Ibland blir jag rent ut sagt f-ad. Nu är det Anders Lindbergs ledarkrönika i Aftonbladet som gör mig rosenrasande. Det är så förbaskat lätt för de som aldrig fått riktig läsundervisning värd namnet att skylla försämrad läsförmåga i svenska skolor på något i nutid. I Anders Lindbergs fall skyller han en försämring som hållt på länge men accelererat från 2001 (GP-s regering satt då…..) till nu på vår nuvarande skolminister Jan Björklund. Björklunds skola lär inte barn läsa, Anders Lindbergs ledarkrönika Aftonbladet 11 december 2012
Han har helt missförstått vad som är A och vad som är O när det gäller elevers förmåga att lära sig läsa!
Allt börjar med grunderna. Inte för eleverna utan för de lärare som skall lära eleverna hur de lär in. Det var där det började. När Palme var skolminister och vi fick en Grundskola som hade få likhet i kravhänseende i förhållande till det som testades i Sverige, Finland och ett annat nordiskt land flera år tidigare. Själv gick jag i Tornhagsskolan i Linköping. I första klass hade vi Folkskola (!), sedan fick vi Enhetsskola och när vi kom till högstadiet så hade vi adjunkter och andra specialpedagoger som tillsammans med oss i elever under Eve Malmqvist (senare professor) testade och utformade det som skulle blivit Grundskolans signum: En skola för alla där alla, var och en utifrån sin nivå, fick utvecklas i sin egen takt. Det var inte frågan om att Alla skall med utan att Alla blommor skall få näring för att kunna växa. Två helt olika synsätt. Nåväl vi kom som sista intagningen i gamla Gymnasiet och gick ut som sista riktiga studenter 1968 med censorer sista dagen och allt, samtidigt som Grundskolan i Palmes dröm då 1968 genomfördes. Kunskapsbehovet betonades inte längre.
De nya lärarutbildningarna och kraven på vilka som skulle få undervisa elever på lågstadiet i svenskan förändrades. De gamla folkskollärarna och lågstadielärarna hade fått duvning i svenskaundervisning. De försvann. Kravet på svenska lärarna på högstadiet sänktes. Så också på gymnasiet. Det var inte längre självklart att elever fick välutbildade svenskalärare och utan detta, så är hjälper det inte med alla dessa varianter av läsinlärning som dök upp. Det handlar inte om klasser i samhället eller om föräldrar har eller inte har högre studier. Det handlar om något så väsentligt som att om inte lärare fått ordentlig egen undervisning, och där brister det speciellt i kraven för att få undervisa i svenska nu när svenskan inte längre är två ämnen som på min tid, så är det speciellt svårt för de lärare som inte heller fått ordentlig pedagogisk, didaktisk och metodisk undervisning i ämnet Svenska för ”sitt” stadium. Vi kan ‘köra’ med ”En bok i veckan” eller ”Lässtund varje dag”, det hjälper inte så länge inte lärarna som undervisar själva har full täckning för ordförståelse, synonymer o.s.v.
Självfallet blir det inte bättre av att man blandar klasser. Nu talar jag inte bara om nykomna, potentiella eller redan svenska medborgare som går i samma klass som andra svenskar (oavsett var deras föräldrar är födda). Det stora felet som försämrade allt och fick sin värsta effekt från 2001 när de nya lärarna från 1990-talet och framåt som själva inte haft välutbildade svenska lärare var de som skulle lära eleverna från första till fjärde årskurs läsa, det stora felet låg i kommunaliseringen av skolan. Det var en Socialdemokratisk skolminister som försämrade där också. Göran Persson. Viktigt att minnas och den tungt vägande biten i försämringen såväl i svenska som i matematik ligger i att kraven sänktes och mer än en rektor använde sig av något som förhoppningsvis ändå varit tänkt som undantag – anställa helt obehöriga lärare. Allt för att kommunerna skulle spara pengar…. spara på de som skall bli vår framtid. Det är inget sparande.
Sedan kom den avgörande biten. Under Göran Perssons tid fanns det till skillnad från under mandatperioderna innan ett märkligt synsätt på många av de nya lärosätena för Lärarutbildning som t.o.m. fick nyblivna lärare att tro att de minsann kunde undervisa i alla ämnen….. Vilket fick katastrofala följder från 2001 fram till dess Alliansens skolminister Jan Björklund började räta upp en efter en av de hinder för inlärning som byggts in i systemet.
Under kommunaliseringens tid av skolan har en annan sak som glöms bort i debatten inträffat. Skolmaten har försämrats. Alltså inte bara Hemkunskapsundervisningen där elever förr lärde sig använda riktiga nyttiga råvaror. Kommunerna har snålat rejält på pengarna per elev och måltid. Följden har blivit något som många inte har klart för sig. Alla dessa E-nummer och andra tillsatser för att kunna transportera mat långa sträckor är inte nyttiga. Redan när jag under 70-talets slut jobbade på orderavdelning hos kemiföretag samt hade hand om farligt gods lärde jag mig en hel del om vad man skulle undvika att ha i mat eller få i sig på annat sätt. Vilket onekligen varit en stor fördel när min dotter växte upp som matallergiker. (Ni som läst min blogg under 2012 vet om att hon två gånger tvingats ligga på intensiv efter astmachock varav en gång efter att hon som inkallad i militären råkat ut för att köket trots skriftliga och muntliga instruktioner använt margarin i stället för smör, olivolja eller rapsolja). Vi utsätter våra skolbarn för mat som fått tillsatser som är lika farliga om man läser produktblad som det ämne som fanns (finns?) i influensavaccinet. Ämnen som lagras i kroppen och påverkar bl.a. hjärnans utveckling.
Så skyll inte på Jan Björklund att elevernas läsförmåga försämras. Det är många bitar som tillsammans gör och har gjort att svenska skolelever, oavsett var de är födda, inte längre har samma förutsättningar som t.ex. sina nordiska grannars skolbarn.
Sverige sladdar i skolmätning, GP 11 december 2012
Fjärdeklassare läser sämre, GP 11 december 2012
Besked om svenska elevers kunskaper, GP 11 december 2012
Sverige sladdar i skolmätning, SvD 11 december 2012
Svenska lever bättre på naturvetenskap, DN 11 december 2012
Sverige sladdar i skolmätning, Östgöta Correspondenten 11 december 2012
Read Full Post »
Norah4you's Weblog 