Läste en anmärkningsvärt okunnig ledarartikel i DN:
Men vill du ha det som i Sovjet, kanske? Så löd ett slentrianmässigt ”argument” under långa delar av min uppväxt.
På ett sätt var det kanske begripligt. Sverige hade styrts av socialdemokrater under 60 av de senaste 100 åren, skattetrycket var högst i världen, det fanns två tv-kanaler och livet var annorlunda på ett sätt som människor födda efter 1990 har svårt att förstå.
Borgerligheten var ständigt på defensiven. Då var det lätt att bli desperat. Minsta ansats till vänsterpolitik bemöttes gärna med just dessa ord: Men vill du ha det som i Sovjet?
I dag går resonemanget igen, men på vänsterkanten. Dagens retoriska ”Sovjet” heter Sverigedemokraterna.Erik Helmerson: Argument om Sovjet går igen, DN Ledarsidan signerat 18 januari 2015
Sedan fortsätter Helmerson med ett utfall mot Göteborgsposten som enligt Helmerson och DN anställt en SD-märkt journalist som ansvarig på GP-s ledarsidor…..
Allra först:
Rätt skall vara rätt även när det gäller nuvarande Rysslands konstitution som är milsvitt mer demokratisk än vad Sovjetunionens någonsin var. De svenska journalister som inte förstått (och inte ens när Putin var tvungen att be Duman om tillstånd för att ev. få sända ryska soldater i strid utanför Ryssland) var skillnaden ligger i, de journalisterna saknar förmåga att ta in historia, statskunskap och vad som står respektive inte står i Rysslands konstitution på samma sätt som ett större antal av dessa journalister (MP-märkta mer än sällan) inte ens lyckats förstå den amerikanska konstitutionen trots att de borde ha ordkunskap i engelska att förstå…
Sedan:
MP-märkta journalister finns i högre grad på svenska tidningsredaktioner än i samhället i övrigt. Jag personligen ger blanka den i vilket parti en journalist röstar på – så länge vederbörande tillåter oliktänkandes uppfattning att komma fram och så länge vederbörande själv inte är subjekt i sina egna artiklar. Med subjektiv menar jag här de journalister som inte klarar av att skriva utan ”tyck som jag”-syndromet – de är subjektiva över alla gränser och de gillar jag absolut inte.
Min till DN insända kommentar (som förmodligen plockas bort av vänsternissarna på kommentarkontrollen. Åtminstone utgår jag från detta erfarenhetsmässigt):
Rätt skall vara rätt – många Miljöpartister har hållit MP-kortet nära kroppen när de sökt anställningar (och ofta fått) på landets tidningar. Känt ett antal under åren.
Rätt skall också vara rätt när det gäller milsvida skillnaden mellan Sovjet o Ryssland. INGEN av Sveriges nuvarande ledarskribenter tycks ha läst annat än de falsifikat av verkliga historiska källor samt de båda demokratiskt helt skilda (även om demokrati inte definieras som hos oss i Väst) konstituationerna i öst.
Sedan en varning: Någon någonstans inom EU sysslar med historieförfalskning av Medeltida kartor. Ett antal kartor som jag själv specialstuderat har ”korrigerats” när de visas i SO-rummet och i lärarhandledningar för Geografi resp. Historia. Det allvarliga är att original eller tidiga (samtida) avritningar/boktryck) finns antingen på Amerikanska Kongressbiblioteket, Uppsala Universitet respektive på Linköpings Stadsbiblioteks Vetenskapliga bibliotek!!!!!! Vad gäller de på Kongressbiblioteket finns de i original – icke korrigerade självfallet – att studera via sökning i Google.
Den senaste jag hittat som råkat ut för ”korrigering enligt ”Tyck som jag”-syndromets historieskrivning är vår egen svensk Olaus Magnus. Allvarligt eftersom de kartor som bevisligen är förfalskade/fått delar bortredigerade t.o.m funnits i miljonupplagstryck på A4-block i början av 90-talet (Kwenland är bortsuddat som begrepp) samt vad gäller Olaus Magnus karta med notering från Olaus Magnus början av 1500-talet om expedition till Grönland av Puthurst och Pinning samt handelsö söder Grönland på 1470-talet är helt bortkapat.
Jag gillar inte 1984 varianter. Rätt skall vara rätt. Försök att inbilla folk något som inte är sant är lika allvarligt när det gäller kartor som när det gäller sk. CO2-hotet!