Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Utåtagerande barn’

Det är inte barnet det är fel på när människor, föräldrar och en hel del lärare (måste tyvärr säga detta även om jag själv skolade om mig från systemprogrammerare till SO-lärare) inte ‘får vanlig kontakt’ med ett överintelligent barn. Stort antal av barn som anses avvikande och/eller blir mobbade är överintelligenta.

Har under åren innan jag blev lärare, som lärare och efteråt träffat ett stort antal barn som fått diagnos Asperberger. Inte ett enda ett av alla dessa barn har varit annorlunda på något annat sätt än att de tänker utanför boxen. Vilket jag själv och min omgivning alltid gjort, tänkt utanför boxen och därför hoppat 2 eller 3 led eftersom det för oss är naturligt. Det är problem utan alla som tänker utanför boxen behöver mer intellektuell stimulans. Inte ett dugg konstigt att dessa barn många gånger sätter sig på tvären när de upplever att de inte blir förstådda. Tvärt om. Alla barn behöver få utvecklas i sin takt och ha givna normer samt lugn och ro i sin omgivning. För det är där det brister i dagens samhälle. Bland föräldrar men främst hos skolpersonal.
Alla barn är lika värda men olika.

Det är kanske svårt för alla som inte själva har det som brukar kallas högt IQ att förstå barn som tidigt tänker utanför boxen. Det förstår jag. Därför är det mycket mycket viktigt att vi snabbt slutar upp med ‘Alla skall med’ tänkandet och accepterar att det finns barn som trots att de är relativt små barn är intelligentare än de flesta som går ut grundskolan. Ofta har de lärt sig läsa själva, förstår mycket bra men har pga sin ringa ålder svårt att uttrycka sig så enkelt så att alla andra förstår. Varje gång detta händer, så upplever barnet sig annorlunda och hämmas i sin utveckling. Inte så att de som behöver extra hjälp inte skall få det. Men alla måste även vara beredda att satsa på de som utvecklas snabbare eller tänker på annat sätt. Observera en sak. Även bland barn som har diagnostiserats utifrån andra handikapp, medfödda eller ej, så finns det en hel del barn som idag aldrig någonsin för chansen att få ordentlig självkänsla som det medför att veta att man duger och att man får utvecklas i sin takt!

Det som många kallar uppmärksamhetsstörning är egentligen tvärt om – vilket ytterst få psykologer och psykiatiker förstår, men de är inte ensamma i sin oförståelse. Helt normalt beteende av barn som upplever att vuxna och jämnåriga inget förstår och upplever sig marginaliserade. Hört stort antal barn i olika åldrar förklara detta när man sitter och lyssnar samt finns där när de behöver. Detta som kallas uppmärksamhetsstörning kommer ofta av att barnet hinner resonera logiskt i sitt huvud och tänka flera steg längre än vad omgivningen gör samt försöker få övriga att förstå sammanhang som de inte gör eller för barnet självklara slutsatser! Sk. utåtagerande barn blir detta pga omgivningens oförståelse. Inget annat.

Har på vår gård ett barn som jag är tacksamt att det har andra handikapp. Barnet kan numera trots alla sk. experters påståenden gå, vilket barnet inte skulle kunna lära sig, om än inte lika snabbt och lika länge som många andra. Där har vi typexemplet på ett barn som med 99% säkerhet åkt på diagnosen Asperberger om inte det andra handikappet också funnits. En 7 åring som nu håller på att med hjälp av sin assistent(mycket skicklig och helt rätt för barnet) lära sig sitt tredje språk. En sjuåring som har ett ordförråd som skulle göra de flesta gymnasielärare imponerade om barnet uttryckt sig så. Barnet uttrycker sig logiskt vetenskapligt helt korrekt. En elev i 2:a ring skulle imponerat på lärare med samma förmågor. Denne sjuåring som utåt kan tyckas uppträda ‘konstigt’ får rätt stimulans. Få får den förmånen. För de flesta kan inte hänga med ens när detta barn räknar större tal i huvudet.

Många av de som jag stött på genom åren som diagnostiserats med Asperbergers syndrom är exakt likadana – fast de flesta inte ens vågar visa det. De har redan tidigt märkt omgivningens reaktioner och oförståelse samt känner sig därför udda. De vågar inte eller får inte visa vad de kan. Vi missar stort antal verkliga begåvningar genom att omgivningen och då främst förskole och skolpersonal saknar tillräcklig kunskap samt förmåga att ta tillvara på dem.

I bostadsområdet där jag växte upp, inte här i Göteborg utan i Linköping, var det snarare vanligt än ovanligt med barn som tänkte utanför boxen. Stora flertalet skulle kunna bockas av för var enda en av alla de beteenden och annat som ingår i det som nu kallas Asperbergers syndrom. Eftersom det var vanligt och många av eleverna i den skola jag gick, Statens Försökskola Tornhagsskolan som tillsammans med en skola i Finland skulle ta fram det som var den ursprungliga tanken med Grundskolan inna Palme blev skolminister, var liknande. Utifrån den förutsättningen att vi fick de allra skickligaste pedagogerna och vi redan från 3:e klass började med engelska (vilket inte var vanligt på den tiden), så fick vi utvecklas var och en i vår egen takt. Alla började vi med tyska i 7:an och franska i 9:an. (Inom parantes kan jag nämna att ur min gamla klass som hamnade i samma klass på gymnasiet-gamla gymnasiet- blev det lärare, läkare, högre bankman, o.s.v. totalt 5 teknologidoktorer. Några av dessa är professorer. Själv blev jag ‘bara’ systemprogrammerare som för att datan utvecklades så sakta under 70 och 80-talen kom att specialisera mig mot administration, såväl logistisk som ekonomisk, för att senare skola om mig till SO-lärare när jag läste tredje gången.

Många av oss räknade redan i 7:an eller 8:an tal som man idag inte ens räknar på naturvetenskaplig linje upp till Matematik 3. I och med att skolan satsade mer på läs- och ordförståelse än grammatik fick vi en hel del brister i grammatikkunskaperna. Men det fanns inte en enda elev i min klass som inte var van att gå upp och återge ett föredrag, en film eller en bok i kort sammanfattning inför klassen eller inför hela årskursen. Detta för att vi fick jobba med att läsa på ett annat sätt – var och en fick redan i 3:an börja med att läsa i egen takt. Vi hade små kartongbitar där vi bockade för vilken övning vi skulle fortsätta med. Efter vissa avsnitt, så ingick uppgift att redovisa. Något vi också gjorde i vart enda ämne både de där vi hade grupparbeten, inte alls som dagens grupparbeten, där varje elev i gruppen fick möjlighet att utifrån sin styrka bidra till gruppens arbete och redovisa sin del, eller om vi hade enskilt arbete som i matematiken där vi under hela högstadiet en gång i veckan hade ett matematikprov. I matteprovet var det viktiga var att se att vi själva gick framåt och hur långt vi hade kvar till nästa betygsnivå samtidigt som vi var flera som räknade på högre årskurser matematik så fick vi även lära oss räkna på kemiska formler redan i 8:an.

När varje barn får sin rätt att utvecklas i sin takt och att få vara den barnet är, så finns det egentligen mycket få barn utöver de med dubbla handikapp som är ‘annorlunda’. Självkänslan tar man tidigt bort från barn om man får för sig att det är barnet det är fel på eller tycker att barnet är annorlunda. Ingen medicinering i världen hjälper barn som inte får utvecklas i sin egen takt eftersom alla mediciner innehåller kemikalier. Det finns skäl att sätta in medicin om barn blir deprimerade, men bara under kort tid. Att bedöva ett barn är att beröva barnet rätten att känna och vara.

Sedan kan många tycka att jag är hård. Andra kan tycka att jag är elitistisk. Jag är varken det ena eller det andra. Värdet hos ett barn, en ung eller en ung vuxen består inte i om vederbörande är intelligent eller om vederbörande gör som alla andra gör så att omgivningen blir nöjd. Värdet består i att barnet tidigt får rätten att utveckla sin självkänsla, acceptera att alla inte förstår och gå vidare utan att fundera vidare varför det är så. Värdet hos ett barn är något vi vuxna, speciellt ämnes- och stadiebehöriga lärare, kan hjälpa till att bygga upp utifrån varje barns styrkor. Hela sättet att tänka i avvikelser är enligt mitt sätt att se uppåt väggarna tokigt. Den ena är bra på att rita, spela eller sjunga. Den andre är född med ett fantastiskt bollsinne och/eller förmåga när det gäller annan idrott. Varför accepteras detta men inte att det finns barn som vi gör annorlunda genom att inte acceptera att de faller utanför ramarna. Det är vuxenvärlden, inte samhället i sig eller vilken etnisk kultur man lever i, som sätter upp mål som vuxenvärlden runt barnet anser att alla skall uppnå samtidigt. Finns inget farligare för unga människors självkänsla än ‘Alla skall med’-tänkandet.

Vårt barn duger aldrig, SvD 25 juli 2013

Och ja, jag har läst Sociologi, Socialpsykologi redan på 70-talet vid sidan om som minst ett arbete och politisk aktivitet. När jag väl kom till Lärarhögskolan i Linköping möttes jag av flera av mina gamla lärare från Tornhagsskolan….. så det där med barn- och ungdomars utveckling blev inte bara ett antal böcker samt artiklar som skulle läsas igenom…. 🙂

Read Full Post »

Ett barn som föds borde alltid ses som en gåva. Något vackert oavsett allt annat. Oavsett om barnet varit planerat eller oplanerat; oavsett om du älskar ditt barns andra/andre förälder. Barnet har inte bett att få komma till världen och förälder är man hela livet.

Ibland undrar jag hur folk tänker. De säger sig längta efter barn. Så långt så gott. De flesta har bra intentioner och inser att det lilla barnet måste få vara sig själv. Inte ett substitut för det föräldern själv drömt om. Ett barn är heller inte något man ställer på hyllan och tar fram när det passar en själv. Skaffar man ett barn, så måste barnet få ta den tid barnet behöver. Snacka inte om kvalitétstid. Kvalitétstid är något för vuxna. Närhet, trygghet och någon som finns där att prata med, någon som tar sig tid att lyssna när barnet växer upp, det är det som ger ett barn självkänsla samt identiet.

Ibland undrar jag också hur samhället tänker. Stora barngrupper är redan det ett problem. Stora barngrupper i mindre åldrarna är något som inte gynnar ett barns utveckling. Speciellt inte ett barn vars förälder är ensamstående eller där båda behöver jobba för att klara det nödvändigaste. Det nödvändigaste är inte att ha flott bil, ha lust och råd att åka utomlands på semester när barnet är litet eller ens senare. Visst är det roligt för den vuxne att få fortsätta leka sitt tidigare ‘vuxenliv’. Inte tu tal om annat. Men skaffar man barn, så måste man inse att det är ett nytt liv som i alla lägen måste få gå före. Är man inte beredd på det, så är man enligt mitt sätt att se inte moget att vara förälder. Är man inte beredd på det, så är man heller enligt mitt sätt att se inte lämplig som politiker som avgöra hur många barn som skall finnas på en dagisavdelning eller ens hur kvalitén sett ur barnets synpunkt bäst går att åstadkomma.

Ibland undrar jag även över varför vårt nutida samhälle är så pigga på att skilja ut i stället för att bjuda in. Jag talar om hur det är på dagis och skola. Alla barn är lika värda, men olika. Varje barn måste få växa utifrån sin egen möjlighet. Måste få växa inte bromsas av något ‘Alla skall med tänkande’. Inte bromsas av att vuxna söker hitta orsaker till att alla barn inte gör exakt som de vuxna tänkt sig. Det är styrkan med och hos barn som får förtroendet att växa upp utan att få alla möjliga syndrom- och bokstavsbeteckningar lagda på sina axlar. Styrkan finns hos det lilla barnet men det är vuxna som skiljer ut och trycker ner.

Inte så att jag vill urskulda barn och unga som begår brottsliga handlingar eller verkligen uppträder på ett sätt som gör att det krävs mer tid av ena eller andra skälet för att få barnet att känna självkänsla. För det är det som alla de barn som skriker ut sin oro antingen i form av att de är utåtagerande eller självskadande eller bara inte följer med normen ‘Alla skall göra lika för alla skall med’, det är det de behöver. Stärka självkänslan samtidigt som de också måste få det stöd de behöver för att lära sig våga ta ansvar för sina egna handlingar.

Finns inget skäl i världen att det ens skall få förekomma att barn som lämnats utanför oavsett om det är av föräldrar, omgivning eller samhälle; att barn som redan tidigt får höra att de har brister i stället för att de fått höra vad de är bra på, skall behöva riskera att hamna i tablettrillares händer oavsett om dessa är aldrig så välmenande psykiatiker eller vanliga allmän läkare.

Finns inget skäl i världen att något enda barn skall behöva spännas fast. Hur i hela fridens namn finns det en enda vettig person, för jag hoppas att det ändå finns sådana, som kan säga att det får ske ens för att hindra barnet att inte skada sig själv. Var i hela fridens namn finns alla de vuxna som borde finnas på en vårdinrättning där barn som saknar det viktigaste, tron på sig själv och tron på en bättre framtid ?
Att alltför mycket pengar hamnar på administrationens altare och läggs på politiska nämnders beslut, det är ingen ursäkt att man inte vågar finnas där ens som professionell för barn som behöver närhet och bekräftelse de aldrig fått tillräckligt av eller fått för mycket av.

Mentalvårdens tvångströjor har förhoppningsvis försvunnit. Alla dessa konstiga metoder som jag hörde kusiner och vänner som jobbade som mentalskötare, sjuksköterskor o.s.v. berättade om på 60- till 80-talet. Det borde inte höra hemma på 2000-talet.
Tron på lyckopillret, oavsett vilket, som skulle lösa alla problem hör också hemma på 1900-talet. Inte på 2000-talet. Det kan förvisso finnas kortare period som något barn precis som någon vuxen skulle kunna behöva dämpa sina känslor med tabletter för att psykiskt orka med. Men inte månad ut och månad in.

Vi ger våra barn alla möjliga kemikalier. Vi säger jag. Detta trots att jag pga egen och min dotters matallergier haft för vana att gå ut från rena råvaror. Tyvärr finns det ofta i svensk mat, vilket man döljer från alla håll, rester av bekämpningsmedel. Så kemikalier får våra små i sig i större eller mindre mängder. Hur dessa kemikalier som i en del fall lagras i kroppen samverkar till de ‘störande’ beteenden som en del föräldrar och/eller lärare upplever att en del barn kan visa upp, det är den stora frågan. Mer kemikalier är däremot alltid något som hämmar Barn- och Ungdomars utveckling.

Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, SvD 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, DN 20 juli 2013
Personal larmar om vårdskador i barnpsykiatrin, Sveriges Radio 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, Aftonbladet 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, GP 20 juli 2013

Read Full Post »

genom att tvinga de som har lätt för sig eller redan kan en sak att sitta av tid, för det är det som blir resultatet, som kunde använts till att låta varje blomma (barn) växa i sin egen takt, är att skapa en mängd problem. Alla barn är lika värda, men olika. Det finns inget som helst försvar att fortsatt tillämpa ‘Alla skall med’. Det av Rödgröna Göteborgsröran hävdade ”Det skapar segregation och skulle bli en cynisk sorteringsskola där svaga elever lämnas kvar medan eliten drar ifrån. är något av det mest cyniska som tänkas kan. För vad är det som de Rödgrönas fortsättning av flumskolan resulterat i? Ett ökat antal barn som fått bokstavsbeteckningar för att de varit utåtagerande, svåra att ha i klassituation o.s.v. Min egen erfarenhet är att det stora flertalet av dessa barn blivit som de blivit redan när de gått på dagis för att de haft förmågan att tänka utanför boxarna och ofta varit mycket mer intelligenta än flertalet av sina pedagoger.

Barn som inte får stimulansen att kunna gå vidare i sin upptäckarlust och nyfikenhet; inte får chansen att räkna vidare utan tvingas hållas på mattan med nygamla böcker med samma nivå som de de redan räknat ut; inte får chansen att läsa vad de vill i skolbiblioteket utan tvingas sitta med när andra som inte löst läskoden traglar igenom text som för ett antal av barnen är sådan de läste redan innan de började skolan. Vem i sina sinnens fulla bruk tror att detta ickeseende och ickeaccepterande av att ett barn har egen förmåga och att den nödvändigtvis inte är exakt samma som alla andras, att det skulle resultera i lugn och ro inom barnet och i klassrummet.

För begå inte misstaget att tro att barn som tvingas ta till utåtagerande eller stökigt beteende är mindre intelligenta än andra. Oftast är det tvärt om. Det är lika viktigt att låta en teoretiskt lagd blomma gro och växa som det är att ha fotbollsskolor eller dansklasser!

Dags att tänka om. Det är inte så att sorteringen inte sker i sk. sammanhållna klasser. De som sorteras ut är de som behöver växa mera i lika hög grad som de som efter kommunaliseringen inte redan de första två skolåren får det stöd de behöver för att hänga med den största gruppen i klassen. Vad flumskolan, förlåt Grundskolan, åstadkom var att permanenta utanförskapet för dessa båda grupperna. Resultatet har blivit katastrofalt i de flesta klassrum. Inte under alla lektioner. Inte vart enda skolår. Men näst intill. De barn som mobbas är de som visar att de kan något inom teoretiska ämnen. Inte de barn som är bra på idrott eller musik.

Alla skall med bör skrotas fortare än kvickt. Det blir mer pengar över när det blir lugnare i klassrum. Finns inget som hindrar att elever som går olika fort fram i matematik eller språk under första fem åren kan gå i samma klass men ha olika läroböcker. Finns inget som hindrar att på samma sätt som elever får gå ut ur klassrummet för att få hemspråk, så kan klassen splittras i olika grupper som läser matematik olika snabbt och är olika stora. OM vi skall tillämpa alla barns lika värde, så krävs att de barn som utvecklas snabbare får rätt att göra det utan att bli illa sedda över axeln av obehöriga eller icke ämnes- och stadieutbildade lärare och politiker.

Som en äldre pensionerad lågstadielärarinna sa till mig härom året: Vi får in nyfikna vetgiriga elever genom skoldörren första dagen i första klass. Men vi släpper ut uttråkade utåtagerande eller tysta elever från femman som inte längre orkar eller vill för att deras växtkraft hämmats. Ligger mycket i det.

Spetsa skolan med mera pengar, Karl Henrik Sax på GT:s ledarsida 17 juni 2012

Ett två månader gammalt inlägg som jag missade då men hittade idag. Lika viktigt att föra fram nu när det satsas på spetskompetens på högre nivå. Sverige har i alltför många år missat ett större antal blivande genier genom att hämma dem.
Läs gärna: Nästa bit trillar på plats, Norah4you 30 augusti 2012

Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli, sa de gamle. Ligger en hel del i det!

Read Full Post »