Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tomas Eneroth (S)’

är det så illa att de inte tagit sig tid att läsa igenom de lagar som Riksdagen beslutat om??? För det kan väl ändå inte handla om avsaknad av ordkunskap och därigenom ordförståelse som inte är tillfylles för deras uppdrag???

Enligt Rehabiliteringsrådet är det bara sex procent av de sjukskrivna som får arbetsträning och femton procent som får anpassning av arbetsplatsen.

Är regeringen nöjd med detta? Hur ska man annars tolka det faktum att den inte kommit med några förslag på hur problemen ska lösas, och inte heller aviserat att några förslag är på väg under året. Den som kämpar med sjukdom av något slag och som dessutom drabbats ekonomiskt av ­regeringens regeländringar har fog för att känna sig övergiven och bortglömd.
Sjukskrivna måste få hjälp före utförsäkring, Tomas Eneroth (S),
Gunvor G Ericson (MP) och Wiwi-Anne Johansson (V) på Aftonbladet Debatt 31 januari 2013

Hallå sov Ni när 2010:110 antogs av Riksdagen? Läs då nedan. Har Ni ens brytt Er om att kontrollera på Försäkringskassans sida vad som gäller nu när Ni bevisligen inte har läst Socialförsäkringsbalken. I varje fall inte läst tillräckligt väl eller förstått (Så går det när ‘Alla skall med’ utan att man ser till att ‘Alla förstår det de läser’ 😛 )

Arbetsgivarens ansvar
Arbetsgivaren ansvarar för arbetsanpassning och rehabilitering så länge det finns ett anställningsförhållande. Detta regleras genom arbetsrättslig lagstiftning i LAS, i arbetsmiljölagen, och i Socialförsäkringsbalken. Som arbetsgivare ansvarar du för att genomföra den anpassning och rehabilitering som kan ske inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Rehabiliteringsansvaret omfattar hela verksamheten, inte bara en viss enhet eller ett affärsområde.
Inriktningen bör vara att den anställda ska fortsätta arbeta i företaget. Ofta kan du i samarbete med företagshälsovården finna lösningar som är bra för den anställda.
Tillbaka till arbete – rehabilitering, forsakringskassan.se

SOCIALFÖRSÄKRINGSBALKEN 2010:110
Kapitel 5 Bosättningsbaserade förmåner
9§ Den som är bosatt i Sverige är försäkrad följande förmåner:
…..
7. rehabilitering, bidrag till arbetshjälpmedel, särskilt bidrag och rehabiliteringspenning i särskilda fall …… Kapitel 29-31

30 KAP. REHABILITERING
INNEHÅLL
1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rehabilitering i 2-11 §§.
Vidare finns bestämmelser om rehabiliteringsplan i 12-14 §§.
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
REHABILITERINGSÅTGÄRDER
2 § En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt bestämmelserna i detta kapitel.
3 § Rehabiliteringsåtgärder ska planeras i samråd med den försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.
…….
ARBETSGIVARENS SKYLDIGHETER
6 § Den försäkrades arbetsgivare ska efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas och även i övrigt medverka till det. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpassning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).
DEN FÖRSÄKRADES SKYLDIGHETER
7 § Den försäkrade ska
– lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hennes behov av rehabilitering, och
– efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.
FÖRSÄKRINGSKASSANS SKYLDIGHETER
8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att
– den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
– de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
10 § Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med
– den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
– hälso- och sjukvården,
– socialtjänsten,
– Arbetsförmedlingen, och
– andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade.
Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

11 § Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Inte annat jag kan förstå så måste de som blir utförsäkrade omfattas av denna rehabilitering om de återförts till Arbetsförmedling för att sedan när det visat sig att de inte kunnat komma tillbaka i arbete åter sjukskrivits och blivit utförsäkrade.

OM det inte är så att Försäkringskassan ser till att tillsammans med Arbetsförmedlingen under den tiden åtgärder för en effektiv rehabilitering (obs under den tiden omfattades den senare utförsäkrade av denna lag som gäller från 1 januari 2013 (dvs i år), så bryter både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen mot lagen!

Således finns redan en bindande lag som gäller alla de som inte är utförsäkrade idag eller som återförts till Arbetförmedling för åtgärd där de nu befinner sig. De enda som inte omfattas, och det är illa nog är de som inte återförts till Arbetsförmedling för försök till att hitta jobb och därför är utförsäkrade här och nu. Det enda som skulle behöva tilläggas här är alltså de som per den 1 januari 2013 fortsatt var utförsäkrade och inte återförts till Arbetsförmedlingen och som inte tillhörde de grupper där delar av balken utifrån i balken ingående lagar som började gälla från 1 januari 2012. Långt ifrån så många som S, V och MP vill göra gällande.

Eneroth (S): Borgerlig ”filibusterverksamhet” stoppade rätt till rehabilitering, dagensarena.se 31 januari 2013 Tjaha – så att en lagbalk införs där lagen gällt 1 månad och omfattar allt och mer än vad Eneroth önskar, är att stoppa rätten som blivit lagkrav i lagbalk. Sov gärna vidare Eneroth. Platsen för Alliansens bästa reklampelare val 2014 står fortfarande på spel!

Men bindande lag beslöt Riksdagen om när man antog Socialförsäkringsbalken 2010:110! Hej S, V och MP – det gäller att inte sova och även att slå upp svårförståliga ord om man inte har täckning för vad det står i lagar man beslutar om!

Annonser

Read Full Post »

som kom till under och efter Andra Världskriget byggde i grunden på samförståndslösning mellan Arbetsmarknadens parter utifrån ett dåtida behov att bygga upp stark industri, skapa arbetstillfällen samt trygga grunderna, så var det tänkt, tillsammans med frihandel(!) tänkta utjämningssträvanden och en industriell tillväxt skapades en idealbild av ‘Folkhemmet’.

Det var inte tänkt för en ‘inre marknad’. Var och en som kunde mer än sin historia och någon ekonomi utanför det egna visste att varje form av ‘inre marknad’ förutsatte en ekonomi i uppgång eller som minst en stark industri som hade avsättning av de varor som producerades till priser som helst stärkte industrin men som minst gick ekonomiskt ihop med den frihet(hm??) det innebar att arbetsmarknadens parter tillsammans fick förhandla fram löneutrymmet.

Modellen var skapade för en industrisamhälles uppbyggnad och höll in till de första strukturomvandlingarna. Sverige hade under 50- och 60-talet åkt snålskjuts på att behovet i övriga Europa och Västvärlden av produkter som Sverige kunde tillverka till priser som gav exportintäkter var säkrade i och med att Sverige inte fått se sin produktionsapparat och sin totala ekonomi sönderslagen som våra grannländer som drabbats av Andra Världskriget fått. Under dessa år flödade optimismen om vi fick t.o.m. ett ‘Köp slit och släng’ samhälle som vi fortfarande inte har återhämtat oss efter verkningarna av.

För det som var tänkt som att trygga grunderna kom i Meidners anda att innebära att mer och mer av de lågavlönades och de i den sk. medelklassen, fick mindre och mindre i handen. Resten skulle ju omfördelas i sann Socialdemokratisk anda. Det värsta stolpskottet av alla kom ändringen av skatten där sambeskattningen ersattes med att varje person i ett hushåll fick betala sin skatt. Det socialdemokraterna glömde bort i sin iver att låta kvinnan få möjlighet att arbeta utanför hemmet, det var att det är de pengar som en familj har att röra sig med, det är de pengar som utgör förutsättningen för vad familjen kan handla och köpa. Dvs. om man nu inte bollade med detta genom att införa Ränteavdrag. Finansminister Gunnar Sträng införde ränteavdraget. Att han själv var en av de som utnyttjade det då 100% ränteavdraget genom att köpa stenhus i Gamla Stan, må i och för sig vara honom väl unt för han gjorde mycket gott. Men rättvist var det inte och är inte ens idag när det är 30% av räntan som får dras av från beskattning.

Som jag skrivit tidigare i bloggen:
Om två familjer med i stort sett likadana arbeten och likadana årsinkomster sätter sitt första bo,
den ena familjen genom att man påbörjat sparande till en framtida bostadsinsats, kanske bara 50 – 100 kronor per månad.
Där båda familjerna som första bostad får en 3 rumslägenhet i samma hus och där båda familjerna för att bägge i familjerna skall kunna arbeta även när barnen kommer behöver ha en bil. Den sparsamma familjen köper en billig bil som precis klarar besiktningen och där handpenningen kompletterats med ett mindre banklån, kanske checkkredit, som skall vara borta inom ett år. Lån under 20.000 kr till samma ränta som den andra familjen som absolut vill ha en dyrare bil och därför först tar, och ofta om familjen saknar betalningsanmärkningar får ta, en checkkredit på samma 20.000 kr men använder denna checkkredit som kontantinsats för att köpa en bättre bil där bilen i sig utgör pant för resterande beloppet på bilen.

Den sparsamma familjen antas i exemplet få i stort sett samma löneutveckling som den familj som hellre slår på så stort som möjligt. Det som skiljer är att den familj som lånat mest också får dra av mest innan skatten betalas. Vilket på pappret gör att det ser ut som om inkomsterna år X efter ränteavdrag och övriga avdrag (som i exemplet antas vara lika stora) ser ut att ha mindre inkomst och därför får betala mindre skatt. Både kommunal, statlig och landstingsskatt. Dock har denna familj redan påbörjat klättringen på välfärdsstegen. Bättre bil.

…….Dock gör ränteavdraget att man tycker sig ha råd med en flygresa till jul också. Det kostar ju inte så mycket och räntan ser man inte den räknar denna familj lätt bort. Man behöver ju inte betala räntan på lån till slöseri lika lite som räntan till andra lån.

Familj ett har till slut sparat ihop till en mindre men dock kontantinsats för att köpa en insatslägenhet. Ingen dyr, men en med en liten trädgård. Något dyrt hus anser man sig inte ha råd med.

……
Båda familjerna flyttar till sitt nästa boende. Den ena finansierar sitt boende själv och den andra låter banken samt andra skattebetalare vara med och finansiera.

Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2012

Inte blev det mer jämlikt heller för vad som hänt under åren är att de som har det sämst oavsett om det är det som nu kallas försörjningsstöd eller lägsta lönerna, de har inte hängt med annat än i en sk. % bemärkelse, som bäst. Vad Socialdemokraterna missat att tala om, är att de som lever på lån är de som har tillräckligt stor inkomst att få lån. Inte de som bäst behöver det. De som tjänade på både gungorna och karusellen var de som tjänade över brytpunkter och som genom ränteavdrag hade möjlighet att komma ner så att de betalade i kronor och ören i princip samma som de i den sk. undre medelklassen. Det som Socialdemokraterna byggde in med den sk. svenska modellen, var ett samhälle där de som fick bättre betalt också fick större möjligheter att göra avdrag så de i handen fick ut än mer. Bland de som gynnades mest var i ‘svenska modellen’ inte bara den sk överklassen utan främst politiker som fick löneförhöjningar andra inte kunde drömma om samtidigt som den Offentliga Verksamhetskolossen på lerfötter växte sig större och större enligt Parkinsons lag. Allt krävde mer och mer skatteintäkter samt avgifter.

Men grundförutsättningarna ändrades även i övrigt. Sverige och världen gick från produktionssamhälle där varor utgjorde grunden för välståndet till tjänstesamhälle. Samtidigt som Nord-Sydkonflikten trappades upp under slutet av 1900-talet, så växte ett antal länder som haft lågt välstånd till sig, såg till att utbilda sin arbetskraft efter sin arbetsmarknads behov och satsade på kunskapsutbildning för att nå spetskunskap. I Sverige gick vi motsatt väg. Behovet av våra varor minskade. De tjänster Sverige kan erbjuda utåt har på grund av försämrad skolutbildning och avsaknad av satsning på att utbilda utifrån vår egen arbetsmarknads behov samt total ignorans från Socialdemokraternas sida av behovet av spetsutbildning, ‘Alla skall med’ var och är för stor del av Socialdemokratin viktigare än att förutsättningarna för expansiv industri och kunskapsutveckling stimulerats.

Under mina 63 års levnad har Sverige gått från Industrisamhälle till Tjänstesamhälle i stället för att gå till Kunskapssamhälle. Stor del av skulden till detta ligger i Grundskolan och förändringen av Gymnasiet. Man kan inte i längden utbilda till arbetslöshet för att alla skall få välja vad de vill läsa, när de vill läsa och samtidigt tro att det går att leva utifrån 1930 till 1960-talets förutsättningar.

Hur någon som säger sig stå för jämlikhet ens kan försvara att höja taket i A-kassan innan de som har det sämst som minst garanterats 10.000 kr/månad (dagens penningvärde) och kalla det solidaritet och jämlikhet, det övergår mitt förstånd.

Jobbskatteavdragen har gett de som tjänar minst och de i normala lönelägen mer i handen. Observera att medianlönen i Sverige ligger en bra bit under den medellön som brukar redovisas runt 28.000 kr/månad. Hur kan det anses rimligt att föreslå att ta bort jobbskatteavdraget och öka skatterna samt minska pengarna som svenska medborgare har att leva av? Hur kan någon med någon som helst matematisk kunskap vilja göra gällande att de tänker på de som har det sämst när de vill höja de sociala avgifterna för företag som anställer unga? Det är familjerna med minsta inkomsterna som drabbas hårdast när familjernas unga inte får jobb. Allra värst drabbas bland dessa familjer de där barnen av ett eller annat skäl, ofta inte fått det stöd de varit berättigade till i skolan eller blivit mobbade, på inga villkors vis vill läsa vidare. Är hemmiljön då sådan att föräldrarna själva inte prioriterat eller kunnat bli studievana, oavsett bakgrund, så är det dessa familjer och deras unga som drabbas hårdast. Är det jämlikhet?

Sverige har fått en ny adel, en politisk nomenklatura som tror sig veta bäst om vad de enskilda människorna behöver och som är så långt ifrån det som en gång var svenska modellen som tänkas kan.

Farväl till Nordiska välfärdsmodellen, Tomas Eneroth (S) på Expressen debatt 7 oktober 2012

Svenska välfärden monteras snabbt ner, SvD Opinion 6 oktober 2012 ÖKAR man som Socialdemokraterna vill bidragen, höjer taket i A-kassan, fördubblar socialaavgifterna för unga samt tar bort jobbskatteavdrag och RUT, då monteras den svenska välfärden ner ännu snabbare. Det är inte genom ökade skatteintäkter som ett samhälles välstånd och ekonomi växer. Det är genom att politikerna ger förutsättningar för företag att växa och gro på samma sätt som en gång var en av huvudtankarna bakom den sk. svenska modellen!

Politiker skapar inte jobb. Politiker kan som bäst skapa förutsättningar för att antalet jobb på arbetsmarknaden skall kunna öka.

Read Full Post »

är inte en lätt fråga. Så låt oss börja från början och se på det ur historisk synvinkel.

Om vi börjar från början, dvs historisk tid = tid då det finns skriftliga källor är det jag talar om, så var det ända in mot 1900-talets mitt vanligt att de som bodde på landet hjälpte till med det de kunde oavsett om de var 50 och arbetslösa eller 67 och gjort sitt utanför gården, fiskebåten, eller annat. Många sysslor som behövdes göras var tunga och även barn fick hjälpa till. Det fanns under lång tid skurlov(!) för sådant för de yngre. De äldre generationerna bodde nära de yngre även när jag var ung. Dock inte så nära så att de som liksom jag är uppvuxen i staden hade den äldre generationen i samma hus eller ens i samma stad. Det är först min generation och de som kommit senare som haft någon fritid att tala om. Arbetstiderna var längre förr och resorna om de fungerade med kollektivtrafik tog lång tid. På många håll fick folk cykla en eller ett par mil, i äldre tider gå, till jobbet.

Det fanns fler tunga jobb förr. Det märkliga är att flera av de jobb som idag betraktas som tunga måste varit tyngre förr när inga hjälpmedel som liftar, lyfthjälp, bra dammsugare m.m. fanns. Då i äldre tider var det många som trots de tunga jobben klarade av att jobba till 67 års ålder. Frågade idag en fd VD för ett byggföretag om det var så att folk hade bättre fysik förr eller om det var så att de som jobbade fick bättre instruktioner hur de skulle göra arbetet för att få mindre skador. Han svarade både ock. Det är alldeles för vanligt idag att de som börjar ett tungt jobb oavsett om det är inom vården eller byggnadsbranschen inte får tillräckligt lång tid eller tillräckligt bra instruktion för att klara av jobbet.

Många skadade sig förr. Det är sant och får inte glömmas bort. Dock var det som jag skrev ovan inte vanligt med fritid. Fritiden är i sig ett stressmoment idag som vi talar tyst om. För att få råd att åka bort, idrotta eller göra annat på fritiden krävs det pengar och stressfaktorn inte tillräckligt pengar i förhållande till vad de enskilda behöver/önskar är inte bara en fråga om chimär fattigdom, den finns utan att vara chimär, det handlar också om att psykisk stress i jobbsituation tillsammans med psykisk stress i avsaknad av pengar och alltför mycket fritid som människor inte har råd att göra något med men som alla ändå vill ha och många tar lån för att göra det de vill och ofta tror att ‘alla andra har råd till’ gör inte situationen bättre.

Det finns jobb som t.ex. inom teater och kultur där många inte har råd att gå i pension när allmänna pensionen träder in. Det talas det tyst om. Det finns jobb där kroppen även inom den biten av arbetsmarknaden inte orkar så länge som till 60 år. Dansare t.ex. Det finns många jobb som sliter på kroppen. Andra sliter på själen. Dock vore det inte fel att de som så önskar skulle kunna få arbeta fram till 70 eller i en framtid 75 år. Även om de inte är många som orkar så länge, så är frågan om vi i längden kan upprätthålla välfärden utan att öka veckoarbetstiden, vilket få önskar, om alltför många går i pension innan 65 år. Som någon skrev i en insändare jag läste förut i kväll: Att arbeta 40 år och gå i pension samt leva på pension i 30 år kan inte i längden gå ihop i ett samhälle.
Jag håller med. Frågan är inte enkel att hitta en lösning på. Men det går inte i längden att tro att den nuvarande situationen håller. Det gör den inte.

Pension med problem, GP ledarsida för 8 februari 2012
Höjd pensionsålder ifrågasätts, GP 7 februari 2012
Många blir säkert våldsamt upprörda, GP 7 februari 2012
Fredrik Reinfeldt kan sluta jobba vid 50 år, Expressen 7 februari 2012
Eneroth: Det är provocerande, Expressen 7 februari 2012
Reinfeldts värld vitt skild från många andras, SvD 7 februari 2012
V: Förslaget känns inte seriöst, SvD 7 februari 2012
Fler måste kunna byta karriär mitt i livet, DN 7 februari 2012
Reinfeldt vill se längre arbetsliv, di.se 7 februari 2012

Dock borde politikerna gå före redan innan frågan fått sin slutliga lösning. Inte kan det vara riktigt att någon för att den blivit politiskt vald till sitt arbete i t.ex. Riksdagen skall ha möjlighet att få pension före 61 års ålder? Det skall inte räcka med att ha suttit två perioder i Riksdagen eller vad det nu är som krävs idag för sådana dumheter som skärmar av de folkvalda från alla andra.

Sedan har LO rätt. LO: Senare pension kräver bättre arbetsmiljö, DN 7 februari 2012 Det är så sant som det är sagt.

Här är Reinfeldts recept för att få fler att arbeta, Aftonbladet 7 februari 2012

Tillägg 09.52 8 februari 2012 Pension med problem, GP 8 februari 2012

Read Full Post »