Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kompass declination’

Då det tycks råda stor okunnighet i media, speciellt gammelmedia, om betydelsen av magnetiska nordpolens förflyttning i riktning mot Ryssland över Arktis, nuvarande läge inte Ellesmere Island som DN tycks tro i sin artikel Nordpolens rörelser stänger startbana, DN 7 januari 2011 där ett av de triviala problemen, att ett antal flygplatser måste stänga sina startbanor för att ge dem nya och korrekt nummer som direkt talar om i vilken riktning banorna går, tas upp,
så skall jag utifrån vad en SO-lärare normalt skall kunna lära ut till eleverna i årskurs 7 när man går igenom jordens geologi, jorden i universum etc försöka förklara så att de flesta kan förstå vad som skiljer magnetiska nordpolen från geografiska samt pga senare dagarnas rapporter om fågeldöd försöka föra in perspektivet att fåglarnas navigering efter magnetiska nordpolen när denna förflyttar sig snabbare än vad de hunnit anpassa sig till, vilket skett de senaste 100 åren i snabbare takt undan för undan, kan ha fått för akut påverkan som gjort att fåglarna flugit längre sträckor än vad de tidigare gjort delvis pga denna polförskjutning delvis pga extrema väderförhållanden och att detta gjort att de drabbats av syrebrist samt även inre blödningar pga flygning på hög höjd.

Men vi börjar med det enkla.

Jordens Omkrets är vid ekvatorn ungefär 40 076,592 km. Närmare 40 009 km om vi mäter omkretsen från pol till pol. Den är alltså avplattad vid polerna pga centrifugalkraft, vattnets kretslopp, erosion av olika slag m.m……

….jorden snurrar runt sin egen axel. ….Jordaxelns lutning, oblikviteten, varierar relaterat till jordens rotationsriktning mellan 22,1 och 24,5 grader ……..[tillägg fn. cirka 23,5] ……Denna variation är relativt regelbunden och återkommer per vart 41 000 år. Vi har fn en minskande vinkel.

Jorden vobblar, dvs utöver att jordaxelns lutning varierar med en tidscykel på 41000 år så varierar dessutom axeln relaterat till solen pga att jorden precis som en gyrosnurras topp ‘vacklar’ när farten saktar ner eller ökar. Denna vobbling har för jordens del en tidscykel på 26000 år.

Pangea, den ursprungliga kontinenten när all landmassa hängde samman har pga de två ovan beskrivna förhållandena samt centrifugalkraften brutits upp i ett antal tektoniska plattor som vi i dagligt tal bara förbinder med våra olika kontinenter. I grova drag har vi 7 större och ett stort antal mindre hårda ‘plattor’ som rör sig runt på jordens yta. Jordskorpan flyter ovanpå materialet i jordens mantel……..

Havsbotten är inte någon plan yta. Vi har berg och gravsänkor i våra världshav. Nära land har vi ofta mindre djup pga att tektoniska plattorna även har stora delar av sig osynliga för vårt öga. Under havsytan. Får vi en kollision mellan två tektoniska plattor på stort djup så rör sig vattenringarna ut från kollisionspunkten, t.ex. en jordbävning under havet, och reagerar genom att antingen förstärka varandra så vi får en tsunami in mot land, eller försvaga varandra och ändra riktning. Tillsammans med jordens centrifugalkraft och vattnets kretslopp i naturen (slå upp om Du inte vet vad jag menar), så får vi en rörelse i världshaven.

Månen har en dragningskraft på havsvattnet men jorden har också en dragningskraft på månen pga att månen cirkulerar runt jorden.

Om Du tar ett rep och mäter upp halva jordens diameter. Dvs 12 756 km delat med 2 och låter 10 km motsvara 1 cm på repet, så får Du ett rep som är ungefär 6 meter 37,8 cm långt. Ta detta repet med Dig ut på skolgård, parkeringsplats, gräsmatta etc och be en kompis hålla en av ändarna medan Du slår en cirkel användande repet som ‘passare’. Cirkeln motsvarar jorden. För att förstå förhållanden mellan jordens storlek och våra högsta berg samt djupaste havssänkor, så kolla upp i kartbok hur högt Mount Everest är. 8 848 m. Dvs. På din cirkelyta motsvarar Mount Everest en utbuktning som är mindre än 1 cm. Gör en markering. Slå sedan upp Marianergraven, världens djupaste punkt i jordskorpan. 10 911 meter. Med andra ord, något mer än en 1 cm inbuktning från din cirkel. Det Du då ser är hur liten del av den totala jorden som vi människor över huvudtaget har varit uppe på eller nere i för att nosa på kunskaperna om.

En gång för länge sedan var all landmassa sammanhängande men bröts upp och flyttades runt p.g.a. att jorden snurrar dels runt sin egen axel. Rita gärna en jordaxel rätt igenom din jordcirkel. Jordaxelns lutning, oblikviteten, varierar relaterat till jordens rotationsriktning mellan 22,1 och 24,5 grader (glöm inte att en cirkel har 360 grader, rätvinkel 90 o.s.v.) Denna variation är relativt regelbunden och återkommer per vart 41 000 år. Vi har fn en minskande vinkel.

Redan innan vi tar jordens inre med i beräkningar, dvs bara ser till det som händer i det yttre ‘skiktet’ dvs ‘yttre manteln och jordskorpan så finns det ett antal krafter utöver centrifugalkraften som på olika sätt påverkar jorden. Speciellt känsligt är detta för de tektoniska plattornas förflyttning, vindförändringar och därmed också havsrörelser. I dagliga livet påverkas människor mindre.

Nu består jorden inte bara av dessa två ‘skikt’, utan innanför finns det längst in en inre kärna, den antas vara fast form pga den höga densitet som den enligt alla beräkningar har någonstans runt 13 g/cm3 (jag lämnar här de nya teorierna om ytterligare form utöver gas, flytande och fast odiskuterat). Utanför den inre kärnan finns en yttre kärna i förhållande till den inre som denna yttre kärna cirkulerar runt är densiteten lägre, dock som minst runt 10 g/cm3 (upp till 12,2 enligt nu kända beräkningar efter exakta fysikaliska mätningar – inte korrigerade) runt denna yttre kärna från 700 km djup (jfr med repexemplet ovan motsvarar detta i övningen 70 cm ner från cirkelns yta) och upp till 60 km (6 cm i övningsexemplet) här finns längst ner det som kallas Astenosfär, Wikipedia (texten vald för att den är relativt korrekt och lättläst) det ingår som en nedre del av det som i vanligt tal kallas manteln. Övre delen av manteln brukar kallas litosfären.
I dessa delar av mantelns skikt finns såväl trögflytande större bitas som (enligt gällande teorier) den basiska magman som kan nå jordytan genom t.ex. vulkanutbrott. För att krångla till det kan du slå upp skillnaden mellan basisk och sur magma. Men det ingår inte i det som man måste kunna.

Manteln ‘flyter’ ibland trögt i bland i mer löslig form runt yttre (och inre) kärnan) under själva jordskorpan. När tektoniska plattor antingen kolliderar eller glider över/under varandra, så kan magma från det inre av jorden nå jordytan. Man kan i berg fastställa inte bara hur gammalt berget är, ex. urberg resp vulkanisk bergart, utan också den magnetiska riktning i vilken den magnetiska nordpolen(och sydpolen) befann sig när berget bildades. Vilket i sig är en spännande bit geologisk historia att ge sig in på. Men det ingår inte ens i gymnasiekursen i geografi.

Vad vi vet, är alltså att de magnetiska polerna förflyttar sig och t.o.m. bytt plats under jordens historia. För oss vanliga dödliga har det bara haft betydelse i samband med seglingar på världshaven i äldre och senare tider innan GPS-en kom. För fåglarna som i sin hjärna har en funktion som gör att de ‘navigerar’ utifrån var den magnetiska nordpolen befinner sig, kan saken mycket väl ha en allvarligare implikation. Det som hänt de senaste 180 åren vad gäller magnetiska nordpolens förflyttning kan Du se här: Understanding magnetic declination, Compass-howto.com se ”Changing Position of Magnetic North Pole” längst ner på sidan. I dagsläget befinner sig den magnetiska nordpolen inte vid Ellesmere Island, den passerade Ellesmere Islands nordvästspets omkring 2001 (obs. kuriosa våra nordiska Grönlänningar besökte en ö, Ruin Island, på sin tid ungefär där senare magnetiska nordpolen befann sig 2001 – det VAR öppet vatten stor del av året så långt norrut år 980-1341 😛 ) den rör sig i riktning mot Ryssland i ökad hastighet och beräknas om förändringen fortsätter nå inom några få hundra år.

För fåglarna har ytterligare en sak med magnetiska polerna att göra. Inför kommande polskifte som man vet kommer men inte när, så har de magnetiska fälten från magnetiska nordpolen respektive sydpolen konstaterats vara i avtagande. Det kan i sig utgöra problem för fåglarna att avgöra var de befinner sig och hur långt de skall.

Läsvärd artikel: Moving Magnetic North Pole may be the cause of mysterious bird and fish deaths, Times Square Chronicles 7 januari 2011

8000 duvor i Italien föll ner döda, Expressen 8 januari 2011
Tusentals duvor dog i Italien, DN blogg 7 januari 2011
Mystisk fågeldöd i Falköping, TV4nyheterna Skaraborg 7 januari 2011
8000 duvor föll från skyn, Aftonbladet 7 januari 2011
Mystisk massdöd av fiskar, Aftonbladet 7 januari 2011

För övrigt finns det ytterligare en allvarlig påverkan som kan ha drabbat fåglar och fiskar. När metanutsläppen ökar, vilket de gör bl.a. till följd av ökad konstgödselanvändning samt av ökat antal människor samt att fler bland dessa äter ris vilket är en av de stora metanutsläppskällorna under sin odling, så försuras luft och vatten. Redan 1957 konstaterades i Svartån i Östergötland i samband med stor fiskdöd att kombinationen ökade tungmetallutsläpp samt ökad mängd metan i vattendrag gjorde det svårare för fiskar att syresätta.

Tillägg 10.40 Döda fåglar hittade i Kanada, Expressen 8 januari 2011

Read Full Post »