som gör de som är närvarande vid ett grovt misshandelsbrott oavsett om död följt eller inte lika ansvariga om det inte går att fastställa vem av de berörda som utdelat den dödande sparken, slaget eller liknande. I fall som Lindomefallet och nu Kortedalafallet står svensk lag mer på förövares sida än på offrets. Det är inte värdigt en demokrati. Förvisso är det väsentligt att avgöra vem som är mest skyldig, men att vara delaktig och inte stoppa de andra från att fortsätta, bör vara lika straffbart som att utdela det dödande slaget/sparken etc.
Ett fall med bara förlorare, Abraham Staifo GP ledarsidan 3 september 2012
Risken som pojkarna inte är beredda att ta, Johanna Bäckström Lernebys krönika GT 4 september 2012
Tillägg 10.50 Hoppsan, varken GP-s journalist eller 15-åringen som vittnade verkar kunna analysera det killen nu säger logiskt. Han satte i princip dit sina kompisar själv. Observera följande: Killen påstår å ena sidan att mannen som blev misshandlad hoppade på hans kompis först. Bland ungdomar skiljer man oftast inte på att någon svarar på ‘olämpligt’ (enligt ungdomarna) sätt och att någon tar tag oavsett om det är för att freda sig eller att gå aktivt till angrepp när man säger ‘hoppar på’. Fråga vilken erfaren lärare som helst så får ni höra. Inte nog med det – killen säger att de två, offret och en av hans kompisar ”De drog varandra fram och tillbaka mot fontänen. De ramlade i. Min andre kompis såg att den förste var i fara, berättade 15-åringen och fortsatte:
– Han hoppade in och sparkade två snabba sparkar på den äldre mannens arm.
Sen kom den afrikanske mannen in och han försökte dra isär dem. Min kompis som blivit attackerad gjorde ingenting, han försökte bara ta sig loss.
NU: 15-åriga vittnet ändrade sin historia, GP 4 september 2012
För det första är killens argument att offret och en av hans kompisar drog varandra fram och tillbaka, inget argument för att offret var den som började.
För det andra är det brottsligt det killen säger att hans kompis gjort, dra varandra fram och tillbaka ger inte killens andra kompis tillstånd att försöka åberopa nödvärnslagen när han aktivt riktade två snabba sparkar mot den äldre mannen oavsett vart han riktade dessa sparkarna. Alltså är brott bevisat.
För det tredje så bekräftar killen att den ‘afrikanske mannen’ grep in och fanns på plats som helt oberoende vittne. Vilket stärker åklagarens ärende.
För det fjärde är hans påstående om att hans kompis inte gjorde någonting utan ‘bara’ försökte komma loss en subjektiv icke oberoende värdering som även om den varit sann inte gett annat än brottslig handling i följande sparkar på den äldre mannen.
Om killen verkligen gick därifrån eller inte, det är en helt öppen fråga. Det finns även möjligheten att killen velat gå därifrån men sett saker som han inte ens för sig själv velat erkänna att han sett. Vanligt förekommande att det händer när någon blir riktigt chockad. Blev han chockad eller inte? Det är den stora frågan i det fallet.