Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kväverening’

I Bålsta finns ett av sex svenska reningsverk som inte klarar EU:s krav på kväverening. Nu har åtgärder vidtagits och i sommar väntas den omfattande ombyggnationen vara klar. Resultaten kommer egentligen 14 år för sent. Reningsverk når inte krav, SvD 23 januari 2013
EU-kommissionen hotar stämma Sverige, GP 23 januari 2013
EU-kommissionen hotar stämma Sverige, Skånskan 12 januari 2013
EU-kommissionen hotar stämma Sverige, Norrköpings Tidningar 23 januari 2013
EU-kommissionen hotar stämma Sverige, DN 23 januari 2013
EU-kommissionen hotar stämma Sverige, Aftonbladet 23 januari 2013

hmmm. 14 år???? EU är långt efter och Sverige fastnade i tiden eller gick bakåt när de som kunde frågan och kände till att det är den totala siffran för utsläpp av Fosfor + Kväve som är det avgörande när det gäller att stoppa algblomning och igenväxning.
För att minska risken för alg- och vasstillväxt moste fosforn i avloppsvattnet bort. Det var där naturligt att, när kapaciteten på det gamla verket skulle öka, man samtidigt kompletterade reningsprocessen med borttagandet av fosforn genom att bygga ett kemiskt fällningssteg Källa: 17-miljonerssatsningen klar Linköpings reningsverk utbyggt Kemisk behandling av vattnet, Östgöta Correspondenten 29 september 1972
Det är märkligt men från det att vi fick Tema t.ex. Tema Vatten (Linköpings Universitet*) så har mer och mer av gammal kunskap, gamla krav och gamla lagar fallit bort från minnet och då från sinnet. Pappa hade rätt när han sa: Det fanns en gammal lagstiftning, säger byrådirektör Gunnar Jönsson. Men den efterlevdes mycket dåligt, i brist på myndigheter. Källa ”Lättare arbeta med miljövården men det behövs större personal, Östgöta Correspondenten 28 februari 1972.
Nu är vi där. Vi har mer personal och myndigheter. Tyvärr har de glömt bort att det inte enbart handlar om kväve…..

1972 är för 41 år sedan. Det var på grund av frågan om Kväve och Fosfor jag själv året innan hamnade i politiken. Gick på ett Folkpartimöte i Göteborg och gick i taket när jag hörde snurren som skulle vara politiskt sakkunniga för Folkpartiet riktigt snurra till det. Vilket för övrigt Kommunistpartiet också gjort exakt vid samma tidpunkt. Viljan var god men när de inte ens kunde läsa dåvarande lagtext innantill, så kunde jag inte längre hålla tyst. Det Folkpartiet och Kommunistpartiet, vid tidpunkten var båda mer drivande i miljöfrågor än vad Centerpartiet blev några år senare när Kärnkraftsfrågan på allvar kom på tapeten, hade tänkt sig var att ställa kravet som minst på 2-stegs rening. Förvisso är det så att första steget då och nu var slamavskillning där slammet mekaniskt avskildes och som i Linköping vid tidpunkten ifråga även flockades (kemisk behandling) samt rötades. Det var bara det att lagen redan då krävde längre gående rening än slamavskillning Eftersom slamavskillning i samtliga fall (utom i några få små testanläggningar) var och är det första steget, så krävde lagen 2-stegsrening som minimum för alla kommuner med mer än 200 fastigheter i bostadsområde. Om det andra steget skulle vara kemiskt eller biologiskt var beroende på om det var frågan om åretruntfastigheter samt om området låg i extra känslig miljöområde.
De flesta svenska kommuner hade redan då påbörjat planeringen för 3-stegs rening. Det tog tid för många kommuner utanför Östergötland som var det län där länstyrelsen tidigt ställde höga krav.

Nu invänder säkert någon att ja men EU-direktivet handlar om Kväve….. Så sant. Sant är också att svenska kravet på fosforreduktion ligger långt under EU-s och att det därför är ett mindre antal kommuner som inte uppfyller EU-s krav på fosforreduktion. Endast 25 svenska kommuner har fullgod reduktion när det gäller den viktiga biten. Det är nämligen så att det inte bara är kväve som är syreförbrukande substans utan det är totalen av kväve och fosfor som är den viktiga om vi skall kunna få Rent vatten [se Rent vatten än en gång, Norah4you 4 augusti 2012]
Då räcker det inte att man i sex svenska reningsverk som inte uppfyller EU-direktivet om kvävereduktion håller på att bygga ut för att uppfylla det dessa kommuner inte satsat på hittills. Trots att frågan varit uppe flera gånger på de senaste 40 åren, så är det endast 25 svenska kommuner som helt uppfyller de krav som redan då ställdes på reduktion av fosfor + kväve. Skandal tycker jag. Där har vi ett verkligt och akut problem som inte bara fått konsekvenser i form av algblomning, grumling av vatten samt föroreningar som i slutändan drabbat natur, djur och människor. Varför satsar man inte mer pengar på detta, undrar säkert någon. Svaret är att de pengar som nu satsas på chimären ‘klimathot’ är en bråkdel av vad det skulle kosta att bygga ut och förbättra de verkliga miljöhoten mot människan och vår miljö. Men om vi inte gör något åt de verkliga akuta problemen, så får våra barn och barnbarn fortsatt leva i försämrad vattenkvalité och då inte bara i tätorter/storstäder.

Det finns lite hopp.
Gott exempel 1.
Hög skyddsnivå
Krav på hög skyddsnivå bedöms utifrån följande punkter:
– Om fastigheten ligger inom 500 meter från öppet vatten.
– Om fastigheten ligger inom vattenskyddsområde.
– Om fastigheten ligger inom VA- eller va-område (enligt översiktsplanen).
– Om fastigheten ligger inom yt- och grundvattentäkters samt grundvattentillgångars
påverkansområde.
– Om fastigheten ligger i ett område där recipient eller omgivning är känslig av
andra skäl.
—-

Riktlinjer tillsyn enskilda avlopp, Linköping 4 april 2007

samt

Exempel 2
Med Ostara-metoden förväntas man teoretiskt kunna återvinna ca 20-25 procent av inkommande fosfor ur avloppsvattnet till ett mycket rent gödselmedel. Lars-Gunnar tror att man i Halmstad snarare hamnar på 10-20 procent.

– Det vi ser redan nu efter att ha varit igång en vecka är att i pilotförhållanden kan vi plocka ut cirka 80 procent av fosforen ur rejektet. I fullskala kanske det hamnar på 60 procent. Det innebär tio, max tjugo, procent av totalen tror jag.
Forsforåtervinning testas i Halmstad, Cirkulation.com 11 januari 2013 Cirkulation är VA-tidskriften som alla som vill kunna något om vattenfrågan, rening, återvinning o.s.v. borde se till att läsa!

* All respekt för de som först sysslade med Vattenfrågorna på Tema. En lysande avhandling skrev Bo Wigilius 1988:
Wigilius Bo, Isolation, characterization and risk analysis of organic micropollutants in water, Linköping : Tema, Univ., 1988; ISBN 91-7870-346-8 (Tack Bo för exet jag fick när du doktorerat. Jag har haft stor nytta av det under åren. Hälsa Ingmari.)
Men de som kom efter saknar ofta djupkunskap annat än i mycket specifika snäva kunskapsområden. Värst av alla uppfattar jag de som tackade nej till att få tillgång till först Östergötlands men även övriga Sveriges faktiska mätningar av temperaturer i Luft och Vatten 1995 när jag fått uppdrag att fråga om de ville ha tillgången. De sk. klimatforskarna sa rent ut att det var lättare att expolera och interpolera data än att gå på faktiskt uppmätta temperaturer vid vattenyta, 3 meter upp respektive ner m.m……… 😛

Sedan tycker jag det är bra att EU-kommissionen hotar stämma Sverige. Sveriges Kommuner och Landsting har sedan 1980-talets slut bromsat inte bara det som EU nu lyfter vad gäller kvävefrågan utan en hel del andra för vår framtid i tätort och i förlängning även i glesbygd nödvändiga reningsfrågorna som är kopplade till Rent Vatten.

Annonser

Read Full Post »