Behöriga lärare ser tidigt när barn riskerar spåra ur.

Satt härom dagen med min kusin, lärare från hon gick ut lärarhögskolan efter gymnasiet till pension, och drack kaffe. Vi träffas med regelbunden oregelbundenhet och har telefonkontakt där emellan. Frågade henne om hur hon tyckt om en privat ny skola i vårt närområde. Själv hade jag funderingar för jag har sällan eller aldrig sett så glada barn som de som går på vid skolan som startade i höstas och åker upp till Tuve. Hon berättade mycket positivt om besöket som hon och ett antal av hennes tidigare kollegor fått göra på skolan.

En av de mycket roliga saker min kusin berättade var att en tidigare elev till henne glatt mötte henne. Barnet hade varit ett problembarn men hade på den nya skolan fått tillfälle att synas – gå en hel dag med vaktmästaren och rätta till fel på skolan. Det finns nästan ingen klass i svenska skolan som inte har minst 1 eller 2 problembarn. Samtliga har som en av de viktiga faktorerna den svaga anknytningskontakt/respekt för föräldrarna barnen säger har för lite tid att lyssna när barnet själv vill prata. Som om det normalt skulle kunna lösas av skolan? Tyvärr är det ingen lösning med mindre klasser rakt av. För att det skall vara en vettig lösning krävs nivågruppering som ju de flesta idag inte vill se.

Se även: Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället

Vilka är då problembarnen?
Det finns tre stora grupper i samhället som inte mår bra alla gånger i den vanliga svenska skolan:

Först och främst alla de barn som är berättigade till stöd men inte får det.
I den gruppen ingår dels de som behöver stöd för att de har dyslexi eller annan inlärningsproblematik;
dels de som har alldeles för lätt för sig men aldrig eller nästan aldrig får rätt nivå som ger dem utmaningar att gå vidare. De tvingas ofta repetera och repetera tills hela klassen hunnit (hmm) ifatt….
Men där finns en annan grupp som ofta inte märks annat än genom att de är utåtriktade och stökiga. Elever som behöver mentorer eller liknande samt föräldrar som behöver få utbildning nog att orka vara föräldrar. (OBS dessa elevers föräldrar finns i samtliga samhällsgrupper från V70-föräldrar till föräldrar med egna problem. För att stötta ett barn behöver samhället stötta föräldrarna så att de mår bättre och stressar mindre).

I gruppen med problembarn finns en oftast glömd grupp. De jag i min avslutande uppsats på lärarhögskolan kallade ”de tysta flickorna”. Mest flickor. Ofta med höga krav på vad de skall klara av på prov. Sitter oftast tysta på lektioner och räcker sällan frivilligt upp en hand för att fråga om något eller reflektera över det de läst in. Dessa elever behöver stöttning inte bara få lära sig nya verktyg som underlättar så att de förstår det de vrålläser in för prov men sedan för det mesta har glömt. Många av dem lider, enligt min personliga uppfattning, också av felaktig kroppsbegrepp. De har eller har fåtts att tro att de inte duger så flera av dem har utöver stress som lärare inte kan undgå att märka även oro för vad de äter. Hur de ser ut och om de är klädda på ”rätt sätt”.

Sedan finns det alla de barn som utan att tillhöra någon av dessa grupperna blivit hängande när samhället gått från bondesamhälle och gårdskultur där det alltid funnits någon som haft tid att lyssna på dem och berätta om än det ena än det andra som utvecklar de unga. De jag tänker på är de där anknytningen/respekten till föräldrar saknas av ena eller andra skälet. Barn som inte alltid syns av övriga samhället. Men en utbildad ämnes- och stadiebehörig lärare märker tidigt de som tillhör denna gruppen. Ofta redan när dessa barn börjar skolan.

Hur man skall lösa problemen? Visste jag det vore det bra. Men först måste kontakterna mellan föräldrar och barn stöttas och stärkas. På något sätt.

Read Full Post »

Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället

Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället. Det handlar inte om barn/unga som är invandrare eller ej, det handlar inte om religion eller kultur roten till problemet är djupare än så.

VIKTIGT
ALLA Lärare som ser att ett barn inte mår bra har anmälningsplikt till Sociala Myndigheter. Det är inte upp till lärare eller rektor att avgöra om det är eller inte är så att ett barn som kan antas fara illa behöver anmälas!

Säpo informerar lärare om IS, DN 22 januari 2015 och det enda lärarna hänger upp sig på är att de fått för sig att Säpo vill att de skall rapportera avvikelser till dem. Hur många av de lärarna är behöriga lärare. Verkligt behöriga som gått på Lärarhögskolan alltså och inte bara fått behörighet genom sk. långvarig erfarenhet….
ALLA lärare är enligt Sociallagstiftningar skyldiga att rapportera barn som de misstänker far illa eller som de misstänker kan riskera att fara illa!!!!!!!
Finns det någon som anser att ett barn som brukar våld mot sig själv eller andra eller som uttrycker extrema verklighetsuppfattningar inte är i risk för att fara illa???

Säpo informerar lärare om Islamiska staten, Expressen 22 januari 2015

Dalta inte med krigsbrottslingar, GP 19 januari 2015 De har daltats med redan när de växte upp. Motiveringarna för daltandet har varierat, men nog är nog. Nu gäller samma situation för de som varit nere och stridit för IS som för tidigare elev jag tillfälligt hade under praktik på högstadie i Linköping runt 1990 och som knappt hann bli 18 innan han stack till Jugoslavien. Det är inte tillåtet för svensk medborgare eller person med svenskt uppehållstillstånd att kriga utomlands. Sveriges nuvarande lagar gör det möjligt att utreda de enskilda individerna för krigsbrott och åtala dem vid svensk domstol.

Imanen: Blir inte jihadist av religiösa skäl, Aftonbladet 22 januari 2015 Imanen har rätt i mycket men fel i att det handlar om utsatta barn/unga. Den bilden har han förmodligen fått av svenska flumliberaler och vänsternissar som hörts i media. Verkligheten är betydligt mer nära hemmet och tyvärr har jag fått det intrycket att många invandrarföräldrar skäms när deras barn inte längre respekterar sina föräldrar. Det hinner då gå lång tid, ibland flera år, innan barnen får hjälp om de ens får någon. Precis som deras motsvarigheter bland svenska våldsbenägna unga.

Mer viktig kunskap
Detta gäller för samtliga som befarar att ett barn far illa. D.v.s. för ALLA som i sitt arbete eller under sitt fritidsuppdrag i förening kommer att känna oro/misstanke. Alltså inte bara för lärare:
För alla som i sitt arbete får kännedom om att ett barn kan fara illa gäller anmälningsplikt. Det gäller till exempel personal i skola, på fritids, inom sjukvården, polisen och kyrkan. En sådan anmälan kan inte vara anonym. Om du misstänker att ett barn i din närhet på något sätt far illa är du skyldig att genast kontakta socialtjänsten. Du behöver inte veta säkert om något är fel, det räcker med att du känner oro. Utdraget är från Halmstad Kommuns sida Anmälningsplikt, Halmstad Kommuns hemsida

Samma gäller i samtliga svenska kommuner. Må vara att en del fastnat för att det speciellt i lagtexten trycks på de barn som misstänks vara sexuellt utnyttjade eller riskerar att bli det. MEN SOCIALTJÄNSTLAGENS ANMÄLNINGSPLIKTIGA ÄR SKYLDIGA RAPPORTERA ALLA SOM MISSTÄNKS FARA ILLA.

Att barn och unga redan i skolan uppträder och faktiskt tillåtits uppträda med extrema självuppfattningar och extrema åsikter om andra människor har inget med religion i sig att göra. Att det i nu aktuella fallet kommit att bli diskussion om lärare skall anmäla barn och unga med extrema religiösa åsikter är häpnadsväckande. Lärare har i alla tider varit skyldiga att anmäla alla samma andas barn till sociala myndigheter oavsett om det handlat om religiösa, kulturella eller samhällsextrema åsikter som gör att barnet kan vara utsatt för fara eller vara fara för sig själv/andra barn, unga eller vuxna! INGET NYTT! Läs lagtexten längst ner!

Egna erfarenheter av barn som daltats med
Rödtotten som i tv-inslag sänt över hela världen under Kravallerna på Avenyn, Göteborg, i samband med EU-toppmöte som bevistades av amerikanske presidenten Bush. Den killen stötte jag på redan som 5-6 åring när jag var ute och auskulterade på dagis 6-års grupp en höst i slutet av 1980-talet.

Killen var kung på dagis enligt sina förskolelärare som inte vågade annat än låta den redan då våldsamme killen få sin vilja igenom, sa de…. svensk är väl bäst att tillägga så ingen får för sig att det är religiöst, kulturellt eller annat.
Han blev vansinnig när han inte klarade att sy i en knapp och kom och beordrade mig(!) att göra det för honom. Trots att alla andra barn försökte efter bästa vilja.
Dagen efter såg jag vid besök hos en bekant att killen som bodde i samma hus som min bekant tog en katt i svansen och slängde iväg den som en diskus.

Jag vet att killen blev anmäld när han väl gick i skolan. Jag vet det för att det var min dotter som han sparkade i ryggen och förföljde hem till hennes morföräldrar. Jag gjorde första polisanmälan direkt då skolan vägrade bry sig. Jag vet eftersom skolan i fråga även var en av de skolor jag auskulterade på att lärare i lärarrummet uttryckt rädsla för grabben. Vi min dotter och jag blev hotade av skolans rektor och psykolog – det var ju mitt fel i min uppfostran av min dotter som enligt dem gjorde att hon blev mobbad, sparkad, slagen och förföljd…..

Hade jag inte haft hjälp av en tidigare klasskamrat som själv varit mobbare och nu var fastanställd på skolan; av grannfruar till mina föräldrar där en av dem tidigare jobbat på skolan och var mor till en av Sveriges mer välrenomerade psykologer och vittnade till polisen, av bussförare jag känt sin min ungdom som vittnade hur grabben försökte misshandla min dotter på buss, av Folkpartipolitiker som satt i Kommunledning och i Riksdag, av Vänsterpartister på nämndnivå som stöttade, så vet man inte hur det gått. Alldeles för ofta är även Sociala myndigheters tjänstemän obenägna att se verkliga problemen och försöker skylla på de problembarnens offer.

Efter ett stort antal polisanmälningar där polisen begärde in såväl grabb, moder som sociala myndigheter efter att ha fått in ett större antal oberoende anmälningar (se ovan) så tog sociala myndigheter äntligen upp ärendet. Om de gjorde det på allvar kan diskuteras.

Grabben i fråga fick tillsammans med sin mor resor till fjärran länder. Allt för att de skulle knyta an. Så långt, dvs det där att problemen ofta är att barn som utsätter andra för fara eller våld p.g.a. egna subjektiva värderingar, är samma barn som av ena eller andra skälet har haft och har svårt att knyta an eller tappar den anknytning till förälder/föräldrar är det enligt min uppfattning riktigt. Men inte skall någon få tjäna på våld. Lika lite skall offer för dessa extrema unga skall påstås själva vara skyldiga till att de blir utsatta.

Nästa gång grabben lät höra av sig, stod han tillsammans med några andra mobbande värstingar på taket av f.d. Infektionskliniken och kastade sten, sköt med slangbella o.s.v. Bilderna gick runt svenska tidningar. Bland dem som var med honom var en som vid flera tillfällen tänt eld på papperskorgar i skolor han gick i. (Pluralis. Problembarn skickades runt redan då) Jag vet kände föräldrarna och syskonen till det barnet. Det barnet hade slutat lyssna på sina föräldrar och visade ingen respekt för någon vuxen.

Så kom då kravallerna på Avenyn. Göteborgs kravallerna
Bland de tillresta fanns ovan nämnda gossar samt ett antal andra stolpskott som mobbat sig genom skolåren nedresta från Linköping. Kände tyvärr alldeles för många av dem. Kände föräldrar som var förtvivlade oavsett om de var svenskfödda eller ej. Båda kategorierna fanns med vid Hvitfeldtska gymnasiet. Där fanns också autonoma grupper jag själv stött på såväl på Linköpings Universitet som på Göteborgs. Av de senare var ett antal som hittat på ofog mot djuruppfödare. Där fanns vänsternissar till vänster om Vänsterpartiet. De enda vettiga om jag får uttrycka min egen uppfattning som var där, var Vänsterpartister och Folkpartister oftast på lägre nivåer – de försökte i varje fall få de andra att agerar demokratiskt och tog avstånd från de kullerstenskastande ungdomarna, bland dem de två nämnda ovan.

Det fanns redan då en del ur stökgrupperna i Göteborgs ytterområden som var med och bråkade. Från början bråkande med Linköpingsungdomarna nere vid Nordstan. Dessa grupperna hade ju individer som hade ju bråkat på andra håll som huliganer redan vid unga år. Ett antal av de elever som jag från vikariat, askultering och praktik stött på i Göteborgs förorter var goda vänner med bråkstakarna.

Det som kännetecknar samtliga dessa är en enda sak: Ibland uttryckte de att de inte hade någon vuxen som brydde sig om att lyssna på dem när de behövde prata. De hade förlorat respekten framför allt till sina egna föräldrar. Detta gällde och gäller än idag oavsett om vi talar om invandrande muslimer eller barn till etablerade svenska familjer.

Vi har ett anknytningsproblem som samhället borde titta mer på än på Integreringsproblemet. Stötta föräldrar vars barn spårar ur redan tidigt. Redan innan deras pappershög hos polis blivit flera centimeter tjocka. Se till att anmäla alla barn som visar upp våldstendenser och/eller extrema verklighetsuppfattningar. Kräv att sociala myndigheter ser till att deras föräldrar får utbildning i Barn- och Ungdomars utveckling samt någon/några timmar där de får råd hur de skall kunna återfå sina barns respekt hemma. Gärna användande sig av Socialpsykologi och/eller Kognitativ behandling.

Vi får sluta upp med att bara se symptom eller ”sjukdom” när den väl slagit ut. Det är samma andas barn som brukar våld mot andra oavsett vilka föräldrarna är, vilken kultur eller religion som föräldrarna har, oavsett om föräldrarna bor i rikemansområden eller i t.ex. Gårdsten. Roten till problemet börjar innan skolan börjar. Börjar med att barn inte längre respekterar föräldrar oavsett om vi har V70-föräldrar eller psykiskt nedgångna krigströtta föräldrar som kommit hit. Vi måste börja med att stärka föräldrarna. Annars är vi farligt ute om vi inte redan är där vill säga.

Socialtjänstlagen
14 kap. Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.

1 §/Träder i kraft I:2015-01-01/ Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast an-mäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman.

Read Full Post »

Ingen ordning så länge

det inte finns juridiska möjligheter att få de maskerade även om de är under 15 år att få något annat än Sociala Myndigheter som tar ansvar för deras framtid. Idag är det tyvärr ofta så att flera ungdomar i gängen är i åldrarna 14-17 år. I de fall de är yngre än 15 så skrattar ungdomarna bara åt att de tas in. De släpps lika fort och Sociala Myndigheterna är fel, många gånger lika fel instans att få rätsida på problemen. Trots att vänsternissar plägar skylla på omständigheter, så är det aktiva val som de ungdomar själva gör som leder till om de blir med i grupper som vandaliserar. Inget som allt ‘snälla rara du’ och ‘sommarsysselsättning’ eller pengar för det ena eller det andra som dessa ungdomar anser sig ha rätt till från samhällets sida hjälper. Straff? Möjligen att under uppsikt få hjälpa till att städa ur skolor efter t.ex. ungdomscuper och att under uppsikt få städa badstränder etc. Men någon form av boot camp där de får undervisning, lära sig hjälpa andra, läsa upp betyg och få självkänslan av att själv tvingas jobba ihop till som minst del av den kostnad de förstört för skulle behövas. Inte i kommunal regi. Möjligen i regional regi. I varje fall ovanför kommunerna vars personal dessa ungdomar ofta kan övertyga om både det ena och det andra oavsett vad som är sant och falskt.

För de som tror att dessa ungdomskravaller enbart är barn från icke etablerade miljöer vill jag säga att jag under åren sett, och skällt ut för de jag känner bland stökpellarna vet att jag både kan lyssna på dem och skälla samt råda dem även om jag inte längre jobbar som lärare, en del åker från sk. fina områden och har etablerade föräldrar (finns även politiker barn i dessa grupperingar bl.a. i Göteborg) för att bråka i andra områden. Sedan finns det de som av olika skäl tror sig ha rätt att kräva respekt av samhället utan att själva göra sig förtjänta av respekten. Där borde ungdomspsykolog kopplas in direkt i någon form av jourverksamhet.

Polisbilar slogs sönder vid upplopp, GP 28 juni 2012
Polisbilar slogs sönder vid upplopp, Expressen 28 juni 2012
Polisbilar slogs sönder vid upplopp, SvD 28 juni 2012
Tre polisbilar sönderslagna i upplopp, DN 28 juni 2012
Polisbilar slogs sönder vid upplopp, Aftonbladet 28 juni 2012

Något som brukar fungera även om det är gräns till laglig reprisalie är att kräva att de man hittar direkt får hjälpa till att städa upp på platsen de raserat/skadat/etc.

Read Full Post »

Var fanns/finns föräldrarna

Förälder är man hela livet. Har man satt barn till världen, så är man juridiskt ansvarig för barnets uppfostran fram tills barnet blir myndigt. Förvisso finns det V70-föräldrar (se tidigare blogginlägg) men något hut i kroppen bör även föräldrar ha. Inte har de väl uppfostrat sina barn till att ge sig på andra människor och andra människors egendom? Skyll inte på kamrater eller omgivning där Ni bor. Se till att ha koll på vad Era egna barn gör! Dylikt beteende är ett underbetyg till Er som är föräldrar till dessa ungdomar och andra som inte fått lära sig vad som är rätt och fel.

Hisingskrog attackerad av ungdomsgäng, GP 4 november 2010

Read Full Post »

När vilja är destruktiv

som i fallet refererat i Aftonbladet: ”Yosef, 17, kommer fram till oss. Blicken är mörk, rösten hård. Han säger att han är en av dem som kastar stenarna, som bränner bilarna.

– Jag vet att det jag gör är fel. Men jag gör det av en anledning. Jag kastar stenar och bränner bilar för att jag vill hämnas. ” Aftonbladet 7 september 2009 så har en del alltid lätt att skylla ifrån sig på andra. Se

Read Full Post »