Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Skogsbruk’

Det har varit klart bevisat sedan slutet av 1960-talet att tungmetaller som genom restprodukter av slam från reningsverk av kommuner sålts/getts (olika icke miljövettiga idéer har förekommit) tas upp och i slutändan genom anrikning hamnar i människan. Kadmiumfaran som tas upp idag när det gäller benbrott som kostar miljarder på grund av detta är alltså inget okänt även om nuvarande personer på Livsmedelsverket respektive i Kemikalienämnden oftast verkar ha glömt det!

Studier som varje kommuns VA-ansvarige borde kunna innan och utan.
* Brink Nils, Vattenförorening vid gödsling med rötslam. Uppsala, 1972 Serie: Vattenvård, 0346-7716 ; 11

* Statens Naturvårdsverk, Livsmedelstoxikologiska aspekter på rötslam i jordbruket, Solna : Naturvårdsverket, 1989
ISBN 91-620-3623-8

* Statens Naturvårdsverk, Slam : innehåll av organiska miljöfarliga ämnen : sammanställning och utvärdering av analysresultat, Solna : Naturvårdsverket, 1993
ISBN 91-620-4085-5

Benbrott för miljarder av kadmium, GP 11 november 2012
Benbrott för miljarder av kadmium, DN 11 november 2012
Benbrott för miljarder av kadmium, SvD 11 november 2012
Benbrott för miljarder av kadmium, Aftonbladet 11 november 2012

Se även: Avloppsslammet allt annat än ofarligt, Norah4you 28 maj 2012 samt Saknar belägg??? Hur sa???, Norah4you 16 september 2009

Read Full Post »

Det är som om vissa politiker och tjänstemän oavsett sina utbildningar har skygglappar för det som gör att Sverige idag har stora problem med föroreningar i vatten samt anrikning av farliga ämnen från kadmium, tenn till fosfor och restprodukter (från läkemedel, pencillin, sulfa samt hormonpreparat värst) som de själva för att ‘ta tillvara näringen i avloppsslam’ utsätter hela svenska befolkningen för hälsoproblem.

Det finns bra litteratur och har länge funnits bra vetenskaplig dokumentation på hur farligt avloppsslam i verkligheten är. Jag har skrivit om det tidigare i bloggen:

”Nu får faktiskt Gryab vakna upp! Kännedomen om att t.ex. tenn, tungmetaller och även fosfor(!) är helt olämpliga i de former de förekommer i avfallsslam att använda på åkerjord är gammal! Den fanns redan på 60-talet och under åren har ett stort antal vetenskapliga arbeten presenterats bland annat av:
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning dels i form av utredningar presenterade på symposier, dels i utgivna skrifter som t.ex.:
Harald Norin, Hans Borén, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning; Organiska tennföreningar i rötslam från några svenska reningsverk, Stockholm : Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), 1993 Serie: IVL rapport. B, 0283-877X ; 1114

Naturvårdsverket:
Statens Naturvårdsverk, Livsmedelstoxikologiska aspekter på rötslam i jordbruket, Solna : Naturvårdsverket, 1989
ISBN 91-620-3623-8

Utöver nämnda finns det cirka 1000 artiklar och mer än 100 utgivna arbeten i bokform. En av de tidiga fortfarande intressanta arbetena är:
Brink Nils, Vattenförorening vid gödsling med rötslam. Uppsala, 1972 Serie: Vattenvård, 0346-7716 ; 11

Saknar belägg??? Hur sa…., Norah4you 16 september 2009

Svenska åkermarken förgiftas i det tysta, Mikael Karlsson ordförande Naturskyddsföreningen på GP debatt 28 maj 2012

För de som händelsevis tror att avloppsslam är ofarligare när det läggs i skogen, är det viktigt att påminna om bär, svamp och vilda djur. Allt leder tillbaka till det faktum att flera ämnen tas upp, anrikas och t.o.m. är farligt för fortplantningsförmågan hos djur och människor.

Tillägg 00.56 29 maj 2012 Riskabel slamspridning, GP Ledarsidan 29 maj 2012

Tillägg 08.53 28 maj 2012. Maken till uppvisande av okunskap har sällan skådats: ”Fortfarande sprids okontrollerat slam på åkrar i Sverige och i länder varifrån vi importerar livsmedel, skriver Lena Söderberg, vd Svenskt Vattenap av farlighet med användning av avloppslam, rötslam, på jordbruksmark och i skog, som den som Lena Söderberg VD för Svenskt Vatten uppvisar har INTE setts på länge. Det är ingalunda Okej att bara följa föreskrifter eller att hänvisa till ” Fortfarande sprids okontrollerat slam på åkrar i Sverige och i länder varifrån vi importerar livsmedel, skriver Lena Söderberg, vd Svenskt Vatten
Avloppsslam är okej om reglerna följs, GP 1 juni 2012

Det finns inte ett enda svenskt reningsverk utanför de industrier som har helt slutna system, Holmen i Norrköping är ett exempel, där man kan skilja bort alla tungmetaller, tennrester, manganrester, kemikalierester, hormonpreparatrester m.m. och efter ‘kontroll’ kunna påstå att rötslammet inte utgör någon fara för anrikning i djur eller människokropp. Tvärt om är det i högsta grad så att rötslam inte ens lämpar sig att lägga ut i skogsmarker med tanke på att anrikning sker av ett stort antal av de ämnen som inget reningsverk kan klara av att ta hand om. Värst är det i det fallet att svampar och annat som äts av djur och människor bidrar till att kemikalier och tungmetaller som anrikas i kroppen vållar skada. Försök inte med dimridåer. Jag har haft förmånen att få följa hela den vetenskapliga debatten på detta område i drygt 50 av min 62 levnadsår. Följer fortfarande denna och andra frågor i Sciencegrupper och vetenskapliga tidskrifter samt avhandlingar!

Read Full Post »

Nu får faktiskt Gryab vakna upp! Kännedomen om att t.ex. tenn, tungmetaller och även fosfor(!) är helt olämpliga i de former de förekommer i avfallsslam att använda på åkerjord är gammal! Den fanns redan på 60-talet och under åren har ett stort antal vetenskapliga arbeten presenterats bland annat av:
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning dels i form av utredningar presenterade på symposier, dels i utgivna skrifter som t.ex.:
Harald Norin, Hans Borén, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning; Organiska tennföreningar i rötslam från några svenska reningsverk, Stockholm : Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), 1993 Serie: IVL rapport. B, 0283-877X ; 1114

Naturvårdsverket:
Statens Naturvårdsverk, Livsmedelstoxikologiska aspekter på rötslam i jordbruket, Solna : Naturvårdsverket, 1989
ISBN 91-620-3623-8

Utöver nämnda finns det cirka 1000 artiklar och mer än 100 utgivna arbeten i bokform. En av de tidiga fortfarande intressanta arbetena är:
Brink Nils, Vattenförorening vid gödsling med rötslam. Uppsala, 1972 Serie: Vattenvård, 0346-7716 ; 11

Det finns många andra. Belägg för farligheten för människan och miljön vid deponering av rötslam och därav följande lakvattenproblematik; belägg för farlighet och risker i form av tungmetaller, tenn- samt kemiska rester av mediciner finns hur många som helst arbeten av ÄVEN med senare tiders rötslamhantering (vilken inkluderar kartering, karaktärisering och laboratorieanalyser). Speciellt allvarligt är det för reningsverk som får in och behandlar avfallsvatten från industrier som använder färger och andra kemikalier i sin tillverkning och inte har fullt slutna system samt från reningsverk där rester av gruvbrytning återfinns i avfallsslamet. Påverkan på fertilitet finns belagd i utländska utredningar.

För den som inte vet något om detta, tyvärr verkar kunskaperna inte blivit mycket bättre sedan 1971-73 då jag senast gav mig in i den Göteborgska politiken om avfallshantering, så är slamavskillning det som vanligen kallats 1:a steget i en reningsprocess. Slammet hanterades länge genom rötning, dvs påverkan av luft ovanifrån och bakterier som redan fanns i slammet. I historiskt perspektiv kom slammet ofta att lagras i slamdepåer tills man upptäckte, redan på 60-talets slut, att lakvattenproblematiken då fick alltför stor påverkan på dricksvatten, vattendrag och åkermark. För att minska problematiken, i praktiken blev det tvärt om, kom någon på att man borde kunna använda slammet på åkermark. Argumentationen då skedde utifrån liknande argument som de som Gryab ‘kör’ med nu: ”I avloppsslam finns det gott om näring, framför allt från den mat vi ätit, i form av kväve och fosfor. Det finns även mullbildande ämnen som åkermarken behöver.

För Gryaab skulle det vara billigare och enklare att inte certifiera slammet. Det finns andra alternativ. Vi kan, som hittills, göra anläggningsjord. Efterfrågan är god. Vi kan bränna slammet, men det betyder i dagsläget att alla näringsämnen går förlorade.” Gryabs svar i debatt om slamavfall, GP 15 september 2009

D.v.s. argumenten är inte ens bevisade giltiga men vad värre är, är att man använder sig av äpplen för att bevisa att päron är en frukt. Dvs. det som i bästa fall kunde kallats ett cirkelbevis, ett obevisat antagande som används som fakta för att bevisa något annat, har i det aktuella fallet blivit använt från ett helt annat verksamhets- och vetenskapligt område – Utgående från obevisade antaganden om gödselbehov i existerande jordbruk, mullbildning m.m. har Gryab försökt bevisa att det i deras avfallsslam funnits kemiska föreningar som i ren form, vilket avfallsslam inte är, SKULLE kunna användas för detta behov. Skrämmande ovetenskapligt Gryab.

Detta finns tillsammans med annan viktig kunskap som tycks gått förlorad redovisad i:
Björn Berggren & Svante Odén, Institutionen för markvetenskap, Lantbrukshögskolan; Analysresultat rörande tungmetaller och klorerade kolväten i rötslam från svenska reningsverk Uppsala : Institutionen för markvetenskap, 1972-1973

För att metoderna att hantera rötslam förändrats sedan 1970-talet, innebär detta inte, att tungmetaller, kemikalierester från färg- och plastanvänding i industrin eller för den delen de medicinrester som ankommer via Mölndalsåns vattensystem och spridits på sina håll även i minimala men dock påvisbara påverkan i dagvatten, (även i grundvatten enligt något mätresultat), skulle vara lämpliga på åkermark.

Tyvärr har jag ännu inte sett färdiga rapporten av det fleråriga försöket med avfallsslam i skogsbruket. Kan i och för sig kanske vara mer lämpligt. Dock reserverar jag mig å det starkaste tills de försöken slutredovisats.

Se även: Ny teknik-samma giftiga avloppsslam, GP 10 september 2009

Read Full Post »