Sveriges Grundlagar, herr åklagare

gäller oavsett vad svenska jurister försöker krångla sig förbi dem.

Tryckfrihetsförordningen

Första kapitlet: Om tryckfrihet
1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag (1976:955).
….
Nu är det så att Telia Sonera inte är ett Statligt eller ens Offentligt bolag även om Svenska Staten fortfarande har ägarandel i aktiebolaget. Det går alltså inte att hävda att en skriftlig uppgift som någon som producerar trycksak (tidningar som visat kopia i bild i tidning av avtalet) eller någon som i radio, tv eller annat media sänder uppgifter om något de fått reda på, skulle kunna falla under de åtal som gäller enligt Tryckfrihetsförordningens Kap 7 §4 som ändrades genom lag 2002:906. Det är inte så att handlingen som åklagaren vill ha tillgång till är att betrakta som otillbörlig tillgång/användande av Offentlig Handling. I Uzbekistan torde originalhandlingen vara att betrakta som Offentlig handling. Detsamma kan aldrig gälla ett avtal som tecknats mellan Telia Sonera icke offentlig myndighet eller statligt bolag och Uzbekistanska statligt ägd verksamhet.

Således är det också Yttrandefrihetsgrundlagen som gäller. Och där är det mycket viktigt att herr åklagare först sätter sig in i vad som gäller anonymitet. Men vi börjar med Yttrandefrihetsgrundlagens inledning:

Yttrandefrihetsgrundlagen

Första kapitlet Grundläggande bestämmelser
2 § Varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till författare och andra upphovsmän samt till utgivare, redaktioner, nyhetsbyråer och företag för framställning av tekniska upptagningar lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i radioprogram och sådana upptagningar. Han har också rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst för sådant uppgiftslämnande eller offentliggörande. I dessa rättigheter får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag. Lag (1998:1439).
…..
11 § Att vissa radioprogram och tekniska upptagningar skall jämställas med periodiska skrifter framgår av 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Lag (1998:1439).

Andra kapitlet Om rätt till anonymitet
4 § Ingen myndighet eller annat allmänt organ får efterforska
1. upphovsmannen till en framställning som har offentliggjorts eller varit avsedd att offentliggöras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning eller den som har framträtt i en sådan framställning,
2. den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, eller
3. den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

Förbudet hindrar inte efterforskning i fall då denna grundlag medger åtal eller annat ingripande. I sådana fall ska dock den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.

Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i ett radioprogram eller en teknisk upptagning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2010:1349).

Så herr åklagare, hur står det till med ordförståelse och ordkunskap. För att herr åklagare skall äga rätten att kräva in en handling som finns på en tidningsredaktion krävs att åtalet faller inom kap 7:4 i Tryckfrihetsförordningen. Så är inte fallet och den handlingen som herr åklagare vill komma åt är inte en Offentlig handling. Då krävs det att herr åklagare har fått JK att ta upp Tryckfrihets eller Yttrandefrihetsmål och SVT fällts. För att herr åklagare under svenska grundlagar skall kunna göra det, krävs det att herr åklagare kan bevisa att innehavet av dokumentet är brottsligt eller åtkommet från Offentlig myndighet på brottsligt sätt. Moment 22. Dock är det så att svenska Grundlagar gäller i Sverige.

Åklagare kräver SVT på teliadokument, GP 7 juni 2013
Åklagare: SVT bör lämna ut dokument, Expressen 7 juni 2013
Åklagare kräver SVT på dokument, Aftonbladet 7 juni 2013
Åklagare kräver ut uppdrag gransknings källmaterial, SVT 7 juni 2013
Kan teckningar kan vara bevis i Telia-utredning, Sveriges Radio 7 juni 2013 So what? Svenska Grundlagar ger inte åklagaren tillstånd att söka domstolsbeslut för att få tag på handlingar som något media som faller under Tryckfrihetsgrundlag eller Yttrandefrihetsgrundlag fått sig tillhanda och som INTE är Offentliga men sekretessbelagda handlingar utan handlingar som avser avtal mellan svenskt företag och annan/annat. Detta även om svensk regering egentligen skulle fått in handlingen för att godkänna köp/försäljning.

Det är mer än beklagligt att svensk åklagare själv går ut och bevisar att han inte uppfyller kraven som framförs i Skollagen för uppnådda Kursmål årskurs 9 i ämnet Samhällskunskap. Dvs att han inte har de kunskaper som varje svensk elev som går ut 9:an med godkänt i Samhällskunskap skall ha inhämtat och förstått!

Read Full Post »

Minst 2 allvarliga systemfel

Allra först noterar jag men visst leende att fd JK Göran Lambertz av något skäl 😛 (kan undra varför) ändrat sin enligt egen utsago starka övertygelse att övertygande bevisning skulle föreligga till det som finns refererat i dagens media övertygande indicier….. hm…. Eftersom vetenskapsteoriskt förhållningssätt är det jag ser som viktigast i alla fall där någon för fram en hypotes, oavsett om det är en av de sk. klimatforskarna (plockade för några år sedan ner några av dessa i en sciencegrupp på nätet pga total avsaknad av vetenskaplighet) eller en akademiska uppsats/avhandling eller i en bedömning av svensk domstol fattade domslut. Som en av mig ofta citerad vetenskapsteoretiker skrev:

”Die wichtigkeit oder Bedeutung eines Problems hängt immer auch von subjektiven, bewer tendens Elementen ab.
Källa: Vollmer Gerhard, , Wissenschaftstheorie in Einsatz, Stuttgart 1993

Detta sagt vill jag peka på två allvarliga systemfel som framtonat inte bara genom Göran Lambertz gårdagsutspel samt debatt med Leif GW Persson (som var den som direkt pekade ut det ena systemfelet) utan också genom andra uttalanden Göran Lambertz själv gjort tidigare om hur han analyserat (hmmmm) domar när han suttit i position där det i hans arbetsuppgift varit att avgöra om fattat domslut varit rätt eller inte. Där har Göran Lambertz, och andra, berättat att den normala proceduren har varit att den högste domaren/juristen/utsedde JK(JO, DO) etc läst in argumenten för domslutet och låtit någon annan läsa in de olika parternas argumentation. Här föreligger ett allvarligt systemfel i svenskt rättsväsende. De må vara, vilket jag i sig ifrågasätter när vi talar om utsedda personer på nivå vi diskuterar, så att det anses att en person inte klarar av att läsa igenom x antal hundra sidor eller mer. MEN:
OM inte varje framfört arguments bärighet inte bara juridiskt utan också innehållsmässigt analyseras, i Quick/Bergwall fallet hela förundersökningsprotokollet, så uppkommer den icke källkriskt granskade situationen att falska utsagor/icke fullständigt analyserade ‘slutsatser’ rasslar igenom ‘systemet’ på samma sätt som när vi då jag var nyutbildad systemprogrammerare sa ‘skit in’ -> ‘skit ut’……

Med dagens SvD artikel SvD granskar Lambertz ”fällande” argument , SvD 21 augusti 2012 i utökade kunskapsbagaget, så tittar jag lite noggrannare på min egen argumentation i gårdagens bloggartikel
Övertygande bevisning, Norah4you 20 augusti 2012 där jag skrev:
”Punkt 2 Bergwall berättade om en liten såg som han hade använt för att ha sönder nioåringens kropp. När polisen letade hittade man med metalldetektor bladet till en så kallad bågfil i det begränsade område där han hade sagt att verktyget skulle finnas. har som källvärde ännu lägre värde så länge inte det:
* visats att nioåringens blod fanns på bladet och/eller
* att forensic visat att det var den typen av blad som använts på nioåringens kropp
I artikeln finns det inte ens utrymme för realistiskt tvivel om det skulle varit möjligt att med den lilla sågen utföra det som terapeuter, läkare och polis vill använda som ‘övertygande bevisning’. Det finns många sågblad och liknande i de flesta skogar. Hur exakt gick det till när Quick/Bergwall ‘pekade ut området’? Inte ens den uppgiften finns med i artikeln. Vilket är anmärkningsvärt för alla som läst vetenskapsteori och som självfallet utgår ifrån att även jurister fått läsa detta för all analys av uppgifter mycket viktiga ämne. Dock är denna punkten den enda av alla fem uppräknade som med komplettering av antingen den ena eller andra (eller båda) * kommentarerna ovan skulle kunna leda till en hållbar slutsats i enlighet med Göran Lambertz påstående.”
Men i SvD granskning av just det av Göran Lambertz argument faller även den eventuella möjligheten samman: ” SvD: Det upphittade bågfilsbladet kopplades ihop med den ”benbit” som också hittats. Sågbredden på mer än 0,8 millimeter stämde dock inte med skadan på ”benbiten” är som mest 0,3 millimeter. ”Benbiten” visade sig vid senare analys vara gjord av trä och lim” SvD granskar Lambertz ”fällande” argument , SvD 21 augusti 2012

Inom datavärlden på 70-talets början fanns det något som kallades ‘skit in’ leder till ‘skit ut’. Dvs det går aldrig någonsin att få bättre möjlighet att nå en hållbar slutsats än kvalitén på de data/uppgifter som ligger till grund för ingående argument. Det är här det finns ett allvarligt systemfel. OM inte argument analyseras utifrån alla premisser som måste vara sanna samtidigt om en uppgift/ett fakta presenterat av en part som för fram argumentet, så är inte det argumentet ‘Polisen hittade ett bågfilsblad där Bergwall sagt det skulle ligga något annat än motsvarande det vi i datavärlden på 70-talet kallade ‘skit in’. Kommer nästa instans och eller flera instanser inte att analysera bakgrundsmaterialet, så följer felet med och precis som när det gäller det sk. klimathotet (se inlägg under fliken Miljöfrågan – Rent vatten eller sök på ‘isbjörn’ i sökfältet för bloggen) den eller de felaktiga uppgifterna leda helt upp åt väggarna fel. Dvs till en icke hållbar slutsats. Som i bästa fall hittas innan slutsatsen kostat för mycket och/eller vållat skada. I sämsta går det som i fallet Quick/Bergwall.

Med andra ord det finns ett mycket allvarligt systemfel i svenskt rättsväsende om det är så våra/någons överklaganden behandlas!

V.S.B.

Så går jag vidare. Det finns också ett allvarligt systemfel när det inte bara bortses från vetenskapsteoretiskt förhållningssätt på höga poster inom svensk Offentlig förvaltning, trots att detta i sig om man läser förarbeten (vilket en domare här i bloggen vid tillfälle sa ‘vem läser dem?’) till lagtexter står i klar strid med såväl Regeringsformens 1 kap som med Förvaltningslagstiftning vi haft och vi har…. allvarligt som jag ser det att jurist bortser från att ta med den biten i sin analys.
Det bortses också från det som varje person som studerat historia vid något universitet inom eller utom landet lärt sig att skilja på: Närhet i tid, närhet i plats, tendens och syftet bakom. Dvs OM det är som berättas i artikeln i SvD så att Quick/Bergwall i ett av de första förhören talade om ett ‘operationsärr’ och sedan efter att förhörsledare mer eller mindre förvanskat Johan Asplunds mammas utsaga/framtvingat uppfattar jag att hon ser det; och att Quick/Bergwall via ‘hudåkomma efter många förhör ‘landar’ i ‘födelsemärke’, så är saken klar för alla som kan sin källkritiska analys: Utsagan har noll eller till nästan noll källvärde. Går överhuvudtaget inte att använda. Se även Hård kritik mot Lambertz, SvD 21 augusti 2012

Då kanske vän av ordning frågar men om en misstänkt brottsling inte lämnar tillräckliga uppgifter i första förhören, kan man då inte säga att det som framkommer i senare förhör inte är hållbart. Det är just det som är systemfelet: Vi har alltså jurister som varken är utredare med lång utredningserfarenhet eller vetenskapsteoretiskt tillräcklig bevandrade för att kunna läsa igenom hela utredningsprotokollet och se om det föreligger någon tendens alternativt syfte från utredarens sida. Jag skulle vilja påstå att flertalet, om än inte alla, av våra mest rutinerade utredare på polissidan har lärt sig att avsubjektivisera sin egen uppfattning när de gör förhör. Annat vore ren skandal och det har jag svårt att tänka mig skulle kunna passerat. Alltså bör i varje läge när tidigare dom skall analyseras en från fallet och utredaren samt den misstänkte helt fristående äldre erfaren utredare få se igenom förundersökningsmaterialet (obs inte åklagare för åklagare är inte den som har förhörserfarenheten) för att se om det föreligger en genomgående tendens och/eller att ett förutfattat syfte att fälla/fria går att se i protokollen.

Gör man inte en analys av tendens och syfte, då hamnar man lika fel som när Uppsalaskolans i övrigt mycket skickliga historiker utifrån Isländska sagorna kommer fram till än det ena än det andra ur sagor där det berättas att den siste man hoppade över bord och drunknade. Hur då någon skulle kunna fört korrekta uppgifter vidare, har ännu inte förtäljts 🙂

Sedan är många politiker och ledarskribenter helt fel ute när de tror att en kommission, självfallet i sann svensk ‘demokratisk’ anda bottnar i något bra. Det krävs som GW Persson sa igår att en åklagare ser om olaglig påverkan, mened eller annat förekommer. Har så skett, så är det viktigt för rättstaten att inte sopa under mattan med någon sanningskommission. En sådan kan vara ett komplement efteråt. Aldrig först om vi skall få stopp på subjektiva värderingar i hela rättsproceduren. Det skall kosta att inte göra sin hemläxa om man har som arbetsuppgift att se till att lära in, tolka och värdera hemläxan!

Kommission är ofrånkomlig, GP 21 augusti 2012
Så går debatten i fallet Thomas Quick, Expressen 21 augusti 2012
S-vill attu Quick-fallet granskas, DN 21 augusti 2012
Ingen blev klokare av ännu en Quick-debatt, Oisín Cantwells kolumn Aftonbladet 21 augusti 2012

Tillägg 22 augusti 2012 Lambertz borde vara mer rädd om rättstaten, SvD ledarsidan 22 augusti 2012
Borgström: Djupt kränkande kritik, GP 21 augusti 2012

Read Full Post »