”Barn är ingen sjukdom”

Barn är ingen sjukdom, DN ledarsidan 6 november 2013 Helt sant! Barn är en gåva som man måste vårda väl.

Att vara kvinna och mamma är enligt ett antal studier som kommit ingen dans på rosor. Men ärligt talat, Förälder är man hela livet det är endast innan man får barn som man är fri som en fågel att välja vad man vill. Så mycket nu verkligheten ger en möjlighet att välja.

Den kvinna som prioriterar sitt sociala liv och glömmer bort att det är viktigt att ta sig tid att bara vara. Kanske får svårt att hinna med att träffa kompisar, gå på café, sitta och tjata över en kopp kaffe eller över en mobil, den dagen hon får barn. När min dotter för några år sedan bodde i Majorna såg jag stor skillnad på hur mamma och pappalediga föräldrar hanterade situationen. Förutfattade meningar? Kanske men ändå inte. Själv växte jag upp med en mamma som var hemma och en pappa som jobbade mer än heltid men ändå alltid hade tid, tog sig tid. Alltså van vid att det är mannen som gör storstädningen och sköter dammsugaren i de flesta fallen. Van vid att det var pappa och de andra männen i släkten som när det varit släkt eller vänner som kommit på kalas var de som ställde sig vid diskbänken när de serverat kaffet (!) Jag är uppväxt med att pappa alltid tog ledigt om vi, min syster och jag, skulle till tandläkare eller doktor och jag, lite mer än min syster) var redan som liten ofta med pappa på jobbet när tillfälle gavs.

Men åter till mamma- och pappalediga i Majorna. De män, och de var många, som var med sina små i lekparken nära reservatet, de satt oftare ner och var med barnen när de lekte. Kanske inte hela tiden, men nästan. De unga och medelåldersmammorna satt mest på bänkar pillande på sina mobiler eller pratande med varandra. De föräldrar som hade sina små i barnvagnarna brydde sig ofta mer om andra föräldrar än såg till sina små/rullade vagnen sakta fram och tillbaka.

Hur jag kunde observera det? När min dotter jobbade gick jag ut och gick med hennes hund Daisy. Satt själv ofta och tog en kopp kaffe på kafé när lilla vovven rastats och lagt sig i sin korg. Där finns också en skillnad. På kaféer sågs unga mammor medförande vovvar ofta i handväskestorlek gullande med sin hund på uteserveringen…. Det var vanligare att männen inte hade vovvarna med sig och att männen, för en del samlades efter lektimman i sandlådan ofta och tog en kopp innan de skildes för att gå åt olika håll. Inte alls ovanligt att papporna tog upp barnen och satt med dem i knät. Jag blev förvånad. För det var alldeles för många mammor som jag inte kunde låta bli att fundera över: Varför skaffade de barn om de inte tar sig tid med dem?

Missförstå mig rätt. Det är inte alls fel att mammor precis som pappor jobbar heltid om de inte kan/vill jobba deltid. Det är dock viktigt att inse att livet blir aldrig detsamma som det var innan man blev förälder. På arbetsplatser idag varierar det om det finns eller inte finns gemensamma raster. Får man ta kaffet (eller teet) i flykten eller hämta till arbetsbordet, så finns det inom många yrken ett uppdämt behov att få prata av sig. Idag är många arbetssituationer och händelser alternativt telefonsamtal under arbetstid stressande och pressande. Både för kropp och för själv.

Många kvinnor jobbar i arbeten där grunden för en stressig upplevelse läggs. Behovet av att ha någon att tala av sig med kanske blir större då. Vad vet jag? För själv har jag alltid varit pratglad oavsett arbete, fritid eller semester men också valt att ta mig tid att sitta ner för att bara vara. Det var något pappa lärde mig. När han diskat efter maten, för det var han som diskade när familjen ätit middag, så tog han sig alltid en kvart att lägga sig på golvet eller soffan för att koppla av. Den kvarten var guld värd sa han. Jag håller med.
När jag blev mamma var jag gift med ett gyllene äpple som var rötet inuti. Skilde mig tidigt och blev då ensam mamma. För mig var det min dotter som gick före allt. Måste gå före allt. Viktigaste gåvan jag någonsin fått trots att det blev som det blev.

Det är inte mindre stressande att köpa hem snabbmat, stå där och välja, beställa och vänta,
än att planera med veckoköp och storköp så att mat fanns hemma. Finns inte många maträtter som tar längre tid att laga än den tid det tar att stå där välja, beställa och vänta….. mat på spisen eller i ugnen sköter sig också själv större delen av tiden. Så tid för min dotter som fick vara med från det att hon var liten, hemma hos mig likaväl som hos mormor och morfar när mat lagades, det fanns det alltid. Den som påstår att den inte har tid, har inte funderat över hur mycket tid som går bort genom att sitta med telefon/mobil/dator eller genom att springa runt i hemmet som en skållad råtta när barnet väl är placerat framför tv:n….. Ta ett djupt andetag och inse livet tillsammans med ditt barn är mer värt än alla filmer, alla resor och alla märkeskläder o.s.v. Har själv levt med dålig ekonomi under stor del av hennes uppväxt. Men pengar räcker längre än man tror även om det blir knappt. Tid finns det alltid. Finns det inte tid för barnet, så får man ta sig tid. Man mår bättre och blir mindre stressad. Tro mig.

Högt pris för dubbelarbete, GP ledarsidan 6 november 2013 Det är knappast dubbelarbetet i sig utan mer frustrationen hos de som inte klarat upp sina roller i ett förhållande INNAN barn förgyller livet som leder till det höga priset. Det är som jag skrev ovan viktigt att inse att livet blir aldrig detsamma när man fått barn. Problem som fanns innan blir inte mindre med barn så klara upp rollerna innan.
Att vara kvinna är ingen sjukdom, Expressens ledarsida 6 november 2013 Lite handlar det väl om att ställa för höga krav på sig själv? Tror man att allt skall vara perfekt ut i fingerspetsarna från frisyr och kläder till vad man gör o.s.v. Tror man att kvinnor måste visa sig vara bättre/duktigare än män, så spänner några av de som tror detta säkerligen bågen för högt. Förvisso är det bra att sikta på månen om man skall nå trädtopparna. Men ändå….
Nu måste pappa också ta ansvar, Daniel Swedin Aftonbladets ledarkrönika 6 november 2013 Helt rätt! Det krävs dock att mamma tillåter pappa att ta ansvar och inte kräver att allt skall göras på samma sätt som hon gör OM han skall få ta ansvar……
Karriär, jämställt hem och sjukskrivning, SvD:s ledarsida 6 november 2013 Ärligt talat, de som prioriterar sin karriär framför sitt barn oavsett vilket kön de tillhör skulle jag vilja fråga: VARFÖR skaffade Du barn?
Tar man sig inte tid att vara där när barnet behöver en, så straffar det sig längre fram. Varför skulle ditt barn komma till dig på äldrevården, ta sig tid att sitta med dig om du inte tagit dig tid när barnet var litet?

Några avslutande funderingar:
Vad gör det om barnet kommer hem smutsigt om det bara haft roligt ute?
Vad gör det om ditt vardagsrum/kök ser ut som ett bombnedslag så länge du tar dig tid att plocka upp när barnet är litet tillsammans med barnet innan nattningen?
Vad gör det om du känner att du ‘bara skulle’ vilja ha gjort det och det och det men tiden endast räcker till det första. Barnaåren går så fort. Missa inte att njuta och inse att ingen av oss är perfekt. Tänk vad tråkigt det skulle varit då!
Läs gärna: Förälder är man hela livet, Norah4you 8 juni 2012

Read Full Post »

Varför skaffa barn,

om man inte är beredd att avstå från något av det man innan man får barn betraktar som viktigt. Barn behöver sina föräldrar, första året anser jag barnet behöver modern mer men sedan är det frågan om det inte mer och mer ju äldre barnet blir behövs egen tid, inte bara sk. kvalitétstid, med fadern.

Kom ihåg en sak: Det du sår, är det du får skörda. Om du går och tror att du får nära kontakt med ditt barn när du lämnar det på dagis tidigt på morgonen, hämtar på sen eftermiddag för att rusa och handla i bästa fall låta barnet vara med dig när du lagar mat, för du kör väl inte snabbmatsvarianten innan du och barnet stressar vidare för att hinna med allt som du och din partner anser ”man måste” hinna med.

Jag glömmer aldrig en medelålders kvinna jag råkade tala med vid busshållplatsen. Hon berättade att hon hade blivit uppringd från ett ålderdomshem, det hette så på den tiden, där personalen undrade varför hon aldrig kom och hälsade på sin åldriga pappa. Han sa kvinnan, han gick ut genom dörren när jag var 12 år och hörde aldrig av sig eller svarade på kort eller brev jag skickade. Han var inte mycket hemma innan heller. Och aldrig hade han tid att sitta och bara vara

Har själv varit ensam frånskild mamma. Jag vet vilka problem man då har för att få ekonomin, tiden och allt att gå ihop. I mitt fall valde jag att byta karriär och skola om mig till SO-lärare. Dels fick jag mer tid de åren jag läste. Dels fick jag något så när samma dygnsrytm och lediga dagar som min dotter. Vi hade det inte fett. Snarast tvärt om. Men det är som ungdomar, stökpellarna här i Göteborg m.fl., säger när jag talar med några, vilket jag gör nästan varje dag: De har aldrig tid att sitta och lyssna och inte får jag ta med mig mer än en eller två kompisar hem heller Tro katten att vi får barn som inte känner sig hemma någonstans. Eller rättare sagt inte känner sig som det viktigaste föräldrarna fått. Man behöver inte pengar, dyra utlandsresor eller märkeskläder för att ta sig tid att sitta med sitt/sina barn och bara vara. Lyssna och svara.

Inte det bästas för våra barn, Maria Haldesten på GP-s ledarsida 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, Expressen 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, Aftonbladet 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, SvD 12 maj 2013
Förskolestarten sker allt tidigare, DN 12 maj 2013

Kom inte och försök inbilla mig att en ettåring mår bättre av att vara i förskola än hemma eller möjligen hos en dagmamma. Den förälder som försöker påstå det, den lurar sig själv och sätter inte barnet före sina egna önskemål. Börja med att läsa barn- och ungdomars utveckling. Alldeles för få i samhället idag verkar förstå att förälder är man hela livet, oavsett vad som händer. En förälders viktigaste egenskap är att älska sitt barn ovillkorat och att visa barnet att det duger. Det hjälper inte med aldrig så mycket pengar om inte kärleken, närheten och viljan att ta sig tid finns.
Så frågan kvarstår: Varför skaffa barn om man bara vill lasta av det på förskola, dagis, fritids o.s.v. Skaffar du barn, är det du som förälder som har skyldighet att vara där för ditt barn. Det är ditt barn och inte samhällets!

Read Full Post »