”Barn är ingen sjukdom”

Barn är ingen sjukdom, DN ledarsidan 6 november 2013 Helt sant! Barn är en gåva som man måste vårda väl.

Att vara kvinna och mamma är enligt ett antal studier som kommit ingen dans på rosor. Men ärligt talat, Förälder är man hela livet det är endast innan man får barn som man är fri som en fågel att välja vad man vill. Så mycket nu verkligheten ger en möjlighet att välja.

Den kvinna som prioriterar sitt sociala liv och glömmer bort att det är viktigt att ta sig tid att bara vara. Kanske får svårt att hinna med att träffa kompisar, gå på café, sitta och tjata över en kopp kaffe eller över en mobil, den dagen hon får barn. När min dotter för några år sedan bodde i Majorna såg jag stor skillnad på hur mamma och pappalediga föräldrar hanterade situationen. Förutfattade meningar? Kanske men ändå inte. Själv växte jag upp med en mamma som var hemma och en pappa som jobbade mer än heltid men ändå alltid hade tid, tog sig tid. Alltså van vid att det är mannen som gör storstädningen och sköter dammsugaren i de flesta fallen. Van vid att det var pappa och de andra männen i släkten som när det varit släkt eller vänner som kommit på kalas var de som ställde sig vid diskbänken när de serverat kaffet (!) Jag är uppväxt med att pappa alltid tog ledigt om vi, min syster och jag, skulle till tandläkare eller doktor och jag, lite mer än min syster) var redan som liten ofta med pappa på jobbet när tillfälle gavs.

Men åter till mamma- och pappalediga i Majorna. De män, och de var många, som var med sina små i lekparken nära reservatet, de satt oftare ner och var med barnen när de lekte. Kanske inte hela tiden, men nästan. De unga och medelåldersmammorna satt mest på bänkar pillande på sina mobiler eller pratande med varandra. De föräldrar som hade sina små i barnvagnarna brydde sig ofta mer om andra föräldrar än såg till sina små/rullade vagnen sakta fram och tillbaka.

Hur jag kunde observera det? När min dotter jobbade gick jag ut och gick med hennes hund Daisy. Satt själv ofta och tog en kopp kaffe på kafé när lilla vovven rastats och lagt sig i sin korg. Där finns också en skillnad. På kaféer sågs unga mammor medförande vovvar ofta i handväskestorlek gullande med sin hund på uteserveringen…. Det var vanligare att männen inte hade vovvarna med sig och att männen, för en del samlades efter lektimman i sandlådan ofta och tog en kopp innan de skildes för att gå åt olika håll. Inte alls ovanligt att papporna tog upp barnen och satt med dem i knät. Jag blev förvånad. För det var alldeles för många mammor som jag inte kunde låta bli att fundera över: Varför skaffade de barn om de inte tar sig tid med dem?

Missförstå mig rätt. Det är inte alls fel att mammor precis som pappor jobbar heltid om de inte kan/vill jobba deltid. Det är dock viktigt att inse att livet blir aldrig detsamma som det var innan man blev förälder. På arbetsplatser idag varierar det om det finns eller inte finns gemensamma raster. Får man ta kaffet (eller teet) i flykten eller hämta till arbetsbordet, så finns det inom många yrken ett uppdämt behov att få prata av sig. Idag är många arbetssituationer och händelser alternativt telefonsamtal under arbetstid stressande och pressande. Både för kropp och för själv.

Många kvinnor jobbar i arbeten där grunden för en stressig upplevelse läggs. Behovet av att ha någon att tala av sig med kanske blir större då. Vad vet jag? För själv har jag alltid varit pratglad oavsett arbete, fritid eller semester men också valt att ta mig tid att sitta ner för att bara vara. Det var något pappa lärde mig. När han diskat efter maten, för det var han som diskade när familjen ätit middag, så tog han sig alltid en kvart att lägga sig på golvet eller soffan för att koppla av. Den kvarten var guld värd sa han. Jag håller med.
När jag blev mamma var jag gift med ett gyllene äpple som var rötet inuti. Skilde mig tidigt och blev då ensam mamma. För mig var det min dotter som gick före allt. Måste gå före allt. Viktigaste gåvan jag någonsin fått trots att det blev som det blev.

Det är inte mindre stressande att köpa hem snabbmat, stå där och välja, beställa och vänta,
än att planera med veckoköp och storköp så att mat fanns hemma. Finns inte många maträtter som tar längre tid att laga än den tid det tar att stå där välja, beställa och vänta….. mat på spisen eller i ugnen sköter sig också själv större delen av tiden. Så tid för min dotter som fick vara med från det att hon var liten, hemma hos mig likaväl som hos mormor och morfar när mat lagades, det fanns det alltid. Den som påstår att den inte har tid, har inte funderat över hur mycket tid som går bort genom att sitta med telefon/mobil/dator eller genom att springa runt i hemmet som en skållad råtta när barnet väl är placerat framför tv:n….. Ta ett djupt andetag och inse livet tillsammans med ditt barn är mer värt än alla filmer, alla resor och alla märkeskläder o.s.v. Har själv levt med dålig ekonomi under stor del av hennes uppväxt. Men pengar räcker längre än man tror även om det blir knappt. Tid finns det alltid. Finns det inte tid för barnet, så får man ta sig tid. Man mår bättre och blir mindre stressad. Tro mig.

Högt pris för dubbelarbete, GP ledarsidan 6 november 2013 Det är knappast dubbelarbetet i sig utan mer frustrationen hos de som inte klarat upp sina roller i ett förhållande INNAN barn förgyller livet som leder till det höga priset. Det är som jag skrev ovan viktigt att inse att livet blir aldrig detsamma när man fått barn. Problem som fanns innan blir inte mindre med barn så klara upp rollerna innan.
Att vara kvinna är ingen sjukdom, Expressens ledarsida 6 november 2013 Lite handlar det väl om att ställa för höga krav på sig själv? Tror man att allt skall vara perfekt ut i fingerspetsarna från frisyr och kläder till vad man gör o.s.v. Tror man att kvinnor måste visa sig vara bättre/duktigare än män, så spänner några av de som tror detta säkerligen bågen för högt. Förvisso är det bra att sikta på månen om man skall nå trädtopparna. Men ändå….
Nu måste pappa också ta ansvar, Daniel Swedin Aftonbladets ledarkrönika 6 november 2013 Helt rätt! Det krävs dock att mamma tillåter pappa att ta ansvar och inte kräver att allt skall göras på samma sätt som hon gör OM han skall få ta ansvar……
Karriär, jämställt hem och sjukskrivning, SvD:s ledarsida 6 november 2013 Ärligt talat, de som prioriterar sin karriär framför sitt barn oavsett vilket kön de tillhör skulle jag vilja fråga: VARFÖR skaffade Du barn?
Tar man sig inte tid att vara där när barnet behöver en, så straffar det sig längre fram. Varför skulle ditt barn komma till dig på äldrevården, ta sig tid att sitta med dig om du inte tagit dig tid när barnet var litet?

Några avslutande funderingar:
Vad gör det om barnet kommer hem smutsigt om det bara haft roligt ute?
Vad gör det om ditt vardagsrum/kök ser ut som ett bombnedslag så länge du tar dig tid att plocka upp när barnet är litet tillsammans med barnet innan nattningen?
Vad gör det om du känner att du ‘bara skulle’ vilja ha gjort det och det och det men tiden endast räcker till det första. Barnaåren går så fort. Missa inte att njuta och inse att ingen av oss är perfekt. Tänk vad tråkigt det skulle varit då!
Läs gärna: Förälder är man hela livet, Norah4you 8 juni 2012

Read Full Post »

Det är ingen mänsklig rättighet

Följande är citat ur ett inlägg i denna blogg:
”Har inga betänkligheter mot att de som så önskar byter kön. Dvs det är trots tillförsel av annat hormon en kosmetisk förändring som inte ändrar DNA, mig veterligen. Och de som för fram DNA som skäl, de borde dock tänka lite mera. För nog är det så att de som vill byta kön inte bara bör utan indirekt måste ha tänkt över könsbytets alla dimensioner. Vill man byta kön, så inte mig emot, men man måste också vara beredd att ta alla konsekvenser av könsbytet och göra det fullt ut även om DNA inte ändras.

Jag har inga betänkligheter mot olika konstallationer av föräldraskap. Hetrosexuella eller homosexuella föräldrar är inte bra föräldrar på grund av kön utan om de sätter barnet först och där finns det i båda fallen föräldrar som sätter varandra före barnen. Inget som skiljer det ena eller andra fallet åt. Allt handlar om att se saker ur barnets perspektiv. Inte föräldrarnas.”
………
”Det är ingen mänsklig rättighet att byta kön utan att ha tänkt igenom beslutet fullt ut så att den som får könsbytet är medveten om att det inte handlar om att skapa hermafroditer utan om att byta från ett kön till ett annat utan att kräva reservationer för att få vara både och!”

Att byta kön är något som måste vara så djupt rotat hos den som gör det att det är mer än kosmetiska inslag + operation/-er, medicinering och namnbyte det handlar om. Det har aldrig varit hermafrodit som den personen som byter kön ansökt om att bli.
Könsbyte och barn, Norah4you 1 juli rev 9 juli

Thomas 37 har fött tre barn, Expressen 1 augusti 2011
Gravid man talar på Pride, SvD 31 juli 2011
Gravida mannen talar på Pride, DN 31 juli 2011
Har mycket svårt att förstå hur en kvinna som vill byta kön, vilket i sig inte bara är acceptabelt utan förståligt om kvinnan inte känner sig som kvinna utan som man, vill bli en hermafrodit. Antingen vill man vara den man är eller också det andra könet. Det är den lagliga möjlighet som ges och bör ges, annat är inte rimligt.

Manligheten sitter inte i anatomin, SvD opinion 1 augusti 2011 skriver Amanda Brihed HBT-liberaler. Att manligheten inte sitter i anatomin är en sak. Men, om det är så att manlighet inte har med anatomin att göra, och inte med DNA, varför då genomgå någon som helst form av könsoperation? Könsoperationer bör vara till för de som behöver få ett annat kön anatomiskt för att svara mot sitt inre jag. Transexualitet har inte med rätt att bli hermafrodit att göra. Klä sig som om leva som ett annat kön, är en sak att begära att bara få godbitarna men inte ta konsekvenserna av ett genomtänkt beslut är något helt annat.

Read Full Post »