Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Spetsutbildning’

som kom till under och efter Andra Världskriget byggde i grunden på samförståndslösning mellan Arbetsmarknadens parter utifrån ett dåtida behov att bygga upp stark industri, skapa arbetstillfällen samt trygga grunderna, så var det tänkt, tillsammans med frihandel(!) tänkta utjämningssträvanden och en industriell tillväxt skapades en idealbild av ‘Folkhemmet’.

Det var inte tänkt för en ‘inre marknad’. Var och en som kunde mer än sin historia och någon ekonomi utanför det egna visste att varje form av ‘inre marknad’ förutsatte en ekonomi i uppgång eller som minst en stark industri som hade avsättning av de varor som producerades till priser som helst stärkte industrin men som minst gick ekonomiskt ihop med den frihet(hm??) det innebar att arbetsmarknadens parter tillsammans fick förhandla fram löneutrymmet.

Modellen var skapade för en industrisamhälles uppbyggnad och höll in till de första strukturomvandlingarna. Sverige hade under 50- och 60-talet åkt snålskjuts på att behovet i övriga Europa och Västvärlden av produkter som Sverige kunde tillverka till priser som gav exportintäkter var säkrade i och med att Sverige inte fått se sin produktionsapparat och sin totala ekonomi sönderslagen som våra grannländer som drabbats av Andra Världskriget fått. Under dessa år flödade optimismen om vi fick t.o.m. ett ‘Köp slit och släng’ samhälle som vi fortfarande inte har återhämtat oss efter verkningarna av.

För det som var tänkt som att trygga grunderna kom i Meidners anda att innebära att mer och mer av de lågavlönades och de i den sk. medelklassen, fick mindre och mindre i handen. Resten skulle ju omfördelas i sann Socialdemokratisk anda. Det värsta stolpskottet av alla kom ändringen av skatten där sambeskattningen ersattes med att varje person i ett hushåll fick betala sin skatt. Det socialdemokraterna glömde bort i sin iver att låta kvinnan få möjlighet att arbeta utanför hemmet, det var att det är de pengar som en familj har att röra sig med, det är de pengar som utgör förutsättningen för vad familjen kan handla och köpa. Dvs. om man nu inte bollade med detta genom att införa Ränteavdrag. Finansminister Gunnar Sträng införde ränteavdraget. Att han själv var en av de som utnyttjade det då 100% ränteavdraget genom att köpa stenhus i Gamla Stan, må i och för sig vara honom väl unt för han gjorde mycket gott. Men rättvist var det inte och är inte ens idag när det är 30% av räntan som får dras av från beskattning.

Som jag skrivit tidigare i bloggen:
Om två familjer med i stort sett likadana arbeten och likadana årsinkomster sätter sitt första bo,
den ena familjen genom att man påbörjat sparande till en framtida bostadsinsats, kanske bara 50 – 100 kronor per månad.
Där båda familjerna som första bostad får en 3 rumslägenhet i samma hus och där båda familjerna för att bägge i familjerna skall kunna arbeta även när barnen kommer behöver ha en bil. Den sparsamma familjen köper en billig bil som precis klarar besiktningen och där handpenningen kompletterats med ett mindre banklån, kanske checkkredit, som skall vara borta inom ett år. Lån under 20.000 kr till samma ränta som den andra familjen som absolut vill ha en dyrare bil och därför först tar, och ofta om familjen saknar betalningsanmärkningar får ta, en checkkredit på samma 20.000 kr men använder denna checkkredit som kontantinsats för att köpa en bättre bil där bilen i sig utgör pant för resterande beloppet på bilen.

Den sparsamma familjen antas i exemplet få i stort sett samma löneutveckling som den familj som hellre slår på så stort som möjligt. Det som skiljer är att den familj som lånat mest också får dra av mest innan skatten betalas. Vilket på pappret gör att det ser ut som om inkomsterna år X efter ränteavdrag och övriga avdrag (som i exemplet antas vara lika stora) ser ut att ha mindre inkomst och därför får betala mindre skatt. Både kommunal, statlig och landstingsskatt. Dock har denna familj redan påbörjat klättringen på välfärdsstegen. Bättre bil.

…….Dock gör ränteavdraget att man tycker sig ha råd med en flygresa till jul också. Det kostar ju inte så mycket och räntan ser man inte den räknar denna familj lätt bort. Man behöver ju inte betala räntan på lån till slöseri lika lite som räntan till andra lån.

Familj ett har till slut sparat ihop till en mindre men dock kontantinsats för att köpa en insatslägenhet. Ingen dyr, men en med en liten trädgård. Något dyrt hus anser man sig inte ha råd med.

……
Båda familjerna flyttar till sitt nästa boende. Den ena finansierar sitt boende själv och den andra låter banken samt andra skattebetalare vara med och finansiera.

Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2012

Inte blev det mer jämlikt heller för vad som hänt under åren är att de som har det sämst oavsett om det är det som nu kallas försörjningsstöd eller lägsta lönerna, de har inte hängt med annat än i en sk. % bemärkelse, som bäst. Vad Socialdemokraterna missat att tala om, är att de som lever på lån är de som har tillräckligt stor inkomst att få lån. Inte de som bäst behöver det. De som tjänade på både gungorna och karusellen var de som tjänade över brytpunkter och som genom ränteavdrag hade möjlighet att komma ner så att de betalade i kronor och ören i princip samma som de i den sk. undre medelklassen. Det som Socialdemokraterna byggde in med den sk. svenska modellen, var ett samhälle där de som fick bättre betalt också fick större möjligheter att göra avdrag så de i handen fick ut än mer. Bland de som gynnades mest var i ‘svenska modellen’ inte bara den sk överklassen utan främst politiker som fick löneförhöjningar andra inte kunde drömma om samtidigt som den Offentliga Verksamhetskolossen på lerfötter växte sig större och större enligt Parkinsons lag. Allt krävde mer och mer skatteintäkter samt avgifter.

Men grundförutsättningarna ändrades även i övrigt. Sverige och världen gick från produktionssamhälle där varor utgjorde grunden för välståndet till tjänstesamhälle. Samtidigt som Nord-Sydkonflikten trappades upp under slutet av 1900-talet, så växte ett antal länder som haft lågt välstånd till sig, såg till att utbilda sin arbetskraft efter sin arbetsmarknads behov och satsade på kunskapsutbildning för att nå spetskunskap. I Sverige gick vi motsatt väg. Behovet av våra varor minskade. De tjänster Sverige kan erbjuda utåt har på grund av försämrad skolutbildning och avsaknad av satsning på att utbilda utifrån vår egen arbetsmarknads behov samt total ignorans från Socialdemokraternas sida av behovet av spetsutbildning, ‘Alla skall med’ var och är för stor del av Socialdemokratin viktigare än att förutsättningarna för expansiv industri och kunskapsutveckling stimulerats.

Under mina 63 års levnad har Sverige gått från Industrisamhälle till Tjänstesamhälle i stället för att gå till Kunskapssamhälle. Stor del av skulden till detta ligger i Grundskolan och förändringen av Gymnasiet. Man kan inte i längden utbilda till arbetslöshet för att alla skall få välja vad de vill läsa, när de vill läsa och samtidigt tro att det går att leva utifrån 1930 till 1960-talets förutsättningar.

Hur någon som säger sig stå för jämlikhet ens kan försvara att höja taket i A-kassan innan de som har det sämst som minst garanterats 10.000 kr/månad (dagens penningvärde) och kalla det solidaritet och jämlikhet, det övergår mitt förstånd.

Jobbskatteavdragen har gett de som tjänar minst och de i normala lönelägen mer i handen. Observera att medianlönen i Sverige ligger en bra bit under den medellön som brukar redovisas runt 28.000 kr/månad. Hur kan det anses rimligt att föreslå att ta bort jobbskatteavdraget och öka skatterna samt minska pengarna som svenska medborgare har att leva av? Hur kan någon med någon som helst matematisk kunskap vilja göra gällande att de tänker på de som har det sämst när de vill höja de sociala avgifterna för företag som anställer unga? Det är familjerna med minsta inkomsterna som drabbas hårdast när familjernas unga inte får jobb. Allra värst drabbas bland dessa familjer de där barnen av ett eller annat skäl, ofta inte fått det stöd de varit berättigade till i skolan eller blivit mobbade, på inga villkors vis vill läsa vidare. Är hemmiljön då sådan att föräldrarna själva inte prioriterat eller kunnat bli studievana, oavsett bakgrund, så är det dessa familjer och deras unga som drabbas hårdast. Är det jämlikhet?

Sverige har fått en ny adel, en politisk nomenklatura som tror sig veta bäst om vad de enskilda människorna behöver och som är så långt ifrån det som en gång var svenska modellen som tänkas kan.

Farväl till Nordiska välfärdsmodellen, Tomas Eneroth (S) på Expressen debatt 7 oktober 2012

Svenska välfärden monteras snabbt ner, SvD Opinion 6 oktober 2012 ÖKAR man som Socialdemokraterna vill bidragen, höjer taket i A-kassan, fördubblar socialaavgifterna för unga samt tar bort jobbskatteavdrag och RUT, då monteras den svenska välfärden ner ännu snabbare. Det är inte genom ökade skatteintäkter som ett samhälles välstånd och ekonomi växer. Det är genom att politikerna ger förutsättningar för företag att växa och gro på samma sätt som en gång var en av huvudtankarna bakom den sk. svenska modellen!

Politiker skapar inte jobb. Politiker kan som bäst skapa förutsättningar för att antalet jobb på arbetsmarknaden skall kunna öka.

Read Full Post »

gör Socialdemokraterna. För det är orimligt att tänka sig att människor skall vara beredda att lägga ner tid och/eller pengar på kompetenshöjning och utbildning genom hela yrkeslivet OM det inte också gör skillnad vad de tjänar. Idellt arbete är det enda som skulle kunna gå ihop med att minska de ekonomiska klyftorna i samhället. För Om människor skall vara beredda att läsa mera eller höja sin kompetens, så krävs det mer än intressantare arbete. Det måste löna sig att läsa vidare efter gymnasiet. Som det är idag kostar det att läsa långa utbildningar i form av mindre pensionspengar samt stora skulder som skall betalas till CSN och som gör att en som läst linjer på universitetet även om den får ett ‘bra’ jobb inom sin utbildning oftast efter skatt och efter återbetalningskravet till CSN har mindre än många som aldrig läst får i handen på enklare arbeten.

Vi presenterar en ny affärsplan för Sverige, Stefan Löfven (S), Carin Jämtin (S), Mikael Damberg (S), Magdalena Andersson (S) på DN debatt 24 september 2012
S satsar på jobbskapande, GP 24 september 2012
S satsar på jobbskapande, SvD 24 september 2012

Vidare beskyller Socialdemokraterna Alliansen för att skära ner på gymnasieskolan. MEN två saker har de glömt:

* När årskullarna blir mindre, så måste antalet platser i gymnasieskolan anpassas efter detta precis på samma sätt som det
totala utbudet måste anpassas efter verkligheten såväl vad det gäller verklighetens arbetskraftsbehovsutbildning som att de
som inte klarar, orkar eller vill läsa vidare måste få andra alternativ (t.ex. 1-årig yrkesgymnasieutbildning). I Social-
demokraternas ‘jobbskapande’ åtgärder tas inte hänsyn till verkligheten utan enbart till ideologiska teorin.

* Gymnasieskolan får inte vara en förvaringsplats eller en önskeverksamhet. Jobb som inte i sin yrkesutövning kräver 3-årigt
gymnasium med högskolebehörighet är lika viktiga som de som kräver detta. I Socialdemokraternas Sverige utbildar man hellre
elever till arbetslöshet än anpassar utbildningarna efter arbetsbehov och möjlighet att få arbete efter gymnasium.

Socialdemokraterna glömmer bort eller vill inte tala om att i icke socialistiska och icke kommunistiska länder är det:
* INTE REGERINGAR som skapar jobb i ”växande och kunskapsintensiva företag” en regering i en demokratisk stat kan
bara ge förutsättningar för att det skall bli lönsamt (det krävs) för att kunskapsintensiva företag skall kunna växa!
* Det är inte upp till en regering att avgöra vilka företag som skall få och kunna växa! Till det har för övrigt politiker
inte utbildning/erfarenhet och kunskap nog!

Socialdemokraterna kräver ”Stäng rekryteringsgapet på arbetsmarknaden” Sant är att många företag har svårt att få tag på rätt utbildad arbetskraft med rätt utbildning. Socialdemokraterna missar:

* Arbetsförmedlingen är och förblir i sin nuvarande utformning den stora proppen. Många personer med rätt utbildning matchas
aldrig av Arbetsförmedlingen eller får reda på lediga jobb som inte alltid skrivs ut på AF-sidor eller i tryck för sent för
att sökas! Har sett exempel på detta under senaste året bland unga med utbildning och erfarenhet precis som
det var under GP-s tid vid makten. I många fall placerar AF-förmedlare hellre kompetent högskoleutbildad person på
sysselsättningsåtgärd än hjälper personen hitta jobb som finns fast inte AF utannonserar dem!
Nuvarande Arbetsförmedling borde skrotas så snabbt som möjligt och en ny Arbetsförmedling där Arbetsmarknadens parter utgör minst 90 % skapas samt där utförare av uppdraget att hitta jobb skall kunna vara privat likaväl som offentligt utförande MEN där kraven som ställs i Specar skrivs så kvalité premieras utöver antalet förmedlade platser!

Socialdemokraterna kräver med rätta (för det är S som motverkat detsamma de senaste 40 åren!) ”Sätt innovation i centrum.” det är bara det att det enda som regeringar kan och bör göra är att underlätta följande:

* Vad gäller utbildning – satsa på de som vill och klarar av spetsutbildningar ÄVEN om det innebär att de redan i 1:a ring
läser något eller några ämnen på Högskola/Universitet!

* Skapa goda ekonomiska förutsättningar, dvs även ekonomiskt trygghetsmässigt långsiktigt, för de som går doktorsutbildningar
samt
se till att erfarna och kunniga forskare får företräde till ledande forskartjänster och se till att ställa höga
erfarenhetskrav på de professorer och Fil.dr som skall leda och handleda de nya forskarna.
Något som självfallet även det kräver ekonomisk hög nivå för dessa.

* Genom minskad företagsbeskattning premiera de företag inom den privata sfären som satsar på forskning för utveckling av
innovationer. Innovationer växer inte på träd och det tar många år innan en innovation är färdig att komma ut på marknaden
och dra in pengar som lagts ut!

När det gäller ”Inse att allas framgång är Sveriges framgång” bör Socialdemokraterna göra som en vis kung i Sparta en gång sa: börja hemma Börja med att erkänna att Alla människor inte bara är lika värda utan också olika. Börja erkänna att det inte handlar om fina titlar eller nyord vid omorganisation av Offentlig verksamhet. Utbildning och erfarenhet MÅSTE ge extra lön och/eller förmåner. Däremot bör politiker aldrig någonsin få hävda att de behöver andra ekonomiska förutsättningar och trygghet längre än andra på arbetsmarknaden. För att alla skall nå framgång är det viktigt att minska den administrativa överbyggnaden och ge alla möjlighet att både tacka ja och att avstå ifrån att utbilda sig vidare. ALLA jobb är viktiga oavsett om de har eller inte har krav på högskoleutbildning (alternativt politisk erfarenhet vilket premierats hittills av S).

Så det där med jobbskapande är inget en regering oavsett färg kan göra annat än skapa mer jobb inom Offentlig sektor som måste betalas med högre skatter och/eller avgifter. Det är förutsättningarna för att jobb skall skapas som en regering måste satsa på. Efterfrågan kan inte hållas uppe med konstgjord andning eller fås att ökas om inte människor får mer pengar i sin hand.

Ovanstående innebär i sig att det inte är möjligt att att minska klyftan för utbildning och erfarenhet måste premieras och värderas. Däremot är det fullt möjligt att tillsammans med arbetsmarknadens parter finna en minimilön nivå som aldrig får underskridas när en person arbetat ett år på ett företag/offentlig verksamhet och kan förutsättas ha fått den erfarenheten som krävs för att i alla lägen göra det företaget/verksamheten behöver för sin verksamhet. I övrigt är det anpassning av skyddsnät till verkligheten inte teorin som krävs!

Sedan undrar jag om inte någon skulle kunna förklara för herrskapet (för de tillhör ju vårt nya herrskap – nomenklaturan) vad en Affärsplan är……

Tillägg 08.05 S presenterar sin höstbudget, Expressen 24 september 2012

Tillägg 22.41 Affärsplan från S, ledarsidan GP 25 september 2012

Read Full Post »

tycker jag inte, men har många tankar. Hur i hela fridens namn kan man försvara att elever som är bra på idrott, musik eller dans skall tillåtas gå i spetsutbildningar i det just de barnen har bäst förmåga att utvecklas för framtiden i,
samtidigt som man anser att det är ‘fel väg att gå’ att tillåta spetsutbildning för de elever som har sin extra ordinära förmåga på det teoretiska området.

Alla barn är lika värda, men olika. Det har inte bara betydelse vilken miljö ett barn kommer ifrån utan också vad det enskilda barnet är intresserat av och känner stimulans att lära mer i. Detta gäller som alla ämnes- och stadiebehöriga lärare vet oavsett vilken teoretisk nivå och oavsett vilken kulturell nivå barnet har.

Profilklasser för 12-åringar, SvD 4 april 2011

Tillägg 15.53 Klart för elitklasser på högstadiet, GP 4 april 2011

Tillägg 23.42 Är matte finare än idrott?, SvD Ledarsidan 4 april 2011

Read Full Post »