Rent vatten, än en gång

När det nu gjorts en undersökning av vår svenska kranvattenskvalité, gjord av ranschorganisationen Svenskt Vatten, som visar att 1,5 miljoner svenskar (av cirka 9 miljoner människor) är ”anslutna till vattenverk som inte uppfyller Livsmedelsverkets rekommendation om skyddsnivå.
Vattenverken har för dåliga skydd mot föroreningar, DN 4 augusti 2012
så skulle man kunna tro att detta är något nytt. Även om väl alla eller nästan alla hört talas om senaste årens uppmaningar på flera orter att koka vattnet eftersom det kommit parasiter eller föroreningar i det.

Nytt? Absolut inte. 1988 hade Bo Wigilius uppe avhandlingen Isolation, characterization and risk analysis of organic micropollutants in water (ISBN 91-7870-346-8) på Institutionen för Tema, Linköpings universitet. Och det var inte första gången frågan lyftes. Så hade i mindre offentligt sammanhang skett vad gäller undermåliga avloppsnät samt underdimensionerade dagvattenledningar sedan början av 1970-talet då utbyggnaden av reningsverk hållt på i cirka 15 år. Många av de reningsverk som byggdes från 1972 och fram till 1995 uppfyllde lagens krav men var redan på konstruktionsstadiet vid ritbordet dimensionerade för helt annan mängd anslutna hushåll.

Värst var det att man från Naturvårdsverkets sida inte fått gehör för lagkravet som redan i mitten av 1960 även inkludera fritidshusområden med mer än (tror det var) 12 hushåll som enligt lag redan då var tvungna att ha ‘längre gående rening än slamavskillning. Det där med ‘längre gående’ var något som Sveriges Kommuner och politiker hade svårt att fatta. Första steget i en reningsprocess i Reningsverk inkluderar alltid slamavskillning. Dvs lagen krävde i alla tätorter, vid alla industriföretag som hade någon form av avloppsbehov (avlopp + dagvattenledningar) och inte som Holmens Bruk i Linköping som tidigt byggde slutna system som minskade utsläppen i avloppsnät samt omgivande natur, i SAMTLIGA de fallen krävde svensk lag redan då tvåstegsrening! Vilket herrar politiker och kommunala tjänstemän inte förstod. Jag hade själv en häftig debatt som min egen far (då ansvarig för BLÅ sidan på det som kom att bli Naturvårdsenheten vid Östergötlands Länsstyrelse) som expert för att få ledande politiker, som jag rent ut sagt brakat ihop med när de från två svenska partiers sida trodde att de låg i framkant när de krävde minst 2-stegs rening. Vilket alltså lagen redan gjorde. Så inte var frågan ny ens när Bo Wigilius, min systers svåger btw, hade uppe sin avhandling!

Ett av de stora problemen redan då, var ett annat som jag tagit upp i debatter med Göteborgs Kommun i GP-s spalter. Senast i debattinlägget Avloppslam har inte på åkrar att göra, Norah4you 2 oktober 2011. Det hade då alltså gått 33 år sedan Bo W hade sin avhandling uppe. Det hade gått 40 år sedan problemet med deponering av det rötade slammet tagits upp här i Göteborg i samband med symposium och kurster i Vattenvård på Nordiska Hälsovårdshögskolan här i staden. Var i hela fridens namn har våra politiker och höga tjänstemän, en del med sk. höga examina, hållt hus dessa åren?

Problemet är alltså stort:
* Underdimensionerade eller i ”bästa fall” ‘bara‘ linjeplastade rätt dimensionerade rör (plast är i sammanhanget helt förkastligt)

* Underdimensionerade och trasiga avlopps- och dagvattenrör. Hörde vid ett symposium redan på 70-talets slut att om Göteborg, det var det aktuella exemplet, skulle byta ut alla ledningar som behövdes till rätt dimension och kvalité, så skulle det med de pengar som fanns anslagna där och då som snitt under närmaste femårs period ta 150 år innan alla problem var åtgärdade. 150 år?

* Under senaste 40 års perioden har antalet kemikalier, inklusive medicin- och hormonrester, i våra avloppssystem ökat drastiskt. Redan de tidigare kraven på fosforreducering (inte återvinning som något snille till politiker förde fram tankarna om för några veckor sedan) ställde höga investeringskrav. Det är inte ekonomiskt möjligt att mota grisen i grinden utan det måste ske genom minskade utsläpp; renare utsläpp = högre krav på slutna system; totalförbud mot att använda rötslam på åkrar och ängar. Det må vara att det låter bra, men farorna är inte bara tungmetaller. Tungmetaller anrikas i djur som äter vegetationen. När vi äter kött OCH vegetarisk kost, från åkrar där det växt sådant som vi antingen äter direkt eller får i oss redan anrikat i djurkött, så anrikas detta i oss människor. Hälsan är i betydligt större fara än vad som sagts via våra svenska myndigheter! Ännu värre än så: för ögat osynliga plastpartiklar som förs med dagvatten och avloppsvatten till reningsverk är lika farliga för människors och djurs fertilitet som en del av de hormonämnen vars restprodukter finns kvar även efter alla reningsprocesser i bästa 3-stegs rening som finns!

Dåligt skydd för dricksvatten, GP 4 augusti 2012
Svenskt dricksvatten håller inte måttet, Expressen 4 augusti 2012
Dåligt skydd för dricksvatten, SvD 4 augusti 2012
Dåligt skydd för dricksvatten, Aftonbladet 4 augusti 2012

Det paradoxala är att OM Kommuner och Stat satsade ens de första 100 miljarderna av alla de som krävs för att åtgärda problemet, så hade ett större antal arbetstillfällen snabbt kommit tillstånd inom ett stort antal sektorer. Vi talar om 10.000 tals jobb från enkla till kvalificerade; från gruvindustri via tillverkningsindustri till jordbruk och handel. Något som drastiskt skulle minska arbetslösheten bland unga, för kombinerade man insats med första jobb/praktik med riktad utbildning inom miljöområdet, så får vi snabbt tillbaka det i form av bättre miljö, bättre utbildade unga som får jobb och som betalar skatt samt efterfrågar varor och tjänster. Men det är väl fortfarande för enkelt för en del politiker att se? Ingen sida nämnd och ingen glömd!

Vi har inte tid att vänta 20 år varken här eller i övriga Sverige. Det är ren parodi när Göteborgs VA-verk i dagarna går ut med en reklamkampanj om Mineralvatten ur kranen kostande 2 öre/liter. Inte ens i hela Göteborg har vi samma kvalité på vattnet pga transportvägar som i detta fallet innebär långa sträckor med dåliga rör….. För övrigt är de sk. Myndighets normvärdena som inte får överskridas för ‘hälsovådlighet’ inte nerdragna ens till hälften av de värden som finns på respektive kemikalie- och medicinföretags produktblad för resp. tungmetall, plast eller medicin-/hormonrester! Skrämmande. Om vi har detta problemet, Hur tror då någon att det går att få t.ex. Calcuttas innevånare att erhålla RENT VATTEN av bra kvalité? RENT VATTEN är det enskilt största miljöproblemet för framtida människors utveckling och liv. Låt inte snålheten bedra visdomen längre!

Tillägg 10.03 Dåligt skydd för dricksvatten, Sveriges Radio 4 augusti 2012

Read Full Post »

Avloppslam har INTE på åkrar att göra

Detta är en gammal kunskap som Naturvårdsverket och deras föregångare som låg under Kungliga Väg och Vattenbyggnadsbyrån gjort allt för att föra fram riskerna av från 1950-talets slut framåt. Tillsammans med Statens Hantverksinstitu, Sth; Kungliga Väg- och Vattenbyggnadstyrelsen, Statens Institut för Folkhälsan, Föreningen för Vattenhygien och Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen anordnades redan 1958-1967 gedigen vidareutbildning i Avloppshantering som behandlade såväl problemfrågan om vilket det andra (respektive då det tredje) steget i Avloppsvattenrening skulle vara som problemen med restprodukter i det under första steget, slamavskiljning, uppkommna slammen som rötades redan då.

Det fanns och finns ingen som helst möjlighet att utifrån då eller nu existerande tekniker och eller kemiska lösningar få detta slam skilt från tungmetaller, perborater, fosfater m.m. i tillräcklig utsträckning för att detta skulle få användas på jordbruksmark där betande djur som föds upp till människoföda eller på åkrar som används till matodling förekommer. Vem har fått för sig att det är tillåtet? Det var inte tillåtet enligt första Miljölagarna och jag kan inte se att det skulle vara tillåtet enligt senare heller. Inte ens fallen som varit uppe i Vatten- och/eller Miljödomstol ger vid handen att nuvarande hantering är laglig! Redan Länsutredningen för Vatten- och Avloppsfrågor i Bohuslän som gjorde sin stor del av sin utredning under 1937-39 hade problemet med att avloppslam, då endast slamavskillning och på ett fåtal ställen i Sverige, bl.a. vid Alelyckan i Göteborg som var ett tidigt renings- och vattenintagsverk, innehöll restavfall som inte fick komma ut i vattentäkter, vattendrag etc. Det har gått över 70 år och ännu har det inte gått upp för GRYAB m.fl. att det är farligt med tungmetaller. Skrämmande. Tungmetaller anrikas i djur och anrikas vidare i människan när människan äter föda eller dricker icke rent vatten.

1972 skevs en artikel i Östgöta Correspondenten: 17-miljonerssatsningen klar Linköpings reningsverk utbyggt Kemisk behandling av vattnet. Tidigare hade de i Linköping haft slamavskillning, inklusive då sandfånget som förmodligen är det som spökar för i all litteratur talas det om att sand och tyngre föroreningar avskiljs för att sedan föras till täcktipp. Det senare krävde tillstånd för att få byggas eftersom det inte fick eller får finnas minsta risk för utlakning till intill liggande åkrar eller vattendrag. Tyvärr inkluderade inte och inkluderar fortfarande inte begreppet tyngre föroreningar tungmetaller.

När jag under ett par år på 70-talet hade hand om import- o export av kemikalier till Sverige på två av våra större företag i branschen, så lärde jag mig en hel del om kadmium m.m. Det är för mig skrämmande att de som läst VA-teknik på senare år inte ens lärt sig grunderna.

16 september 2009 skrev jag:
”Nu får faktiskt Gryab vakna upp! Kännedomen om att t.ex. tenn, tungmetaller och även fosfor(!) är helt olämpliga i de former de förekommer i avfallsslam att använda på åkerjord är gammal! Den fanns redan på 60-talet och under åren har ett stort antal vetenskapliga arbeten presenterats bland annat av:
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning dels i form av utredningar presenterade på symposier, dels i utgivna skrifter som t.ex.:
Harald Norin, Hans Borén, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning; Organiska tennföreningar i rötslam från några svenska reningsverk, Stockholm : Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), 1993 Serie: IVL rapport. B, 0283-877X ; 1114

Naturvårdsverket:
Statens Naturvårdsverk, Livsmedelstoxikologiska aspekter på rötslam i jordbruket, Solna : Naturvårdsverket, 1989
ISBN 91-620-3623-8

Utöver nämnda finns det cirka 1000 artiklar och mer än 100 utgivna arbeten i bokform. En av de tidiga fortfarande intressanta arbetena är:
Brink Nils, Vattenförorening vid gödsling med rötslam. Uppsala, 1972 Serie: Vattenvård, 0346-7716 ; 11

Det finns många andra. Belägg för farligheten för människan och miljön vid deponering av rötslam och därav följande lakvattenproblematik; belägg för farlighet och risker i form av tungmetaller, tenn- samt kemiska rester av mediciner finns hur många som helst arbeten av ÄVEN med senare tiders rötslamhantering (vilken inkluderar kartering, karaktärisering och laboratorieanalyser). Speciellt allvarligt är det för reningsverk som får in och behandlar avfallsvatten från industrier som använder färger och andra kemikalier i sin tillverkning och inte har fullt slutna system samt från reningsverk där rester av gruvbrytning återfinns i avfallsslamet. Påverkan på fertilitet finns belagd i utländska utredningar. ”
Saknar belägg??? Hur sa…, Norah4you 16 september 2009

Det är än mer skrämmande att svenska VA-människor inte ens nu lärt in det ‘di gamle’ experterna, bland dem min egen far, kunde rabblat upp i sömnen.

Höga kadmiumhalter gör mjölet hälsofarligt, GP debattsidan 2 oktober 2011

Read Full Post »