Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tanums kommun’

Det är mycket som blivit annorlunda sedan tiden då jag följde med farfar, gammal redan då, ner till ljugarbänken och bland de gamle fiskarna träffade mannen som nästan var 100 år då på 50-talet. Mannen jag berättat om som runt 55 berättade för mig att han som barn på 1860-talets början suttit i knät på en man som var 100 år – född före franska revolutionen.

Mycket hörde och såg jag redan då nere vid bryggan i Sannäs. Spiggen gick in till stenbryggan och makrillen lekte ute i fjorden. Späckhuggare såg jag redan då och långt in på 70-talet. Vackra smäckra kroppar som lekte och skimrade utan att för den skull göra de roliga vågor vi barn älskade att se när tumlarna kom in i fjorden.

En och annan motorbåt a la 2-taktar SAAB kunde höras utöver den enda kvarvarande fiskebåten Leaders tuffande ljud. Idag är allt annorlunda och Leader som två fiskarbröder som under kriget smugglade viktiga saker till Skottland och sedan fortsatte till söder Grönland mot Baffin Island precis som generationer från Sannäs gjort sedan Sannäsfjordens inre var centrum av gamla riktiga Viken i gångna tider. Olav Kyrre begravdes en tid på gård i närheten innan han fördes till Trondheim. Karl XII:s lik fördes ner via Knäm-Bräcke över Arendals by som då fanns. Försvann, upplöstes vid ett av de senare skiftena. I gula låga trähuset vid Gästgivargården i Hede (ni kallar det Tanumshede) låg Karl XII lik några dagar innan han fördes vidare hela vägen hem.

Tar du vägen från det du kallar Tanumshede och vi kallar Tanums Hede (Tanum är vid tågstationen) över järnvägen och sedan svänger gamla kustvägen så kommer du till Sannäs. Åker du rakt fram kommer du till Grebbestad. Numera mest för sommargäster. Förr mindre än Sannäs som under sin storhetstid på slutet av 1800-talet första hälften av 1900-talet var den största utskeppningshamnen i Sverige för gatusten. Så stor att det t.o.m. i början på 30-talet var tal om att bygga en kanal från inre Sannäsfjorden (nästan där vissa politiker som vurmade eget svenskt kärnvapen tänkte bygga Kärnbränslebearbetning) ut till havet.

Men kriget kom. Inte ens all sten som Tyskland beställt innan kriget hann och levereras. Undan för undan dog stenhuggerierna där en del stenhuggare tjänat upp till 4900:-/år (1949) medan andra knappt på samma ackord kom upp i 1500:-/år. En del gick det bra för. Andra skadades i ögon, lungor och rygg av det hårda slitet. Men tänk att jag fortfarande finns. Jag som minns de männen, späckhuggarna och tumlarna då Sannäsborna ännu in fått in vatten än mindre avlopp och fick gå ner mot bryggan för att pumpa upp, bära hem vattnet som vi alla behöver

Read Full Post »

An other funny animal. Happened some years ago up in Tanum’s parish on land owned by my daughter

Reblogged article due to an article in Swedish newspaper:
Klartecken för skyddsjakt på varg, GP 19 december 2014

Norah4you's Weblog

Det var en sommar för några år sedan. Min dotters hund, schäfer, och jag var ensamma i sommarstugan. Daisy brukade gå lös på gårdsplan några meter ifrån mig. Just då var hon på kortsidan av huset när jag satte mig med rykande kaffekopp för att ta en cigarett. Ja, jag röker. Har värk dygnet runt och får inte ta en enda av alla de mediciner som står till buds innan man går upp på starka droger. Distraherar mig och tänker på annat en stund. På landet har jag inte dator eller tv heller….

Nåväl skall just tända en cigarett när jag ser bort mot andra sidan bäcken på bortre kortsidan av huset. Konstigt – där har vi aldrig huggit ner något träd – finns ingen stubbe. Fanns ingen stubbe förut…. tittar noggrannare och ser att ”stubben” har två gula ögon. Ser inte farlig ut snarast nyfiken. Sakta ställer jag ner…

Visa originalinlägg 65 fler ord

Read Full Post »

Det var en sommar för några år sedan. Min dotters hund, schäfer, och jag var ensamma i sommarstugan. Daisy brukade gå lös på gårdsplan några meter ifrån mig. Just då var hon på kortsidan av huset när jag satte mig med rykande kaffekopp för att ta en cigarett. Ja, jag röker. Har värk dygnet runt och får inte ta en enda av alla de mediciner som står till buds innan man går upp på starka droger. Distraherar mig och tänker på annat en stund. På landet har jag inte dator eller tv heller….

Nåväl skall just tända en cigarett när jag ser bort mot andra sidan bäcken på bortre kortsidan av huset. Konstigt – där har vi aldrig huggit ner något träd – finns ingen stubbe. Fanns ingen stubbe förut…. tittar noggrannare och ser att ”stubben” har två gula ögon. Ser inte farlig ut snarast nyfiken. Sakta ställer jag ner koppen. Tänder inte cigaretten. Går till Daisy och tar ett tag om halsbandet och får in henne.

Några få dagar efteråt läser jag att en varg körts över någon mil bortåt Dalslandshållet i Tanums kommun där vi var.

När jag såg vargen i ögonen, så blev jag inte rädd. Inte då. Senare. Gick inte ut förrän morgonsolen dagen därpå lyste klart över fjorden och markerna.

Read Full Post »

Läser till min förvåning att det finns någon markägare som har betydligt större delen än min släkts km av Vandringsleden från Lindome till Strömstad på sin mark som begär att kommunen skall plocka bort 3 rastplatser. Undrar vad i hela fridens namn denne markägare sysslar med? Om han är av norröne påbrå eller urbohuslänning, så borde han veta ‘att man äger inte marken’ utan man vårdar den till nästa generation!

Vandringsled riskerar avbrott, Bohuslänningen 19 oktober 2013
Vandringsled riskerar avbrott, GP 19 oktober 2013
Vandringsled riskerar avbrott, Aftonbladet 19 oktober 2013
Vandringsled riskerar avbrott, SvD 19 oktober 2013
Vandringsled riskerar avbrott, DN 19 oktober 2013
Bohusleden riskerar nio kilometers avbrott, Expressen 19 september 2013

Förvisso går det att räkna ut vilken markägare som likt biskopen som en gång för länge sedan innan han testamenterade markerna runt Tanum till norske kungen till och med var så sträng mot promenerande och ridande att det inte fick anläggas väg från nuvarande Knäm direkt till Tanumshede. De som skulle ta sig dit fick nästan ta sig ner till gamla Vikens Nes (Sannäs i Tanums kommun) via Bräcke och västra ridvägen ner till Nes för att sedan via numera sedan länge försvunna Arendals by passera öster om Håkeby upp till nuvarande T-korsningen från Sannäs till Tanumshede respektive nuvarande Grebbestad. (obs Tanum är stationens namn, Tanumshede är centralorten som förr kallades ‘Hede’ av lokalbefolkningen). Men dumt är det att någon har ont av regnskydd.

Förvisso finns det en del som har hål i sina fickor, för det måste det vara när staniolpapper och annat ‘tappas’ i skogarna. Förvisso har jag själv skällt ut en stockholmare som två år i rad för 10 år sedan ställde sig med sin son att kasta sten på duvhöks bo liksom jag har skällt ut de som går och tror att allemansrätten ger dem tillåtelse att avvika från Vandringsleden för att korsa tomt där det då fanns plantering. Snillena försökte påstå att de hade allemansrätten att gå mellan gäststuga och hus där tvättlina med tvätt fanns uppspänt. Under åren har man sett mycket märkliga saker. Folk som tror att de får elda var som helst; folk som tror att det är tillåtet att ta fridlysta blommor likaväl som bryta kvistar på levande träd för att elda med eller de som har fått för sig att de kan ta med sig yxa och hugga för att ta hem ved(!) Det senare inte vandrare och de flesta av de andra är det vi i Tanum kallar ‘sommargäster’ förr kallade ‘badgäster’…. men det är få av de som vandrar längs leden som missköter sig. De som gör detta tillhör en annan kategori av storstadsbor som inte har en aning om vad som krävs för att vi skall lämna naturen vidare till kommande generationer.

Så mycket jakt bedriver inte jaktlagen i området att det skall väga över i förhållande till att ha Vandringsleden som alla dåvarande ägare skrev på tillstånd för tid och evighet. Trämedaljen som min släkts markägare fick som tack hänger i min dotters sommarstuga som pappa byggde. Marken skötte farfar för stenhuggeriet i många år innan min släkt fick köpa den. Såg den senast i onsdags. Stillheten ovanför Sannäs som från tisdag sen eftermiddag inte bröts förrän första morgonplanet till Oslo passerade ovanför alldeles innan fåglarna började kvittra på onsdagsmorgonen, den stillheten är underbar.

Nu är det tyvärr så att skyltningen i Tanum, övriga delen av Vandringsleden känner jag sämre, är mycket dålig. Förvisso fanns (finns?) Rövarkulan utmärkt. Flera utsiktspunkter på berg saknar skyltning. Finns två berg inom Tanum där såväl vårdeld förr brann som människor satt och spanade ut över havet. Man ser från Väderöarna i söder långt in i Norge och vid klara mornar såväl över Kosteröarna till Norska Sörlandet som (om man har tur innan daggen stiger) topparna på Galtöpiggen och Glittertind. Att man självfallet ser långt in i Dalsland behövs väl inte talas om. Höll på att glömma säga att det finns bra ställen att öva bergsklättring för de som talar med ortsbor.

Undrar hur har man lyckats tappat bort/glömt Munkeklava som faktiskt finns beskriven i bevarad tidig medeltida text refererande till den biskop som många påstår inte funnits (Sigfrid kallad i Sverige). Vandringsbiskopen som följde Olav Tryggvason hem till Nordlandet och sedan via Munkeklava samt ett ställe nära Lyckorna vandrade vidare tills han träffade Olof Skötkonung. Biskopen som en del historiker inte hittar i texter men som finns omnämnd i engelska MS från det att han följde Anlaf (Olaf Tryggvason) efter att denne kristnats (villkor för fred) efter strid med Æthelred 991. Text om såväl fredsavtal som annat MS där biskopen som vi kallar Sigfrid finns omnämnd kvar finns i original. Två original en text på anglosaxiska och en på latin finns hos British Museum.

Read Full Post »

Varit uppe på landet, numera äger min dotter sommarstugan, tomten och mark runt omkring, sedan i tisdag middags. Precis som i min barndom har det varit tv och tidningslöst. Hade inte med mig laptop. Kände helt enkelt inte för det. Vad skall man med nätet till när det var 24 grader varmt ute när vi kom fram och AC var igång i stugan? Sitta ute med kaffe och lyssna på fåglarna, slänga en frisbee för Daisy att hämta. Fånga? Inte hon. Sitta och njuta medan fyra svarta (!) svanar, inte tranor och inte hägrar, flög över samhället nedanför. Sitta och höra tystnaden som rådde förr innan alla dessa turistbåtar började slamra och böla. Inte en enda segelbåt och bara en enda koster såg jag fram tills vi åkte vid middagstid igår torsdag. Radio? Finns där men är sällan på. Det är så skönt att koppla av och bara vara. Ladda batterier.

När jag låg i sängen, nja inte min för den lade lilla vovven beslag på. Daisy brukar se till att sträcka ut sig på sängen mitt emot, men inte nu, när jag låg i sängen och halvslumrade kunde jag höra tiden vandra eller rättare sagt tiden stod stilla. Det var precis som när jag var yngre, inte liten för då fanns inte utbyggnaden. Utanför sjöng fåglarna och det var skönare med 18 grader inne än att sitta i solskenet. Kändes precis som om jag när som helst skulle höra mamma ropa att kaffet är klart eller som farbror Yngve var på väg att komma upp på trappen för att knacka på. Mamma är nu på väg mot sitt 98 år. Farbror Yngve är borta sedan 7-8 år. Åren rusar men tiden står stilla.

På onsdagen regnade det mellan solstrålarna. Syntes att vi haft vilddjur utanför under natten. Märktes även på Daisy som till skillnad från tisdagen höll sig nära mig…. Satt och drack kaffe, tog en cigarett och såg citronfjärilar leka så snart solen var framme. Ovanligt många kungsfåglar. Jo vi har dem i ett buskage. Denna gången hann de flyga, de små små, innan jag kom längre än till 10. Brukar aldrig se mer än 3-4 åt gången. inte en enda hackspett hördes denna gången. Förra, för en månad sedan var den som påstås vara utdöd framme med fruga. Såg inte sparvhöken, men den kanske ligger på ägg. Längre fram på sommaren brukar hanen och honan öva sina små med att någon av dem flyger högt och släpper ner något som ungarna skall försöka fånga. Var? Över det numera igenväxta potatislandet baksidan huset upp mot skogen.

Potatislandet ja. Ur det har det kommit fram otal flintaverktyg, skrapor, spjut(?)spetsar (en del trasiga), knackesten (sådan man använde långt in mot nutid för att rista i sten) sliten men fin, avslag m.m. Extremt mycket. Det förstod jag aldrig innan jag kom att jobba på Östergötlands länsmuseum och såg vad arkeologerna ansåg vara mycket från en och samma plats. Själva har vi fördelat på landet finns en gammal vidjeflätad korg som är full, på hyllan bakom mig där jag sitter finns burkar med flintaföremål, i städskrubben har jag en låda med finare prylar som jag förr använde att visa i klasserna, Monika har en hel del och syrran och hennes barn också. Det är kul med äldre föremål som man kan känna att någon lagt sin tid på att skärpa och slå till det de ville använda flintan till.

Fjorden låg inte spegelblank. Bara nästan. Små blå och ljusblå blänk samtidigt som man såg molnen spegla sig när de drog förbi. Utåt havet var det molnfritt. Nästan i varje fall. Precis som så många gånger förr när tiden stod stilla och tankarna var det som flög iväg.

Read Full Post »

och bodde nästlängst ner på Barefjällsgatan mitt emot tant Elin och farbror Karl-Erik, så var vi flera som klättrade upp på de bergsidor som nu är listade för bergklättrare. Klättrade ner eller fastnade? Nej. Vi fick ta oss ner via lättare leder bakvägen kom efter en rund omväg ner nästan där vägen mot Gåselyktan nu gör en krök. När vi gått stigen ner nedanför bergväggen blev vi mött av en blodhund. Minns inte om det var polis M:s eller tvillingarnas hund. Vad jag däremot aldrig glömmer är att det var enda gången den hunden kom och gav oss barn, några stycken, var sin död råtta. Han tyckte nog att vi var dumma som klättrade.

Läste om flickorna som fastade på Utby-klippan idag. Flickor fastnade på Utby-klipporna, GP 20 juni 2012 Upp är det lätt. Men ner är det inte det. Man måste ‘gå’ runt om man inte repallerar ner.

Såg nyss bilder via Google.se och Google Earth. Ganska konstigt att se det hus där man var liten. Ännu konstigare att notera att de mitt emot där bussen förr vände numera finns ytterligare en gata upp (närmare Bergsjön). Men det är inte det jag skulle skriva egentligen. För jag såg var en del av klättrarna hade ankrat rep, vi använde inte rep på den tiden…. ingen talade om för oss att det var farligt, och undrar lite om hur de läser bergväggen. På två ställen fick vi först förflytta oss i sidled och sedan krypa baklänges, slänga upp högerbenet för att ta stöd och därefter använda händerna(självfallet även fötterna). Ska man däremot träna repallering finns det betydligt bättre vägg (och högre) närmare Hamburgsund än Fjällbaka på sidan av berget där en hällristning högt uppe visar ett skepp inristat….. alternativt på sjösidan av berget vid Snäckis utanför Sannäsfjorden där man girar mot Grebbestad. OBS begå inte misstaget att dyka ner där. Det gjorde en norrman i min ungdom. Inte bra.

Det är egentligen det enda jag riktigt saknar efter två olyckor och ett överfall med konstant värk av artros efteråt i båda fötterna och båda knäna, klättra. Saknar det betydligt mer än jag saknar dans som förr var så roligt.

Read Full Post »