Tyvärr är inte drömmar verklighet. Samtidigt verkar det som om många idag inte har klart för sig riktigt vilka två drömmar som låg bakom det som kom att bli EU. Kanske dags att återgå till det som de flesta om de var närvarande själsligt och inte bara kroppsligt skulle ha lärt in när de gick i 9:an på högstadiet förr i tiden, dvs fram till 1985….
Vi tar det från början. Bakgrunden är inte riktigt den som många tror, dvs att EU från början skulle vara ett fredsprojekt. Så var inte fallet och bakgrunden är att den första drömmen, den om en samordnad marknad i Europa, började redan under mellankrigstiden.
Nu skall jag ställa till rätta en hel del av de missförstånd som finns där många, även sentida historiker, går och tror att Kol och Stålunionen EKSG-fördrag av 18 april 1951 skulle vara det som påstås i Wikipedia såväl som i många av skolböckerna från senaste åren, dvs början till dagens EU. Så är inte fallet.
Allt började med att Italiens Mussolini som länge stödde de flesta ländernas protester mot Hitlers brytande av Versaillesfreden. Det var bara det att Mussolini själv, diktator som han var och sättande Italiens utvidgning till stormakt främst occuperade det vi nu kallar Etiopien 1935. När Italien ockuperade Abessinien (nuvarande Etiopien) 1935, stämplade Nationernas Förbund Italien som angripare och införde ekonomiska sanktioner mot landet. Italien fick hjälp av Tyskland och ett samarbete påbörjades mellan de båda länderna. Hösten 1936 myntade Mussolini begreppet ”axeln Berlin-Rom”. Italien lämnade Nationernas Förbund och Mussolini gav Hitler sitt fulla stöd.
Stålpakten, ur levandehistoria.se
Citatet är en del i det som alla elever senare skall ha fått tillgång till att läsa, men där förmodligen inte ens lärarna som ofta inte längre är ämnes- och stadiebehöriga än mindre skrivit C- eller D-uppsatser i Historia förstår vad det betydde….
för det är där och då när Italien började närma sig Tyskland för att de slutligen år 1939 kom att bilda Stålpakten.
Den 22 maj 1939 ingick Tyskland och Italien en ömsesidig allians, den så kallade Stålpakten. Om ett av länderna hamnade i krig, skulle det andra landet omedelbart sluta upp som bundsförvant med militär hjälp. Stålpakten, ur levandehistoria.se
Det fanns andra bitar i deras samarbete som kom att få betydelse långt in i nutid. De två, Hitler och Mussolini senare med Japans kejsare och med Stalin i Sovjetunionen tänkte sig dela upp världen mellan sig så att de fick ‘livsrum’, vad det nu är för något, samtidigt som de fick tryggat sin egen ekonomiska framtid…. Så det började inte med ett fredsprojekt. Utan upplockande av en gammal idé om att om länder gick samman, så fick de en bra grund för egen ekonomisk tillväxt.
Så hade vi alla fasor under Andra Världskriget. Inte bara judar utan slaver och de som då kallades zigenare och andra som speciellt tyskarna ansåg inte vara lika mycket människor som de som var riktiga ‘arier’. Vilket är en paradox utöver att det var en mänsklig katastrof. Paradoxen består i att det inte finns något land på denna jord som haft fler invandringar från alla håll under historiens gång som tyskarna haft…. Hitler vände sig mot Stalin och blev i slutänden besegrat av Västmakterna + Sovjetunionen.
Det är här den andra grundstenen för EU kom att läggas i och med att Stalin fortfarande ville ha den utökade makt och det utökade territorie som han ‘skapat’ under krigets slutskede. Västvärlden kom att bli rädd för kommunistiskt övertag. Inte minst pga de ‘övergångar’ till kommunism som setts under slutskedet och alldeles efter Andra Världskriget. Ett av de länder var som var mest oroligt var Frankrike. Frankrike hade å ena sidan haft flera hundra tusen män och kvinnor i motståndsrörelsen mot nazisterna. Män och kvinnor vi i Sverige aldrig hör talas om som offrade sina liv och sina familjer för att Europa skulle bli fritt från nazisterna. Det var bara det, att stor del av dessa var kommunister. Samtidigt fanns det i Frankrike som i många andra länder medlöpare till nazisterna och en kyrklig strid mellan liberala protestantiska präster som hjälpt motståndsrörelsen under Andra Världskriget och en och annan katolsk präst som i enlighet med månghundraåriga personliga strider med protestanter i Frankrike antingen sett mellan ögonen eller åtminstone inte hjälpt motståndsrörelsen. Finns en hel del att läsa för de som kan läsa franska. Tyvärr är inte mycket översatt till svenska.
Frankrike som hade lidit svårt under Första och Andra Världskrigen önskade sig fred och möjlighet att fortsatt hålla ihop landet. De Gaulle var en samlande kraft. Så långt så gott. Det var bara det som alla vet att Frankrike hade haft revolutioner förr och fruktade detta samtidigt som man snabbt ville komma på benen ekonomiskt. Det skar mer i fransmän än i några andra nationsgrupper att de behövt hjälp av USA för att besegra Hitler och att de behövde ekonomisk hjälp för att bygga upp landet. Den månghundraåriga striden som i USA kallas Frihetskriget, frihet från såväl engelsmän som fransmän (i norr mot Kanada och i Kanada speciellt i Quebecområdet) är inte helt glömt i Frankrike. Därav en hel del händelser som ledde fram till att Frankrike, liksom Luxenburg, Belgien och Nederländerna, de länder som drabbats hårdast i Väst och som absolut inte önskade någon form av kommunism, de anslöt sig tillsammans med Tyskland som försökte bygga upp sitt land bortom Marshallhjälpen från USA och Italien som alltid både innan det blev ett samlat land 1861 tyckt om att vara självständiga utan att behöva ta emot hjälp. Gammal historia kastar långa skuggor.
Det är där den tredje grundstenen ligger. Ett antal industrialister, ledande industrimän i Tyskland, Italien, Frankrike och USA hade innan Andra Världskrigets utbrott minst två sammanträffanden där de inför vad de befarade skulle bli en finansiell kris i följderna av ett eventuellt krig diskuterade hur de skulle trygga sina ‘egna’ industriers fortlevnad. Delar av det som nu förs fram som förslag till en Bankunion hämtar sina rötter här. Så långt ifrån fredstänkande som tänkas kan.
Männen, för det var män, är sedan länge borta. Många av industrierna också. De som tror på en osynlig Världsregering har fastnat i de tiderna. Nu är nu och något helt annat även om det fortfarande finns politiker, inte så mycket ekonomer eller industriledare, som när de hittade (hur skall jag låta vara osagt för det vet jag inte) de gamla ideérna om gemensam bankväsende tagit upp dem igen. Politiker är politiker och inte specialister på någonting annat än möjligen det de har akademisk utbildning för.
Bankunionen är så fel som tänkas kan. Den liksom hela EU-byggnaden har börjat med att EU lade ett tak på ett hus vars bärande balkar aldrig kommit upp än mindre hade man gjutit en solid grund för balkarna att stå på. Bankunionen är som att sätta en flott skorsten ovanpå detta tak som ligger över ett allt annat än gediget husbygge. Fuskbygge skulle byggnadsinspektörer här i Sverige kallat det om vi ritat upp. Förutsättningen för ett Europas Förenta Stater är en dröm utan verklighetsförankring. Man bygger inte en hållbar utveckling om man inte börjar underifrån.
EU-enighet om banktillsyn, GP 13 december 2012
Bankunion bra för Sverige, GP-s ledarsida 12 december 2012 NEJ vi skall hållas oss så långt utanför Bankunionen som tänkas kan. Drömmar är drömmar och utan verklighetsförankring bär det i diket!
EU-enighet om banktillsyn, Expressen 13 december 2012
EU-enighet om banktillsyn, SvD 13 december 2012
– Vi får göra förnyade bedömningar när man kan se effekterna av det här. Min bedömning är att det kommer att dröja, och jag kan inte se att vi under överskådlig tid kan gå in i bankunionen, säger Borg. EU-enighet om banktillsyn, DN 13 december 2012 Den överskådliga framtiden innebär tyvärr för Bankunionens del att man utsätter EU-s euroländer för experiment med konstlat tillförda pengar som kommer från sedelpress och inte produktion. Man kan inte i längden räkna med nästa års goda skörd om man fortsätter att äta utsädet när krubban är tom på årets skörd. Sannolikheten existerar inte enligt mitt sätt att se på saken efter analys, att detta skulle bli något som hjälper Euroländerna på längre sikt. Tvärt om. Men vi vanliga har som vanligt i EU inte mycket att säga till om…. 😉
EU-enighet om banktillsyn, Aftonbladet 13 december 2012
EU-länderna eniga om gemensam banktillsyn, Sveriges Radio 13 december 2012
EU-enigt om banktillsyn, di.se 13 december 2012
Därmed inte sagt att inte det behövs kontroll av bankernas agerande. Det behövs det. Men att lägga den kontrollen i händerna på Europeiska Centralbanken, det är som att sätta räven att räkna hönsen. Räven vill utifrån sin position ha kontroll. Men vilken kontroll och effekterna ute i leden? Där har politikerna som vill skriva historia alldeles för dålig kunskap om såväl vanlig som Europeisk ekonomisk historia….. 😛
Read Full Post »