Behöriga lärare ser tidigt när barn riskerar spåra ur.

Satt härom dagen med min kusin, lärare från hon gick ut lärarhögskolan efter gymnasiet till pension, och drack kaffe. Vi träffas med regelbunden oregelbundenhet och har telefonkontakt där emellan. Frågade henne om hur hon tyckt om en privat ny skola i vårt närområde. Själv hade jag funderingar för jag har sällan eller aldrig sett så glada barn som de som går på vid skolan som startade i höstas och åker upp till Tuve. Hon berättade mycket positivt om besöket som hon och ett antal av hennes tidigare kollegor fått göra på skolan.

En av de mycket roliga saker min kusin berättade var att en tidigare elev till henne glatt mötte henne. Barnet hade varit ett problembarn men hade på den nya skolan fått tillfälle att synas – gå en hel dag med vaktmästaren och rätta till fel på skolan. Det finns nästan ingen klass i svenska skolan som inte har minst 1 eller 2 problembarn. Samtliga har som en av de viktiga faktorerna den svaga anknytningskontakt/respekt för föräldrarna barnen säger har för lite tid att lyssna när barnet själv vill prata. Som om det normalt skulle kunna lösas av skolan? Tyvärr är det ingen lösning med mindre klasser rakt av. För att det skall vara en vettig lösning krävs nivågruppering som ju de flesta idag inte vill se.

Se även: Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället

Vilka är då problembarnen?
Det finns tre stora grupper i samhället som inte mår bra alla gånger i den vanliga svenska skolan:

Först och främst alla de barn som är berättigade till stöd men inte får det.
I den gruppen ingår dels de som behöver stöd för att de har dyslexi eller annan inlärningsproblematik;
dels de som har alldeles för lätt för sig men aldrig eller nästan aldrig får rätt nivå som ger dem utmaningar att gå vidare. De tvingas ofta repetera och repetera tills hela klassen hunnit (hmm) ifatt….
Men där finns en annan grupp som ofta inte märks annat än genom att de är utåtriktade och stökiga. Elever som behöver mentorer eller liknande samt föräldrar som behöver få utbildning nog att orka vara föräldrar. (OBS dessa elevers föräldrar finns i samtliga samhällsgrupper från V70-föräldrar till föräldrar med egna problem. För att stötta ett barn behöver samhället stötta föräldrarna så att de mår bättre och stressar mindre).

I gruppen med problembarn finns en oftast glömd grupp. De jag i min avslutande uppsats på lärarhögskolan kallade ”de tysta flickorna”. Mest flickor. Ofta med höga krav på vad de skall klara av på prov. Sitter oftast tysta på lektioner och räcker sällan frivilligt upp en hand för att fråga om något eller reflektera över det de läst in. Dessa elever behöver stöttning inte bara få lära sig nya verktyg som underlättar så att de förstår det de vrålläser in för prov men sedan för det mesta har glömt. Många av dem lider, enligt min personliga uppfattning, också av felaktig kroppsbegrepp. De har eller har fåtts att tro att de inte duger så flera av dem har utöver stress som lärare inte kan undgå att märka även oro för vad de äter. Hur de ser ut och om de är klädda på ”rätt sätt”.

Sedan finns det alla de barn som utan att tillhöra någon av dessa grupperna blivit hängande när samhället gått från bondesamhälle och gårdskultur där det alltid funnits någon som haft tid att lyssna på dem och berätta om än det ena än det andra som utvecklar de unga. De jag tänker på är de där anknytningen/respekten till föräldrar saknas av ena eller andra skälet. Barn som inte alltid syns av övriga samhället. Men en utbildad ämnes- och stadiebehörig lärare märker tidigt de som tillhör denna gruppen. Ofta redan när dessa barn börjar skolan.

Hur man skall lösa problemen? Visste jag det vore det bra. Men först måste kontakterna mellan föräldrar och barn stöttas och stärkas. På något sätt.

Read Full Post »

Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället

Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället. Det handlar inte om barn/unga som är invandrare eller ej, det handlar inte om religion eller kultur roten till problemet är djupare än så.

VIKTIGT
ALLA Lärare som ser att ett barn inte mår bra har anmälningsplikt till Sociala Myndigheter. Det är inte upp till lärare eller rektor att avgöra om det är eller inte är så att ett barn som kan antas fara illa behöver anmälas!

Säpo informerar lärare om IS, DN 22 januari 2015 och det enda lärarna hänger upp sig på är att de fått för sig att Säpo vill att de skall rapportera avvikelser till dem. Hur många av de lärarna är behöriga lärare. Verkligt behöriga som gått på Lärarhögskolan alltså och inte bara fått behörighet genom sk. långvarig erfarenhet….
ALLA lärare är enligt Sociallagstiftningar skyldiga att rapportera barn som de misstänker far illa eller som de misstänker kan riskera att fara illa!!!!!!!
Finns det någon som anser att ett barn som brukar våld mot sig själv eller andra eller som uttrycker extrema verklighetsuppfattningar inte är i risk för att fara illa???

Säpo informerar lärare om Islamiska staten, Expressen 22 januari 2015

Dalta inte med krigsbrottslingar, GP 19 januari 2015 De har daltats med redan när de växte upp. Motiveringarna för daltandet har varierat, men nog är nog. Nu gäller samma situation för de som varit nere och stridit för IS som för tidigare elev jag tillfälligt hade under praktik på högstadie i Linköping runt 1990 och som knappt hann bli 18 innan han stack till Jugoslavien. Det är inte tillåtet för svensk medborgare eller person med svenskt uppehållstillstånd att kriga utomlands. Sveriges nuvarande lagar gör det möjligt att utreda de enskilda individerna för krigsbrott och åtala dem vid svensk domstol.

Imanen: Blir inte jihadist av religiösa skäl, Aftonbladet 22 januari 2015 Imanen har rätt i mycket men fel i att det handlar om utsatta barn/unga. Den bilden har han förmodligen fått av svenska flumliberaler och vänsternissar som hörts i media. Verkligheten är betydligt mer nära hemmet och tyvärr har jag fått det intrycket att många invandrarföräldrar skäms när deras barn inte längre respekterar sina föräldrar. Det hinner då gå lång tid, ibland flera år, innan barnen får hjälp om de ens får någon. Precis som deras motsvarigheter bland svenska våldsbenägna unga.

Mer viktig kunskap
Detta gäller för samtliga som befarar att ett barn far illa. D.v.s. för ALLA som i sitt arbete eller under sitt fritidsuppdrag i förening kommer att känna oro/misstanke. Alltså inte bara för lärare:
För alla som i sitt arbete får kännedom om att ett barn kan fara illa gäller anmälningsplikt. Det gäller till exempel personal i skola, på fritids, inom sjukvården, polisen och kyrkan. En sådan anmälan kan inte vara anonym. Om du misstänker att ett barn i din närhet på något sätt far illa är du skyldig att genast kontakta socialtjänsten. Du behöver inte veta säkert om något är fel, det räcker med att du känner oro. Utdraget är från Halmstad Kommuns sida Anmälningsplikt, Halmstad Kommuns hemsida

Samma gäller i samtliga svenska kommuner. Må vara att en del fastnat för att det speciellt i lagtexten trycks på de barn som misstänks vara sexuellt utnyttjade eller riskerar att bli det. MEN SOCIALTJÄNSTLAGENS ANMÄLNINGSPLIKTIGA ÄR SKYLDIGA RAPPORTERA ALLA SOM MISSTÄNKS FARA ILLA.

Att barn och unga redan i skolan uppträder och faktiskt tillåtits uppträda med extrema självuppfattningar och extrema åsikter om andra människor har inget med religion i sig att göra. Att det i nu aktuella fallet kommit att bli diskussion om lärare skall anmäla barn och unga med extrema religiösa åsikter är häpnadsväckande. Lärare har i alla tider varit skyldiga att anmäla alla samma andas barn till sociala myndigheter oavsett om det handlat om religiösa, kulturella eller samhällsextrema åsikter som gör att barnet kan vara utsatt för fara eller vara fara för sig själv/andra barn, unga eller vuxna! INGET NYTT! Läs lagtexten längst ner!

Egna erfarenheter av barn som daltats med
Rödtotten som i tv-inslag sänt över hela världen under Kravallerna på Avenyn, Göteborg, i samband med EU-toppmöte som bevistades av amerikanske presidenten Bush. Den killen stötte jag på redan som 5-6 åring när jag var ute och auskulterade på dagis 6-års grupp en höst i slutet av 1980-talet.

Killen var kung på dagis enligt sina förskolelärare som inte vågade annat än låta den redan då våldsamme killen få sin vilja igenom, sa de…. svensk är väl bäst att tillägga så ingen får för sig att det är religiöst, kulturellt eller annat.
Han blev vansinnig när han inte klarade att sy i en knapp och kom och beordrade mig(!) att göra det för honom. Trots att alla andra barn försökte efter bästa vilja.
Dagen efter såg jag vid besök hos en bekant att killen som bodde i samma hus som min bekant tog en katt i svansen och slängde iväg den som en diskus.

Jag vet att killen blev anmäld när han väl gick i skolan. Jag vet det för att det var min dotter som han sparkade i ryggen och förföljde hem till hennes morföräldrar. Jag gjorde första polisanmälan direkt då skolan vägrade bry sig. Jag vet eftersom skolan i fråga även var en av de skolor jag auskulterade på att lärare i lärarrummet uttryckt rädsla för grabben. Vi min dotter och jag blev hotade av skolans rektor och psykolog – det var ju mitt fel i min uppfostran av min dotter som enligt dem gjorde att hon blev mobbad, sparkad, slagen och förföljd…..

Hade jag inte haft hjälp av en tidigare klasskamrat som själv varit mobbare och nu var fastanställd på skolan; av grannfruar till mina föräldrar där en av dem tidigare jobbat på skolan och var mor till en av Sveriges mer välrenomerade psykologer och vittnade till polisen, av bussförare jag känt sin min ungdom som vittnade hur grabben försökte misshandla min dotter på buss, av Folkpartipolitiker som satt i Kommunledning och i Riksdag, av Vänsterpartister på nämndnivå som stöttade, så vet man inte hur det gått. Alldeles för ofta är även Sociala myndigheters tjänstemän obenägna att se verkliga problemen och försöker skylla på de problembarnens offer.

Efter ett stort antal polisanmälningar där polisen begärde in såväl grabb, moder som sociala myndigheter efter att ha fått in ett större antal oberoende anmälningar (se ovan) så tog sociala myndigheter äntligen upp ärendet. Om de gjorde det på allvar kan diskuteras.

Grabben i fråga fick tillsammans med sin mor resor till fjärran länder. Allt för att de skulle knyta an. Så långt, dvs det där att problemen ofta är att barn som utsätter andra för fara eller våld p.g.a. egna subjektiva värderingar, är samma barn som av ena eller andra skälet har haft och har svårt att knyta an eller tappar den anknytning till förälder/föräldrar är det enligt min uppfattning riktigt. Men inte skall någon få tjäna på våld. Lika lite skall offer för dessa extrema unga skall påstås själva vara skyldiga till att de blir utsatta.

Nästa gång grabben lät höra av sig, stod han tillsammans med några andra mobbande värstingar på taket av f.d. Infektionskliniken och kastade sten, sköt med slangbella o.s.v. Bilderna gick runt svenska tidningar. Bland dem som var med honom var en som vid flera tillfällen tänt eld på papperskorgar i skolor han gick i. (Pluralis. Problembarn skickades runt redan då) Jag vet kände föräldrarna och syskonen till det barnet. Det barnet hade slutat lyssna på sina föräldrar och visade ingen respekt för någon vuxen.

Så kom då kravallerna på Avenyn. Göteborgs kravallerna
Bland de tillresta fanns ovan nämnda gossar samt ett antal andra stolpskott som mobbat sig genom skolåren nedresta från Linköping. Kände tyvärr alldeles för många av dem. Kände föräldrar som var förtvivlade oavsett om de var svenskfödda eller ej. Båda kategorierna fanns med vid Hvitfeldtska gymnasiet. Där fanns också autonoma grupper jag själv stött på såväl på Linköpings Universitet som på Göteborgs. Av de senare var ett antal som hittat på ofog mot djuruppfödare. Där fanns vänsternissar till vänster om Vänsterpartiet. De enda vettiga om jag får uttrycka min egen uppfattning som var där, var Vänsterpartister och Folkpartister oftast på lägre nivåer – de försökte i varje fall få de andra att agerar demokratiskt och tog avstånd från de kullerstenskastande ungdomarna, bland dem de två nämnda ovan.

Det fanns redan då en del ur stökgrupperna i Göteborgs ytterområden som var med och bråkade. Från början bråkande med Linköpingsungdomarna nere vid Nordstan. Dessa grupperna hade ju individer som hade ju bråkat på andra håll som huliganer redan vid unga år. Ett antal av de elever som jag från vikariat, askultering och praktik stött på i Göteborgs förorter var goda vänner med bråkstakarna.

Det som kännetecknar samtliga dessa är en enda sak: Ibland uttryckte de att de inte hade någon vuxen som brydde sig om att lyssna på dem när de behövde prata. De hade förlorat respekten framför allt till sina egna föräldrar. Detta gällde och gäller än idag oavsett om vi talar om invandrande muslimer eller barn till etablerade svenska familjer.

Vi har ett anknytningsproblem som samhället borde titta mer på än på Integreringsproblemet. Stötta föräldrar vars barn spårar ur redan tidigt. Redan innan deras pappershög hos polis blivit flera centimeter tjocka. Se till att anmäla alla barn som visar upp våldstendenser och/eller extrema verklighetsuppfattningar. Kräv att sociala myndigheter ser till att deras föräldrar får utbildning i Barn- och Ungdomars utveckling samt någon/några timmar där de får råd hur de skall kunna återfå sina barns respekt hemma. Gärna användande sig av Socialpsykologi och/eller Kognitativ behandling.

Vi får sluta upp med att bara se symptom eller ”sjukdom” när den väl slagit ut. Det är samma andas barn som brukar våld mot andra oavsett vilka föräldrarna är, vilken kultur eller religion som föräldrarna har, oavsett om föräldrarna bor i rikemansområden eller i t.ex. Gårdsten. Roten till problemet börjar innan skolan börjar. Börjar med att barn inte längre respekterar föräldrar oavsett om vi har V70-föräldrar eller psykiskt nedgångna krigströtta föräldrar som kommit hit. Vi måste börja med att stärka föräldrarna. Annars är vi farligt ute om vi inte redan är där vill säga.

Socialtjänstlagen
14 kap. Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.

1 §/Träder i kraft I:2015-01-01/ Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast an-mäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman.

Read Full Post »

Dags sluta lalla med unga förövare!

Sverige är fantastiskt. Hur i hela fridens namn kan någon försvara att lagen ens möjliggör att en 12 åring och en 13 åring släpps (!?????!) efter förhör där
”Två unga pojkar, 12 och 13 år gamla misstänks ha knivskurit en 15-åring i Malmö på fredagseftermiddagen.

Pojkarna förhördes av polisen i sällskap av sina föräldrar och släpptes sedan. 15 åring knivskuren – två unga pojkar greps, Expressen 18 maj 2012

En 12 åring borde vara straffmyndig och det borde inte vara Socialtjänst, kopplades inte ens Soc in så grabbarna direkt omhändertogs av sociala myndigheter?, som automatiskt skulle vara de som skall ta hand om vidare utredning när polisernas utredning är klara. Förvisso är det inte lämpligt att placera en 12-åring på ett svenskt fängelse. Inte heller på någon av de nu existerande formerna inom ungdomsvården. Det borde skapas en helt sluten form av ungdomsfängelse som bygger på vård där de ungdomar som innan de nått dagens straffmyndiga ålder med bästa psykologer, kuratorer och speciallärare fås att förstå vad de gjort och att samhället inte accepterar sådant beteende OCH att samhället ändå i mycket slutna former är beredda att ge dessa vildrön en ny chans genom att se till att de får lära in de kunskaper de missat i vanliga skolan (och även gymnasiets två första år).

Det kan låta hårt, men dagens situation är den att en 12-åring idag är något helt annat än vad en 12-åring var när lagarna skrevs och dessutom är det inte rätt av samhället varken mot de unga eller mot deras potentiella framtida offer att de som begår allvarliga brott inte får chansen att rätta till sina liv och stimuleras att göra detta. Inget av det sker utifrån dagens system. De hinner göra många brott innan de är 15 och högst ev. hamnar i domstol. Det är synd om våra poliser som får höra att det beror på att de unga som tas in till förhör känner sig utanför och maktlösa. Vilka är det som är maktlösa när poliserna i vissa fall jag själv känt till under åren ser samma unga förövare flera gånger på en månad och alltid tvingas lämna över dem till socialen? Det är inte rätt mot någon att vi har det system vi har idag.

Läs gärna andra fall som vi ‘sett’ i media den senaste tiden. De är lätt hittade om man söker……

Read Full Post »

Inrätta särskild ungdomsdomstol

så att ärenden dels kan handhas av samma domstol utan att denna behöver passa in målen mellan andra viktiga mål och se till att straff som utmäts direkt omsätts i praktisk verksamhet!

Problemen som vi ser är till stor del ett resultat av daltande från dagisåldern och framåt delvis pga att många svenska lärare och rektorer är konflikträdda delvis pga att många ärenden som borde varit polisärenden sopas under mattan eller i bästa fall hamnar hos socialtjänsten som INTE är rätt instans när brott begås av minderåriga. De borde ALLTID kallas tillsammans med sina föräldrar till domstol OCH föräldrarna borde helt i enlighet med Föräldrabalken få ta ansvaret fullt ut för barnens handlingar. Både ekonomiskt och straffrättsligt.

Minderåriga som begår brott borde direkt få veta att varje domstolsärende där deras skuld fastställs direkt påverkar deras möjlighet att få körkort samt att de som minst borde kunna dömas till samhällstjänst i 1 månad. Lämpligen fullgjord under skolledighet så att de inte kan hitta på nytt bus samt även så att det blir praktiskt kännbart att inte kunna vara med kompisar på ledig tid.

Fyra anhållna för brandbilsattentat, GP 15 september 2009

se även Nu får det vara nog, Norah4you 11 september 2009

Read Full Post »

Hur står det till med socialtjänstens tillsyn av barn i fara?

Något är rejält fel när det samma dag presenteras två helt väsensskilda men för enskilt barn lika förödande kränkande behandling som dessa:
”Den 16-åriga flickan är familjehemsplacerad hos den 66-årige mannen.
Nu är han misstänkt för våldtäkt mot barn.
Fosterpappan har erkänt att han och flickan söp tillsammans. ”
Aftonbladet
och
”Var utsvultna
De tvingades sova utan madrasser direkt på sängarnas fjädrar och hölls inlåsta dygnet runt – utlämnade till mammans skräckvälde.
När kvinnan slutligen greps för en vecka sedan möttes polisen och de sociala myndigheterna av en fruktansvärd syn.
De tre barnen var utsvultna, med kroppar fulla av blåmärken och skärsår, enligt polisrapporten.
Enligt de första förhören med barnen har mamman hållit dem borta från omvärlden. De fick inte umgås med kamrater eller gå på förskola.
De sociala myndigheterna har tidigare haft kvinnan i blickfånget. Hon miste vårdnaden, men fick av oklar anledning barnen tillbaka i maj i fjol. ” mer Aftonbladet

Kom först ihåg att det är lika illa för ett barn där och då om det blir omhändertaget på falska grunder som om det är befogat. Det minsta som man borde kunna begära av Socialtjänsten är dock att de ser till att följa upp de ärenden de har fattat beslut om. Oavsett om ett barns biologiska förälder får tillbaka vårdnaden efter att ett beslut om omhändertagande skett eller om det är ett barn som placerats i ett fosterhem! Varje barn som utreds och riskerar att omplaceras bör, och skall också om vi läser lagtexterna noga, ha rätten till en egen advokat som står fri från påverkan av myndigheter och biologiska föräldrar.

Detta sagt så undrar jag hur någon 7-åring kan hållas från skolan en längre tid. Vi har ju skolplikt. Borde det inte ligga på skolans rektor och skolsköterska att som minst kräva att barnet om det är sjukt har ett läkarintyg på att det inte kan gå i skolan. När inte ens detta krav finns, eller var finns det om det finns, så är ju skolans möjligheter ringa att gå vidare.

Det är tyvärr ofta som man hört, sett o.s.v. att barn hamnat ur askan i elden när de omhändertagits. Det är på många håll så att det verkar som om någon årlig förannonserad besöksrutin är det bästa som finns för dessa barn. Borde inte alla barn som omhändertagits, även om omhändertagandet upphävts, ha någon kontaktperson utanför sjukvården och socialtjänsten?
Hur som helst är barnens rättigheter inte tillgodosedda i ovan relaterade fall, precis som i många andra…..

Expressen
Metro
DN
SvD

Read Full Post »