Sveriges okända äldre historia del 2

Del 2 av Sveriges okända äldre historia

norah4history

Sveriges äldre okända historia del 2

© Johansson Inger E, Göteborg 3 september 2014

Skall man tala om Sveriges äldre historia så långt tillbaka man kan, så får vi börja med senaste istiden. Landet reste sig från söder norrut allt eftersom istäcket ovanpå smälte. Landresning är en retarderad rörelse som går fort i början, saktar ner men ännu pågår i Sverige norr en linje från mellan Varberg/Halmstad över till Gamleby/Västervik.

Under senaste istiden när norra Europa, och österut långt bort till östra Sibirien, med motsvarighet på den nordamerikanska kontinenten, låg under ett kilometertjockt istäcke, på sina håll upp till 3000 meter tjockt, tyngdes landet under ner. Innan vi går vidare, så är det bäst att berätta att det fanns ett hav där vi kallar Atlanten som pga av en föregångare till dagens Golfström förde varm luft och plusgradigt vatten upp till öar utanför nuvarande Trondheim – Altaområdet. Där fanns det…

Visa originalinlägg 1 946 fler ord

Read Full Post »

Ursprungsbefolkning(ar)?

Att pro på Dick Harrisons uttalande i Sveriges Historia i TV4: ”att Sverige inte har någon egentlig ursprungsbefolkning utan att vi alla är ättlingar till invandrare”
Ursprungsbefolkningar, Dick Harrisons Kungablogg i SvD 30 april 2010

En av de mest märkliga inslagen i Svensk Historieskrivning är att man ofta bortser från landhöjningen. Den har ingalunda skett samtidigt i hela Sverige eller ens så att alla orter inom t.ex. 2 mil från en given punkt rest sig samtidigt, med samma hastighet och/eller rest sig lika mycket sedan inlandsisen över orten smälte.
Först lite fakta.

Inlandsisen
Efter den senaste istidens peak,då istäckets utbredning som mest täckte stor del av norra halvklotet, i princip hela Skandinavien och ner mot de brittiska öarna och Irland, med en istäckesarm som nådde ner till dagens Berlin och som omfattarde norra Polen, Östersjön och nordvästra Ryssland ända fram till dagens Moskva och österut, så smälte inlandsisen från söder mot norr. Detta är ett rent naturligt skeende som dels beror på infallsvinkeln från solens strålningar dvs isen började smälta söderifrån där istäcket inte var lika tjockt som norröver.

Den senaste istiden började för cirka 70.000 år sedan och peaken nåddes för cirka 20.000 år sedan. När istäcket var som tjockast var det som mest 2500 meter tjockt över nuvarande Östergötland. Med andra ord det var vikten av inlandsisen ovanför en plats som tryckte ner berggrunden och som senare när isen väl smält lade grunden för det vi känner som landhöjning. Nuvarande landhöjning går att hitta på Lantmäteriets hemsida: Landhöjning – Presentation, Lantmäteriet 2009-03-10. Den kartbild som visas där är helt korrekt. Däremot föreligger ett fel när det gäller antagandet om att havsytan börjat stiga ” snabbare på grund av klimatrelaterade effekter”. Till det återkommer jag längre ner.

När inlandsisen var som tjockats och tyngde ner stor del av nuvarande landmassan på norra halvklotet, så stod havsnivån 200 meter högre än dagens havsyta. Vilket ju är helt i enlighet med Archimedes princip.

För mer information om landhöjningen se: Landhöjning svensk text, Norah4history

INFLYTTNING TILL SVERIGE
När inlandsisen väl smält så såg landskapet i Skandinavien och Östersjöområdet inte alls ut som idag. På den amerikanska officiella sidan om vattnets kretslopp, på svenska, finns en bit ner på sidan Vattencykeln, US Gov Edus sida en mycket bra karta hur inlandsisens utbredning på norra halvklotet i verkligheten såg ut. Gå ner till ”Isar och glaciärer kommer och går” där en karta från University of Arizona visar att delar av kustlandskapets yttersta del mot det vi nu kallar Atlanten från södra Spanien och upp till norska öar utanför nuvarande Alta åtminstone periodvis var fria från Inlandsisen.

En bra sida om hur landskapet ‘växte fram’ finns på Östersjön, Skoltips för lärare observera framför allt istäckets utbredning när Yoldiahavet och Ancylussjön fanns öster och söder om nuvarande Sverige från cirka 8.300 år f. Kr fram till cirka 6000 f.Kr. Då var det fortfarande inte möjligt för människor att flytta från östra sidan av nuvarande Östersjön till Sverige utan att färdas med båt.

Dock hade redan då människor bott i södra Sverige som minst säsongvis i områden norr om danska ön Bornholm. (den sk. Allerödstiden 11.000-11.800 BP, dvs 9000-9.800 f.Kr). De som detaljstuderar kartor där olika perioders havsyta och istäckesutbredning finns angivna ser också att det fanns en ‘vik’ in från norska övärlden utanför Alta och österut mot Norrland under övergången från Yoldiahav till Ancylussjön. Dock fanns ingen urbefolkning som bodde i norra Sverige kommande österifrån. Helt omöjligt eftersom istäcket var så tjockt att det var omöjligt att vandra över eller bosätta sig där. Det är först senare för cirka 4000 år sedan som det finns arkeologiska bevis för någon vandring, inte bosättning, som sker fram och tillbaka från öster om nuvarande Moskva till Alta via Finland och området nära Treriksröset. Det finns inga bevis för att de som då vandrade fram och tillbaka var samernas urfäder, finns ett avbrott på mer än 1000 år som talar emot detta.

Vid den tiden så fanns människor bosatta från Skåne upp till Östergötland och Varbergsområdet. I det senare fallet finns det en undersökt boplats där mammutjägare(! för 13000 år sedan) höll till åtminstone säsongvis. I spåren efter de sista mammutjägarna, den arkeologiska undersökningen vid Skatmossen 2000, Varbergs Fornminnesförening Skrift 2003:1 Många av Er känner säkert till Dags mosse vid Alvastra. Daterad till 3100 f.Kr (dvs 5100 före vår tid). I området från Hästholmen, söder Omberg upp till nuvarande Motala och där spetsen går in mot Vreta Kloster, finns kontinuerliga bosättningar från den tiden. Andra sådana fanns i vattenområdet in mot Roxen från nuvarande Kolmården ner till inre delarna av Tjust. Exempel på detta är t.ex. Vida-Gursten i Lofta sn. (För vidare information läs: Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun, Västervik 1986, sid 116)

Det fanns andra fasta bosättningar i nuvarande Västergötland som också har anor tillbaka till äldre stenåldern och kontinuitet över årtusendena.

OM än det må vara så, att ett antal av dessa bosättningar från neolitisk tid fram till yngre stenåldern har haft kontinuerlig bosättning, så finns det inga bevis för att det varit samma grupper som bott där under alla dessa år. Tvärt om så sker det i det arkeologiska materialet från såväl södra som mellersta och norra Sverige förändringar som tyder på att som minst stark inflyttning skett från olika områden i vår närhet. Flinta importerades t.ex. till Östergötland inte bara från Skåne, knappast landvägen med tanke på hur dåtida terrängen såg ut och mängden av flinta, utan också från norra Baltikum, definitivt över vatten. Vi fick sk. stridsyxekulturen, gropkeramiska o.s.v. undan för undan. Det kan finnas vissa områden i triangeln Motala-Hästholmen mot Roxen (såväl norr som söder Roxen) där övergången till att använda lokal grönsten i yxmodeller av samma slag som flinta diton som som minst transporterats över vatten i form av råvara, tillsammans med pollenanalyser, kontinuitet av bosättningar tillsammans med bevarandet av ursprungligt ‘a’-ljud och ‘n’-ljud skulle kunna tyda på att delar av de ursprungligen bosatta i området har ättlingar in i våra dagar. Men bevis saknas i övrigt.

Källor:
OTRYCKT LITTERATUR
OPPUBLICERADE UPPSATSER
Häger G, Tjust en forntida bygds utveckling, Stockholm Universitet 1984

Johansson Inger, Vattenvägarnas betydelse för den tidiga Svenska Kyrkans lokalisering,SVI Linköping 1992
Johansson Inger, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, C-uppsats Historia, Linköping 1993

Kaliff Anders, ”Fornborgar och Folkvandringstid i Roxenbygden”,Uppsala Universitet 1987

Nilsson N, Centralområden i Östergötland under perioden Bronsåldern-Äldre Järnåldern, Uppsala universitet 1992

Rönnby Johan, Forn Västervik från vikingagård till medeltidsstad, Stockholm:s univ HT1986

TRYCKT LITTERATUR
Ambrosiani Björn Fornlämningar och bebyggelse studier i Attundalands och Södertörns förhistoria, Uppsala 1964,

Ambrosiani Kristina, Arkeologi, Gamleby 1989

Asklund Bror, Östergötlands geologiska historia, ur Natur i Östergötland,Göteborg 1949

Burenhult Göran, Götalands hällristningar del 1, Arlöv 1980

Calissendorff Karin, Linquistic Evidence for Early Iron Production, ur Iron and man in Prehistoric Sweden, utgiven av Jernkontoret, Stockholm 1979

Cnattingius Bengt, Vägen och samfundet, ur Östergötland, Stockholm 1937
Cnattingius Bengt, Östgötskt fornliv, Särtryck ur Sveriges Bebyggelse Landsbygden Statistisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd, Östergötlands län del 1, Stockholm 1947

Ekholm Gunnar, Romersk import i Norden, Uppsala 1974

Erdtman Gunnar; Fries Carl och Curry-Lindahl Kai ; Natur i Östergötland,Göteborg 1949

Fries Carl och Curry-Lindahl Kai, Natur i Östergötland, Göteborg 1949

Göransson H, The Flandrian Vegetational history of southern Östergötland, Lund 1977

Hesselman Bengt, Ordgeografi och språkhistoria. Bidrag från Nordiska seminariet vid Uppsala universitet 1936

Holmqvist Wilhelm, The first Iron in Sweden, ur Iron and Man in Prehistoric Sweden, Stockholm 1983

Horn Anna red., Från Arkösund till Kråkelund, – Skärgården i Östergötlands och Kråkelund,Oskarshamn 1978

Hyenstrand, Åke, Fasta fornlämningar och arkeologiska regioner. Stockholm RAÄ 1984.

Håkansson Lars, Ahl Thorsten; Vätterns-recenta sediment och sedimentkemi;SNV PM740 NLU Rapport 88 Uppsala 1976,

Janson Sverker och Lundberg Eric B, Med arkeologen Sverige runt, Stockholm1987

Kaliff Anders, Östergötland – ett landskap växer fram, Tor 24, Uppsala 1992

Karlenby Leif, Knape Anita, Klockhoff Margaretha, En grav och två bronsfynd från Linköping, Tor 23, Uppsala 1991

Klang Lennart, Småland, Kalmarlän ur Med arkeologen Sverige runt , Stockholm 1987.

Kulturminnesvårdsprogram för Västervikskommun, Västervik 1986

Lindahl Anders, Ostvart bland holmar, ur Östergötland red. Lindell Thord, utg Östgöta Nation, Stockholm 1937
Lindahl Anders, Människan kommer till Östergötland, ur Östergötland en läsebok om hembygden,Uddevalla 1958

Länstyrelsen i Östergötlands län, Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986 , Naturvårdsplan och kulturminnesprogram, Linköping 1986

Magnusson N H, Thorslund P, Brotzen F, Asklund B och Kulling O: Beskrivning till karta över Sveriges berggrund, Sveriges Geologiska Undersökning, Serie Ba 16, Stockholm 1962

Meddelande Tjustbygdens kulturhistoriska förening, Västervik 1971

Melin Ragnar, Vattenföringen i Sveriges floder, Stockholm 1955

Moberg Carl-Axel, Historia ur fornlämningar , ur Med arkeologen Sverige runt , Stockholm 1987.

Moberg Lennart, Om de Nordiska nasalassimilationerna mptt, nk>kk, Uppsala 1944

Modéer, Ivar, Färdvägar och sjömärken vid Nordens kuster. Uppsala 1936.

Möller Olof, Det forntida Tjust, ur Västerviks stads historia, Gamleby 1983

Nordén Arthur, Berghällen berättar om bronsåldersfolket, ur Östergötland en läsebok om hembygden, Uddevalla 1958

Oxenstierna Eric, Die ältere Eisenzeit in Östergötland, Lidingö 1958

Pettersson Harald, Från Norra Kalmar län för länge sedan, Västervik 1973

Ridderstad Anton, Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland, del I, Norrköping 1875-76

Romdahl Axel L, Östergötland i historien, ur Östergötland utgiven av Östgöta Nation, Stockholm 1937

Serning Inga, Prehistoric Iron Production, ur Iron and Man i Prehistoric Sweden, Stockholm 1979

Stale Harald, ur Meddelande Tjustbygdens kulturhistoriska förening, Västervik 1970

Thålin-Bergman Lena, Blacksmithing in Prehistoric Sweden,ur Iron and man in Prehistoric Sweden, Stockholm 1979

Westerberg Anna, Utveckling av gammalt a framför ld och nd,Uppsala 1991

Widgren Mats, Settlement and farming systems in the early Iron Age, Stockholm 1983

Wilstadius Paul, Den första fornminnesinventeringen i Småland. Växjö 1940-1942.

Read Full Post »

Grundkurs i historia för klimatfantaster

For English text press here.

Verkligheten och fantasier om verkligheten är inte samma sak. Men värre är när verkligheten kolliderar med vedertagna uppfattning. En gång på 60-talet var det en kommun i Östergötland som sprängde bort en stenbumling 15 meter stor några meter hög nedanför ett stup eftersom det inte fanns på den orienteringskarta som skulle användas vid en större orienteringstävling…. Men det finns till och med värre exempel än detta och de fantasierna som presenterades i boken 1984 – om har sanningen förändras, förfalskas eller t.o.m. skrivs om. En av dessa sanningar – den om landhöjningen är den som detta inlägget främst skall handla om.

Först till det mest elementära: Fyll en hink eller diskbalja med vatten lägg i en skärbräda och sätt en tyngd som stannar (inte halkar av) på denna skärbrädas mitt. Skärbrädan sjunker mot botten. Låt den sjunka och kom i håg att det du ser är en modell av hur Ferroscandia och andra områden runt jorden trycktes ner av inlandsisen under våra istider. ta sedan försiktigt ner handen och flytta tyngden mot en av kortsidorna. Det du då observerar är hur den kortsidan som är längst bort börjar resa sig trots att stor del av övriga skärbrädan fortfarande har bottenkontakt. Precis så gick det till när inlandsisen började smälta. Den del som först blir isfri reser sig först snabbt för att sedan nå ett jämnviktsläge ÄNDA tills ett större område blev isfritt.

Den som tycker att lektionsmaterialet från 7-e klassens tre första lektioner i geografi, vilket detta är och även det i Grundkurs i Geogogi för klimatfantaster är för elementärt ber jag tänka på det som står i följande citat från min C-uppsats i Historia Johansson Inger, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, Linköpings Universitet 1993:

”

Vattennivåer i forntiden

Generellt:

När man skall beräkna tidigare havsnivåer måste man först klarlägga följande:

Havsytenivåer är inget exakt värde  Havsytan varierar man räknar på årsmedelvärden.

 

Under dygnet (mellan ett hög och ett lågmärke mindre markant här i Östersjön, men kan i vissa lägen ändå göra skillnad när man räknar på vattenvägars farbarhet) Under året, månen och solens läge i förhållande till jorden ger i sig skillnad i form av spring- och nipflod. Säsongvisa variationer förekommer.

 

Exempel på detta är att Östergötlands Östersjökust har en skillnad på årshögsta-årslägsta som medför en skillnad i vattennivå med 1 m. Under en tusenårs­period kan torra/regniga perioder variera. Detta tillsammans med olika jordarters och bergformationers varierande receptionsförmåga över tiden tillsammans med vindar, strömmar och andra naturfenomen kan få havsytenivån att variera högst avsevärt från den teoretiska havsyteberäkningen.

                  

Som jämförelse kan nämnas att Kristina Ambrosiani skriver avseende havsytenivåskillnaden i Birka år 500 e.Kr. att landhöjningen + klimatanpassade variationer i världshaven talar för att havsytenivåskillnaden då var < 7m skillnad havsytenivå, år 800-1000 ~5 m skillnad och omkring 1100 ~ > 4 m skillnad samt att havsytan på 1200 talet skilde sig ~ <4 m från nuvarande havsytenivå.

 

I arkeologisk och historisk litteratur kan man ibland finna uppgifter att kusten sett ungefär samma ut för 1000 år som idag. Inom undersökningsområdet skiljer sig landhöjningen mellan 4,8 m och 2 m sett under perioden från 1000 e.Kr. till idag. …..

Källor:

Ambrosiani, Kristina Arkeologi; Gamleby 1989

Länstyrelsen i Östergötlands län, Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986 ,

Modéer Ivar Färdvägar och sjömärken vid Nordens kuster, Uppsala 1936

Länstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsplan och   kulturminnesprogram, Linköping 1986″

——- slut på citatet —-

Mitt undersökningsområde var Östergötland och nordöstra Småland ner till Västervik. På den sträckan skiljde sig landhöjningshastigheten som den kunnat observeras de facto  mellan 2 meter i söder och 4,8 i norr. Siffrorna från norr om Mälaren är över 7 på samma tidsperiod i södra Uppland och upp till över 8,5 meter i norra Uppland. Avsevärt mer längs höga kusten och mindre eller sänkning pga. Östersjöns tippning söder Kalmar ut mot Öresund.

 

Det är alltså en fantasivärld som dyker upp om man antar att Östersjökusten, liksom Vänern och Vättern som jag visade i Grundkurs i Geologi för klimatfantaster, alltid sett likadan ut alternativt att man en i drömmarnas värld skulle kunna använda sig av 7 meters nivåskillnad i hela Sverige för de senaste 1000 åren.  Detta är ett fenomen som är likartat över hela jordklotet.

Istider och förändrade havsnivåer i äldre tider har inte alls tagits med i klimatfantasternas sk. forskares modeller på hur klimatetförändras. OK eftersom jag själv skrev ett större program, betoning större, 1991 för att kunna göra de beräkningar jag behövde av hur Sveriges kust i allmänhet och Östergötland-Smålands i synnerhet såg ut under t.ex. Stenåldern, Bronsåldern, Äldre och Yngre Järnålder eller för att inte tala om något ännu viktigare under Vikinga- och Medeltid, så vet jag att det krävs att det är en och samma person som verkligen kan skriva dataprogram, större dataprogram, och som själv skall använda sig av dataprogrammet i sin forskning. Flera skulle kunnat få programmet, men numera finns det på några dubbelzippade disketter som inte går att direkt konvertera till senare plattformar och system. Inte för att jag känner för det heller. Lite hemläxa skall även riktiga forskare klara av att utföra!

 

Det där att de stora flertalet av de sk. forskarna troligen gått bet. De ser inte skogen för bara träd utan väljer att bara ta med de variabler som ligger i busksnåret nära intill utan att göra källkritiskgranskining av premisserna för att antaganden de gör utifrån dessa variabler ens är sannorlika än mindre sanna.

 Men åter till landhöjningen. Det första som någon som vill kalla sig klimatforskare MÅSTE göra är att ta reda på verkligt historiskt vattennivåläge runt alla vår världs kontinenter respektive innanhav. Själv gjorde jag i min undersökning, där jag i uppsatsen presenterade vattennivåer från mitten stenåldern fram till år 1000 för området från söder Bråviken ner till Västervik och med en triangels spets vid Svartåns utmynning i Roxen:

” Berggrundens struktur tillsammans med landhöjningen har analyserats. Beräkningarna till kartorna utgår från kända landhöjningsvärden inom undersökningsområdet samt att Roxens vattenyta varierat beroende på de vattenmängder som överförts från Vättern efter att Motala Ström bildats. Denna beräkningen av vattenavrinningen från Roxen har gjorts för att kunna rita kartorna avseende inlandet. Förändringarna i respektive punkt har beräknats med hjälp av integralkalkyl. Detta innebär att förändringen över tiden behandlas som en matematisk variabelfunktion, där förändringen beräknas utifrån erkända landhöjningsnivåer samt geologiskt undersökta nivåer.”

 

Därefter är det viktigt för klimatforskarna om de vill bli ansedda som seriösa av framtiden att ta hänsyn både till de faktorer och variabler som omnämndes I Grundkurs I geologi för klimatforskare samt var i den eliptiska banan runt solen som jorden befinner sig, lutningsaxeln, solens periodisitet vad gäller eruptioner på solytan o.s.v. inte att förglömma är att man måste ha minst 1000 års faktisk vattennivå längs kust på bägge sidor Atlanten dvs. för att få dessa uppgifter i t.ex. Nordamerika där det inte av naturliga skäl går att hitta bosättningar från tiden före Vikingatiden lika tätt som i relativt täta Europa, så behöver provtagning(läs djupborrning) ske minst var 800-meter längs ett antal mils sträcka samtidigt som korrekt landhöjning för respektive provtagningsställe måste vara känd. Själv hade jag nytta av Viaks Geologiska undersökningar i Sverige från 60-talet.

Read Full Post »