen är numera ofta politisk mer än kvalitativ). Den delen av nuvarande statliga anslag och avtal med bibliotek och annat bör helt omarbetas.
Totalt krävs en storsatsning där Bibliotekscentrum och Författarförbundet får tillgång till ungefär 20-30% mer pengar än idag. Dessa pengar bör inte gå till överbyggnad i form av administration. Dock bör enligt min uppfattning en del av dessa pengar öronmärkas så att Bibliotekscentrum och Författarförbundet gemensamt kan föreslå ett antal bokpaket där årets eller årstidens klassiker tillsammans med x antal nya barn- och ungdomsböcker (även nyutgåvor) rekommenderas utifrån tre kriterier: Lättlästa böcker för de som har svårt att lära sig läskoden eller hade svårt men fortfarande saknar ordkunskap; Barn- och Ungdomsböcker som man från Bibliotekscentrum och Författarförbundets sida hjälper till att ta fram Lärarhandledning på max 10 sidor. Alla ämnes- och stadiebehöriga lärare har oavsett ämne en stor källa att hämta bland barn- och ungdomsböckerna. Däremot är inte alla legitimerade lärare utbildade svenska lärare och har tillräcklig kunskap om vad som går att arbeta i det egna ämnet med utifrån att eleverna får ett kapitel kopierat och läst(se ovan).
Tillägg 08.20 26 mars 2013. Det är då för väl att Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)uppbackad av Cecilia Magnusson ordförande moderaterna i Kulturutskottet bekräftar ….de kulturpolitiska stödsystemen generellt, vilka omfattar såväl stipendier, bidrag och offentligrättsliga ersättningar. Ännu bättre hade det varit om Utbildningsminister Jan Björklund hängt på och talat om behovet av ytterligare öronmärkta pengar för att trygga svenskakunskaperna, ordförståelse och ordkunskap speciellt för Barn- och Ungdomar i Grundskola. Där krävs extra pengar. Hade inte varit dumt om de pengarna varit öronmärkta per elev så att det blivit tvång att köpa in barn- och ungdomslitteratur till skolbiblioteken. Ytterligare ett annat behov som berörs är uppdatering av vanliga skolböcker. Flertalet skolor, speciellt kommunala skolor av oförklarlig orsak, har skollitteratur från grundskola och upp som är gammal såväl i ålder som i aktualitet. Världen ser helt annorlunda ut idag än vad den gör i bl.a. SO-böcker. För att inte tala om ihopklistrade(för att hålla ett skolår till) kartböcker.
Det måste till en stor satsning från flera håll för att trygga hela ungdomskulturen.
Författare har rätt till ersättning, GP 26 mars 2013
