Inflik 19 Augusti 2016: På väg hem från bussen igår fick jag tillfälle att tala en kvart med två kurdiska kvinnor. Den yngre sa samma sak som jag sagt nedan: Utanförskap börjar i hemmet. Det är föräldrarna som skall lära barnen respekt.
Läser sedan idag 19:e Glenn Hyséns krönika. Mycket tankvärd:
Nu börjar skolan igen, men många barn kommer inte våga gå dit för att de vet att de kommer bli inpressade i ett hörn och slagna.
Föräldrarna måste för fan få in i huvudet på ungarna vad man får och inte får göra.
Respekten har försvunnit för länge sedan. Ungarna måste veta vad som är respekt, Glenn Hyséns krönika GT 19 Augusti 2016
Så sant som det är sagt.
För det är där lärare ser problembarnen tidigt. För det handlar om barn som i en del områden, inte bara de sk. mest utsatta, ställer till det för sig och andra. Allt under det att många, främst icke behöriga lärare, försöker få det till att dessa barn skall pratas med. Men när var och hur när föräldrarna inte ställer upp som föräldrar skall. Glömmer bort eller inte har tid att lära sina barn respekt.
Det börjar ofta med mobbning, krossade fönster, störningar på lektioner, ibland eldsvådor i papperskorgar i korridorer. Tro inte att alla föräldrar, oavsett var i världen de är födda, tar sitt barn i kragen och säger: Se till att sköta dig. Någon respekt för lärare och vaktmästare finns ju inte längre.
Det är dessa stökpellar som främst i sk. utsatta områden skyller på att de inte har något att göra…..som om bilbränder vore något deras föräldrar inte lärt dem hålla sig ifrån. Utanförskap är ingen ursäkt för att bränna bilar och stökpellar i sk. fina områden kan hamna snett med alkohol, droger samt annat. För de bränner ju inte bilar. Bara sina egna ljus i båda ändarna. Flertalet stökpellar mår liksom de sk. tysta tjejerna mycket dåligt och saknar framför allt självförtroende trots att de utåt sett ser ut att ”ha allt”….
———————- slut på infliket ————-
Från början systemprogrammerare som sadlade om för att bli SO-lärare, har jag haft ett försprång tack vare studietidens Studentpolitik. Då Folkpartist, nu Moderat. Är man så udda att man älskar dataspel (spelat sedan spelet månlandarens tid) och fastnade för hårdrock helst metal, samt fått vana att lyssna på unga som visat respekt, så får man höra ett och annat under åren.
Att jag är pensionär gör ingen skillnad, för ungdomar kommer gärna fram när jag sitter väntande på buss eller spårvagn. De gillar att prata om man bara tar sig tid att lyssna samt vågar säga vad man tycker när de väl talat. Samma gäller stökpellar likaväl som nördar (som jag själv är innerst inne).
En sak hörde jag talas om redan under ungdomspolitikens dagar då jag satt i Mölndals Kulturnämnds teater och musikutskott. Många unga, alltså redan då på 70-talet, bor långt ifrån den äldre generationen. Dagis och Fritids i all ära, de flesta har oaktat engagerad personal fått bli supplement för något som saknats. Närvarande vuxen som har tid. Tid när den unga/unge vill prata, fråga om något eller bara vara nära.
Förr bodde ofta äldre generationer nära. De unga kunde fram till 70-talets storstadsexplosion av lediga jobb då föräldrar flyttade dit jobben fanns, ha den äldre generationen inom ”räckhåll”. Precis som min egen dotter och hennes kusiner gå hem till mormor och morfar runt 1990 då vi några år tidigare flyttat tillbaka till min uppväxtstad, Linköping.
Så är det inte idag för de flesta unga. Har ingen betydelse om den unga/unge kommer från sk. utanförskaps område eller från den fina villaförorten. Två saker säger de alla:
* Jag får inte ta hem mer än 1-2 (i vissa fall 3-4) kompisar på en gång. Var skall vi då kunna träffas och sitta och tjata (typiskt Göteborgsuttryck oavsett var de ungas föräldrar råkar vara födda). Vi träffas ute. Åker kanske till stan.
* Det är ingen som har tid att prata med mig när jag behöver/vill prata.
Utanförskap börjar i hemmet. För att unga skall växa upp krävs precis som med blommorna i krukan. Tid att plocka torra blad, vattna, ge gödning och stimulans (ljus). Allt har sin tid. I Curlingtidens anda, nu när de första Curlade barnen själva blivit curlande föräldrar eller mor/farföräldrar. Rester som levt kvar sedan 70-talets curlande då föräldrar skulle börja förverkliga sig själva och se sina egna möjligheter; Nu märks utanförskapet som skiljer barn med närvarande föräldrar från de barn vars föräldrar i kvalitets tids anda ofta är frånvarande närvarande föräldrar, nu är utanförskapet bland unga snart lika stort i fina kvarteren som i de av nykomna asylsökande orosområdena.
Det är sant att bränner bilar gör inte unga överallt. Men vad få utanför polisen, skolan och de på soc som har tid att bry sig om unga med problem från fina områden, inte vet, är att droger, alkohol och ensamma unga som kämpar med allt från dåligt självförtroende till att behöva vara förälder för sina egna föräldrar…. finns mycket dolt alkohol och drogmissbruk i samhället… Alla som går i vanliga skolan och nykomna föräldrar borde få gå i hemkunskap av den gamla sorten. Den där det som är viktigt att lära ut, alltså inte bara koka mat och baka, barnkunskap fanns inkluderad. (Utöver att vi hade någon lektion för annan lärare i ämnet) På min tid fick vi lära oss lite om barns utveckling; barns behov i olika åldrar. På samhällskunskapslektionerna lärde sig alla hur vårt svenska samhälle är uppbyggt, vilka våra Grundlagar är (samt de viktigaste bitarna ur dessa) och vad som förväntades av oss som vuxna.
Det finns de som talar om hårdare tag…. hårdare lagar…. vad hjälper det om föräldrar oavsett var de bor, vilken religiös eller kulturell miljö de lever i, inte finns där för att lära sina egna barn respekt för andra människor och andra människors ägodelar?
Utanförskapet börjar i hemmet. Det finns de som vill lägga mera skattepengar i sk. problemområden men gömmer huvudet i sanden i sk. fina områden. Det löser inte problemet om föräldrarna inte har klart för sig att det är de som MÅSTE ta ansvaret för sina barns uppfostran. Vi lever inte i en kommunistisk stat där staten tar ansvar för barnen. Varje förälder har att uppfostra sina egna barn.
Finns kanske en viss sensmoral i följande som hände för några år sedan. Jag stod väntande på en buss. En kvinna i 30-års åldern kommer fram och vi börjar prata. Hon berättar att hon blivit uppringd från ett äldreboende där någon undrade varför hon aldrig kom och hälsade på sin pappa…… men som hon sa: Han gick ut genom dörren när jag var 11 år och hörde aldrig av sig sedan. Han fanns knappast där för mig innan heller. Varför skulle jag som har barn och försöker vara med dem så mycket det går ta tid från dem för att hälsa på honom?
Utanförskap börjar i hemmet. Kvalitétstid i all ära, men pengar, hus, utlandsresor och så vidare är yttre ting. Ingen av oss kan ta med oss något när vi går. Föräldrar är vi hela livet!
Skrämmande utveckling:
Under loppet av halvtimme fick polisen i Malmö larm till nio olika bilbränder. Sedan 1 juli har över 70 bilar satts i brand i Malmö och siffran bara stiger.
Men det är inte bara i Malmö bilar brinner. I Stockholm i Husby sattes bilar i ett parkeringsgarage i brand. Två bilar var helt utbrända men majoriteten av de 47 bilarna i garaget skadades.
I Västerås är det fler bilbränder än andra större städer om vi ser till antalet invånare. Västerås har toppat den statistiken sedan 2012. Efter Västerås, följer Södertälje med flest bränder sedan Malmö, Stockholm och Borås. Det händer någon enstaka gång att polisen kan gripa någon misstänkt, men de flesta bilbränder förblir oupplösta.
Det är allvarliga brott vi talar om, jag ser det som en terrorhandling mot det civila samhället. En terrorhandling mot det civila samhället, Lotta Grönings krönika 16 augusti 2016
Norah4you's Weblog 