Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ords värde förändras’

Något börjar bli otäckt här i Sverige. Ord som under generationer haft allt annat än negativa värden, nå möjligtvis om man tänker på mannen jag beskriver nedan som gick bärsärkagång, har under 2000-talet fått för mig mycket märkliga känslosvall speciellt hos media och de politiker samt kulturpersonligheter som vill vara politiskt korrekta så in i bomben för att de anser att det krävs för att vara ‘inne’. Något annat kan jag i de flesta fall annars aldrig förstå vad som ligger bakom.

Ord har i Sverige långa anor från den tid innan vi fick skrivna/nedtecknade berättelser om människor mer än namn. Ord har sällan haft samma betydelse, inte helt i varje fall, i norr som i söder. Innan jag börjar plocka ur mitt minnesarkiv om hur jag upplevt och upplever en del ord som folk idag hakar upp sig på så det står härliga till, så vill jag ge ett annat exempel (för den som följt bloggen: Jo jag har dragit det förr):

1954 flyttade vi från Göteborg till Linköping för att pappa fått jobb hos Perry Joven som var den som fått Väg och Vattens uppdrag att starta upp det som långt senare kom att bli Miljövården i Sverige. Pappa cyklade till och från jobbet. Kom hem på lunchen. Åt med oss som var hemma. Diskade. De gånger jag sett min snart 98-åriga mor vara den som diskat är få under åren. Enbart om inte pappa var hemma. Torka disken var hennes grej. Pappa lade sig alltid och vilade i 10 minuter innan han cyklade tillbaka till jobbet. En dag råkade han cykla på en sten och ramlade. Slog sig och åkte till vår familjeläkare. En underbar man som alltid hade tid med sina patienter. Han frågade pappa vad som hänt med axeln. Pappa svarade jag cyklade vält. Doktorn tittade på pappa. Tittade i sina papper små hårda A5-ark. Så såg han på pappa, berättade pappa hemma. Men det står ingenjör. Är du bonde också? (vi var du med vår läkare långt innan du reformen.) Vält är för den som inte vet det ett jordbruksredskap som vänder jorden. En välta är en vält jordbit och i Västsverige användes verbet välta lika ofta för något som vält som för en välta av jord…..

Mitt första intryck av ordet ‘neger’ var så positivt att ni får ursäkta att jag skriver det en enda gång här. Vi var på Göteborgs Central och jag var inte gammal. När vi gick från en perrong mot utgången, så rullades det fram en röd matta. Nyfiken som jag är född fick jag mamma att stanna och så kom Stockholmståget in. De där stora blixtarna som fotografen höll i ena handen medan han han knäppte kort med användande av lådan som hängde i ett band om halsen, började blixtra. Inte en blixt utan många på en gång. Så klev han av. Den korte mannen med ansikte som den vackraste ebenholz. Ebenholz var på den tiden ett av de dyraste träslagen. Något vi inte hade hemma. Han lyfte ena handen den han höll den gyllene trumpeten i. För mig var det som om en kung stigit ner från tåget och hälsats med glädje av den stora massan som utöver oss samlats där i änden av perrongen. På radion spelades han ofta Louis Armstrong. Mannen med den gyllene trumpeten som fick jazzen att leva sitt eget liv som om inte jazzen i sig var nog.

I söndagsskolan sjöng vi Jesus älskar alla barnen. Alla barnen på vår jord. Vit och röd och gul och svart gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord Ärligt talat, så var det aldrig någonsin någon som sa något negativt om färgade. Färg på huden var inget som hade betydelse annat än när negativa ord sades eller kunde läsas i tidningar om de vitklädda Ku-Klux Klan som nästan alltid förknippades med Sydstatare som inte verkade ha fattat att alla var lika värda och att de förlorat det amerikanska inbördeskriget.

Ordet statare förresten. Det var i min barndom ett ord som i huvudsak användes om människor som inte hade eget hem utan en gång om året, sas det, ofta fick flytta från den ene bondens ruckelhus nära lagårn till den andres för att de skulle kunna få jobb. Statare hade det svårt. Det hörde man alltid.

Så det där nu mera omdiskuterade ordet Svart i alla dess former. Vi har sedan tidig medeltid Svartån, bebyggelse namnet Black som alltid förknippades med svarthåriga män. 29 sept 1387 fick Herman Svart (nationalitet okänd) i Stockholm ett kvitto av Gise van Helpten; 20 augusti 1378 på Ruds gård i Örs socken skrev Halvard i Baggetorp ett dokument där såväl Orm Svarte som Torger Svart nämns på samma sätt som många hundra år senare Svarte/Svarting/Svart används som tillnamn på män med svart hår företrädesvis yviga när och om man får läsa mer detaljerade skildringar. Men nedsättande att använda orden? Icke sa Nicke!

Ords värde ligger i hur betraktare i nutid uppfattar hur någon som har en helt annan värdering utifrån sitt eget bagage på ett ord han använder. Samt förstås HUR ordet sägs och i vilket sammanhang. Det är ren skandal att ord får egna vingar flygande från något som betraktas som positivt under många hundra år och inte som något liknande ett öknamn, till att skrivas om i tidningar som vore det ett fult ord. Ett ord som liknar något som katten tar in och lägger framför mattes fötter och som får matte att ropa FY och UT. Ni får ursäkta, men nu tycker jag många av dagens unga oavsett var de är födda och invandrade äldre har lite för lätt att lägga nutida politiskt korrekta värderingar i andras mun. Det försvarar inte om någon använder ett ord, vilket som helst, i aggitation eller i ilska/hån för att förringa någon person. Men allt är inte så menat som uppfattaren subjektivt uppfattar saken.

SD hårt pressat efter nya skandalen, GP 29 november 2012
Andra än rasister använder fula ord, Expressen 29 november 2012
Som jag skrivit många gånger förut. Jag skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att rösta på Sverigedemokraterna. MEN skall vi kunna försvara den svenska Yttrandefrihetsgrundlagen, så krävs det att media och enskilda oavsett var de kommer ifrån inte lägger EGNA värderingar på ord i andras mun. Nu har det gått för långt i Sverige. Ords värde förändras över tid och det finns betydligt värre tillmälen än att använda ett gammalt svenskt ord som ingalunda historiskt har varit förknippat med sk. ras, någon speciell icke svensk kulturell grupp eller liknande. När det blev cirkus om Eurovisionsslager presentatör Dannys användning av ordet, så har det gått för långt i Sverige.

Det är inte betraktaren, åhöraren som skall avgöra vad som är rasistiskt utan det avgörs utifrån HUR det sägs, NÄR det sägs och VAR det sägs. Allt är inte menat att vara negativt laddat även om en hel del politiskt korrekta försöker få det till det utifrån senaste politiska uppfattningen. Det är inte att värna yttrandefrihet. Åtala de som använder ord fel i nutid, prova det i domstol utifrån svenska lagarna. Men bestäm inte innan domstol fattat beslut eller om någon tagit sitt straff för att använt ord på ett nedsättande vis i förringande syfte, att så är fallet inte bara när det hände utan även framledes. Häxjakter har jag aldrig gillat!

Wiechel: Jag vill inte göra bort mig, DN 29 november 2012
Nazister går på våra gator, Aftonbladet ledarkrönika 30 november 2012 Med all säkerhet är det så. Men det är ingalunda så att det är något yttersta högerfenomen. Skolornas historieböcker i Sverige har ännu inte gjort räfst och rättarting med den svenska rasisthistorien speciellt den som uttrycktes av ledande politiker i det från slutet av 1920-talet och fram till Andra Världskriget största partiet. Endast två rakryggade Socialdemokratiska politiker som inte såvitt jag har kunnat finna när jag studerat den biten under åren uttryckt sig på sätt som redan då Liberaler och Kommunister reagerade på vill jag framhäva som goda exempel på bra syn på Människors värde: Tage Erlander och Gunnar Sträng. I övrigt finns det mycket som ännu inte skrivits om i svenska media eller historieböcker.

Gårdagens mest okunniga inlägg står dock i SvD Opinion Hur mycket rasism tål Sverige, Maria Ferm Miljöpartiet i SvD Opinion 29 november 2012 Sverige har trots att Sverige var ett av de första länderna som redan under Medeltiden förbjöd träldom och slaveri i lag (praktiken var en annan) det land som genom alla århundraden haft mest av det man kallar rasism. Speciellt från slutet av 1800-talet och fram till dess att det skapades ett rasbiologiskt institut i Uppsala föreslaget av en bondeförbundare genomfört av Socialdemokrater. Vi har tålt betydligt mer även om en hel del borde gjort sin läxa bättre och förstått detta. Rasism är inget nytt i Sverige. Vi var värre och före tyskarna med det och det var inte i högerkretsar det började växa. Lär av historien att endast dåvarande Kommunistpartiet och en del liberaler i Folkpartiet kan gå med huvudet högt när det på ålderns höst blickar tillbaka på föregående sekel.

Read Full Post »