Sveriges ”Fornstora dar” – Kolonialism och Protektionism

På Magnus Erikssons tid, han som gav oss våra första Landslagar, så sträckte sig Sveriges kolonier från Disco Bay på Grönland ner till Korsnes och ytterligare en diocese under Gardar Stift hela vägen till öster Sveaborg och in i det som blev ursprunget till Ryska Riket. Staraja Ladoga. På Magnus Erikssons sons tid, så försvarade Kung Hakon norsk kung de Nordiska Kolonierna i Nordamerika. Som tidigare berättats i min historiblogg, så skrev redan Olaus Magnus om detta:

I Olaus Magnus stora verk Historia de gentibus septentrionalibus, svenska översättningen, finns i 9 kapitlet följande rad:
”Själv har jag år 1505 sett tvenne sådana läderbåtar ofvan östra portalen inne i domkyrkan i Oslo, som är helgad åt den helige Halvord, där de voro uppsatta på muren till allmänt beskådande. Det berättades att konung Håkon förvärvat dem, när han med en krigsflotta passerat Grönlands kust, just då man hade för afsikt att med dem sänka hans skepp i hafvet”.
Olaus Magnus (1490-1557) bekräftar
English text: Olaus Magnus (1490-1557) confirms

Observera: För att segla med Krigsflotta förbi Grönland, så måste man antingen startat öster om Grönland och seglat väster om Grönland, eller tvärt om.

I öster hade Rurik eller som jag brukar kalla honom Rus Erik,fullföljt ”återerövring” av stora områden från Baltiska viken hela vägen ner till Svarta Havet som från Hermaneriks/Ermaneriks tid legat under ”svenskarna”. Namnet jag gett Erik kommer utifrån uppgifter på runstenar om en dåtida Erik som enligt andra källor samregerade nära Nyköping med bröder och far.

För uppgifter om Hermanerik/Ermanerik går det att gå till närmaste bibliotek och där beställa Zosimus, New History. Det går också att läsa kortfattat om Ermanerik på denna länken: Hermanerik, Norah4History bloggartikel

Rurik/Rus Erik och ”svenskar” som byggde upp Ryssland finns berättat om i Nestorskrönikan. Vad många inte känner till, är att den avgörande händelsen år 861, efter att ”svenskarna” under mitten av 800-talet förlorat sina tidigare rättigheter och land söder och sydost om Baltiska Viken, att den händelsen utan angivande av namn helt bekräftas av ett för oss svenskar än idag välkänt 860-tals skrift: Rimberts Vita Ansgari. Se Nestorskrönikan bekräftas av Rimberts Vita Ansgarii
Engelsk text: Vita Ansgarii, Nestor’s Chronicle and Russian History

Rimbert skrev sin Vita Ansgarii senast år 867, för det var då den presenterades som hyllningsskrift över Ansgar och hans mission i Sverige.

Ända in i våra dagar har Sverige, som land genom våra kungar och statsministrar, tillämpat en märklig form av kolonialism som inte står protektionism långt efter. De kolonier vi haft i Nya Världen, de som finns bekräftade på Erik XIV:s Riksäpple från 1560-talet om än i spegelvänd etsning, de som fram till våra dagar stått Sverige och Norden nära, de tenderar våra politiker till att se i vitt medan de kolonier och/eller handelsområden Sverige fick skatt från ända fram till Birger Jarl samtidigt med Smolenskavtalet avsade Sverige rätten till, de områden som Sverige tidigt förlorade kontrollen över, de tenderar såväl svenska politiker som media att svartmåla. Korrigerare oavsett om de sitter i Halmstad och stryker inlägg på Twitter som inte passar in i deras version av vad som bör stå i media; politiker som aldrig lärt sig Rysslands historia än mindre Ukrainas Svenska Historia raljerar och desinformerar. Att det finns många nyanser av grått mellan vitt och svart, det har de glömt eller aldrig lärt in.

Läste i natt en mycket intressant och viktig ledarartikel i Göteborgsposten. Här först några citat:

Det finns två kategorier av artiklar om Östeuropa i svensk press. Den ena består av intressanta och kunniga skildringar, oftast skrivna av personer med lokal kännedom eller språkkunskaper.

Sen finns den andra kategorin som utgörs av politisk rapportering och samtidsanalyser. Den senare kategorin av artiklar säger mer om svensk än östeuropeisk samtid.

Det finns nämligen ett underligt, väldigt svenskt, filter som gör sig synligt så fort händelser i Östeuropa ska beskrivas.
…….
Östeuropa tycks vara intressant så länge det går att varna för riktiga eller inbillade fascister. En sorts projektionsyta för svensk samhällsdebatt. Kanske handlar det om att hålla samman berättelsen om ett Europa på väg åt helvete? I övrigt är intresset för de Östeuropeiska länderna svalt.

Förståelsen för våra grannländer tar skada av detta. De enda konturer som tecknas är av råkapitalistisk öken eller högerextrem jungfrujord. Östeuropa har åter blivit den där obehagliga skurken i filmer från kalla kriget. Arg, kall och alkoholiserad. Numera också fascist. Man förfasas och lägger pannorna i djupa veck, oroar sig lite. Sen går man vidare och har inte gjort läsarna ett dyft klokare.Den svenska koloniala blicken, GP ledarkrönika 1 oktober 2015

Tänk jag kommer utsökt att tänka på: ”Att inom Sveriges gränser vinna Finland åter”. Som vi på min tid var tvungna att analysera på Svenska i III:e ring.

Read Full Post »

Historiekunskaper? Vad är det?

I artikeln Grannfejd i 1000 år – misstron kvarstår än, Expressen 11 december 2013 finns en sk. faktaruta.
Där står: Vikingen Rurik
Den nordiske vikingen Rurik (cirka 800-879) ska ha grundat Kievriket, enligt den ryska Nestorskrönikan, och blev därmed stamfar till den ryska fursteätt som styrde fram till 1598. Men krönikan anses till stora delar vara legend och Ruriks historiska existens är omtvistad.

Inte sant.
Nestorskrönikans berättelse om det som i sk. faktarutan kallas myt BEKRÄFTADES i samtiden(!) av Rimbert i Vita Ansgarii Kapitel XXX ff……
Rimbert som ev. kan ha varit närvarande själv i området år 861 när den som brukar kallas Rurik kom, finns en Erimbert som Rimbert skriver om som var där och utförde samma verksamhet som Rimbert själv gjorde för Ansgars räkning under tidsperioden runt…. Rimbert skrev sin Vita Ansgarii år 867.

Vita Ansgarii Kapitel XXX
For a certain people named Cori* had in former time been in subjection to the Swedes, but had a long while since rebelled and refused to be in subjection.”
Full text of ”ANSKAR, THE APOSTLE OF THE NORTH. 801-865 : TRANSLATED FROM THE VITA ANSKARII BY BISHOP RIMBERT, HIS FELLOW MISSIONARY AND SUCCESSOR”

snabb förkortad översättning: ”…. För Cori hade i det forna tiden varit i lydande under svenskarna, men hade gjort uppror och vägrade att längre lyda under svenskarna. …..”
Engelsk översättning av Vita Ansgari finns även på Medieval Sourcebook: Rimbert, Life of Anskar, the Apostle of the North 801-865

Innan vi går vidare kan det säkerligen vara värt att notera :
* Enligt Rimbert som skrev Vita Ansgari någon gång mellan 865 och 867, så hade delar av Balticum och inåt sedan länge tidigare lytt under svenskar.Nestorskrönikan och Vita Ansgarii, Norah4history

Utöver det finns det ett antal andra samtida eller nästan samtida källor som styrker uppgifterna. Styrkta uppgifter i såväl arabiska, grekiska och bysantinska källor som visar på ”svenska” (läs Ostrogotiska) handelsområden längs de ryska och baltiska floderna från mitten av 600-talet….. ytterst få källor är översatta till engelska eller svenska. Många av dem dock översatta till tyska och/eller franska. Fick själv kännedom om ett antal av dessa källor via en som när han skickade uppgifterna satt i Franska Akademin…. (jag var aktiv i Sciencegrupper under många år)

En annan sak. ‘Vi’ hade mage att kräva skatt alternativt tribut i dessa områden. Om inte så tog ‘de våra’ med sig respektive områdes ledande personer och sålde som slavar i Bysantinska riket. Finns omnämnt även om Bysantinska kejsarfamiljens kvarlämnade skrifter. Måttet blev dock rågat när ‘vi’ hade mage att kräva plogskatt…. Sverige producerade och sålde en tidig form av plog samt gav vissa handelsområden rätten att mot plogskatt tillverka redskapet oftast av järn som ‘våra’ handelsmän hade med sig. Det var bakgrunden till upproret som började runt 920 och nådde sin kulmen på 950-talet….. Inte blev det bättre när Rysk-Ortodoxa kyrkan runt 1000-talet växte fram. Det var en av bakgrunderna till att de svenska ruserna förlorade inflytande till slaviska ruser.
Men vad är historiekunskaper? Inte mycket värda numera…..

Read Full Post »

Ryska snuvan

RYSKA SNUVAN
© Johansson Inger E, Ryska snuvan publicerad på Norah4you 5 september 2012

inte Ryska vintern, för det är något helt annat än dagens situation, beror i grunden på Rysslands historia och historiska utveckling. Det går inte att lägga svenskt eller ens västerländskt demokratihistoriskt perspektiv på dagens situation i Ryssland. Ryssland har aldrig genom hela sin historia varit demokratiskt på det sätt som vi här i Sverige vant oss att definiera demokrati och demokratiskt styrelsesätt som.

Vi får börja från början. Ursäkta historiken som går tillbaka till år 861. För skall vi vara riktigt ärliga, och det bör vi vara när det gäller något så viktigt som att kritisera rätt och se bakomliggande problemen inte dagens ‘sjukdomssymptom’, så har vi svenskar historiskt en stor del av skulden till att Ryssland som det kom att växa fram aldrig någonsin såg demokrati i Västerländsk skepnad. 861 hände det som kom att bli upphovet till Rysslands historiska utveckling. Alla har säkerligen hört talas om Rurik. Många och bland dem även historiker har trott att Rurik var en mytisk figur. En del har velat göra honom till Dansk. Detta trots att det till skillnad från många andra länders historia i långt senare tider finns samtida dokument, dokumenation i form av Rimberts Ansgarsvita speciellt kap XXX, samt vilket säkerligen kommer att uppröra en hel del arkeologer för att det stör tänkt datering av de sk. Ingvarsstenarna samstämmighet med ett stort antal uppgifter lämnade av samtida historiker och geologer bland såväl slaviska, bysantinska, grekiska och litauiska källor. Kommer någon av de närmaste dagarna att på Norah4history lägga ut en längre artikel om den rysk-svenska historien från 861 fram till Karl XII:s Poltava. En artikel jag suttit på i 15 år sedan jag i ett PM till en genomgång vid Linköpings Universitet fört fram och haft uppe vissa bitar av vår gemensamma historia som talats tyst om alternativt varit okänd, men inte helt stämmer med vad som i Sverige ansetts och anses vara Politiskt Korrekt att föra fram.

Nåväl när de slaviska stammar som finns uppräknade i såväl Nestorskrönikan som i Rimberts Vita Ansgari kallade in en representant för det kungahus (lägg inte nutida definition på detta här) vars land under långa tider innan dess represenanter kastats ut(!) för att få någon att ena sig bakom. Så låg det redan i detta två bitar: Envälde och sträng diktatur samt mycket hård beskattning. Vi har tigit om att ‘Sverige’ fram till dess att Birger Jarl skrev under ett fredsavtal där han för Sveriges räkning avsa sig rätten att beskatt mer än 100 ryska städer. Rent ut sagt gick det under flera århundranden till så att svenskar (inte bara vikingar utan tidigare och senare också) krävde tribut i form av skatt för att passera ryska handelsstäder, en del av dem sköttes som Staraja Ladoga till stor del av ‘svenskar’. Om städerna inte betalade tribut var våra kära landsmän vänliga nog att ta respektive stads ledande män som slavar (!) och föra dem ner till södra delen av Svarta Havsområdet och sälja dem som slavar.

Sedan kom mongolerna. Under 250 år från mitten av 1200-talet var det mongolerna i stället för svenskarna som krävde tribut. Även de förslavade folkgrupper som inte lydde. Hur stort Mongolväldet var kan man se på den i många stycken diskutabla Wikipedia. Titta på denna kartan som visar hur stor del av nuvarande Ryssland som mongolerna styrde över 1459-1460. Mongolemperiet karta på wikimedia nådd via Wikipedia Mongolväldet, Wikipedia Obs att långt ifrån allt i texterna är korrekta. Men det viktiga är att i princip 95% av nuvarande Ryssland låg under mongolerna fram till ett avgörande slag 1480 vid floden Ugra.

Redan under århundradet innan fick vi i Sverige genom Magnus Erikssons landslagar förbjudit slaveri. Så var inte fallet före, under och efter Mongolväldets tid i Ryssland. Den grupp i Ryssland som kom att lägga grunden till dagens Ryssland utgick från storfurstendömet Moskva som i sig själv hade sina rötter i Novgorod (Nya staden) och ursprungligan i Staraja Ladoga där ‘svenskar’ haft mycket att säga till om långt fram i tiden även efter att Novgorod och Kievruserna förslavigats. Det finns uppgifter i samtida grekiska kyrkliga källor från 1400-talet att man bland ättlingar till Kievruserna fortfarande talade ‘rusiska’ med gotisk grund. En del seder och bruk som vi känner från svensk äldre historia dyker upp långt senare i nutid när svenskättlingar under Stalins tid förflyttades från Baltiska öar ner till Ukraina.

När Ruriksläkten dog ut runt 1600, så var svenskar/svenskättlingar där och ställde till det igen. Främst genom Gustav Vasas sonson kung Sigismund av Polen men även därefter genom att Sverige på olika sätt försökte hävda rättigheter till land och makt inte minst genom Karl XII:s äventyr fram till slaget vid Poltava. Det fanns under hela denna tid ingen förutsättning för de ryska tsarerna som kommit till makten att ens i tankevärden genomföra någon form av demokrati. Observera att jag ingalunda försvarar rysk odemokratiskt statsskick. Varken i dåtid eller nutid. Bara försöker förklara bakgrunden till dagens mycket komplicerade ryska snuva. För snuva är det inte vinter. Inte än i varje fall.

Under de närmaste hundra åren efter att Mongolväldet tryckts tillbaka kom det vi idag kallar Ryssland att utvidgas österut. Dock hade redan vid den tiden muslimer fått starkt fotfäste i södra Kakasusområdet ner till Svarta Havet genom Osmanska Riket. I Ryssland växte den kristna kyrka som vi känner som Rysk-Ortodoxa kyrkan sig allt starkare. Men i södra delarna av nuvarande Ryssland samt i grannländerna som frigjort sig efter Sovjetunionens fall skedde en eskalerande islamisering under Osmanska Rikets storhetstid. Två av senare tiders stora problemområden Abchazien (numera autonomisk republik under Georgien) samt Azerbajdzjan (republik) kom slutligen under början av 1800-talet under Ryssland. På kartan över Armenien från 1914 ser man klart hur det ryska väldet såg ut vid ingången till Första Världskriget. aRMENIEN 1914, armenica.org

Vad vi ofta glömmer bort är att den mångkulturella problematiken som en del ser det, andra ser mångkulturell utveckling som positiv (jag tar inte ställning i sakfrågan här) vållat stora brytningsproblem inom Ryssland som vi knappast kan föreställa oss och som har armar in i nutidens Ryssland.

Sedan kom Lenin, Stalin o.s.v. Inte blev Ryssland mer demokratiskt. Förutsättningarna fanns inte. Adeln i Ryssland växte och fick allt mer makt från slutet av Medeltiden. Dvs raka motsatsen till i t.ex. Norge.

Slaveriet fanns länge kvar inom Tsarriket. När väl en rysk tsar Alexander II år 1861 avskaffade livegenskapen, så innebar inte bara det i sig en stor förändring (och i demokratisk riktning) i Ryssland. De revolutionära krafterna som senare ledde fram till kommunismens uppgång växte då folk vågade prata mer med varandra. Samtidigt så kände tsaristernas stödgrupp den rika ryska adeln stor oro och landet var i gungning redan innan Alexander II mördades av revolutionärer 1881. Hans efterträdare sonen Alexander III gift med den danska prinsessan Dagmar kom genom äktenskapet att anta en allt mer tyskfientlig hållning vilket i sig vållade inrikesproblem som begränsade den utveckling i demokratisk riktning som fadern genomfört genom livegenskapens avskaffande. Detta tillsammans med Alexander III:s stora problem revolutionärerna som låg bakom faderns död resulterade i att Alexander III mer och mer blev en patriarkalisk despot som pläderade för och verkade för ‘gammelryska seder, normer och bruk’. Längre och längre från demokratibegreppet som vi känner det. Det inkluderade skärpta lagar och förhållanden speciellt för icke rysk-ortodoxtroende som muslimer och mongolättlingar av olika tro.

Så kommer vi fram till den siste ryske tsaren Nikolaj II av Ryssland som gick ännu hårdare fram än fadern. Första Världskriget bröt ut och tsaren avsattes och mördades senare av ryska revolutionärer som kom att bilda Kommunistpartiet i Ryssland.

Under Stalintiden växte despotism och maktmissbruk. Människor omflyttades inte bara sändes till t.ex. Gulag. Nya oroshärdar skapades tack vare detta i stora delar av dåvarande Sovjetunionen. Oroshärdar som endast sovjetiska krigsmakten och kommunistpartiets envälde klarade av att hålla på mattan.

Det är bakgrunden till dagens situation. En bakgrund som i sig från 1600-talet och fram till idag präglats av maktkamp mellan ryska ledningen, först tsarer sedan kommunister och efter 1989 av Gorbatjov och Jeltsin fram till Putin idag; ryska militären som först hade adeln som var de drivande och ledande senare kommunister och idag är det osäkert vilka grupper som står bakom dem (Putin behöver dem för att hålla ihop ‘sitt’ mångkulturella problemrike) samt revolutionärer och religiösa grupperingar.

© Johansson Inger E, Ryska snuvan publicerad på Norah4you 5 september 2012

———————————-
Det står var och en fritt att i utbildningssyfte eller som diskussionsinlägg citera alternativt översätta hela eller delar av ovanstående text under förutsättning att
© Johansson Inger E, Ryska snuvan publicerad på Norah4you 5 september 2012
anges.

Rysk vinter närmar sig, GP 3 augusti 2012
Ryssland är en svart fars från början till slut, Expressen ledarsidan 3 augusti 2012
Putin slår hårt mot rysk opposition, SvD 4 augusti 2012
I Putinland är fru Justitia inte blind, SvD ledarsidan 4 augusti 2012
Putin behöver inte bekymra sig för beachvolley under OS om två år, Björn Wimans krönika DN kultur 5 augusti 2012 Nej det behöver han inte. Men vägen dit för att hålla samman Ryssland så inte landet delas i många bitar kan utgöra nog så stort bekymmer.

Det vi också gärna glömmer här i väst är att terrordåden i Moskva under senaste åren efter det stora terrordådet på en biograf för några år sedan präglat dagens ryska ledare i ännu högre grad än vad terrordåden i USA präglat amerikanska presidenter. Det vill inte säga lite. Vi talar om två helt olika mångkulturella samhällen. USA har byggts upp på frihetsgrund. Ryssland byggdes från början till Sovjetunionens fall upp genom påtvingad mångkulturalism.

Read Full Post »