Låginkomsttagare gynnas av höjt grundavdrag till 150.000 kr/år

Omkring 65 000 hushåll som lever under riskgränsen för fattigdom har ränteavdrag på mer än 500 kronor i månaden, visar statistik som SCB tagit fram åt SR Ekot och Kaliber. Hälften av dem är barnfamiljer.Slopat ränteavdrag skulle drabba många hårt, SvD 19 oktober 2015

Låginkomsttagare bör inte luras att ta lån som de för att klara ”behöver” ha ränteavdrag. Det är en skam för Sverige att man inte tillåter de som har det sämst i samhället oavsett om det handlar om låginkomsttagare, fattigpensionärer, sjuka eller arbetslösa tjäna tillräckligt för att uppnå existensminimum innan staten och kommunen tar ett enda öre i skatt!

Ekonomiskt är det heller inte lönsamt att först dra in pengar för att sedan under förevändning att bry sig ge avdrag som inte är allmängiltiga och/eller bidrag för att de som har det sämst skall klara av att överleva vardagen i Sverige. Det kostar att utreda och varje beslut om bidrag kräver enligt svenska lagar självfallet individuell prövning!

Låginkomsttagare behöver ränteavdrag, GP 19 oktober 2015 NEJ det behöver inte låginkomsttagare. Låginkomsttagare behöver respekt för att de har en Mänsklig Rätt att få mat på bordet, kläder på kroppen samt tak över huvudet. Enda sättet utan att göda SLÖSA är att ha ett realistiskt grundavdrag som ligger på 150.000 kr/år i inkomst innan någon skatt dras. Gärna kompletterat med generellt avdrag för barn i familjen (förslagsvis antingen 25.000 kr/år eller 50.000) i stället för barnbidrag. Kostar mindre för samhället och ger samma eller bättre riktad effekt mot de som har flera barn.

Bostadspolitiken hotar de fattiga, Daniel Swedin Ledarkrönika Aftonbladet 19 oktober 2015

Det må vara behjärtansvärt att ”Alla” skall ha möjlighet att ”äga” eget hus eller egen lägenhet. Problemet är att de som är fattiga med nuvarande skattesystem har mycket små möjligheter att klara oförutsedda svängningar som t.ex. höjd ränta och att det inte är de utan banken som äger huset/lägenheten. Att ha ränteavdrag är att stimulera SLÖSA. Att skapa ett vettigt grundavdrag så att människor inte skall behöva stå med mössan i handen och tigga. Att politiker ändrar sig samt tar bort avdrag som mest gynnar de som har pengar och därför kan få låna stora pengar är att stimulera SPARA. Sverige borde åter få så att det som fanns i slutet av 70-talet och stimulerade sparande återkommer.

Read Full Post »

INGET Demokratiproblem att rika blir rikare

att rika blir rikare, Katrine Kielos som skrivit Ett demokratiproblem att rika blivit rikare, Katrine Kielos Aftonbladets ledarkrönika 4 maj 2014
Däremot är det ett demokratiproblem om staten i ett land precis som Socialdemokraterna förespråkat och fortsatt förespråkar sätter sig på Slösas sida i stället för att premiera Spara.

Det är ett demokratiproblem att de som tar lån till konsumtion eller till kontantinsats för att bakvägen ha pengar de inte själva äger till att ”sätta in” krävd kontantinsats på hus eller bil är de som premieras genom ränteavdrag som ger lägre skatt,
samtidigt som de som sparar till kontantinsats och lever på sina egna tillgångar även i ett högskatteland som Sverige får som minst betala skatt under tiden de sparar på ränteintäkter de tjänar.

Om två familjer med i stort sett likadana arbeten och likadana årsinkomster sätter sitt första bo,
den ena familjen genom att man påbörjat sparande till en framtida bostadsinsats, kanske bara 50 – 100 kronor per månad.
Där båda familjerna som första bostad får en 3 rumslägenhet i samma hus och där båda familjerna för att bägge i familjerna skall kunna arbeta även när barnen kommer behöver ha en bil. Den sparsamma familjen köper en billig bil som precis klarar besiktningen och där handpenningen kompletterats med ett mindre banklån, kanske checkkredit, som skall vara borta inom ett år. Lån under 20.000 kr till samma ränta som den andra familjen som absolut vill ha en dyrare bil och därför först tar, och ofta om familjen saknar betalningsanmärkningar får ta, en checkkredit på samma 20.000 kr men använder denna checkkredit som kontantinsats för att köpa en bättre bil där bilen i sig utgör pant för resterande beloppet på bilen.

Den sparsamma familjen antas i exemplet få i stort sett samma löneutveckling som den familj som hellre slår på så stort som möjligt. Det som skiljer är att den familj som lånat mest också får dra av mest innan skatten betalas. Vilket på pappret gör att det ser ut som om inkomsterna år X efter ränteavdrag och övriga avdrag (som i exemplet antas vara lika stora) ser ut att ha mindre inkomst och därför får betala mindre skatt. Både kommunal, statlig och landstingsskatt. Dock har denna familj redan påbörjat klättringen på välfärdsstegen. Bättre bil.

Några år senare då den sparsamma familjen genom hård budget lyckats höja sitt sparande till 500 kr/månad samtidigt som de bara köper det som de har pengar till är det dags att göra första utlandsresan tillsammans.
Inga kreditkort mer än det som krävs för att få ha VISA-kort. Ingen utnyttjad kredit. Man tar sin gamla bil och åker över till Danmark med Stena eller över Öresundsbron. Det har tagit lite tid att ta reda på billigt boende längs vägen ner i Europa men nu är det klart. Reskassan är inte stor, men mat kostar var man än är och terassokök går ju lätt att packa ner så man får i sig något på de ställen som är dyra. Familjen kommer hem efter en trevlig men ‘billig’ semester.
Den andra familjen, den som vill ha allt så snabbt som möjligt skaffat ett antal kreditkort. För nog behöver väl den familjen snabbare möblera sin lägenhet och gör man det med kreditkort, så är det inte bara behovet som styr vad man köper, räntorna går ju att dra av så det är lätt hänt att familjen i fråga inte tittar lika noga på priset. Det går ju alltid att få låna extra pengar någon annanstans än banken, så länge man inte har betalningsanmärkningar. Kreditkorten går också bra att använda på hotell, ja till och med till flygresor. Alla ränteutgifter för lånen får man ju dra av utan undantag. Familjen gör den ena resan med bil över till Danmark eller Tyskland och använder kortet längs den mycket trevliga men allt annat än ‘billiga’ semestern. Dock gör ränteavdraget att man tycker sig ha råd med en flygresa till jul också. Det kostar ju inte så mycket och räntan ser man inte den räknar denna familj lätt bort. Man behöver ju inte betala räntan på lån till slöseri lika lite som räntan till andra lån.

Familj ett har till slut sparat ihop till en mindre men dock kontantinsats för att köpa en insatslägenhet. Ingen dyr, men en med en liten trädgård. Något dyrt hus anser man sig inte ha råd med.

Familj två får syn på ett hus som ser ut att passa dem precis. Deras drömmars hus. De behöver ingen eller mycket liten kontantinsats, så som kraven ser ut just när de ber banken räkna på huset. Med ränteavdraget borträknat så skulle inte månadskostnaden efter skatt vara mer än någon tusenlapp över vad de betalar för den första lägenheten.

Båda familjerna flyttar till sitt nästa boende. Den ena finansierar sitt boende själv och den andra låter banken samt andra skattebetalare vara med och finansiera.

Om det finns ett avdrag, som både kan och har missbrukats under åren av löntagare, oavsett om de kallat sig arbetare eller medelklass, så är det ränteavdraget. De som sparar missgynnas och får i det långa loppet sämre boende, sämre möjligheter att resa, inreda sitt hem o.s.v. De som slösar och köper mer eller mindre allt på kredit, får finare hus, ‘råd’ med bättre inredning och resor o.s.v.Det orättvisa ränteavdraget, Norah4you 7 maj 2010

Så går det ett antal år, kanske 30 till 40 år, under åren har första familjens hus sett samma familj bo där i alla år. Sparsamt för mycket pengar på fickan har de sett till att underhålla huset. Fram till dess att fastighetsskatten avskaffades så tvingades de betala skatt inte efter vad de tjänade utan efter att fastigheterna runt omkring familjens hus skiftat ägare som fått betala mer och mer vilket gjort att även första familjens hus upptaxerats. De förment rika i Sparafamiljen har inte haft mer pengar att röra sig med trots att de ser ut att ha blivit rikare.

Slösafamiljen däremot har fått avdrag på skatten betalade av alla andra skattebetalare och fortsatt att slösa. Inte är det demokratiskt riktigt och rätt.

Ta sedan ett annat fall. En person har genom intresse för aktier och idogt arbete trots hög skatt på medelmåttig lön investerat de få pengar han/hon kunnat undvara i aktier. Ta den berömde stinsen som blev mångmiljonär som exempel. På skattade pengar har han investerat i aktier som använts i företag till att skapa jobb, både nya jobb och behålla gamla. I avundsjukans Sverige har den av sparade skattade pengar beskattats minst en gång till – ofta under åren två gånger. Dels innan det vinstutdelning till företagets ägare skett. Dels har denne man och andra beskattats för ökad rikedom. Detta är ett demokratiproblem att avundsjukan styr vilka som skall premieras.

Ta ytterligare annat fall. En familj har genom eget företag, jordbruk eller annat, skapat arbete som minst till hela familjen ofta skapat jobb till andra. Företaget/jordbruket etc har gått bra trots höga kostnader för administration och höga skatter. Företaget växer i förmögenhet och så växer även ägarnas förmögenhet. Skattas av varje ägare utöver att företaget beskattas. Så skall nästa generation ta över. Den första generationen har blivit till åren kommen. De barn som jobbat för sina föräldrar har varit anställda men jobbat i familjeföretaget. Skall det anses odemokratiskt att de skall kunna få ta över företaget utan att betala straffskatt? För återinförande av arvsskatt skulle vara straffskatt. Återinförd arvskatt är även om det inte sägs klart ut är en av de få möjligheterna som Rödgröna röran har utan att drastiskt öka beskattningen av alla löntagare som tjänar över 28.500 kr/månad med alla OB- och andra tillägg,

Det är ett demokratiproblem att de som spelar på Lotto eller Miljonlotteriet etc. närmast hyllas medan de som ökar sin förmögenhet genom eget arbete och sparar straffas. Men inte är det ett demokratiproblem att rika blir rikare. Frågan är på vilket sätt och om rikedomen är fiktiv eller verklig samt om den ökade rikedomen kommer till samtidigt som staten får in ökade löneskatter från de som fått jobb.

Artikeln spyr svenska avundsjukan in prydno. Allt ”andra får” oavsett om det är mer rikedom eller högre betyg som ger möjlighet till vidare studier – det VILL partiet som talar för att ”Alla skall med” skall delas lika oavsett om person är Spara eller Slösa, oavsett om personen själv lägger ner kraft på att skaffa sig kunskap eller bara glider med på ett bananskal. Sådan är Socialismen – odemokratisk och avundsjuk.

Tillägg 5 maj 2014 …. problemet är inte Sveriges 136 miljardärer. 85 procent av dem har blivit förmögna genom att de och tidigare släktingar grundat företag som har skapat enorma värden för vårt land. Det verkligt problematiska är att deras omgivning slentrianmässigt använder dem som politiska slagträn istället för att nyfiket och välkomnande efterfråga deras ytterligare potential som samhällsutvecklare.Skapa fler filantroper och riskkapitalister, SvD ledarsidan 5 maj 2014

Read Full Post »