När vi talar om Kristendomens historia i Norden brukar vi normalt börja med Ansgar. Utifrån Ansgarsvitan, skriven av Rimbert omkring 867-70, brukar Sveriges äldre kristendomshistoria berättas. Norges brukar ofta berättas utifrån den förste norske kung som kristnades. Håkon den gode (kung 933-960 e.Kr) brukar i norsk historia vara den som sägs vara den förste kristne norske kungen. I svenska historieböcker nämns oftast Olav Tryggvason (eller som vi svenskar skriver Olof Tryggvason) som kristnades i England och som fick med sig en biskop
Precis som Wikipedias norska artikel berättar (sällan Wikipedia är så sann när man studerar källorna…) så har: Funn under utgravninger av Kaupangen i Skiringssal tilsier at det allerede på 800-tallet ikke bare var kontakt mellom nordmenn og de kristne deler av Europa, men at det fantes en liten kristen befolkning i landet. I alle fall fra 700-tallet av hadde nordmennene støtt på den nye religion som røvere, handelsmenn og leiesoldater, og som innvandrere til Orknøyene og Hebridene, Irland, England og Frankrike Vikingtiden i Norge, no.wikipedia.org
Men den nordiska historiens äldsta kristna inslag börjar inte på 800-talet. Det går längre tillbaka än så. I Tidig kristendom i Norden, Norah4history 3 mars 2013 visar jag på den arkeologiska bildens historiska underlag. Nu har jag i mitt manuskript Den Gotiska Mosaiken källmaterial för goter med nordiska, inte enbart germanska, namn som omtalades av äldre historiker i Europa för att de kristnades redan under 300-talet. Flera av dessa går utifrån övriga uppgifter att historiskt spåra tillbaka till deras hemort ofta i det vi idag kallar norra Bohuslän, andra till östra Sverige söder Mälaren alternativt till en ö (Gotland?) innan den stora ön i norra Oceanen. Ytterligare andra till områden som legat norr om myrarna på väg mot ön i norra Oceanen (Jylland?) Till det återkommer jag senare.
Skälet att jag idag lägger ut detta, är att utan att känna Nordens och norra Europas äldre historia fram till Andra Världskriget, är det mycket svårt att ha den kunskap som krävs för att förstå varför Norge, Danmark, Sverige och Finland valde olika vägar vad gäller sitt lands försvar efter Andra Världskriget. Framtiden går inte att förutse och dagen inte att förklara om man inte känner sin historia.