Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lite smått och gott’

Om inte högerfoten, den som drar vänster pga kvarvarande fraktur och ledband som borde opererats men inte ens specialisten på Mölndals sjukhus vågar/vill göra då suturer har en tendens att stötas ut ur min kropp, om inte den varit, så hade troligtvis 3 nätters värk kunnat undvikas. Jo det är 11 år sedan skadan, men Göteborgsväder är Göteborgsväder och omslag i temperatur ger värk. Precis som de gamle sa. Men lite av varje har jag fått tillfälle att läsa mellan sömn och vaket tillstånd. Det skadar inte. Om inte den foten ställt till det, så hade jag varit på väg till Kommunhuset i Skärhamn för ett intressant föredrag om Bohusläns historia. Lyckostar ni som har valt att åka dit. Hade sett fram mot det.

Vädret ja. Göteborgsväder är Göteborgsväder. Inte utan att staden gör rätt för sitt namn Lilla London. Vi har fått vår beskärda del av regn, snöblandat regn, kornsnö (gångna natten), halka, rejält snöfall, blåst med upp till orkanvindar o.s.v. Undrar ibland hur det var när Götaholm, ni vet det första Göteborg under nuvarande Älvsborgsbrons Hisingsfäste, fanns. För stadens historia växer inåt. Från mynningen över till fastlandet och från Gamla Lödöse till det som senare blev Gamlestaden. Ändå är historien här äldre än så. Men det tar vi en annan gång.

Blev glad när Hysén målade i första matchen på hemmaplan. Precis som han lovade. Blir ledsen i ögat då jag tyvärr inte klarar av eller klarat av att stå längst bak till höger i klacken på många år. Så länge det går bra för IFK får det gå.

Längtar som vanligt sedan min ungdom till när vårens första rosor slår ut. Konstigt, men känns mer glädjande än vitsippor, blåsippor, snödroppar o.s.v.

Fortsätter att reta upp mig på den avdemokratisering som undertecknad tycker sig ha sett sedan senaste valet. Än mer på oförmågan hos AKB att VÅGA ta ansvar. Den som inte vågar vinner heller inget. Den som inte lyssnar med öppna öron får begränsade möjligheter att se saker utanför boxen. Så enkelt är det.

Till nästa fundering: Ha det.

IEJ (Norah)

Read Full Post »

Bara vara

Ibland behöver man tid att bara vara.
Ibland är det så att man får ta sig tid att bara vara
Det var menat att bli ett dygn, men min dotter och svärson behövde hjälp med vovve och dotter långt ut från allmän väg. Utsikt över sjö, skog, en ladugård som stormen Gudrun raserade för några år sedan och bara ett enda sällanbebott hus inom synhåll.
Vovven hade för sig att mina fötter var kudde nattetid. Det var en sak. Men när lilla damen, barnbarnet var övertrött och behövde sova innanför mormor i sängen så bara måste vovven vara med. Självklart. Vovven är en schäfer.

Det var nu det där att sova när man är övertrött. Somna in och få mormor att nästan somna för att sedan börja fnittra eller komma på att Nalle Puh och dockan inte fått tillräckligt att dricka…. mugg fanns ju inte i sängen men väl på en pall och tydligt synlig, trodde inte jag….. så sedan var det nall- och dockkalas. Mormor blir tröttare och tröttare. Hade varit en lång dag som börjat med att mamma kommit ner med lilljäntan halv fem. Föräldrarna behövde sova och mamma hade slutat jobba så sent att hon inte kommit hem före 3 på morgonen …… lilljäntan skulle ha morgonmål redan halv fem och eftersom man är förälder hela livet, så är man mormor hela livet och ställer självfallet upp. Pappa hade visserligen slutat på flyget något efter midnatt, men det är som det sägs – om vi vuxna skulle göra allt ett barn gör under ett dygn, så hade vi gått i däck.

Envis är hon också. Inte konstigt. Mormor är det, mamma är det, pappa är det och även farmor och farfar. Men lilljäntan är när hon sätter den sidan till envisare än oss alla sammantaget… Nåväl det var dags för kvällsmål, gröt och därefter mjölkdryck i favoriten flaskan….. plötsligt frågar den lilla vad som står och pekar på siffran 220, sedan på 180, 160 o.s.v. tills hon kommit ner på siffran 80. Hon applåderar sig själv, som vanligt och vill också att mormor/farmor/farfar/pappa/mamma skall applådera varje gång hon lärt sig ett nytt ord. Räkna till tio har hon kunnat länge. Visserligen är hon inte mer än 16 månader, men vem har inte räknat ett barns fingrar med barnet? Till slut kan de mer än man tror. Så 80 var alltså något som upprepades gång på gång…. sedan kom det 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88, 89, åttiotio, åttioelva….
jo kvällen före hade den lilla frågat vad som kom efter tio och jag svarar självfallet, elva, tolv, tretton, fjorton, femton….. Piggare än vad som borde vara möjligt fortsatte lilla damen till åttiofemton – ögonen glittrade.

Nåväl igår hjälpte jag till med bilen för min dotter, skulle lämna den på verkstad idag och därför lånade jag bilen när jag släppt av min dotter på hennes jobb och mötte upp klockan 2 i natt…. Vi kom ut och när allt som skulle in burits in under tystnad, pappa och dotter sov på övervåningen, så satt jag och tog mig tid att bara vara ute på verandan en stund. Hann att röka några bloss när plötsligt en uggla började hoa någonstans nära borta bland träden. Kom att tänka på att förra gången jag hörde en uggla hoa så var under en klassutflykt i femman för länge länge sedan.

Men skönt är det att bara vara.

Read Full Post »