Ärligt talat så har jag å ena sidan full förståelse för att många barn far illa i samhället idag. Det är dock inte så enkelt som en del vill göra gällande att det är mer barnpsykologer och/eller fler utredningar om barnet/barnen är bokstavsbarn (se nedan) som är det allra viktigaste. Viktigast av allt är att samhället markerar att Förälder är man hela livet. Det får vara slut på den Myrdalska epoken där samhället skulle ta ansvaret över uppfostran och socialisering (hemska ord) från föräldrarna. Märkliga konsekvenser kommer ofta av att föräldrar tycks tro att de kan lämna barnen klockan sex på morgonen, hämta dem efter jobbet och stressa hem för att ungarna självfallet måste sysselsättas med än den ena än den andra förströelsen. På samma sätt när de, förälder/föräldrar tar barn till badplats, idrottsplats etc…. Se Badvakt är inte förälder, Norah4you 5 januari 2013 samt Förälder är man hela livet, Norah4you 8 juni 2012
Det må vara idrott, musik, dans eller något annat som föräldern själv alltid önskat att han/hon fått göra men inte fick. Observera att jag inte säger att barn inte bör vara på dagis, fritids eller hos dagmamma. Många föräldrar som är ensamma HAR INGET VAL utan måste oavsett hur de skulle vilja lägga upp sin arbetsdag inget annat än att väcka barnet i tidiga ottan för att stressa vidare. Men ändå….
Att vara förälder är ta ett ansvar för någon annan än sig själv. Inte någon rättighet vilket det i annan debatt ofta verkar som många tror. Det innebär t.ex. att man som förälder erkänner att det är viktigt för barnet, även om det är stressande för föräldern, att sitta ner och äta som minst en enkel frukost tillsammans. Lika viktigt är att när man väl kommer hem, så sätter man som ansvarig förälder inte regelbundet barnet framför tv:n utan tar med barnet/barnen ut i köket och låter dem vara med att duka, röra i ev. grytor eller bara sitta och berätta vad barnet själv känner för att berätta. Stressande? Då skulle du aldrig skaffat barn. Det är nämligen här det brister i Sverige idag. Det går inte en vecka utan att jag vid busshållplatser, spårvagnshållplatser eller t.o.m. när man går på gator och torg stöter på unga som kommer fram och bara vill prata. Dessa unga är av alla grupperingar och från alla samhällsgrupper och bostadsområden. Två saker kommer alltid fram:
* Mamma/pappa har inte tid att lyssna när jag vill prata. Även när det gäller hårt ekonomiskt trängda föräldrar verkar det som om många hellre avstår från något de skulle behövt köpa för att ge barnet en liten slant så barnet/den unge kan gå ut, köpa fika, träffa kompisar o.s.v. När det nu inte handlar om att vi har curlande V70-föräldrar förstås…. se nedan.
* ”Jag får bara ta in en eller två kompisar på en gång” Hör jag varje vecka och vill då säga vad jag sa till en arbetskamrat på Volvo Data på 70-talet som kom och beklagade sig att hennes son tagit in fem kompisar. (Hon hade slängt ut dem och sin egen son…) Det måste vara bättre för ditt förhållande till ditt barn på lång sikt, att du låter honom bjuda in flera kompisar så att du lär känna kompisarna och har möjlighet att styra upp så det inte blir tokigheter på stan eller i skolan!
Själv släpade jag hemma hela eller halva klassen och min dotter hade ibland ‘huset fullt’. Finns det bar ett rum att sitta i, så nog duger golvet när sittplatserna tar slut. Finns det bara te och kaffe hemma samt inget pålägg till en ev. smörgås, så går det lika bra! Barn kräver inte lyx, flärd, resor o.s.v. av sig själva. Det är något som de fått med sig i den packade ryggsäcken hemifrån. Barn kräver däremot tid!
Så till de sk. bokstavsbarnen. När jag skolat om mig till lärare stötte jag självfallet på ett antal diagnostiserade. Inte i ett enda fall var det där som skon klämde. Barn som var understimulerade blev stökiga när de inte syntes lika väl som barn som inte fick det stöd som Skollagen ger dem för att de skall ha möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Inte utifrån någon maxim ‘Alla skall med’. Alla barn är lika värda men olika. Barn som tystnar eller blir utåtagerande blir det för att de speglar sig i vuxenvärlden utan att känna samhörighet och utan att känna att vi vuxna verkligen bryr oss. Frågat ett antal psykologer och sk. lärarforskare samt även en och annan läkare i bekantskapskretsen under åren. Märkligt nog så hade alla sk. syndrom, symptom och tics kunnat sägas föreligga för hela generationen män som växte upp i Sannäs i norra Bohuslän under 1920-40 talet. Det som kallas tics numera var något som killarna sysslade med när de ‘gick fram’ som man sa här i Väst när en grupp gick gatan fram och tillbaka för att få syn på någon tjej eller för att bara prata när de inte hittade tillräckligt avskild plats att prata på. Vi har allt för lätt i dagens samhälle att sätta etiketter på det som vi inte finner vara ‘normalt’. Tänk om det tvärt om är så att flertalet människor mår bra av lugn och ro, ordning och reda, schemalagda aktiviteter blandade med tid för att vara? Tid för att bara vara, ha lite långtråkigt och själv komma på något nytt spännande. Inte matas hela tiden av och med allting?
Det jag skulle önska innan någon förälder, lärare, läkare eller psykolog ens drömmer tanken om att ge barn så mycket medicin som nu visar sig ges,
den önskan är: Skriv ut föräldrakontakt, antal timmar per vecka eller månad, på recept till barnen och se till att det kollas upp att barnet får den tid det behöver!
Barnens pillerkarta ritas om, SvD 9 januari 2013
Barn tar mer oprövade mediciner, SvD 9 januari 2013
Läge att hissa varningsflaggor, Inger Atterstam på Perspektiv SvD 9 januari 2013
Barn tar mer oprövade mediciner, GP 13 januari 2013 Sedan när blev det enligt Barnkonventionen tillåtet för läkemedelsindustri, forskare, läkare, lärare och föräldrar att använda barn som försöksdjur för mediciner som inte är testade på annat än vuxna?
Barn tar mer oprovade mediciner, DN 9 januari 2013
Barn tar mer oprövade mediciner, Aftonbladet 9 januari 2013
Det är väl ändå inte de vuxnas oro för att barnet är utåtagerande, inte sover så mycket som föräldrar önskar, är aktivt på ett sätt som i vissa kretsar räknas som överaktivt, som barnet skall behandlas för! Medicin när det är nödvändigt, som febernedsättande när febern går över 39,7 och barnet är hängigt eller astmamedicin om barnet har astma. Men barn blir alltid lugnare om föräldrar, i synnerhet föräldrar eller äldre släktingar, tar sig tid att sitta ner och lyssna. Inte jaga runt i ett ekorrhjul. Tror någon att barnet kommer på besök speciellt ofta när ni sitter på ålderdomshemmet om inte du själv tagit dig tid så att barnet känt den närhet och det förtroende med dig som mamma/pappa det så väl behöver? Ärligt talat – oavsett bakgrund kan aldrig ett barn som inte känner närhet till sin förälder även om samma barn älskar sin förälder över allt annat må helt bra psykiskt. Så det där med orsak och verkan, hönan och ägget är kanske något man i hela samhället behöver fundera mer på!
Skriv ut föräldrakontakt på recept och prova det under några månader INNAN man gör psykologiska studier på barnet i miljöer där barnet inte känner sig hemma.
Read Full Post »