Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Svensk kultur’

President Putin har gjort det, gjort upp med det förflutna.
När skall DU Stefan Löfvén, Socialdemokratisk Statsminister göra upp med Socialdemokraternas mörkade historia från början av 1900-talet fram till sista krigsåren av Andra Världskriget?

Ryske President Putin gjorde det – gjorde upp med sitt lands mörka historia
…..att den sovjetiska kontrollen över Östeuropa inte alls var bra.

– Vi försökte tvinga på vår utvecklingsmodell på en rad östeuropeiska länder efter andra världskriget och vi gjorde det med tvång. Det måste erkännas. Och det fanns inget gott i det – snarare är det något som vi får lida av i dag, sade Putin i en ovanligt öppen kritik mot det gamla styretPutin erkänner Sovjetmisstag, SvD 16 april 2015

Putin erkänner Sovjetmisstag, GP 16 april 2015
Putin erkänner Sovjetmisstag, SvD 16 april 2015

Starkt för det klargör en sak som troligen inte media och politiker som inte kan ryska historien förstår: Något har hänt som gör att Ryska Militären inte längre bör drömma om återgång till gamla tider. Jag är moderat, jag är för starkt svenskt försvar och att Sverige går med i NATO. Men detta hindrar inte att jag inte är orolig för att Ryssland skall angripa Sverige, Nordiska eller Baltiska staterna så länge President Putin sitter vid makten. Min analys bygger på att jag utifrån den Ryska konstitutionens skillnad gentemot den Sovjetiska inser vikten av det President Putin sagt förut och idag – Däremot litar jag inte en sekund på Gammelkommunister, Stalinister etc i och kring den Ryska Militären.
– – – -Utdrag ur Kudrin gör självmål när Putin utfrågas

NÄR Stefan Löfvén, är Du beredd att göra upp med Socialdemokraternas mörka rasistiska historia? När är Du Stefan Löfvén villig och beredd att göra upp med Socialdemokraternas dubbelspel under Andra Världskriget och framåt.

Följande från kommentar till citerad bloggartikel:
SasjaL Skickat den 16 April 2015 23:04

”… samt att han för första gången någonsin gjorde upp med gamla Sovjetunionens tid.”

Tänk om vi fick se motsvarande här … *längtar* (förgäves?)

När och om Stefan Löfvén eller annan ledande Socialdemokratisk politiker vågar och är villig att göra upp med det förflutna, bör det även innefatta den sk. neutralitetspolitiken….

Svenska ”neutraliteten”
Neutraliteten ett dubbelspel av politiker av alla chateringar var ett spel för gallerierna och för att förhindra samma oro i Sverige mellan vänstergrupper, läs kommunister, och andra som Grekland som drabbats hårt av Andra Världskriget råkade ut för. Neutraliteten var aldrig neutral. Sverige har som land i alla tider blickat västerut för likar. Inte ens under Andra Världskriget var vi helt neutrala. Dock inte så tyskvänliga som medias journalister ofta tror idag. Tvärt om hade de våra, om de var betrodda, redan då klara direktiv vad som skulle hända om Tyskar eller Ryssar försökte ta Sverige.

Vi fick betala med permitanttrafiken inte för att Tyskland inte skulle ockupera Sverige men för att våra inofficiellt allierade, England som under en kort tid varit orolig för att inte få tillgång till järnmalm samt kullager och funderat på att invadera järnfälten i Norrland, skulle kunna få för deras försvar nödvändig leverans från Sverige. Redan innan båtarna officiellt gick från bl.a. Göteborg, så hade den trafiken kommit igång. Sverige hade läger där norskar fick utbilda sig för att ta över Norge efter kriget. Det fanns t.o.m. utbildning för norskar som skulle tillbaka till Norge och jobba för motståndsrörelsen. Den senare utbildningen var mycket strängt reglerad och bara de som var betrodda fick kännedom om den. Mycket under kriget var som en av de engelsmän som senare var med och sprängde tungvattnet i Rjukan berättade för mig över en öl på en pub för länge sedan helt annat än vad det hade verkat vara.

Under slutskedet av Andra Världskriget och åren efter kriget var svenska politiker mycket oroliga för att Sovjetunionen skulle sluka även Sverige. Det fanns skäl till den oron. Den oron var så stark att Sverige som ett av de sista länderna efter Andra Världskriget tog bort postkontroll av post till och från viktiga personer och andra i deras närhet. Astrid Lindgren som under sin levnad och än är högt respekterad, även om hon i sin barnlitteratur använde då vanliga ord som numera inte är politiskt eller moraliskt korrekta, var en av de som satt och läste brev i kuvert som ångats upp. Kontrollen av dataöverföring och faxsändande över modem, var liksom telefontrafiken mycket mer kontrollerad och avlyssnad av upp till 17 olika svenska myndigheter när det var som värst. Sverige snövitt och neutralt???

Freden är inte gratis, DN Huvudledaren 14/15 april 2015

Socialdemokraternas mörka rasistiska historia
Viktigt för Socialdemokraterna att göra upp med sitt eget partis mörka rasistiska förflutna om än det till viss del skedde under ord som ”samhällsnyttighet” och ””stärkt folkhälsa”
Fredagen den 13 maj 1921 fattade riksdagen utan omröstning beslut att upprätta ett Statens institut för rasbiologi. Bakom riksdagsbeslutet fanns en motion, som hade framförts i riksdagens båda kammare den 13 januari 1920. Drivande bakom att rasbiologi var bl.a. Wilhelm Leche, Professor Zoolog och medlem i Nordisk Familjeboks redaktionskommitté. Motion väcktes i Riksdagen av ledande politiker bland dem socialdemokraten Hjalmar Branting och högerns Arvid Lindman. Upprättandet av det rasbiologiska institutet hade starkast möjliga politiska stöd.
…..
Under Dahlberg ledning ändrades institutets inriktning mot en mindre rasbiologisk grundsyn till att mer inrikta sig på vad man ansåg var en samhällsnyttig ärftlighetsforskning för att stärka folkhälsan, vilket kom att bidra till steriliseringslagen. Dessa tankar hämtades bland annat ifrån makarna Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan. I linje med dessa idéer propagerade Dahlberg 1936 i Sveriges radio för nyttan av att sterilisera utvecklingsstörda, se tvångssterilisering.

Institutet hade till sin officiellt angivna arbetsuppgift att rasbiologiskt genomforska Sverige genom att studera olika släkters och andra befolkningsgruppers livsbetingelser och utvecklingsmöjligheter, att klarlägga såväl det biologiska arvets som miljöns betydelse för individer, släkter och folk, samt att utreda sjukdomars och normala mänskliga egenskapers ärftlighetsförhållanden.
…….
1958 ändrades namnet, då institutet ersattes av Institutionen för medicinsk genetik….


Det är på tiden att Sverige helt och hållet gör upp med sitt rasistiska förflutna. Det var svenska politiker Socialdemokrater lika väl som Högerpartister som tidigt lade grunden för det som senare Nationalsocialisterna (Nazisterna) i Tyskland och andra länder drog helt uppåt väggarna slutsatser från. Det var Sverige som tillsammans med Schweiz var de länder som krävde, indirekt tvingade, Nazityskland att registrera vilka som var judar i pass. Allt för att Sverige skulle slippa få för många judar hit. Bland aktiva svenska politiker var i princip alla utöver Kommunister och Folkpartister för kravet att ”J” skulle krävas infört i passen. Utdrag ur Socialdemokraternas mörka historia

Politik är svårare än du tror Stefan Löfvén, Anna Dahlberg ledarsidan Expressen 11 april 2015
Så är det. Speciellt när ”man” som ledare har valt personer som inte är vuxna sitt uppdrag i nutiden. Fridolinjen Bromma-Arlanda Arlanda-Bromma invigd
Återvinning av Löfvénregering kallad satsning
så är det väldigt viktigt för Socialdemokraternas trovärdighet framöver att Du Stefan Löfvén gör upp med Socialdemokraternas svek och mörka historia.

I och för sig bör ju inte jag som Moderatväljare klaga om Du fortsatt gör bort Dig. Hade inte heller gjort det om Ditt agerande inte skadat Sverige. Hela Sveriges Försvar och framtid, Sveriges export, Sveriges trovärdighet hänger efter Dina märkliga utspel Stefan Löfvén på att Du tar och gör upp med Socialdemokraternas mörka kapitel!

Annonser

Read Full Post »

Sverige har en lång kulturhistoria.

© Johansson Inger E, Göteborg
Eftersom ett stort antal politiker och andra försökt inbilla de som kommit hit under senaste 30 åren att vi inte har en lång svensk kulturhistoria, har jag skrivit nedanstående rader. Seder och bruk har varierat mellan svenska landskapen, precis som landskapslagarna gjorde före Magnus Erikssons Landslag (se nedan) Men att försöka påstå att vi inte har något som vi har med oss, det är fel. Däremot skall heller ingen tro att det andra tagit med sig under århundradena och senare tider inte har något värde. Dock är det viktigt att komma ihåg den gamla svenska devisen: Man tar seden dit man kommer.

Svensk kultur finns och har funnits sedan Bronsåldern

Först och främst skall vi göra klart fyra viktiga bitar:

* Inlandsisen smälte från söder till norr och låg under lång tid stilla i en linje från nuvarande Skara/Skövde över mot Nyköping och sedan rakt över mot Baltikum samt bortanför Moskva.

* Landet reste sig när isen smält, inte före. När inlandsisen fortfarande låg flera hundra meter tjock längst i norr så fanns det människor som bosatt sig i södra delarna av Sverige. De följde isen norrut.
Samtidigt var den dåvarande föregångaren till Golfströmmen så varm att det fanns öar utanför nuvarande nordvästnorska kusten som var bebodda. Det tunga istäcket (läs om Archimedes princip på Norah4facts) tyngde samtidigt ner de inre delarna av nuvarande Sverige och österut så mycket att det tidigt (ungefär samtidigt som jägarfolket började bli bofasta i nuvarande Götaland) fanns en vik in längs nuvarande lågområden i norska och svenska fjällvärlden. De som bodde där var inga samer. De var de ursprungliga Kvenerna. Dessa finns historiskt beskrivna, historiskt innebär att vi har skriftliga dokument, från 800-talet på dessa Kvener (inte att förväxla med Skridfinnar) de talade ett fornspråk (varken samiska eller finska trots att det under senare delen av 1700-talet blev vanligt att båda grupperna försökte ta kvenernas historia) som förstods i såväl Norden som i Västra Europa. Idag finns det en liten rest kvar av den enda ursprungliga befolkningen i Norden. De bor uppe i Altaområdet.

* Vigotha elv finns omnämnd som brusande från det inre av landet i källtext från första århundradet.

* Om man tittar språkmässigt på Sverige, så syns det klart att Sverige till skillnad från Norge har haft många invandringar före Kristifödelse och även flera omgångar senare.
Det är i ett litet språkbälte som går att se på karta 3 i Westerberg Anna, utveckling av gammalt a framför ld och nd, svenska dialekter, Dialekt och folkminnesarkivet, Uppsala 1991. samt på sid 16-17 Hesselman Bengt, Ordgeografi och språkhistoria. Bidrag från Nordiska seminariet vid Uppsala universitet 1936, Uppsala 1936. Där det går att se att det finns delar av det ursprungliga språket kvar. Som jag skrev i min C-uppsats (Johansson Inger E, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider):
Svenskan består som bekant av många dialekter. Dessa påminner om äldre tiders nära samvaro inom ett intresse-område som hade samma validering av orden. Utöver dialekterna har vi vokal och diftongförändringar. Dessa kan ibland sträcka sig inte bara inom ett dialektalt område utan över ett större område.

Från kusten inom undersökningsområdet och inåt landet till Vättern ligger ett området där man in i våra dagar bevarat den gamla skillnaden mellan gammalt a och ä. Området är begränsat i söder av en
Linje strax söder om Västervik -> Kinda – Jönköping -> Vätterns längd upp till norra Västergötland -> över Vänern
Upp i Värmland. Områdets norra gräns följer tämligen väl landskapsgränsen mot Södermanland -> norra Närke -> upp i Värmland där området smalnar av.188 Till skillnad från övriga Småland finns det gamla a:et kvar i uttal av harv
Från Gamleby, Loftahammar, Västra Ed, Dalhem, Ukna, Hannäs, Tryserum och Gärdesrum. Detta gäller även i hela undersökningsdelen av Östergötland. Däremot skiljer sig övriga Småland respektive Östergötland i så motto från undersökningsområdet att a>ä och ä>a eller att a och ä sammanfallit i antingen a eller ä. Denna förändring sträcker sig i ett bälte tvärs genom Sverige.

För mer information om äldre Sverige se Svea Rikes Vagga, Norah4history sida

Sveriges äldst kända landskapslagar

Äldsta Västgötalagen skrevs ner på 1220-talet. Det antas att det var Birger Jarls halvbror Lagman Eskil som skrev ner den. Lagman Eskil blev lagman i Västergötland i slutet av 1210-talet. Han hade samma far (Magnus Minnessköld) som Birger Jarl. Om man söker hittar man fler halvbröder till Birger Jarl som var Lagmän i Sverige. Men det hör inte hit. Den äldre Västgötalagen byggde på muntligt känd lag som redan på 1200-talet hade flerhundraåriga rötter i Sverige.
Att notera: Om någon enligt Västgötalagens Fornæmis sakir balk högg ner ett träd eller skadade ett träd som ägdes av annan person var den som högg skyldig att betala 6 öre (som var en stor summa på den tiden) Om någon tagit, skadat eller dödat en häst eller oxe eller vagn som någon annan ägde, så var redan då det obligatoriska bötesbeloppet fastställt i Svensk lag!

Svenska traditioner

Det svenskar i alla tider varit bra på har varit att ta materfarenheter och byggnationserfarenheter från andra länder, variera dem lite och sedan göra dem till svenska traditioner.
Vad gäller byggnations sätt och arkitekturisk förändring var detta särskilt markant i del av Östergötland under slutet av 400-talet. En förändring i byggnadernas utformning tycks även ha skett under folkvandringstiden. Man kan tala om ett byggnads-stilbyte. Den nya byggnadsstilen bestod av en treskeppig hall med 2 rader bärande stolpar i det inre Johansson Inger E, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, C-uppsats Historia Linköpings Universitet 1993 Kapitel 4.5 FOLKVANDRINGSTID, VENDELTID OCH VIKINGATID underrubrik: Period: 400 e.kr-550 e.Kr, resp 550 e.Kr-800 e.Kr och 800 e.Kr-1050 e.Kr.

För att förstå sambandet mellan Ostrogoter och Östergötland se på hur ogräset Klibblim och Vejde som kom till dåvarande övärlden (kom ihåg landhöjningen) i Östergötlands skärgård samtidigt som vi gick från en radigt till tvåradigt korn och nya sädeslag under slutet av Folkvandringstiden.

Östgoternas vandringar

Östgoternas vandringar

Klibblim och Vejde

Klibblim och Vejde

På liknande sätt kom lutfisken att bli ”svensk” maträtt. När norrmännen och islänningarna bosatte sig på Grönland så jagade man val av olika slag. Vilka slag finns dokumenterat från 11-1200-talet. Eller rättare sagt grönlänningarna lät folk från Götaland (väster Vättern) samt holländare och basker vara de som utförde jakten. Den vanligaste kosten, trots vad t.o.m. många historiker tror, var dock torkad långa. Långa torkas än idag på samma sätt om än inte i lika stor utsträckning som i äldre tider. se bild på Biten på torrfisk och biten katt, millroll.wordpress.com

Det var bara det att när nordborna var på västra och södra kusten av Hudson Bay, enligt vad de Elderly i Objiwa berättar (och det håller streck) så var nordborna vana vid att koka i kokgropar som fylldes med vatten och där man lade i stenar som värmts i elden. Vad våra kära förfäder gjorde var att välja de stenar som var vanliga där….. limestone. Att norskar, islänningar och grönlänningar inte blev så begivna på lutfisk som det ju var det som den torkade fisken blev, kan berott på att de själva inte var de som var ute och fiskade speciellt mycket.

Julgranen kom in i senare tider från Tyskland. Julklappen var däremot av äldre tradition här som i delar av Europa. Kåldolmar var en variant på turkarnas vinbärsdolmar och köttbullarna är en variant på de persiska. Går att fortsätta hur länge som helst.

Det finns dock en sak jag lärt mig under åren när jag forskade och läste historia: en och samma sak berättas men på olika sätt om den grupp som ibland kallas goter/gutai ibland Suioner eller A-rus och som enligt historiker i äldre tider kom från ön i den norra oceanen:
Arroganta, nonchalanta, lättstötta. De dricker inte ofta, bara när de har fest, men de är väldigt bra på att hitta skäl att ha fest. (Exemplet översatt från vad postmästare i Asia Minor skrev år 844) Går inte att ta miste för inte är det norrmän, danskar eller finnar som han skrev om (de kallade sig själva Ar-rus) Samma attityd och levnadssätt finns beskrivet sedan 270-talet och är ju känt i nutid. Trots alla invandringar under senaste 2000 åren, så verkar detta vara något som generation efter generation som bott här oavsett var deras föräldrar kommit ifrån har tagit till sig.

Read Full Post »

än vad många tror så finns det också doktorander som inget kan även om julen trots att de är doktorander i historia…..
Julens traditioner, likt andra kulturella uttryck, har alltid omskapats i takt med övergripande samhällsförändringar. I det nu pågående försvaret av ”svenska jultraditioner” utmålas mångkulturalismen som det stora hotet och orsaken till den dynamiska förändringsprocess som i själva verket alltid har frambragt och omgestaltat traditioner. Gamla julen slogs i spillror redan för hundra år sedan, Oskar Sjöström (Författare och doktorand i historia vid Stockholms universitet) på DN debatt 24 december 2012

Det är märkligt så tokigt det kan bli. Nordbornas tidiga resor, i vissa fall ända tillbaka till Folkvandringstiden, och införlivande av traditioner från andra områden främst i Europa har snillet jämnställt med mångkultur enligt modernt begrepp. Men det är illa nog – att ens få för sig att den gamla julen slogs i spillror redan för hundra år sedan, den som påstår det har inte gjort några djupare dykningar i svenska historien.

Nu förekommer det i och för sig stora brister i LIBRIS när det gäller jultraditioner före 1850. Finns bättre källor för att ta reda på vilka böckerna var och vilka artiklar som skrevs i ämnet än LIBRIS. Lite djupdykning och kunskap om såväl svenske bondens jul som ‘borgarskapets’ kan man begära av en doktorand i historia…..
Föreslår till att börja med att de som vill lära sig något om vilka de gamla traditionerna var under början – mitten av 1800-talet (alltså inte 1900-talet!) borde slagit upp Svenskt boklexikon för åren 1830-1865 utgiven mestadels mellan år 1867-1884 sid 755-757.

Vi kan börja med julgranen. Finns beskriven i något som knappast herrar läser så mycket men ändå i tidiga romaner för unga kvinnor här i Norden redan innan sagan om hur julgranen kom till Sverige gavs ut 1859 i form av Julgranen – sagor för barn skriven av Wilhelm O A Bäckman. Wilhelm O A Bäckman, Svenskt Biografiskt lexikon digitaliserat Riksarkivet

Att just den titeln missats av Libris eller möjligen ingår i felaktigt namngivna Barnsagor från Småland i någon av alla de upplagor som innehåller 8 sagor, förändrar inte saken. Enkelt som en plätt att söka om man bara gör sig besvär att söka i utgivna boklexikon och inte litar på ”nätet”. Digitaliseringen medförde tyvärr att en hel del av de äldre böckerna från 1700-talets slut fram till mitten av 1800-talet fått andra titlar än de ursprungliga i Libris. Men det behövs bara en resa till UB i Göteborg om KB i Stockholm har svårt att tillhandahålla de gamla korten där böcker och skrifter förr registrerades. Rekommenderar även en resa till Landsarkivet i Vadstena. Finns en del om förändringarna som skedde under Gustav Vasas tid pga att landet blev Lutheranskt i stället för katolskt. En del av sederna togs nämligen bort i samband med detta och återkom först under 1700-talet.

Pepparkakor sågs förr som medicin och åts som medicin men bakades främst under november-december månad. Pepparkakorna hittar man spåren till om man gör en djupdykning i äldre skeppshandlingar. Vi exporterade t.ex. mycket pepparkakor före 1700-talets slut till Ryssland…. vår ärkefiende redan då.

Lutfisken går att spåra ända tillbaka till vikingatiden. Vilket jag också gjort i mitt manuskript Grönland och Grönlänningarna, med underrubrik Det ”försvunna” folket. Det finns nämligen ett historiskt skäl till att det vi kallar lutfisk äts i Sverige men inte Norge samt i två andra delar av länder i Europa.

Grisen på julbordet finns omnämnd i källor som är flera hundra år gamla och som i sig går tillbaka ända till Goterna var ute och ‘reste’. Den traditionen är från början keltisk och har som kära barn många namn Samhain/Semhain/Semain i äldre källor som berättar om hur man i slutet av november början av december slaktade det boskap man inte hade säd för och sparade det färska köttet av gris i tillredd form, helstekt var vanligt även om äpplet i grishuvudets mun kom till under tiden efter Karl XII då gamla seder återkom. Man åt i stora delar av Europa också i Norden så mycket man kunde när väl vintersolståndet firades innan julens koppling till Jesus kom vid införandet av kristendomen. Här bör den som är intresserad av hur sederna såg ut leta i gamla religiösa texter från Medeltiden. Inte i vanligt historiskt källmaterial.

Karl XII och hans armé, dvs den överlevande delen av den som var i Turkiet tog med sig köttbullarna hem. Det är alltså ingen svensk ursprungstradition men månghundraårig. Att köttbullarna hamnade på julbordet tillsammans med revben anrättade på lite annat sätt än vi är vana vid idag, det skedde redan under 1800-talets första hälft om inte tidigare.

I äldre tider var det inte brysselkål som fanns på julbordet utan samma stekta först lakade vit- eller rödkål som än idag finns här på Västkustens julbord. Åt det senast i dess ursprungliga form på IKEA av alla ställen. (Ursprunglig form hittas om man letar i riktigt gamla kokböcker eller listor som kokerskor gjort för juletiden på storgårdar och slott. Men det är klart man måste leta….) För övriga traditioner som nedtecknats som de berättades av äldre på 1800-talet eller där det finns annat skriftligt källmaterial som inte KB känner till förslår jag att man kontaktar hembygdsföreningar speciellt i norra Småland och i området Vreta Kloster, Kaga och Ledbergs socknar… en hel del finns bevarat i släktarkiv. Jag vet. Jag har sett en del själv.

Tittar herr doktorand eller andra noga i Svenskt Boklexikon från 1835-55 finner han/hon/de att julgåva även till fattiga var vanligt förekommande om inte förr så på 1830-talet….. Men det är väl för mycket begärt att göra sådana djupdykningar och därefter ge sig till att leta på skrivna kort – inte i LIBRIS – efter det källmaterialet?

För övrigt så är det äldsta julkort jag har som skickades i farmors norska släkt från 1880-talet. Nyårskort från 1890-talet framåt finns en hel del. Granen som Professor Dick Harrison berättar om i Julgranskulornas historia, Prof Dick Harrisons Historiebloggen 23 december 2012 på SvD inte så ofta klädd i julgranskulor här i Väst.

Det jag läst och det jag själv äger en julgirland från runt 1900 (definitivt före 1905) är nordiska flaggor inklusive Island och Grönland samt norska och svenska flaggor men även unionsflaggan; jag känner till änglar som gjordes av crepepapper och som fick ansikten målade innan bokmärken kom och började sättas dit – en tradition som går tillbaka som minst till 1800-talet. Min egen äldsta sådan är bara från 1952. I äldre tider och fram till 1990-talet var det vanligt att man gjorde karamellrullar som klipptes på visst sätt och hängdes i granen. Jag äger också sådana där knasiga ljushållarklämmor som sattes i gran för länge sedan. Känner till att samma traditioner finns noterade i äldre berättelser från 1800-talet. Och vet, eftersom jag träffade en man som var nästan 100 år när jag var liten på 1950-talet och som berättade om vad en nästan 100 årig man berättat för honom i hans barndom på 1850-talets slut om tiden före Franska Revolutionen att mycket av det jag skrivit om ovan faktiskt förekom redan då här i Västsverige. Då har jag ändå inte tagit med den urgamla seden med såkakan som skulle dukas upp för de döda på natten mellan julafton och juldagen. Återkommer kanske någon gång till alla de belägg jag har om den traditionen.

Tillägg 26 december 2012 I äldre svensk folkkultur brukade unga pojka och flickor dessutom utnyttja helgen till bus: man sprang omkring, uppmärksammade folk i stugor och gårdar på att det hände saker utomhus och passade på att kasta in saker när dörrarna öppnades. Det kunde röra sig om allt från vanliga vedträn till konstfärdigt utformade figurer av halm. Ibland stod en förklarande vers (gärna ekivok) – en föregångare till julkappsrim – på saken. En utveckling av detta bruk gav oss faktiskt ordet julklapp, som kommer av ”klappning” – man knackade på dörren eller fönstret innan man kastade in gåvan, som så småningom övergick till att bli ett inslaget paket. På 1800-talet ritualiserades ofta det svenska julklappsutdelandet till fasta former, med julbocken som den främsta utdelaren tills han vid sekelskiftet hade konkurrerats ut av jultomten.
Julklapparnas historia, Dick Harrisons Historieblogg 25 december 2012

Read Full Post »

Börjar med den sista biten. Det är inte utseende som har den stora betydelsen i Sverige. I stora delar av Sverige är det värre om du kommer med Stockholmsdialekt än något annat. Detta beror på att vi i Sverige har haft många och stora invandringar under århundradena, för att inte säga historiskt som vi kan bekräfta utifrån tidiga medeltida källor. Det är dock en sak som skiljer de senare ankomna invandrarna från alla andra och detta oavsett var de kommer ifrån och oavsett vilket utseende de har: Det handlar om att ta seden dit man kommer. Det är med det som det är med Stockholmare som tror att de är populära uppe i norra Bohuslän, det handlar om att bete sig, klä sig så man inte sticker ut och uppträda så man inte sticker ut eller rent ut sagt inte vara på något sätt så att man ger intryck av att försöka vara för mer än andra.

Till norra Bohuslän kom under de senaste 30 åren en grupp vietnameser. Jag har aldrig hört någon klaga på dem. Inte ens någon av de mest ärkekonservativa djupt religiösa som ännu finns några kvar ute i bygderna eller den präst som under många år utmärkte sig för att inte gilla utombys folk. Stod och väntade på buss härom dagen och pratade med en kille som som 8-åring kom bland den lilla gruppen. Han hade aldrig någonsin känt sig mobbad eller utpekad trots att han var den enda utöver adopterade från avlägsna delar av världen som gick i skola från 1:a klass till gymnasiet. Han kände sig som en Bohuslänning och uppträdde som en Bohuslänning och fick precis som alla andra, nja inte riktigt för normalt krävs det att man bott i de mindre samhällena i generationer eller haft släkting som bott där innan, känna sig inte bara som Bohuslänning utan som svensk.

Så det är inte så enkelt att försöka göra det till en utseendefråga. Inte heller att göra det till en kulturfråga om religiös klädsel. För hade det varit det, så hade många av de som kom senare om de bara tagit seden dit de kom och inte stuckit ut absolut inte stuckit ut för långt in på 90-talet fanns det gamla damer i fiskelägren som gick i mörka långa kläder med ‘huckle’på huvudet.

Sedan är det två saker som är viktiga att komma ihåg när det gäller:
* I Sverige kan man möjligen klaga på det ena och det andra, MEN man accepterar i stort sett att man är en av många.
* Kräv inte att få ropa ut från Minaret när vi som är troende svenska väl vet att det varit uppe i domstol att klockringning inte längre får ske annat än kort stund och inte ens på alla ställen. Det var förr det ringdes i alla kyrkor regelbundet. Nu finns det kyrkor där vi bara för höra kyrkklockorna på Nyårsafton samt om det är Ofred eller Fara på gång. Sverige är ett kristet land med kristna traditioner och det är en av de saker som alla som kommer hit måste acceptera för att själva bli fullt ut accepterade.

Men utseendet som kanske hade betydelse när de första adopterade barnen med annat utseende kom, har inte den betydelsen för att vara svensk och skall heller inte ha det.

Men som sagt. Det handlar om att ta seden dit man kommer och att låta värden som bott i huset längre, arbetskamraterna som jobbat länge på arbetsplatsen etc vara de som styr och detta gäller alla oavsett var i världen man är född, en svensk väntar tills han blivit hemtam eller kommit in i gemenskapen innan han/hon försöker ändra. Har ingen betydelse om det är en Stockholmare som försöker (och försökt sedan början av förra seklet) att ändra på lokalbefolkningen i t.ex. Tanumshede innan han/hon blivit varm i kläderna. Vill man bli accepterad får man börja med att själv acceptera det som är rotat.

Sedan skall jag avslutningsvis för vilken gång i ordningen i bloggen vet jag inte nämna om fyra Ar-rus som år 844 tilldrog sig en postmästare i Asia Minors intresse. Intresse nog för att han till eftervärlden lämnade följande beskrivning som säger allt om att alla invandrare (och redan då hade vi många) efter bara någon eller några få generationer blivit typiskt svenska. För det han skrev ner gäller in i nutid:

Arroganta, nonchalanta, lättstötta. De dricker inte ofta. Bara när de har fest men de är väldigt bra på att hitta skäl att ha fest…….. De far till Öst, långt ner i Indien och bort till Kina. De far till Väst, Rom, Bysans och Albion (England) och varför? Bara för att kunna säga att de varit där.

Inte är det norrmän, finnar eller danskar som enligt postmästaren kommit ner längs floderna Dnjepr och Stora Volga från ön uppe i norra Oceanen 😛

Låt det här få vara mitt land, SvD Opinion 22 november 2012

Read Full Post »