Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Påve Franciskus’

Påvens viktiga möten för världsfreden sker i skymundan, åtminstone i svenska media.

Påven Franciskus har landat i Jordanien. Därmed inleder han sin tre dagar långa och mycket symboltyngda Mellanösternturné som syftar till att knyta band såväl mellan katoliker och ortodoxa kristna som mellan muslimer och judar.Påven har anlänt till Jordanien, DN 24 maj 2014
Påven har anlänt till Jordanien, Helsingborgs Dagblad 24 maj 2014

Tre av våra dagars stora problem mellan väst och öst har sina rötter tillbaka i tiden från det att Kejsar Hadrianus år 135 e.Kr ändrade namnet på Romerska provinsen Syriska Judeen till Syriska Palestina fram till dess att Konstantin den store flyttade Romarrikets centrum till Konstantinopel, våra dagars Istanbul (nästan).

* Palestinafrågan
När Jerusalem lades i ruiner av Romerske befälhavaren Titus år 70 e.Kr. efter ett judiskt uppror mot romarna, så skingrades judar och många tog sin tillflykt norrut mot östra Europa. Kristendomen var först förbjuden, sedan tillåten för att slutligen bli statsreligion något som bl.a. sofister i östra Europa protesterade mot. Men en sak hade romare och kristna i östra Medelhavet – Europa gemensamt. De såg inte judarna som några av sina egna. Till följd av att andra religioner än den kristna läran (oaktat om vi talar om det som blev katolska kyrkan eller de ortodoxa kyrkorna i östra Europa) inte tillät annan religion än kristendom, så fick judarna inte möjlighet att integreras utom i ett område, se Khazarriket. De fick inte jobba med vad som helst. Inte tillhöra framväxande samhällens ledande grupperingar o.s.v. där och då lades grunden för att judarna i förskingringen längtade tillbaka till Jerusalem.

När Palestina år 638 e.Kr erövrades av muslimska araber, observera att i stora delar av den romerska provinsen Syriska Palestina bodde redan innan Jerusalems förstörelse många araber och andra folkgrupper, så lades andra grundstenen för Palestinafrågans problematiska nutidshistoria.

Tredje grundstenen lades vid Osmanska Rikets fall då länderna från nuvarande Turkiet och ner på den Arabiska halvön kom att delas upp i länder och protektorat. Se I skuggan av Osmanska Rikets fall Folkmordet inom nuvarande Turkiets område då armenier förföljdes och mördades var ytterligare en av många allvarliga händelser som hände under 1900-talet i anslutning till Första Världskrigets slut. För Palestinafrågan som den ser ut idag, så kom det engelska protektoratet av Palestina att bli avgörande. Se Staten Israel och Palestinamandatet

* Syrienkonflikten
Syrienkrisen har två rötter – den ena går tillbaka till Romartiden och den tidiga kristendomen i Östromerska Riket. Den andra roten bottnar i händelser under den sista halvan av 900-talet. När historien börjar, så levde Seljuq-turkarna norr om Aralsjön bort till norr om Kaspiska Havet. För att göra en mycket lång historia kort, så vandrade Seljuq-turkarna söderut och konverterade till den muslimska tron runt år 1000. När riket som inte ens alla historielärare eller ens historiker känner till speciellt mycket om var som störst omfattade det större delen av nuvarande Turkiet över Persien via stor del av nordvästra Afganistan och Turkmenistan bort till Kirgisien och mindre del av nuvarande Kina. Från norr till söder sträckte sig riket Uzbekistan ner till en lång remsa längs östra Medelhavets kust dvs från Syrien ända ner till de delar som Israel occuperar på Västbanken och Gaza inklusive större delen av det av FN-godkända gränserna för Israel ända ner till Eilat.

I dåvarande Persien kom Seljuq-turkarna som blivit muslimer att mer eller mindre assimileras med de ledande persiska grupperna. De anammade persisk kultur och började tala persiska språket som hemspråk. Samtidigt som Seljuq-turkarna som blivit perser även kom att utgöra anfäderna till nuvarande turkar i Turkiet, så blev historien en annan och det är där vi ser exakt samma uppdelning i inbördes religiösa grupperingar som vi ser i dagens Turkiet-Syrienkonflikt.

Efter Malikshāh I:s död 1092 efterträddes han i Anatolien, även kallat Asia Minor, som i princip utgjordes av den halvö där Turkiet nu finns av Kilij Arslan som grundade sultanatet Rum. I Persien efterträddes han av Mahmud I:e och återigen gör jag en lång historia kort genom att berätta att han efterträddes av sin bror Tutush I:e i det område som motsvarar nuvarande Syrien. Allt som allt var det fyra söner till Malikshāh samt en av hans bröder som fick dela på det stora Seljuq-imperiet. I efterdyningarna av de stora inbördesstrider som inträffade kom de blivande Ottomanerna att växa sig starka.Syrien-Turkiet, kris med rötter runt 1000-talet

Påven Franciskus har inlett en uppmärksammad rundresa i Mellanöstern. Han började i Jordanien där han förespråkade fred i Syrien – och respekt för den krympande kristna befolkningens rättigheter i regionen.
-Religionsfrihet är i själva verket en grundläggande mänsklig rättighet och jag måste uttrycka min förhoppning om att den kommer att respekteras i hela Mellanöstern och över hela världen, sade han enligt AFP.

I ett möte med kung Abdullah lovordade påven Jordanien för landets insatser för en varaktig fred i hela regionen.
-Detta viktiga mål innebär ett brådskande behov av att finna en fredlig lösning på krisen i Syrien, liksom en rättvis lösning på konflikten mellan israeler och palestinier, sade han enligt Reuters.

Franciskus höll en mässa på en stadion i Amman, innan han fortsatte för att träffa syriska och irakiska flyktingar vid Jordanfloden, på den plats där Jesus anses ha döpts.Påven på resa i Mellanöstern, GP 24 maj 2014
Påven på resa i Mellanöstern, SvD 24 maj 2014
Påven på resa i Mellanöstern, Aftonbladet 24 maj 2014

För att förstå den tredje stora krishärden, Ukrainakrisen, får man först gå tillbaka ända till 300-talet:

* Ukrainakrisen
Motsättningarna mellan kristna grupperingar växte till följd av Kyrkomötet i Nicea där västliga kyrkan tog avstånd från Arianerna som genom beslut av Kejsaren ändå fick kvarstå i kristna samfundet. De tidigare motsättningarna mellan den östliga kristna kyrkan och judar fortsatte in i modern tid. Det var där på 300-talet som roten ligger till motsättningarna mellan judar och palestinier. Men det var också Kejsar Konstantin den Stores tid då den gamla världen en gång för alla (?) delades upp i en västlig och en östlig kristendom. Vilket kom att ha stora betydelser under hela historien fram till Andra Världskrigets slut för hela Europa.

Om vi ser på Europas karta under senaste 250 åren, så framträder detta tydligt:
Om vi börjar att titta på kartorna som visar hur Europa såg ut 1763, respektive alldeles innan skottet i Sarajevo 1914, så ser vi i klartext varför vissa delar av Europa är oroliga hörn.

Europa 1763

Europa 1763

Europa 1882

Europa 1882

Det viktiga vid jämförelse mellan landsgränser 1763 och 1882 att ha i minnet är att två saker under tiden påverkat hur vi idag ser på omvärlden,
* vilka länder som har lång historia som påverkar(se nedan) dagens aktuella situation. Speciellt de länder som skaffat sig kolonier.
* religionsstrider som går tillbaka minst 1000 år.

europa-1914 källa historia123

Efter att västliga kristna kyrkan skilts och det vi nu kallar Romersk-Katolska kyrkan fick Påven i Rom som sin huvudman, så fortsatte östliga kristna kyrkorna att utvecklas och växa sig stora i fler och fler landområden i östra Europa ända bort till Kaspiska Havet. Patriarkerna i östliga kyrkan finns kvar än idag. I Alexandria finns den Koptisk Ortodoxa kyrkans Patriark. I Jerusalem finns Patriarken för den ortodoxa kyrkan i Syrien, Libanon och Irak. Totalt finns det idag 9 Patriarker för Ortodoxa kyrkor i Öst. För den Ortodoxa kyrkan finns det en som står främst – Patriarken i Konstantinopel. Han bär titeln Primus inter pares, ”förste bland jämlikar”. En av de övriga Patriarkerna i nutiden finns i Moskva och är Patriark för den Rysk-Ortodoxa kyrkan.

Konflikten i Ukraina har samma rötter som Palestinafrågan och Syrienkrisen. Personligen är jag av den uppfattningen att det krävs gemensamma ansträngningar mellan samma religiösa och politiska ledare som Påve Franciskus träffar i Mellanöstern samt Patriarken för den Rysk-Ortodoxa kyrkan för att nå en möjlig och förhoppningsvis varaktig fred i Ukraina. Allra bäst vore det, anser jag, om det kunde ordnas ett Kyrkomöte i Kiev där kristna kyrkornas överhuvuden, påven och patriarkerna bjuder in religiösa ledare för muslimer och judar. Någon gång måste uppdelningen i väst och öst av alla de tre religionerna som delar på det vi kristna kallar Gamla Testamentet komma till stånd för att trygga världens framtid.

Sammanfattning
Det är en stor symbolisk handling av Påve Franciskus gör resan till Mellanöstern. Än viktigare är att Vatikanen för fram att avsikten är att syftet sägs vara: att knyta band såväl mellan katoliker och ortodoxa kristna som mellan muslimer och judar.

I samtliga tre stora konfliktområden nämnda ovan kommer denna resas resultat att kunna påverka möjligheterna för många människor samt för världsfreden framåt.

Tillägg 25 maj 16.23 Påven sträcker ut en hand för att ge de andra två religionerna som tillber samma Gud som vi kristna gör, och som håller det vi kristna kallar Gamla Testamentet som Guds skrift, tillsammans be till Gud om fred i Mellanöstern. Symbolvärdet är större än vad många kanske förstår. Mycket viktig inbjudan. Påven bjuder in till fredsbön i Rom, DN 25 maj 2014

Påven inbjuder till fredsbön i Rom, GP 25 maj 2014
Påven inbjuder till fredsbön i Rom, SvD 25 maj 2014

Read Full Post »

© Johansson Inger E, Göteborg 25 november 2013
Så börjar åter den gamla debatten mellan ateister och kristna. Ateism är ingen tro och det är inte så att allt går att bevisa från början till slut på så sätt att vetenskap någonsin kan säga att allt är bevisat. Allt hänger på vad som är känt vid tidpunkten någon, vetenskapsman eller inte, uttalar sig. Vad som går att bevisa eller inte bevisa är en sak. Tro något helt annat.
Tro är en subjektiv värdering utifrån vad varje enskild person själv har för kulturell bakgrund, uppväxt och upplevt.
När det gäller Apostel Petrus ben, så finns det betydligt mer kända fakta som går tillbaka i tiden ända till åren efter hans korsfästelse och långt fram i tiden. De som påstår att inget går att bevisa, de ljuger på den punkten. Däremot är frågan en helt annan om de reliker som påven visade upp är eller inte är Apostel Petrus ben.
Petrus påstådda benfragment uppvisade vid mässa i Vatikanen, DN 25 november 2013
Här håller påven låda – med förste påven, Aftonbladet 25 november 2013

Nedan följer bloggartikel där fakta presenteras och diskuteras.

Apostel Petrus ben

© Johansson Inger E, Göteborg 25 november 2013 edited in Apostel Petrus reliker, Norah4history 25 november 2013

Om de ben som påven visade upp som Apostel Petrus är heliga reliker eller något helt annat är en fråga som verkar skrämma ateister mer än mycket annat. För varför annars skulle frågan ens föras på dagordningen? Varje form av tro i religigöst sammanhang är och förblir en subjektiv uppfattning där frågan som ställs respektive besvaras utgår från enskilda individers subjektiva värdegrunder och kulturella traditioner från uppväxt eller erhållna vid vuxen ålder.

 

Allra först – ateism är ingen religion och heller ingen vetenskap. Det senare är enkelt att bevisa. Skillnaden mellan vetenskap och ateism går i att de senare kräver fullständigt bevis för att tro och att vetenskapen aldrig någonsin är färdiga att säga att ett framlagt bevis är det slutligt hållbara beviset.

Detta sagt så är frågan om Apostel Petrus ben intressant. För om det varit så, att det endast handlat om att benen var funna på rätt plats och att det skrin i vilket de hittades, några ben antas ha avlägsnats och hittats senare, var från rätt tid, så hade det varit svårt att argumentera för att benen inte skulle kunna vara Apostel Petrus. Med andra ord skulle skillnaden mellan vit papper som undersökts och inte befunnits ha någon fläck och ett papper som bevisligen hade en synlig fläck kunnat användas som jämförelse. Problemet är att även ett icke undersökt papper, en tomt där det till skillnad från grannens tomt inte gjorts någon utgrävning eller som i det aktuella fallet ben som hittats vid en utgrävning men pga sin relikstatus själva inte får ‘förstöras’ genom att man tar något av benet för att göra en datering/DNA-bestämning. Med andra ord är Petrus ben eller inte en grå fråga när det gäller själva benen.

Komplikationer tillkommer tyvärr också. Något som i och för sig har missats av ateisterna och icke troende vetenskapsmän som uttalat sig:

Å ena sidan finns det skriftliga dokumentationationer som talar för att det kan vara Apostel Petrus ben:

1. Kristna fanns i Rom vid aktuell tidpunkt.

Tacitus f.56 död 117 e.Kr nämner förvisso inte Petrus vid namn.[1] Men han skrev i Annals att kristna på hans egen tid antingen slets i bitar av hundar eller korsfästes

2. Tidig bekräftelse på känd grav

Tredje påven, Anacletus (även kallad Cletus), påve 79-92 e.Kr. enligt långt senare skrivna The book of the Popes att Anacletus i skrift som fanns bevarad i det påvliga arkivet under 1500-talet berättat att gravmonument uppfördes över graven kort efter att Petrus begravts i det underjordiska kapellet/grottan/valvet.

3. Petrus var en av de som korstfästes under Neros tid

Tertullian, en av de äldst kända kristna ‘historikerna’ föddes runt 160 e.Kr och dog 220 e.Kr. Tertullian skrev i Scorpiace att Petrus korsfästelse skall ha skett under Neros förföljelse av kristna i Rom.[2] Tertullian skrev vidare att korsfästelser av kristna skedde i den kejserliga trädgården nära Neros Circus.

4. Dionysius brev till påve St Soter bekräftar

Dionysius var biskop i Korint skrev minst 7 brev till påve St Soter. Vilket daterar Dionysius som biskop runt år 171 e.Kr. Överlämningen av dessa uppgifter får vi via Eusebios skrifter där dessa refereras. I det sjunde brevet skrev Dionysius om Peter och Paul samt rötterna till kristna kyrkan som planterats genom att Peter och Paul besökte Korint innan de led martyrdöden i Rom.

Detta stärker upp den samtida Tertullians uppgifter.

5. Eusebios bekräftar

Eusebios (~260-340 e.Kr) bishop i Caesarea[3] i Palestina skrev i sin Ecclesiatical history att aposteln Petrus kom till Rom och korsfästes med huvudet neråt.

6. Kejsar Julian bekräftar

I sin bok Three Books Against the Galileans berättar Kejsar Julian ca 361 – 26 Juni 363 att Petrus grav var föremål för hemlig dyrkan

7. En av apokryfiska texterna stärker uppgifterna

I den apokryfiska texten ofta kallad The Passion of Peter and Paul och skriven efter 400, beskrivs hur ‘heliga män’ grävde upp Petrus kropp efter begravningen och begravde dem i ett underjordiskt valv/grotta under ett pistageträd på platsen som kallas Vatikanen ‘nära’ Naumachia.[4]

och så går det att finna ett stort antal ännu kända källor från kort efter Petrus korsfästelse fram till år 610. Det är där problemen börjar att med säkerhet identifiera de reliker som nuvarande påven bar fram som Petrus.

8. Påve Gregorius flyttar relikskrinet

I sin rädsla för att Vatikanen och Rom skulle invanderas under början av 600-talet tog påve Gregorius I och flyttade det relikskrin som innehöll St Petrus ben. Gregorius den I dristade sig till att rista in uppgift på benen innan dessa fördes från Rom till en hemlig helig grotta i Ampurdan, Spanien. Det byggdes ett stort kloster ”Sant Pere de Roda” där relikskrinet byggdes in nära huvudaltaret. Inte förrän 1910 i samband med att några tjuvar avsåg att stjäla marmor hittades relikerna och relikskrinet.[5]

Observera två saker: Det är mycket troligt att de ben som påve Gregorius skickade iväg för att vara säker på att de inte skulle förstöras av icke troende kan ha varit apostel Paulus ben. Så långt är det alltså inget större problem annat än att det om så är fallet utgör ett filosofiskt hot mot ateisters angrepp på relikerna.

Samtidigt är det en bruten kedja trots att Gregorius ristat och trots att relikskrinet är daterbart. Den brutna kedjan är från Rom till dess relikskrinet byggdes in nära huvudaltaret i klostret.

Med andra ord är det inte så att det går att bevisa eller motbevisa om benen är eller inte är St. Peters ben. Det är mycket troligt att så kan vara fallet. Däremot är det en trosfråga. Varje gång det inte går att vetenskapligt följa en länk från första kända fakta som ligger till grund för ett giltigt argument fram till dess att en hållbar slutsats, som håller för upprepad vetenskapsteoretisk kontroll, föreligger, så är saken obevisad men ändå långt ifrån motbevisad. När det gäller tro på heliga reliker, så är det i sig en trosfråga.

 

 


[1] Tacitus var romersk historiker och gift med den romerske ståthållare i Brittanien, general Agricolas, dotter. I general Agricolas arme tjänstgjorde ett stort antal germaner från norra Europa. Tacitus släktskap med general Agricola kan ha gjort det möjligt för Tacitus att få direkta och indirekta uppgifter om allt som hände eller hänt i Romarriket.

Tacitus blev questor under Titus tid. Titus blev kejsare år 69. En romersk questor, en questor sacri palatii hade till uppgift att ansvara för rikets juridiska affärer. I arbetet ingick att upprätta lagar samt även att kontrasignera juridiska handlingar samt att hålla de äldre handlingarna skyddade. Senare blev Tacitus Praetorisk prefekt.

Senare blev Tacitus Praetorisk prefekt när Domitianus var romersk kejsare. Även om tjänsterna delvis kom att få mer specifik inriktning under Konstantin den stores tid på 300-talet motsvarade tjänsterna i stort de samma som såsväl Ablabius på 300-talet som Cassiodorus på 500-talet hade.

Det är värt att poängtera att Tacitus brevväxlade med Plinus d.ä:s adoptiv- och systerson Gajus Plinus Caecilius (62-~113 e.Kr.) även kallad Plinus d.y. Plinus d.y:s brev finns samlade i 10 böcker och ger, efter vad det anses, en värdefull bild från kejsartiden. Dock har varken Plinus den yngre eller Tacitus nämnt apostel Petrus vid namn.

[2] Tertullian var en tidig kristen skrivare född i romerska Kartago.Tertullian är mest känd som den som gjorde Latin till ett kristet kyrkospråk.

Utöver att Tertullian ger tidigt belägg för att Petrus korsfästs, så finns det i Tertullians Scorpiace ett bevis för en lokalitet som är identifierbar där korsfästelserna under Petrus tid skedde. Platsen är belägen där senare Vaticanområdet (känt från 400-talet) kom att ligga.

[3] Eusebios(~260-340) var bishop i Caesarea i Palestina. Historiker och teolog som skrev flera böcker: Chronicle (två böcker) t.o.m. 325; Ecclesiastical history, ed. E Schwartz and T Mommsen, Leipzig 1903-09; Life of Constantine the Great, ed J A Heikel, Leipzig 1902.

Eusebios hänvisar till Origen, en av de äldsta kristna teologerna. Origen levde ca. 184 – 253.

[4] Notera att det är en av de äldsta numera existerande kvarlevan som talar om Vatikanen området.

[5] Källa: http://webspace.webring.com/people/or/ramonetriu/petrus.html Relics of the Apostle St. Peter was found in Catalonia

Tro är något personligt och subjektivt. Själv har jag inga problem att vetenskapligt tro att det var St Peters ben som flyttades 610. Därefter råder ur vetenskaplig synpunkt en grå zon. Varken bevisat eller motbevisat eller ens avsaknad av möjliga bevis. Jag avvaktar med mitt slutliga ställningstagande.

Read Full Post »

« Newer Posts