Påvens viktiga möten för världsfreden sker i skymundan, åtminstone i svenska media.
Påven Franciskus har landat i Jordanien. Därmed inleder han sin tre dagar långa och mycket symboltyngda Mellanösternturné som syftar till att knyta band såväl mellan katoliker och ortodoxa kristna som mellan muslimer och judar.Påven har anlänt till Jordanien, DN 24 maj 2014
Påven har anlänt till Jordanien, Helsingborgs Dagblad 24 maj 2014
Tre av våra dagars stora problem mellan väst och öst har sina rötter tillbaka i tiden från det att Kejsar Hadrianus år 135 e.Kr ändrade namnet på Romerska provinsen Syriska Judeen till Syriska Palestina fram till dess att Konstantin den store flyttade Romarrikets centrum till Konstantinopel, våra dagars Istanbul (nästan).
* Palestinafrågan
När Jerusalem lades i ruiner av Romerske befälhavaren Titus år 70 e.Kr. efter ett judiskt uppror mot romarna, så skingrades judar och många tog sin tillflykt norrut mot östra Europa. Kristendomen var först förbjuden, sedan tillåten för att slutligen bli statsreligion något som bl.a. sofister i östra Europa protesterade mot. Men en sak hade romare och kristna i östra Medelhavet – Europa gemensamt. De såg inte judarna som några av sina egna. Till följd av att andra religioner än den kristna läran (oaktat om vi talar om det som blev katolska kyrkan eller de ortodoxa kyrkorna i östra Europa) inte tillät annan religion än kristendom, så fick judarna inte möjlighet att integreras utom i ett område, se Khazarriket. De fick inte jobba med vad som helst. Inte tillhöra framväxande samhällens ledande grupperingar o.s.v. där och då lades grunden för att judarna i förskingringen längtade tillbaka till Jerusalem.
När Palestina år 638 e.Kr erövrades av muslimska araber, observera att i stora delar av den romerska provinsen Syriska Palestina bodde redan innan Jerusalems förstörelse många araber och andra folkgrupper, så lades andra grundstenen för Palestinafrågans problematiska nutidshistoria.
Tredje grundstenen lades vid Osmanska Rikets fall då länderna från nuvarande Turkiet och ner på den Arabiska halvön kom att delas upp i länder och protektorat. Se I skuggan av Osmanska Rikets fall Folkmordet inom nuvarande Turkiets område då armenier förföljdes och mördades var ytterligare en av många allvarliga händelser som hände under 1900-talet i anslutning till Första Världskrigets slut. För Palestinafrågan som den ser ut idag, så kom det engelska protektoratet av Palestina att bli avgörande. Se Staten Israel och Palestinamandatet
* Syrienkonflikten
Syrienkrisen har två rötter – den ena går tillbaka till Romartiden och den tidiga kristendomen i Östromerska Riket. Den andra roten bottnar i händelser under den sista halvan av 900-talet. När historien börjar, så levde Seljuq-turkarna norr om Aralsjön bort till norr om Kaspiska Havet. För att göra en mycket lång historia kort, så vandrade Seljuq-turkarna söderut och konverterade till den muslimska tron runt år 1000. När riket som inte ens alla historielärare eller ens historiker känner till speciellt mycket om var som störst omfattade det större delen av nuvarande Turkiet över Persien via stor del av nordvästra Afganistan och Turkmenistan bort till Kirgisien och mindre del av nuvarande Kina. Från norr till söder sträckte sig riket Uzbekistan ner till en lång remsa längs östra Medelhavets kust dvs från Syrien ända ner till de delar som Israel occuperar på Västbanken och Gaza inklusive större delen av det av FN-godkända gränserna för Israel ända ner till Eilat.
I dåvarande Persien kom Seljuq-turkarna som blivit muslimer att mer eller mindre assimileras med de ledande persiska grupperna. De anammade persisk kultur och började tala persiska språket som hemspråk. Samtidigt som Seljuq-turkarna som blivit perser även kom att utgöra anfäderna till nuvarande turkar i Turkiet, så blev historien en annan och det är där vi ser exakt samma uppdelning i inbördes religiösa grupperingar som vi ser i dagens Turkiet-Syrienkonflikt.
Efter Malikshāh I:s död 1092 efterträddes han i Anatolien, även kallat Asia Minor, som i princip utgjordes av den halvö där Turkiet nu finns av Kilij Arslan som grundade sultanatet Rum. I Persien efterträddes han av Mahmud I:e och återigen gör jag en lång historia kort genom att berätta att han efterträddes av sin bror Tutush I:e i det område som motsvarar nuvarande Syrien. Allt som allt var det fyra söner till Malikshāh samt en av hans bröder som fick dela på det stora Seljuq-imperiet. I efterdyningarna av de stora inbördesstrider som inträffade kom de blivande Ottomanerna att växa sig starka.Syrien-Turkiet, kris med rötter runt 1000-talet
Påven Franciskus har inlett en uppmärksammad rundresa i Mellanöstern. Han började i Jordanien där han förespråkade fred i Syrien – och respekt för den krympande kristna befolkningens rättigheter i regionen.
-Religionsfrihet är i själva verket en grundläggande mänsklig rättighet och jag måste uttrycka min förhoppning om att den kommer att respekteras i hela Mellanöstern och över hela världen, sade han enligt AFP.
I ett möte med kung Abdullah lovordade påven Jordanien för landets insatser för en varaktig fred i hela regionen.
-Detta viktiga mål innebär ett brådskande behov av att finna en fredlig lösning på krisen i Syrien, liksom en rättvis lösning på konflikten mellan israeler och palestinier, sade han enligt Reuters.
Franciskus höll en mässa på en stadion i Amman, innan han fortsatte för att träffa syriska och irakiska flyktingar vid Jordanfloden, på den plats där Jesus anses ha döpts.Påven på resa i Mellanöstern, GP 24 maj 2014
Påven på resa i Mellanöstern, SvD 24 maj 2014
Påven på resa i Mellanöstern, Aftonbladet 24 maj 2014
För att förstå den tredje stora krishärden, Ukrainakrisen, får man först gå tillbaka ända till 300-talet:
* Ukrainakrisen
Motsättningarna mellan kristna grupperingar växte till följd av Kyrkomötet i Nicea där västliga kyrkan tog avstånd från Arianerna som genom beslut av Kejsaren ändå fick kvarstå i kristna samfundet. De tidigare motsättningarna mellan den östliga kristna kyrkan och judar fortsatte in i modern tid. Det var där på 300-talet som roten ligger till motsättningarna mellan judar och palestinier. Men det var också Kejsar Konstantin den Stores tid då den gamla världen en gång för alla (?) delades upp i en västlig och en östlig kristendom. Vilket kom att ha stora betydelser under hela historien fram till Andra Världskrigets slut för hela Europa.
Om vi ser på Europas karta under senaste 250 åren, så framträder detta tydligt:
Om vi börjar att titta på kartorna som visar hur Europa såg ut 1763, respektive alldeles innan skottet i Sarajevo 1914, så ser vi i klartext varför vissa delar av Europa är oroliga hörn.
Europa 1763
Europa 1882
Det viktiga vid jämförelse mellan landsgränser 1763 och 1882 att ha i minnet är att två saker under tiden påverkat hur vi idag ser på omvärlden,
* vilka länder som har lång historia som påverkar(se nedan) dagens aktuella situation. Speciellt de länder som skaffat sig kolonier.
* religionsstrider som går tillbaka minst 1000 år.
Efter att västliga kristna kyrkan skilts och det vi nu kallar Romersk-Katolska kyrkan fick Påven i Rom som sin huvudman, så fortsatte östliga kristna kyrkorna att utvecklas och växa sig stora i fler och fler landområden i östra Europa ända bort till Kaspiska Havet. Patriarkerna i östliga kyrkan finns kvar än idag. I Alexandria finns den Koptisk Ortodoxa kyrkans Patriark. I Jerusalem finns Patriarken för den ortodoxa kyrkan i Syrien, Libanon och Irak. Totalt finns det idag 9 Patriarker för Ortodoxa kyrkor i Öst. För den Ortodoxa kyrkan finns det en som står främst – Patriarken i Konstantinopel. Han bär titeln Primus inter pares, ”förste bland jämlikar”. En av de övriga Patriarkerna i nutiden finns i Moskva och är Patriark för den Rysk-Ortodoxa kyrkan.
Konflikten i Ukraina har samma rötter som Palestinafrågan och Syrienkrisen. Personligen är jag av den uppfattningen att det krävs gemensamma ansträngningar mellan samma religiösa och politiska ledare som Påve Franciskus träffar i Mellanöstern samt Patriarken för den Rysk-Ortodoxa kyrkan för att nå en möjlig och förhoppningsvis varaktig fred i Ukraina. Allra bäst vore det, anser jag, om det kunde ordnas ett Kyrkomöte i Kiev där kristna kyrkornas överhuvuden, påven och patriarkerna bjuder in religiösa ledare för muslimer och judar. Någon gång måste uppdelningen i väst och öst av alla de tre religionerna som delar på det vi kristna kallar Gamla Testamentet komma till stånd för att trygga världens framtid.
Sammanfattning
Det är en stor symbolisk handling av Påve Franciskus gör resan till Mellanöstern. Än viktigare är att Vatikanen för fram att avsikten är att syftet sägs vara: att knyta band såväl mellan katoliker och ortodoxa kristna som mellan muslimer och judar.
I samtliga tre stora konfliktområden nämnda ovan kommer denna resas resultat att kunna påverka möjligheterna för många människor samt för världsfreden framåt.
Tillägg 25 maj 16.23 Påven sträcker ut en hand för att ge de andra två religionerna som tillber samma Gud som vi kristna gör, och som håller det vi kristna kallar Gamla Testamentet som Guds skrift, tillsammans be till Gud om fred i Mellanöstern. Symbolvärdet är större än vad många kanske förstår. Mycket viktig inbjudan. Påven bjuder in till fredsbön i Rom, DN 25 maj 2014
Påven inbjuder till fredsbön i Rom, GP 25 maj 2014
Påven inbjuder till fredsbön i Rom, SvD 25 maj 2014
Read Full Post »
Norah4you's Weblog 