Viktig ledarartikel i gårdagens Göteborgspost:
Att det var bättre förr är inte sant, tvärtom. Det visar SKL med en ny rapport om välfärdens resurser. Istället är det nu, 2014, som mest pengar satsas på de områden som de flesta partier förutspås fokusera hårt på under valrörelsen.
Kommunsektorn har stegvis ökat de senaste åren. Detta även när hänsyn tas till de krav som följer på ökad befolkning och förändrad åldersstruktur. Ändå tror bara tio procent av befolkningen att det är på det viset. Den skeva verklighetsbilden ökar risken för att den politiska debatten kantrar.
Samtidigt lär SKL:s sifferuppgifter väcka nya frågor. Om mer verkligen satsas , hur kommer det sig att exempelvis många göteborgare upplever att skolan, vården och omsorgen inte levererar de förväntar sig?Rekordhög satsning, GP ledarsidan 8 februari 2014
Så skyller en del på att det ställs högre krav på kvalité idag. Icke sa Nicke men de som var med förr för länge sedan, de sitter inte kvar i beslutande ställningar så de som sitter i stället har noll koll på vilka kravspecar som fördes fram förr. Däremot är det nog mer administrativa kostnader för att skapa kvalitén som sjunkit sedan Palmes andra regeringsperiod och fram till idag oavsett regering. Det kostar säkerligen mer att kontrollera att kvalitén i t.ex. skolan och äldreomsorgen når upp till de ställda kraven.
Vad är välfärd
Ursprungligen utgick välfärdsbegreppet från att alla skulle ha rätt till bostad, mat på bordet oavsett om de var friska eller sjuka. Alla skulle ha rätt att känna trygghet när och om olyckan eller arbetslösheten försvårade möjligheten att kunna försörja sig själv. Alla skulle ha rätt att få känna trygghet på äldre dagar en trygghet som utgick från de gamla ålderdomshemmens låga krav till möjlighet att få bo kvar hemma med subventionerad hjälp för att klara detta eller om de inte orkade/klarade sig själva få rätt till eget rum på äldreboende som kom att ersätta ålderdomshemmens salar där flera personer precis som på sjukhus hade en säng och ett nattduksbord samt en garderob var.
Barnomsorg fanns inte annat än barnflickor och en och annan hemmamamma som anställts oftast av föräldrarna som barnpassning när jag var ung. Jag är 64 år gammal. Minns så väl det första daghemmet i Vallaområdet, Linköping där jag växte upp. Det var inte så länge sedan. Det var runt 1960. Jag gick i skolan och hade gått några år. Innan fanns det förskolas motsvarighet. När jag, född 1949, var sex år så fick vi halvdag på något som liknar förskola. Ett par rum för varje avdelning, ett med snickeri och bord att sitta att måla vid. Ett rum där det fanns leksaker och vi kunde sitta vid bord och leka med allt från dockor till klotsar. Rummet hade en stor öppen yta där vi satt i ring och lärde oss klockan samt siffrorna. Så var det innan vi började skolan. Vi fick smörgås och mjölk. Varken mer eller mindre. Men i ärlighetens namn behöver man mer om man bara är i förskolan 4 timmar? För det var ytterst få ens av de som var hos dagmamma som var hemifrån mer än 6 timmar. Levde bägge föräldrarna och arbetade båda, vilket inte var fallet för mer än 50% av oss barn – att båda föräldrarna jobbade alltså, så försökte föräldrarna oftast att ‘gå om lott’. Om det inte fanns någon ur den äldre generationen som bodde nära, vilket flera av mina skolkamrater barn till såväl ensamstående föräldrar som föräldrar där båda jobbade, ofta på Saabs flygutveckling i Linköping eller inom militären.
Välfärdsbegreppet spårade ur någon gång där och då Folkpartiet helt befogat ställde kravet på eget rum på äldrehemmet. Sverige är sedan Axel Oxenstiernas tid, 1583-1954 svensk Rikskansler från 1612, ett administrativt styrt samhälle. Ett samhälle där överbyggnaden, den där de som tjänar bäst i statliga administrationen ner till de som har att effektuera beslut på lägre löner men till antalet många många fler, kostade tidigt pengar. Under Socialdemokraternas tid fram till första ‘borgerliga’ regeringen 1976 ökade överbyggnaden. Helt i enlighet med hur Socialistiska och Kommunistiska teorier om att Staten var den som visste bäst. Visste bättre än den enskilde individen vad individen behövde. Märkligt synsätt och märkligare blev det allt eftersom.
Till Välfärdsbegreppet räknas också fri kvalitativt inriktad skola. Alla skall ha rätt att gå i skola utan att det kostar föräldrarna pengar. Frågan är dock idag om surfplattor skall räknas in i Välfärdsbegreppet. Min fundering utgår inte enbart ifrån att de kostar pengar som måste tas från annat konto eller påverka andra kostnader i skolan. Hur många barn idag kan skriva sin namnteckning snyggt? Hur många barn idag klarar av att stava komplicerade ord utan att skriva i ett ordbehandlingsprogram där det lyser rött om de stavar fel och de då får ett antal ord att välja på? Missförstå mig rätt. Det handlar inte om att datorer m.m. rätt använt inte skulle vara bra. Det handlar om det grundläggande enkla som varit känt i alla tider – att använda handen till att skriva och rita, inte bara tagentbordet, innebär för barn- och ungas utveckling av hjärnan och hjärnas associationsförmåga stora fördelar. All rörelse med handen som motsvarar något du tänker på och noterar ner innebär också att du lättare kommer ihåg det du noterar.
Finns mycket mer att säga om vad som borde eller inte borde inkluderas i Välfärdsbegreppet. Ovan är min privata uppfattning. En uppfattning bland många. Dock bör vi inte låta politiker oavsett partitillhörighet tala om för oss svenskar vad vi vill inkludera i Välfärdsbegreppet och vad vi svenskar är något så när eniga om att betala direkt via skattemedel. Först därefter och när vi vanliga svenskar gett vår syn på saken om prioriteringsordning, då kan enligt mina funderingar det vara lämpligt för politiker och politiska partier att lägga sig i vad vi som folk skall göra med övriga skattemedel. Det som vi beslutar skall ingå i Välfärdsbegreppet är det som måste få prio ett.
Jämlikhet mellan kön och olika grupper i samhället kan aldrig uppnås om vi inte börjar i rätt ända. Självfallet skall lika/likvärdigt arbete betalas lika oavsett kön m.m. Men vi når inte dit om vi stirrar oss blinda på att administrera. Inget företag som vill nå resultat accepterar att överbyggnaden, inte verksamheten i sig, kostar så stor andel av totala kostnaderna som vi svenskar har tillåtit överbyggnaden att växa till i statlig, kommunal samt landstings verksamhet. Pengar skall ut i verksamheten.
Det kostar och skall kosta att ha hög kvalité på allt vi räknar in i Välfärdsbegreppet. Men all administration och höga löner i det offentliga, lönevillkor som till och med ger de som får gå pga de inte klarat sitt jobb men ändå får upp till och över 100.000 kr/månad under flera år bör bort. Alla skall enligt Regeringsformens 1 kap 2§ vara lika – ingen får diskrimineras. Det senare betyder för alla som kan ordkunskap och har ordförståelse att ingen får gynnas. Samma villkor skall gälla för alla som blir arbetslösa. Det är även det en del av Välfärdsbegreppet. Trojkor som tjänar mer skall inte gynnas av det Offentliga skatternas intäkter!
När korten är på bordet och syning skett visar det sig att Socialdemokraternas och LO:s angrepp på Alliansen för försämrad välfärd är en röd dimridå som inte har något med verkligheten att göra.Korten visar LO och S har fel, Norah4you 7 februari 2014
Inte precis så att fler politiker totalt sett blir billigare överbyggnad eller ens mer demokrati i samhället.
Read Full Post »
Norah4you's Weblog 