Var finns föräldrarna?

En av kommentatorerna Lena Sjööns skriver i sin kommentar via Facebook till Aftonbladets artikel En av tre tonåringar nätmobbas, Aftonbladet 23 januari 2012

”Hur lågstadiebarn kan sitta ostört och mobba alt. mobbas på nätet är för mig en gåta! Har föräldrarna inget intresse alls av vad de små barnen har för sig? dom kan ju lika gärna sitta och chatta med en pedofil och föräldrarna har inte en aning om vad som händer. Dåligt och ansvarslöst!:-( ”

Jag håller helt och hållet med. Var finns föräldrar idag. Det gäller tyvärr inte bara lågstadiebarn. Som jag skrivit i min blogg tidigare har vi en kategori som här i Göteborg kallas V70-föräldrar. De kommer med bilen och släpper av sina ättelägg på träningen. För träning är ju numera ett måste för många barn som skall leva upp till föräldrarnas drömmar. Föräldrarna går möjligtvis in vid uppstarten av säsongen. Frågar när de är tvungna att koka kaffe, vakta, köra etc. och ses sedan inte mer än kommande i fart för att plocka upp barnet efter träningen. En del kommer till matcher men långt ifrån alla. Det finns många situationer under de dagarna, alltså inte bara i skolan eller hemma när barnet kommer hem och i bästa fall har någon mat att värma upp innan föräldrarna kommer hem efter väl(?) förrättat jobb, som barn kan känna sig ensamma och använda både det ena och det andra mediet för att få ‘någon’ att tala med.

Var finns föräldrarna som på morgonen talar om att de älskar sitt /sina barn och som sedan tar sig tid när de kommer hem att sitta ner med barnet/barnen för att höra om barnets dag, äta tillsammans samt även acceptera att barnet tar med sig inte bara en utan flera kompisar hem? På min tid, jag är 62 år gammal och mamma var hemma trots att vi inte hade så mycket pengar, så var båda sakerna vanliga.

Idag när jag står vid busshållplats, spårvagnshållplats eller går i mitt eget eller min dotters bostadsområden så kommer många ungdomar fram och pratar. Alltför många av dem säger att det är skönt att få växla några ord. Finns ingen hemma när de går till skolan. Ingen hemma när de kommer hem. Sedan skall de flesta av dem bussas runt tills de vågar säga ifrån eller föräldrarna inser att de inte blir någon stjärna i än det ena och än det andra. Är det inte bättre att veta var barnen och deras kamrater finns och vad de gör även om det blir trångt i vardagsrummet eller i barnets sovrum? Är det inte bättre att verkligen känna att ditt barn mår bra?

Sedan till det viktigaste. Eftersom jag själv blev mobbad för utstående framtänder m.m. så vet jag hur du som är mobbad känner det. Kom ihåg en sak: Du duger hur du än ser ut och vilka kläder dina föräldrar har råd att ge dig och vad du än tycker är roligt att göra. Du duger som du är.

Till dig som mobbar. Det finns tre saker du borde tänka på: Att inte bete dig så att du inte kan se dig själv i spegeln efteråt när du själv råkar ut för kritik eller mobbning. Du är inte ett dugg bättre än de du mobbar. Tvärt om. Bara de som inget har att komma med försöker sätta sig på andra. Världen kretsar inte runt vad du tycker och du gillar eller vem du råkar vara vän med. Skärpning!

Till de vuxna som finns omkring: Våga se. Våga ingripa. Våga tala om vad som är rätt och fel. Våga gå fram till ett barn som står ensamt eller ser ledset ut. Tala inte ytligt tala med barnet inte till det. Våga berömma det som är bra i stället för att kritisera det som är mindre bra. Det handlar ALDRIG om att det finns två uppfattningar om vad som skett. INGET att reda ut. Det är ALDRIG NÅGONSIN TILLÅTET att vi som vuxna inte utan att tveka ställer upp för det barnet som uppfattar sig mobbat. Du får ha vilken uppfattning du vill, men du får aldrig någonsin glömma bort att det inte handlar om vad du har för uppfattning för du får ALDRIG NÅGONSIN ge den som upplever sig mobbad skulden direkt eller indirekt för att den är mobbad. Det är de som mobbar och inga andra du direkt skall skälla ut. Skräd inte orden. Glöm heller inte att avsluta med att i din skola, din klubb, ditt område o.s.v. handlar det om att BJUDA in – inte skilja ut!

Tillägg 24 januari 08.39 Stoppa mobbarna och få fler elever, GP Debatt 24 januari 2012

Read Full Post »

Börja hemma!

I Sparta hade man under en tid haft en demokrati som i många stycken var bättre än dagens. Den fungerade inte så det kom en enväldig och tog makten. Efter en tid kom en av Spartanerna till denne härskare och begärde att få demokrati. Då svarade härskaren: Börja hemma.

Det är där jag tycker att Lars Ohly trampar snett när han ger sig på Reinfeldts enligt Ohly oklara uttalande mot terrorism och bakgrunderna till att en del utvecklas till terrorister. Det handlar inte om utanförskap, inte om rasism, inte om islamfobi eller något liknande. Allt börjar tidigt i hemmen och i skolans lägre årskurser, ja redan på dagis. För att barn inte skall utveckla hat mot någon annan grupp, oavsett om det handlar om människor från annan kultur, som har annan religion eller som bara klär sig annorlunda oavsett om de tillhör annan kulturell bakgrund eller har egen uppfattning hur de vill klä sig/uttrycka sig/röra sig, människor med andra värderingar;
det handlar om att alla vuxna skall ställa upp för krav på nolltollerans mot all form av mobbning och diskriminering. Det vill säga att vuxna som har egna barn eller jobbar med andras barn i handling genom eget uppträdande visar att det aldrig är tillåtet att värdera andra människor annorlunda än sig själv. Demokratibegreppets innehåll förutsätter att Alla människor är lika värda men olika. Främlingsfientlighet och avståndstagande från de som inte är som ‘jag’ är inget barn föds med.

Reinfeldt otydlig om terror, GP 13 augusti 2011
Ohly:Reinfeldt otydlig om terror, SvD 13 augusti 2011
Ohly: Bankerna måste ta sitt ansvar, DN 13 augusti 2011 på den punkten har Ohly en poäng, på övriga intet.

Read Full Post »