Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hundar’

Hundvakt

Ja inte hundvakt i det militära 😛 men väl till en vacker schäfer
ATT00462
om än vi inte är i sommarstugan….

Den lilla damen har sedan hon var liten haft en enda favorit bland hanhundar. Lordi. Lordi bor två portar bort på min gård men då jag bor i vinkeln kan lilla damen kolla i fönstret om Lordi är på väg in och ut. Två dagar i rad har de missat varandra med 40-50 meter. Stått och tittat länge efter varandra. Lilla damen är som en förälskad 15 åring. Mycket viktigare att kolla om Lordi syns till när man är på väg in och ut för att förrätta sina behov ute. Går som en drömmare och stannar var och varann meter för att vara säker på att man inte missar något. Låtsas lukta även på det som annars inte lockar att lukta på. Det får ju inte synas att man är intresserad.

Nyss stod lilla damen och kollade på min säng för att komma tillräckligt högt upp när hon tittade ut. Men ingen Lordi. Nu ligger den lilla som snott min kudde att vila på.

Read Full Post »

Read Full Post »

Som de som följt min blogg redan vet har jag ett barnbarn drygt 1 år och i den familjen finns också en schäfer. Schäfern är ännu så länge bättre på att prata… men barnbarnet går inte av för hackor. Fast det är klart, idag klarade hon inte det hon klarade härom dagen. Logga in på sin pappas dator. Idag fastnade hon på att hon gav fel lösenord….. Inte utan att jag undrar om det möjligen var så att hon denna gången tittat för mycket på när farfar loggat in på sin dator. Tösen är inte alls så bra på att gå som hennes mamma var. Min dotter började gå vid 5,5 månaders ålder. Det där att Alla barn är lika värda men olika stämmer på lilljäntan.

Lilljäntan började leka med docka redan vid 3 månaders ålder. Ändrade armar och ben, kramade och kammade håret med fingrarna. När hon var 11 månader och satt lekande med dockan på ett täcke så var det något på TV:n som lockade. Vad gjorde den lilla damen? Allra först skulle dockan nattas och få täcke på sig. Sedan var det Nickelodeon som gällde.

I Adventskalendern fick lilljäntan pixiböcker. Böcker har varit lilla damens stora intresse sedan hon kunde få tag på en bok. Riva? Nej. Böcker oavsett tjocklek skall bläddras i från ena pärmen till den andra. Den pixibok hon älskat mest var inte i kalendern. Det var en av hennes mammas gamla som lilla damen hittade i en låda. Ett dockskåp till Stina Hon kan den säkert utantill för försök inte läsa fel. Eftersom hon var så intresserad av den tog jag före jul fram ett antal dockskåpsmöbler från hennes mammas tid. Hon hittade en kartong som hon efter moget övervägande började möblera i…..
Vad skall man säga?

Hon är inte heller så speciellt ordrik. I tal alltså. Har en högst rimlig ordkapacitet på mer än 20 ord. Men förstår desto mer på både svenska och engelska. Ett av orden har hon lärt sig av vovven. Dumt. Får man inte som man vill är det dumt och hjälper det inte att säga det, så finns det inget mer effektivt än att börja banna med finger samt skaka på huvudet. Kul är det men udda.

Räknar till 5 gör hon också. På fingrar och fötter. På allt och alla hon kommer åt när hon är på det humöret. Men det är en liten ilsken dam dessemellan. Det finns så mycket roligare saker på mammas och mormors mobil än på de gamla mobilerna det inte går att ringa på. Ta fram bilder, förstora och återställa storlek, titta igenom album på mammas mobil för att inte tala om när hon lyckas ta ifrån sin mamma mobilen om mamma någon gång spelar ett spel…..
Behöver kanske inte säga att föräldrarna redan beställt en läsplatta med program för att hon skall lära sig säga och läsa engelska ord…. Får man inte se det man vill på tv:n går man fram och byter kanal eller stänger av. Blir mycket arg om någon lyfter bort henne.

Nyfiken är bara förnamnet. Undrar hur det skall gå med lilljäntan när hon börjar skolan. Hon är social och leker bra med barn som är något eller några år äldre. Jämngamla tycker lilljäntan inte att är så roliga utan då blir hon uttråkad.

Hund som kan prata? När lilla vovven var valp så satt jag på en bänk i Majorna. Vovven skällde på annan hund. Jag sa: Du vet att du inte får skälla. Nää Men det har vi talat om, sa jag Joo kom det med en suck.. Ett äldre par hade stannat till och kom fram: Har du en hund som kan tala?
Nej men min dotter har….
Vovvens favorituttryck är ”Vafö” och blir ”man” riktigt förnärmad ”Dummmt” Finns inget jag blivit så ställd av när vovven första gången förklarade att jag var dum och sedan demonstrativt vände ryggen till…. Vovven pratar när vovven vill. Ibland hela meningar.

Så ungar och hundar som det sjöngs om i låten min dotter älskade att höra när hon var liten.

Read Full Post »

En tik som räddade sina valpar ur ett brinnande hus har blivit en hjälte i Chile.

Det var i torsdags som det började brinna i ett hus i Santa Rosa de Temuco i Chile. Inne i byggnaden befann sig husets ägare och hans familj och deras hund Amanda och hennes fem valpar.

Branden spred sig snabbt och en fotograf som kommit för att bevaka den kunde se hur Amanda började bära ut sina tio dagar gamla valpar en efter en. Tik räddade sina valpar ur brinnande hus, DN 11 augusti 2012

Originalartikel i soychile.cl:[med video och bilder]
Tiken Amanda i säkerhet med en av valparna, Soychile.cl (Obs rubriken fritt översatt och förkortad. Via länken finns hela originaltexten. Fri översättning av del av artikeltexten:
Amanda räddade sina valpar, men tvekar inte att attackera fotografer som ville ha en bild av henne och valparna. Enligt veterinären är Amanda fortfarande mycket stressad ut med vad som hände. Under natten dog en av hennes valpar, Amparo, som inte gick att rädda..

Amanda togs om hand av Manuela Torres fyra år sedan i samband med en marsch för djurens rättigheter. Amanda är i gott skick liksom resten av kullen som överlevt.

Tillägg 12 augusti 09.50
Hjälten: här räddar hon sina valpars liv, Expressen 12 augusti 2012

Read Full Post »

Dagen före 61-årsdagen är inte dagen att göra bokslut. I min släkt blir de flesta gamla. Mycket gamla. Så den biten hoppar jag över eftersom jag har stor chans att ha en tredjedel kvar av detta livet. Men, det är konstigt. När jag var barn, så gick många av de som var 60 och däröver klädda i mörka kläder om de var änkor eller änklingar. De var mycket gamla tyckte vi. Nu kommer ungdomar fram och pratar dagligen om dittan och dattan och säger man ‘när jag var barn’, så säger de ‘Du är ju inte så gammal’…. Fast det är klart, jag känner mig inte gammal trots alla inskränkningar pga olyckor med åtföljande värk.

I förrgår var min dotters lilla vovve, schäfer 1 år och 5 månader, mer rolig än vanligt. Då skall alla veta att det är en mycket rolig tänkande liten vovve. Hon har lärt sig att säga jao och ne, vafö och lite annat vilket ibland leder till dråpliga situationer när hon och jag,vovven och jag alltså, diskuterar om hon får eller inte får t.ex. skälla mot andra vovvar o.s.v. Daisy har också skaffat sig ett eget teckenspråk. Det började tidigt med att hon använde vänstertassen till att dra uppifrån och ner två gånger över ögonen när hon skämdes och bad om ursäkt för något hyss hon hittat på. Högertassen använder hon på samma sätt när hon vill tala om att hon är ledsen. Det var det hon var i förrgår.

Aldrig förr hade Daisy visat intresse för coca-cola som vi, min dotter och jag, ibland dricker till maten och sedan delar resten när jag halvligger på sidan i min dotters soffa (klarar inte av att sitta speciellt länge). Min dotter satt i sängen och vi tittade på TV. Daisy låg på golvet framför TV-n. IFK-are förresten. Bara blåvita (vilket tyvärr i mina ögon också inkluderar MFF-are och Italienska landslaget) får hämta bollen när den kommer utanför planen. Gör Blåvitt (Änglarna alltså) mål på TV-n försöker lilla damen få tag på papper att göra konfetti av. Hon gillar trav också. Passar man inte på att flytta tillbaka hennes korg till vanliga stället, så finns den snart 30-50 cm närmare TV-n. Nåväl nu var hon uttråkad fram tills min dotter och jag delade resterande coca-colan. Jag gav glaset till min dotter som satte det på nattduksbordet. Plötsligt blev Daisy intresserad. Varför vet jag inte men hon gick fram och försökte för första gången i sitt liv sticka nosen i coca-cola glaset. Min dotter sa till Daisy att ‘det är inte för hundar’. Då satte sig Daisy på och lyfte höger tassen strök uppifrån och ner över sina ögon tre gånger och lade huvudet på sne. Min dotter lät sig inte bevekas så Daisy gick till mig satte sig. Slog först till mig lätt med tassen för att sedan upprepa ‘jag är ledsen’ inte bara tre gånger för att lägga huvudet på sne utan när det inte lyckades försöka igen. Vi kunde inte låta bli att skratta. Men Daisy blev stött gick och lade sig med ryggen åt oss. Efter en kort stund lockade coca-colan tydligen mer än att bli förnärmad. Hon gick åter till min dotter och upprepade bravaden utan att få något.

Read Full Post »