I villande skogen går många får lösa….. de hittar stigarna som andra trampat upp. Man begär inte mer av dem.
Men av en vice statsminister, som till råga på allt är Miljöpartist, så borde man kunna kräva att personen som minst läst in vad som gäller och skaffat sig grundläggande kunskaper i det hon/han yrar om!
Första lokala kemiska analyserna av dricksvatten som i det fallet levererades ut från Vattenverket Alelyckan (Göteborg) skedde redan för 100 år sedan.
För 74 år sedan kontrollerades dricksvattnet i Göteborgs Vattenledningssystem kemiskt vid såväl utgående ledning från vattenverk som ute på ett antal kontrollstationer. Hur ofta? Regelbundet enligt schema.
För 58 år sedan inträffade i Svartån, Östergötland söder om Linköping, en stor fiskdöd som fick frågan om utsläpp (kemiska och biologiska) i vattentäkter upp på dagordningen. Provtagningar sattes igång för att kontrollera om gifter, kemikalier m.m. kom ut i vattenledningssystemen efter att vattnet behandlats i Vattenverk. (Tvåstegs rening; krav på längre gående rening än slamavskiljning, fanns med i Sveriges första Miljövårdslag…)
Med början på 1960-talet under en driftig Landshövding Eckerberg (Östergötland) kom det att bli möjligt för kommuner att söka statsbidrag såväl för vattenrening som för att kontrollera kvalitén (kemisk och biologisk) av vatten i våra vattenledningar. Några som tidigt gjorde kontinuerliga undersökningar var alla kommuner runt Vättern (samt storjordbruk och industrier) – se Vätterns Vattenvårdsförbund som det hette på 60-talet. Andra med liknande fortlöpande kontroll samlades i Motala Ströms Vattenvårdsförbund. Något som bl.a. resulterade i att Holmens Bruk (nuvarande Holmen) var bland de första i världen att få slutna system så att kemikalier och gifter inte letade sig in i dricksvattnet.
Ett av de ämnen som tidigt kontrollerades i dricksvatten var sk. högfluorerande ämnen. Skälet till att denna kontroll började under 1960-talet var att man fick gränsvärden för hur mycket fluor en människa som högst skall få i sig via dricksvatten. Ett antal vattentäkter fick åtgärdas eller bytas ut samt framtagning av speciella filter för de som hade egna vattentäkter om deras vatten skulle kunna anses som tjänligt. Men det var inte Kemikalieinspektionen, bara en i raden av myndigheter som för frågan numera men komplett saknar helhetsperspektiv till skillnad från gamla ”Blå sidan” (numera nytt namn) på Länsstyrelserna i hela Sverige. Högflourerande ämnen ska minska, Aftonbladet 15 januari 2015
I sakens natur ligger vådan av att Sveriges Regeringar speciellt när S varit involverad skapat allehanda myndigheter som inkräktar på varandras område och saknar helhetsperspektiv!!!! Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Vattenmyndigheten, Livsmedelsverket + några till som har ”ansvaret” för gränsvärden. Lagens förändring om kommunala ansvaret delvis katastrofal – på samma sätt som skolan. Dock sker regelbunden provtagning. Alltså inte bara skall ske utan sker!!!
För 27 år sedan lade Bo Wigilius, svåger till min systers make, fram sin avhandling: Isolation, characterization and risk analysis of organic micropollutants in water Tema, Universitet, 1988 Ingår i Linköping studies in arts and science, 0282-9800 ; 20; ISBN 91-7870-346-8
Därefter så ökades dricksvattenkontrollerna avseende gifter och kemikalier i dricksvattnet – det ställdes krav med skarpa gränsvärden (som tyvärr vad gäller vissa kemikalier blev mindre skarpa efter EU-inträdet)
Men redan på 70-talet hade dåvarande Nordiska Hälsovårdshögskolan i Göteborg haft ett stort antal symposier och konferenser där forskningsresultat om påverkan på människor av gifter/kemikalier i dricksvattnet tagit fram grunderna för hur vattenkvalité kontrollen bör göras. (Tips: Slå på Hälsovårdshögskolan i Libris)
Så hur du Åsa Romson lyckats missa att det du begär redan finns och till stor del inte bara är praxis utan lag sedan länge, det vete ”Gudarna”.
Du är en av de mest okunniga politiker som uttalat sig i Miljöfrågor!
Norah4you's Weblog 