Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Klibblim och Vejde’

Sverige har en lång kulturhistoria.

© Johansson Inger E, Göteborg
Eftersom ett stort antal politiker och andra försökt inbilla de som kommit hit under senaste 30 åren att vi inte har en lång svensk kulturhistoria, har jag skrivit nedanstående rader. Seder och bruk har varierat mellan svenska landskapen, precis som landskapslagarna gjorde före Magnus Erikssons Landslag (se nedan) Men att försöka påstå att vi inte har något som vi har med oss, det är fel. Däremot skall heller ingen tro att det andra tagit med sig under århundradena och senare tider inte har något värde. Dock är det viktigt att komma ihåg den gamla svenska devisen: Man tar seden dit man kommer.

Svensk kultur finns och har funnits sedan Bronsåldern

Först och främst skall vi göra klart fyra viktiga bitar:

* Inlandsisen smälte från söder till norr och låg under lång tid stilla i en linje från nuvarande Skara/Skövde över mot Nyköping och sedan rakt över mot Baltikum samt bortanför Moskva.

* Landet reste sig när isen smält, inte före. När inlandsisen fortfarande låg flera hundra meter tjock längst i norr så fanns det människor som bosatt sig i södra delarna av Sverige. De följde isen norrut.
Samtidigt var den dåvarande föregångaren till Golfströmmen så varm att det fanns öar utanför nuvarande nordvästnorska kusten som var bebodda. Det tunga istäcket (läs om Archimedes princip på Norah4facts) tyngde samtidigt ner de inre delarna av nuvarande Sverige och österut så mycket att det tidigt (ungefär samtidigt som jägarfolket började bli bofasta i nuvarande Götaland) fanns en vik in längs nuvarande lågområden i norska och svenska fjällvärlden. De som bodde där var inga samer. De var de ursprungliga Kvenerna. Dessa finns historiskt beskrivna, historiskt innebär att vi har skriftliga dokument, från 800-talet på dessa Kvener (inte att förväxla med Skridfinnar) de talade ett fornspråk (varken samiska eller finska trots att det under senare delen av 1700-talet blev vanligt att båda grupperna försökte ta kvenernas historia) som förstods i såväl Norden som i Västra Europa. Idag finns det en liten rest kvar av den enda ursprungliga befolkningen i Norden. De bor uppe i Altaområdet.

* Vigotha elv finns omnämnd som brusande från det inre av landet i källtext från första århundradet.

* Om man tittar språkmässigt på Sverige, så syns det klart att Sverige till skillnad från Norge har haft många invandringar före Kristifödelse och även flera omgångar senare.
Det är i ett litet språkbälte som går att se på karta 3 i Westerberg Anna, utveckling av gammalt a framför ld och nd, svenska dialekter, Dialekt och folkminnesarkivet, Uppsala 1991. samt på sid 16-17 Hesselman Bengt, Ordgeografi och språkhistoria. Bidrag från Nordiska seminariet vid Uppsala universitet 1936, Uppsala 1936. Där det går att se att det finns delar av det ursprungliga språket kvar. Som jag skrev i min C-uppsats (Johansson Inger E, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider):
Svenskan består som bekant av många dialekter. Dessa påminner om äldre tiders nära samvaro inom ett intresse-område som hade samma validering av orden. Utöver dialekterna har vi vokal och diftongförändringar. Dessa kan ibland sträcka sig inte bara inom ett dialektalt område utan över ett större område.

Från kusten inom undersökningsområdet och inåt landet till Vättern ligger ett området där man in i våra dagar bevarat den gamla skillnaden mellan gammalt a och ä. Området är begränsat i söder av en
Linje strax söder om Västervik -> Kinda – Jönköping -> Vätterns längd upp till norra Västergötland -> över Vänern
Upp i Värmland. Områdets norra gräns följer tämligen väl landskapsgränsen mot Södermanland -> norra Närke -> upp i Värmland där området smalnar av.188 Till skillnad från övriga Småland finns det gamla a:et kvar i uttal av harv
Från Gamleby, Loftahammar, Västra Ed, Dalhem, Ukna, Hannäs, Tryserum och Gärdesrum. Detta gäller även i hela undersökningsdelen av Östergötland. Däremot skiljer sig övriga Småland respektive Östergötland i så motto från undersökningsområdet att a>ä och ä>a eller att a och ä sammanfallit i antingen a eller ä. Denna förändring sträcker sig i ett bälte tvärs genom Sverige.

För mer information om äldre Sverige se Svea Rikes Vagga, Norah4history sida

Sveriges äldst kända landskapslagar

Äldsta Västgötalagen skrevs ner på 1220-talet. Det antas att det var Birger Jarls halvbror Lagman Eskil som skrev ner den. Lagman Eskil blev lagman i Västergötland i slutet av 1210-talet. Han hade samma far (Magnus Minnessköld) som Birger Jarl. Om man söker hittar man fler halvbröder till Birger Jarl som var Lagmän i Sverige. Men det hör inte hit. Den äldre Västgötalagen byggde på muntligt känd lag som redan på 1200-talet hade flerhundraåriga rötter i Sverige.
Att notera: Om någon enligt Västgötalagens Fornæmis sakir balk högg ner ett träd eller skadade ett träd som ägdes av annan person var den som högg skyldig att betala 6 öre (som var en stor summa på den tiden) Om någon tagit, skadat eller dödat en häst eller oxe eller vagn som någon annan ägde, så var redan då det obligatoriska bötesbeloppet fastställt i Svensk lag!

Svenska traditioner

Det svenskar i alla tider varit bra på har varit att ta materfarenheter och byggnationserfarenheter från andra länder, variera dem lite och sedan göra dem till svenska traditioner.
Vad gäller byggnations sätt och arkitekturisk förändring var detta särskilt markant i del av Östergötland under slutet av 400-talet. En förändring i byggnadernas utformning tycks även ha skett under folkvandringstiden. Man kan tala om ett byggnads-stilbyte. Den nya byggnadsstilen bestod av en treskeppig hall med 2 rader bärande stolpar i det inre Johansson Inger E, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, C-uppsats Historia Linköpings Universitet 1993 Kapitel 4.5 FOLKVANDRINGSTID, VENDELTID OCH VIKINGATID underrubrik: Period: 400 e.kr-550 e.Kr, resp 550 e.Kr-800 e.Kr och 800 e.Kr-1050 e.Kr.

För att förstå sambandet mellan Ostrogoter och Östergötland se på hur ogräset Klibblim och Vejde som kom till dåvarande övärlden (kom ihåg landhöjningen) i Östergötlands skärgård samtidigt som vi gick från en radigt till tvåradigt korn och nya sädeslag under slutet av Folkvandringstiden.

Östgoternas vandringar

Östgoternas vandringar

Klibblim och Vejde

Klibblim och Vejde

På liknande sätt kom lutfisken att bli ”svensk” maträtt. När norrmännen och islänningarna bosatte sig på Grönland så jagade man val av olika slag. Vilka slag finns dokumenterat från 11-1200-talet. Eller rättare sagt grönlänningarna lät folk från Götaland (väster Vättern) samt holländare och basker vara de som utförde jakten. Den vanligaste kosten, trots vad t.o.m. många historiker tror, var dock torkad långa. Långa torkas än idag på samma sätt om än inte i lika stor utsträckning som i äldre tider. se bild på Biten på torrfisk och biten katt, millroll.wordpress.com

Det var bara det att när nordborna var på västra och södra kusten av Hudson Bay, enligt vad de Elderly i Objiwa berättar (och det håller streck) så var nordborna vana vid att koka i kokgropar som fylldes med vatten och där man lade i stenar som värmts i elden. Vad våra kära förfäder gjorde var att välja de stenar som var vanliga där….. limestone. Att norskar, islänningar och grönlänningar inte blev så begivna på lutfisk som det ju var det som den torkade fisken blev, kan berott på att de själva inte var de som var ute och fiskade speciellt mycket.

Julgranen kom in i senare tider från Tyskland. Julklappen var däremot av äldre tradition här som i delar av Europa. Kåldolmar var en variant på turkarnas vinbärsdolmar och köttbullarna är en variant på de persiska. Går att fortsätta hur länge som helst.

Det finns dock en sak jag lärt mig under åren när jag forskade och läste historia: en och samma sak berättas men på olika sätt om den grupp som ibland kallas goter/gutai ibland Suioner eller A-rus och som enligt historiker i äldre tider kom från ön i den norra oceanen:
Arroganta, nonchalanta, lättstötta. De dricker inte ofta, bara när de har fest, men de är väldigt bra på att hitta skäl att ha fest. (Exemplet översatt från vad postmästare i Asia Minor skrev år 844) Går inte att ta miste för inte är det norrmän, danskar eller finnar som han skrev om (de kallade sig själva Ar-rus) Samma attityd och levnadssätt finns beskrivet sedan 270-talet och är ju känt i nutid. Trots alla invandringar under senaste 2000 åren, så verkar detta vara något som generation efter generation som bott här oavsett var deras föräldrar kommit ifrån har tagit till sig.

Annonser

Read Full Post »

……Hunnerna anföll goternas stora vidsträckta och fruktbara områden. Den som fick ta första stöten var goternas kung Hermanerik. Hermanerik var vid denna tiden kung över alla goter. Många bearbetningar och uppslagsböcker förlägger Hermaneriks död till runt år 370 e.Kr. Samtida källor däremot talar om att goternas kung Hermanerik var den som först angreps av de anstormande hunnerna. En av dessa källorna är greken Zosimus. Om det är sant att Hermanerik dog, efter att goterna misslyckats stoppa hunnernas framtåg, levde Hermanerik åtminstone till år 375.
Hermanerik hade gjort sig känd genom många häradståg och vinster i stora strider. Hans gotiska arme fruktades allmänt både av underkuvade folkgrupper och av de kringboende folken. När Hermanerik såg den hotande Hunnerarmén försökte han först under lång tid att hålla angriparna i från sig och sitt område. När inte detta gick blev Hermanerik förfärad och upprörd över den hotande faran. Hunnerna kunde egentligen inte slåss man mot man utan att rida, ändå lyckades de vålla stor oreda och förstörelse bland goterna som bodde längs Donaus stränder. Enligt historikern Ammianus Marcellinus, som var runt 45 år vid denna tiden, sökte Hermanerik slutligen frivilligt döden heller än att besegras av hunnerna……..
Hermanerik, Norah4history, 8 mars 2013

Read Full Post »

Utdrag ur kapitel om Goternas ursprung i manuskriptet Den Gotiska Mosaiken. Inlagd sida på Norah4history

Read Full Post »