Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nyamko Sabuni (FP)’

i det landet vara det viktigaste att lära sig tala och förstå. Detta oavsett om det är svenskar som flyttar till Spanien eller någon som kommer från något avlägset land till Sverige. Det är där skillnaden mellan kvotflyktingar och de som själva betalar, för det kostar stora summor, för att komma hit. Kvotflyktingarna som ofta levt många år i flyktingläger kan psykiskt ha svårare att ta till sig att de aldrig kan komma hem och det måste vi ha förståelse för även om kravet måste vara att Sveriges kommuner och staten ser till att de får så bra svenskutbildning i att tala och förstå som de klarar utifrån den situation de levt i. De som själva sökt sig hit har ju gjort klart(!?!) att de vill bo i Sverige. I Sverige talar man svenska. Vill man själv välja ett land, så bör kravet vara att man också är beredd att lära sig språket. Då krävs det en helt annan svenskundervisning än SFI.

FP: Lära sig svenska viktigast, GP 12 juni 2012
Folkpartiet vill skärpa kraven på invandrare, Expressen 12 juni 2012
FP: Lära sig svenska viktigast, SvD 12 juni 2012
Kunskaper i svenska krav för medborgarskap, FP-ministrarna Jan Björklund, Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni på DN Debatt 12 juni 2012
FP: ”Lära sig svenska viktigast”, Aftonbladet 12 juni 2012

Tillägg 00.57 13 juni 2012 Svenska är ett rimligt krav, GP Ledarsidan 13 juni 2012 Självfallet är det ett rimligt krav. Lika rimligt är att möjlighet till retroaktiv (vem i hela fridens namn och från vilket parti kom på en sådan tokig idé som att införa retroaktiv??? Den personen borde ställas i skamvrån) föräldrapenning tas bort. Någon måtta får det allt vara i galenskapen.

Annonser

Read Full Post »

När jag var liten, på 1950-talet, var de flesta mammor hemma. Det fanns barnflickor eller äldre släktingar som fanns för de barn där mammorna av ett eller annat skäl arbetade. Det fanns lekis, hel eller halvdag sista året innan man började skolan. Så började socialdemokraterna, för de var ju de som var vid makten, ta till sig paret Myrdals idéer att barn mådde bäst tillsammans med andra barn som självfallet mådde bäst av att få lära sig vad som var rätt och fel från pedagoger. Följden blev att sambeskattningen som möjliggjort för många även med lägre inkomster att låta någon, för det mesta frun men redan då fanns det undantag, vara med barnen de åren som fanns innan barnen började skolan.

Jag är också pedagog även om jag pga skador i båda knäna o båda fötterna fått ständig värk och artros där samt där jag sitter(längst ner på ländryggen) som gör att jag inte kan jobba längre. Jag har alltså läst barn och ungdomars utveckling. Långt tidigare läste jag sociologi m.m. men socialpsykologin lärde också ut en hel del om barn och ungdomars utveckling. Inte många uppgifter som stämmer med de som numera kommer från de som påstår att pedagoger leder till bättre socialutveckling för alla barn än om de är hemma med någon förälder.

Om vi vuxna med bibehållet förtroende från våra uppväxande barns sida, så måste alla som diskuterar frågan ha klart för sig att det är stor skillnad mellan ett barn under 2 år och ett barn som är 4-5. Att påstå att alla barn skulle må bra av att slitas upp klockan 6.00 – 7.00 på morgonen, vilket är det vanliga speciellt för ensamma föräldrar som inte har något alternativ annat än att jobba på de tider som arbetsmarknaden erbjuder vilket antingen är från tidiga mornar eller från eftermiddag till sen kväll, kanske ända till 21.00 – 22.00 som många inom vården och servicenäring, för att inte tala om de som kör buss, spårvagn, taxi, utryckningsfordon, jobbar som väktare eller ordningsvakter eller inom restaurangnäringen som har ännu tokigare arbetstider som föräldrar som jobbat inom ett yrke har svårt att ens få kommunal barnomsorg för om de själva vill/behöver.

Missförstå mig inte. Jag har historia som huvudämne (SO 4-9) och jag vet att situationen var annorlunda förr. Före industrialiseringen och långt in på 1950-talet bodde den äldre generationen ofta nära sina barn och kunde om de ville, vilket de på den tiden ofta ville (det handlade ju inte om att förverkliga sig själv på den tiden) hjälpa till. I bondesamhället hjälpte hela familjen till. Så har det varit in i våra dagar på 2000-talet på landsbygd, glesbygd och i kustsamhällen där man mer varit inställda på att göra det bästa av det man har möjlighet att få än att skaffa dyra bilar, märkeskläder och åka på fantastiska utlandsresor. Vilket långt ifrån alla som bott i områden där detta är och de senaste 30 åren varit vanligt haft råd med. Vilket i sig utgör ett problem som jag inte tänker diskutera här. Vi kan aldrig ta med oss det vi samlat på oss när vi går.

Jag vet också att i äldre tider var det ofta kvinnorna som fick ta det stora ansvaret. Detta gällde på Vikingatiden, under Medeltidens krig och ända fram till industrialiseringen. Kvinnorna fick inte bara ta hemansvaret utan jobba på åkrar eller i familjens egna verksamhet, vilken den än var. På 1400-talet i Paris fanns det många änkor som arbetade vidare med mannens yrke i hans verkstad. (Fick läsa in ett antal vetenskapliga verk på franska och gå upp i som särskild kurs innan jag skrev D-uppsatsen i Historia). Det var innan kyrkan och staten kom på att änkan skulle ‘konserveras’. Under 1800-talet blev det större skillnad i stor del av samhället på kvinnor som var tvungna att arbeta oavsett om de var statare, pigor eller annat än de som ‘hade råd att inte arbeta’. Det var inte förrän Andra Världskriget som kvinnors möjlighet att få jobb ökade, vilket var bra för de som så önskade. Hemarbetet är ett heltidsarbete så de som ser ner på kvinnor/män som är hemma borde byta jobb med sin fru/man en månad speciellt om de har mer än ett barn. Samhället behöver barn och barnen skall må bra.

Alla barn mår inte bäst hemma. Det är sant. Alla barn mår heller inte bäst på dagis. Varför dagmammorna och barnflickorna försvann kan vi diskutera. Det är också en politisk fråga. En bland många som rör barn och vuxna som vill/är tvugna att jobba heltid för att försörja familjen som idag kan se ut på många sätt men ofta tyvärr bara har en vuxen förälder hemmaboende åt gången.

Jag har tidigare skrivit en hel del om curlingföräldrar. Talar varje dag med ungdomar som efterlyser föräldrar som har tid att sitta ner med dem och lyssna när de unga behöver prata. Jag hör att många aldrig någonsin annat än på semestrar och en och annan helg får äta frukost än mindre kvällsmat med sin/sina förälder/föräldrar och att många därför slarvar med maten. Vilket skolorna i Sverige uppmärksammat tack och lov så att många skolor, kommunala och privata, erbjuder frukostmöjlighet tidigt på morgonen.

Jag har full förståelse för att det finns föräldrar som vill arbeta. Men jag har inte förståelse för de bland dessa som inte på grund av ‘härtill är jag nödd och tvungen’ glömmer bort att förälder är man hela livet. Och som förälder är man huvudansvarig moraliskt, etiskt och juridiskt för att ens barn får en så god uppfostran att de från tidiga år lär sig vad som är rätt och fel av sina föräldrar.

Alla föräldrar är inte bra föräldrar. Tyvärr för de som förespråkar dagis vid tidiga åldrar är inte alla dagis det heller. Jag ser dagligen ett dåligt och varje vecka flera gånger exempel på bra dagis. Det dåliga ligger tvärs över en parkeringsplats sett från mitt köksfönster. Jag har bott här i mer än 13 år och igår var det andra gången under dessa år som jag såg en vuxen pedagog(?) med småbarn på kortsidan där ungarna drar sig till för att busa bråka och försöka klättra över staketet. Inte bara jag utan flera i området har mer än en gång under åren tvingats ringa högre upp i herarkin för att få personalen att vara med barnen i stället för att stå och röka i andra hörnet eller sitta och prata mitt på en gård utan att ens bry sig om att leka med barnen en enda gång. Det går alltså inte att påstå att dagis är bättre för alla barn. Utopi är den teorin. Verkligheten en annan.

Jag är moderat men skulle gärna se att Vänsterns 6 timmars arbetsdag, som jag inte tror att samhället ekonomiskt inom överskådlig tid har råd med för alla, skulle vara en laglig rättighet för småbarnsföräldrar som så önskar att få. För att detta skall gynna samhället sett på längre sikt i form av att föräldrar och barn får möjlighet att vara med varandra, så vore det som jag ser det bra om vi tillsammans med en sådan lag fick en lag om att föräldrarna skulle få mer pensionspoäng än vad de kan få idag under den tiden.

Jag ser samtidigt att det finns ett behov av att stimulera de som önskar fler barn, för samhället kommer att behöva fler som växer upp till trygga människor, att få någon form av vårdbidrag de första två åren. Förstår Kristdemokraternas önskemål om obligatorisk vårdnadsbidrag av eget barn. Men förstår inte att ersättningen skall utgå från antalet barn om man inte i stället gjorde det möjligt att föräldrarna fick bestämma vem av föräldrarna som fick dra av för flera barn. Tycker i och för sig att 3000 kr är rimligt oavsett antalet barn. För en sak är säker. Räknar man på vad det kostar i form av merkostnader, kläder, resor, mat, dagisavgifter o.s.v. krävs det att föräldrar som har två barn båda jobbar heltid eller den som jobbar minst jobbar 75% för att det efter skatt minus ökade kostnader skall vara lönsamt att jobba.

Så kommer vi till en fråga jag lyfte däruppe. Sambeskattning eller ej. I många länder finns det idag möjlighet att välja. Men som sagt ensamföräldrar har inget val. Många av dem har heller inget val annat än dyra privata lösningar i väntan på dagis som antingen är kommunalt, kooperativt eller privat. Hur man löser den frågan till barnens bästa är för mig fortfarande en gåta.

KD bäddar för hemmafrudebatt, GP ledarsidan 2 februari 2012
Familjerna ska få fler verktyg, SvD Opinion 1 februari 2012

Det är skrämmande att jämnställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) påstår: ” Vi lever i global värld under stor internationell konkurrens. Konkurrensen handlar inte längre om vilka naturtillgångar ett land har, utan om vilken kunskap dess folk besitter. Att lägga fram en familjepolitik som innebär att barn ges färre möjligheter att börja sitt lärande i tid och att föräldrarna ska bli betalda för att inte arbeta skadar inte bara Sverige som land utan skapar också färre möjligheter för enskilda människor. ”Fler händer i vården och omsorgen” brukar det heta, inte minst från KD. Men hur får vi då resurser till det om människor ska vara hemma med bidrag för att ta hand om sina barn upp till sex års ålder”
KD:s förslag är verklighetsfrånvända, SvD Brännpunkt 1 januari 2012 utan att Sabuni själv inser att de argument hon använder sig av oavsett om de är giltiga eller ej inte tar hänsyn till barnets behov utan mer till samhällets!

Tillägg 11.40 Ann-Charlotte Marteus: Smaklöst och reaktionärt KD, Expressens ledarsida 2 februari 2012 Ann-Charlotte Marteus står själv för det smaklösa. Något måste väl ändå hänt när det gäller vem som i en familj skall sätta av den för ett barn betydelsefulla tiden att få vara hemma med föräldrar sedan 1950-talet. För övrigt så var min mamma hemma med mig och min syster, men det var min far som från det att vi bodde i Utby och fram till några månader före sin död i nästan 93 års ålder var den som dammsög, dammade och alltid diskade när han själv varit med och ätit. Det har inte med kön att göra vem som är bäst lämpad för det ena och det andra. Inte heller har det med kön att göra vem som tjänar mest i ett förhållande med barn eller vem som helst stannar hemma. Reaktionärt är att hävda rätten till självförverkligande och samtidigt tro att detta innebär att ställa upp på barnets/barnens villkor och för deras bästa.

Read Full Post »