Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lagen om dumpning av avfall i vatten’

Är det dags att vakna nu Livsmedelsverket. Det handlar om många kemikalier som Bo Wigilius skrev om i sin Avhandling redan 1988. Lämplig startläsning efter alla dessa år av ignorans: Bo Wigilius, Isolation, characterization and risk analysis of organic micropollutants in water, Avhandling Tema Linköpings Universitet 1988 ISBN 91-7870-346-8 I den mycket intressanta men ibland lite torra avhandling tog Bo Wigilius upp organiska (samt även oorganiska föroreningar) som finns i vårt dricksvatten. Han behandlade riskerna med vår kemikalieanvändning som ju på intet sätt ens idag är sådan att våra reningsverk mäktar med.

Dags att vakna Livsmedelsverket. Eftersom Livsmedelsverket insisterat i att visa sig okunniga om problematiken runt nanotekniken när det gäller t.ex. kolföreningar bör de fortsätta med att läsa: Anders Hansson, Kolets återkomst : koldioxidavskiljning och lagring i vetenskap och politik, avhandling Institutionen för Tema, Linköpings unversitet, 2008 Det lär enligt uppgift från Lkpg vara ytterligare viktig avhandling på G. Kanske dags att följa upp vad som skrivs som minst i svenska avhandlingar?

Larm om kemikalier i svenskt dricksvatten, Expressen 10 februari 2014
Larm om kemikalier i dricksvattnet, GP 10 februari 2014
Larm om kemikalier i dricksvattnet, Aftonbladet 10 februari 2014
Larm om kemikalier i dricksvattnet, SvD 10 februari 2014

Se även: Vatten, vatten bara vanligt vatten, Norah4you 1 augusti 2011

Read Full Post »

borde inte vara ett problem i ett land som Sverige. Inte i ett land som tidigt startade sin satsning på vattenrening.

Exempel på tidiga åtgärder/provtagningar

:
1882 vattenintaget vid Alelyckan förses med ett sk. långsamfilter

1940-46 försöksanläggning för nytt reningsverk Alelyckan, Göteborg. Laboratorieundersökningar av vattnet gjordes fortlöpande. Källa original från Göteborgs Vattenverk 27 sept 1946.
resulterade i nybyggnation

1947 nytt reningsverk byggs klart 1949 Källa officiella handlingar samt original från VA-verket Göteborg

1972 Trestegs reningsverk utbyggt i Linköping. Tre steg = mekanisk rening (slamavskiljning), biologisk rening (rötkammare m.m.), kemisk rening.
Källa: Östgöta Correspondenten 29 september 1972 sid 18

Tidig avhandling
1988 Wigilius Bo, Isolation, characterization and risk analysis of organic micropollutants in water, avhandling Tema Vatten Linköpings Universitet 1988, ISBN 91-7870-346-8

Efter mitten av 1990-talet hände något. Förvisso blev såväl Humanekologi som Geologi mer betonat. Vilket i och för sig har lett till ett antal förlorade år. Förlorade? Ja av de akademiska arbeten som kommit mellan 1995 och idag, är ett flertal i princip detsamma som att upptäcka hjulet igen från den tid då frågan om Rent vatten togs upp på Nordiska Hälsovårdshögskolan som ett hälsoproblem som skulle studeras, slutet av 60-talet fram till mitten av 80-talet. Dvs. det är inte fel att det skrivs avhandlingar i ämnet. Problemet är att de skrivs och forskning bedrives som om man fortfarande inte tagit till sig att det redan i första Naturvårdslagens avsnitt om vatten och avlopp krävdes(!) längre gående rening än två-stegs rening. Obs det fanns i klartext skrivet att det krävdes mer från såväl industri- som jordbruksutsläpp än detta.

Mer än 40 år av lagstiftning – ändå problem få kommuner m.fl. att kunna läsa
Problemet som finns idag är ett gammalt problem. Själv tog jag upp det i december 1971 i samband med ett politiskt partis möte där det kom en politiker (numera känd) som sa att partiet skulle kräva 3-stegs rening. Det krävdes en hel del skriftväxling och inkoppling bl.a. av min egen far som ju jobbat med VA-frågor sedan slutet av 30-talet, för att partiets politiker skulle fås att förstå att det de krävde redan stod i klartext i den lag som Sveriges Riksdag antagit på 60-talet.

I och med att frågan splittrades upp och skickades i olika delar till ett antal nyorganiserade myndigheter, fram och tillbaka, så har tyvärr ett stort antal av de långsammaste kommunernas politiker fåtts att tro att detta är något nytt. Växtgift förbjöds i stort sett redan i mitten på 70-talet. 1977 förbjöds t.ex. lövbekämpning med hormoslyr. Ett antal andra liknande totalförbud (inga dispenser söktes) tillkom.

Stor skandal att det ens skall behöva säga att Sverige inte kontrollerar dricksvattnet tillräckligt
Det är en stor skandal att de forskare som skriver Sverige måste bli bättre på att kontrollera dricksvattnet, stort antal Myndighetsexperter samt forskare på DN debatt 2 januari 2013 ens skall behöva skriva detta. Stor skandal för ett stort antal av de mycket viktiga åtgärder som de tar upp krävdes i lagstiftning redan i slutet av 1960-talet, ”försvann” i flumformuleringar i allt för hög grad fram till 1976, återkom under Torbjörn Fälldin (C) regeringsperiod samt flummades i lagtexter åter bort under regeringen Palmes- regeringen Perssons tid. Flummades bort till så hög grad att det trots att det är totalt förbjudet för ett antal av utsläppen missats till och med av beslutande och kontrollerande myndigheter efter 1995.

Forskare: Dricksvattnet kräver skydd, GP 2 januari 2013
Forskare: Dricksvattnet kräver skydd, Aftonbladet 2 januari 2013
Forskare: Dricksvattnet kräver skydd, SvD 2 januari 2013

Åtgärderna som forskarna kräver skulle egentligen varit genomförda 1990 OM Sveriges kommuner och landsting följt gällande lagstiftning samt lyssnat på de kontrollerande myndigheterna! Skälen till att vattenrening är viktig, är dock annorlunda än vad forskarna skriver. Men det lämnar jag för närvarande därhän.

Vattenvårdsförbund från 1950-talet, slutna system m.m.
OMMotala ströms vattenvårdsförbund bildat 1955 samt Vättern Vattenvård bildat 1957 står att läsa på Vattenvårdsförbund, Länstyrelsen Östergötland Det förra resulterade bl.a. i att Holmens Bruk (nuvarande Holmen) i Norrköping fick slutna system. (Var själv med min far och besökte vid provkörning innan invigningen)

Jag vet att det finns ett antal studier och rapporter på SGI i Linköping samt ett stort antal rapporter från kontinuerlig mätningar och provtagningar i Östra Sverige söder om Mälaren från 1957 och framåt i Landsarkivet i Vadstena. Tyvärr i mer än ett arkivregister. Använde mig själv av dessa (samt otal andra från Sverige och andra länder) i mina förstudier till C-uppsatsen i historia Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider.

Hur länge skall det behöva ta för att t.ex. medicinrester, kemikalierester, rester efter tillåtna bekämpningsmedel etc skall renas vid utsläppskällan som kravet var för alla icke slutna system redan i den första Miljölagen?

Tillägg Rent vatten är ingen självklarhet, GP ledarsidan 6 januari 2014

Read Full Post »

Vattenvisan skriven av Lille Bror Söderlundh / Lennart Hellsing har bland sina underbara och välkända fraser:
Vad är det som båtar flyter på?
Jo, vatten, vatten, bara vanligt vatten.

Vad är det vi badar och simmar i ibland?
Vad är det som kluckar emot strand?
Jo, vatten, vatten, bara vanligt vatten
.” Vattenvisan

När jag var ung på 50- och början av 60-talet, så betraktades vatten i bäckar och åar, vatten som föll ner som regn och vatten som fanns i våra sjöar och världshaven som ‘rent’. Nja inte av alla. Redan 1954 anställdes min egen far som en av de fyra första överhuvudtaget som skulle se till det som kom att bli den blå sidan, numera uppdelad i diverse delar, men länge luft och vattenproblematiken. Då när frågan fortfarande låg under egen avdelning på det så kallades Väg och Vatten, var det man började den långa kampen för att få så lite utsläpp som möjligt i våra sjöar och hav samt man började diskutera den tickande bomben som alla skepp som sänkts längs svenska kusterna under andra världskriget (mer det än andra förlista, då) och där oljan med jämna mellanrum började flyta upp till ytan och vålla skada på havsdjur och fördärva strandbiotoper.

Så kom den första miljölagstiftningen. Naturvårdslag 1964:822 (senare ändrad och slutligen upphävd när nuvarande Miljöbalk kom) Det man riktade in sig på var i första hand att minska föroreningar som släpptes ut. Men man tillsatte undersökning av tickande miljöbomber. Precis som Emma Wange skriver om i GP ”Det är väl känt att rättsområdet domineras av bristande lagstiftning och ansvarsfördelning. Ändå har frågan dragits i en häpnadsväckande politisk långbänk.

JO gjorde redan 1969 en framställning till regeringen ”angående behovet av föreskrifter rörande fartygsägares skyldigheter samt myndighets rätt och plikt att ingripa med avseende på vrak när ägaren inte ville eller kunde ta hand om vraket i fråga”. Sedan dess har frågan om vraken och ansvaret för dem utretts gång på gång utan att resultera i något annat än fler utredningar och rapporter. Allas intresse, ingens ansvar, GP 27 juli 2011

Medan Sverige på landsidan i och med Teckomatorpskandalen,
Fram till år 1976 förekom knappast ordet miljöbrott i svenska medier. Allt förändrades då det upptäcktes att företaget BT Kemi hade grävt ned cirka 800 tunnor med giftigt avfall mitt i det lilla skånska samhället Teckomatorp. En intensiv massmedierapportering följde. Det svenska miljöintresset var fött.” Apropå nr 3 2002, Brås tidskrift
mer och mer började se allvarligt på tickande miljöbomber på land, så fortsatte alltså den politiska striden om miljöbomberna till havs att mynna ut i nya utredningar. Allt på grund av att alla var väl medvetna om de stora kostnaderna som förlista båtar som rostar och där olja, främst dieselolja, flöt upp till ytan, och ingen ville ta ansvaret för kostnaderna att göra något åt det. Bland annat för att alla båtar som gått till botten under Andra Världskriget längs våra kuster ofta saknade ägare i nutid och frågan var tudelad i frågan om faran av att tömma dem på olja när bomber och minor fortfarande utgjorde/utgör riskmoment samt frågan om vilken stat som skulle ta kostnaden när ägare saknas, stat som varit krigsförande och vars fartyg gått till botten eller stat där skeppsvraket ligger innanför territorialgränsen….

Under tiden tickar miljöbomberna på förlista fartyg som ligger djupt och inte utgör hinder för nuvarande sjöfart. I våra sjöar göms miljöbomber i form av sänkta oljefat fyllda med all sköns farligt gods och farliga kemikalier. Farliga kemikalier som lätt kommer in i vårt dricksvatten. Vem tar ansvar för att vi räddar sjöar och hav?

Tillägg 15 augusti 2011 Miljögifter största hotet, SvD 15 augusti 2011

Read Full Post »