Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Goter’

För de flesta antar jag att Jordanes är den om inte enda, så väl den mest kända källan för uppgifter om Goterna, Goternas historia och deras ursprung. Finns dock avsevärt fler bevarade skriftliga dokument, en del i B2-C3 versioner som skrivits av i Östra Medelhavet från 300-talet och framåt. Andra i varierande fullständighet bevarade eller avskrivna inom Grekisk Ortodoxa eller av Rysk-Ortodoxa kyrkans fäder. Lite om en av alla dessa källor, en som till råga på allt är en känd Romersk källa står skrivet här:

Lite om Cassiodorus

Read Full Post »

under en längre period (över 20 år) gjorde att fler barn överlevde upp till vuxen ålder. Det vi ser om vi tittar noga på agrikulturella historien i Norden, för det var nordbor inklusive folk från Jutland och från Tjust som först började röra på sig söderut. Tänk om de sk. klimatforskarna lärt sig historia. Tänk om de kunnat läsa latin och som sämst arabiska språk. Det finns en extrem mängd samtida källor, tvärt emot vad även många historiker tror, bevarade genom att skrifter bevarats i den östra delen av Medelhavet. Bland alla dessa finns kända som Tacitus, som oftast citeras utifrån sin

andra med Romarrikets fall som har sin början redan när den förste icke romaren, faktiskt en halv-got blev utsedd till Romersk kejsae under den sk. kejsartiden, och som fick sin stora upplösning när kejsar Valens mördades (av en gotisk ledare/härförare/kung). Samtida författare lätta att få tag på för de som vill lära sig lite själva från den senare perioden är t.ex.
Ammianus Marcellinus,
Roms historie i det fjerde århunrede e.Kr., Arendal 1877
The later Roman Empire, Harmondsworth 1986
Rerum gestarum libri qui supersunt, Leipzig 1978

Eunapius Fragment 39M
Live of the Sophists, transl. W C Wright Ph.D.,London 1921
Vitae sophisarum, Romae, 1956

Eutropius Book I och II, ed EC Marchant M.A., London 1899

Jordanes, Getica
Origin and deeds of the Goths, Princeton, N.J., 1908

Orosius
Seven books against the Pagans, Washington DC 1964 (ingår i serien The Fathers of the church)
Historiarum adversos paganos libri vii, Lipsiae 1889

Zosimus
New history, Sydney 1982
Neue Geschichte, Stuttgart 1990

men de mer intressanta uppgifterna kommer ner till oss via
Ora Maritima

‘Jordanes’ Dio som var en grek som kom i bråk med romarna och i mitten av första århundradet blev utslängd från dåvarande Romerskt område och via en handelsplats för Getae söder Ungerska Pustan längs Donau tog sig upp till Getaes handelsplats vid norra Visla och över havet till Getaes hem på ön uppe i den norra Oceanen. Hans bok om den exilen är ‘försvunnen’…. kan ha återfunnits härom året av en amerikansk forskare med rötter i gränstrakten mellan Turkiet och Irak. Senast jag hörde om den var den under källkritisk analys och tolkning. Oaktat detta så finns det idag över 50 tal bevarade som Dio höll där han berörde samhällsskick och natur här uppe i Norden. Att Dio som jag talar om verkligen var den som Jordanes hänvisade till och som många historiker inte trott existerat, var verklig berättar utöver hans egna bevarade tal även Philostratus om i Lives of the Sophists där han berättar att Dio var författare till boken om Getaes historia. (Obs Getae kom från norr inte från Turkiet eller Iran som en del försökt få det till. Dokumenterad första gången när Vigotha elf som kom brusande ner i norra Oceanen från mitten av landet finns beskriven i ett par B2 handskrifter av Ptolomy’s verk
Dio besökte under sin 14-åriga exil någon gång runt år 50 e.Kr. det avlägset liggande landet Getae. Men han var inte först. En av de andra stora romerska historikerna besökte som minst den norska kusten före detta.

Ablabius, kejsar Konstantin den stores Ablabius. Den historiske Ablabius var på sin tid(300-talets första hälft) en av de mäktigaste männen i hela Romarriket. Hans var en av de få på 300-talet som på grund av sin maktposition och i sitt ämbete inte bara hade möjlighet att träffa gotiska ledare och soldater. Hans starka position från tiden i Arles när Konstantin den store bara var Caesar och fram till de höga posterna han beträdde under åren gjorde det omöjligt för honom att inte ha fått god kontakt med germaner i allmänhet och goter i synnerhet.
Historien om Ablabius börjar i Estathius. Föräldrarna beskrivs som obskyra. Familjen var ju varken romersk eller grekisk. Ablabius far var sägs i vissa källor vara av gotisk släkt, i andra av alansk härkomst. (Detta med alansk har fått en del historiker att tro att Alanerna härstammade från område i nuvarande Iran. Dock är alansk en beteckning som används om en grupp med germanskt ursprung i vissa översättningar till latin samtidigt som samma personer, t.ex. Sveinar, Kol, Stein, Gudomar m.fl. också kallas ‘halaner’ respektive ‘reidgetaes’ m.m.

Men åter till vädret och klimatet. Det finns ett otal källor som berättar om och bekräftar pollenanalyser som gjorts i Norden och norra Tyskland. Människor började röra på sig efter att nyodlingar först tagits upp och det trots betydligt bättre odlingsmetoder inte fanns land så att det räckte till alla. De som först rörde på sig var handelsmän. Handelsmän hade tvärt emot vad vi blivit upplysta om färdats långväga sedan slutet av Bronsåldern, via Oder, Visla (Weissel) tog de sig ner sjövägen till Ungerska Pustan vidare via Donau österut samt via Volga och ‘stora’ Dnjepr tog de sig till norra delen av nuvarande Ukraina. Ett större antal bosatte sig där redan under första århundradet. Deras uppgifter finns bevarade. Bl.a. den märkliga omständigheten att dessa nordbor var vana (!) att betala 10:e i skatt till sin härförare och därför frivilligt (!) betalade skatt där de kom. Detta har många missat eller inte läst när de gått igenom de gamla källorna. Men som sagt pollenrapporter, arkeologiska utgrävningar av boplatser m.m. berättar tvärt emot vad de sk. klimatforskarna påstår att det var vid tre olika tillfällen efter vardera minst 20 års goda jordbrukstider som nordbor och de som bodde i norra delarna av Germanien började röra på sig. Precis som vikingarna gjorde långt senare.

Det där med historiska källdokument från 200 talet f.Kr fram till 555 e.Kr. de har Klimatologerna missat, glömt eller struntat i. Verklighet gäller före datateorier! Citat ovan från mitt eget manuskript Den Gotiska Mosaiken. Se även Goter och Romare När hände Vad?, Norah4history sida

Klimatet blev Romarrikets fall, DN 18 januari 2011

Read Full Post »

att känna sin ‘egen’ historia är inget som har med nationalism, patriotism eller rasism att göra. Vi har återerövrat svenska flaggan, speciellt i fotbollssammanhang där nationalsången ofta sjungs även när det inte är landskamp, från rasister, nazister och Sverigedemokrater. Skall vi verkligen behöva återerövra vår svenska och nordiska historia från vänsterfolket också? Kanske är det så.

Det är nämligen en paradox att stilla bedja om, som förmodligen kommer som en åsnespark i baken på marxister, leninister, kommunister, nazister och rasister samt troligen också Sverigedemokrater att om man lyfter blicken från den egna naveln och tittar ut för att se vad som finns skrivet i äldre tider om tidigare svenskar, i vissa fall namngivna ostgoter som kom över havet från ön i den norra Oceanen och går att följa ner i Europa samt från Gotertiden till Vikingatidens slut i östeuropa och områden kring Svarta Havet och Kaspiska Havet samt ner till Asia Minor och nuvarande Syrien/Libanon, så är det i arabiska källor, samt i kazariska bevarade källor i minst lika hög grad som berättelserna om hur det såg ut här uppe i Norden, vilka seder och bruk som var gällande, skillnader mellan folkgrupper i nuvarande Norge och Sverige, vilka folkgrupper som bodde i nuvarande Finland före 650 e.Kr (inte något av de tre finska grupperna) som ‘vår’ historia har bevarats. Jag talar inte om Ibn Fadlan på 920-talet eller någon av de andra mer ‘kända’ arabiska eller östliga källorna.

Här och nu skall jag bara beröra en enda. Jag har de äldre av berättelserna med full notapparat till referenser i mitt manuskript den Gotiska Mosaiken. De senare har jag berört i min D-uppsats Johansson Inger E, Källorna till svenskt 800-tal i europeiskt perspektiv, en kritisk granskning av Lars Gahrns avhandling Sveariket i Källor och historieskrivning, D-uppsats Historia INSTITUTION TEMA
Avdelning för Historia, Linköpings Universitet 1995 samt har dem med i manuskriptet Grönland och Grönlänningarna eftersom det finns så många källor från 230 f.Kr(!) fram till 1150 e.Kr. som aldrig brukar refereras till men som utgör grunden för hur det kommer sig att vi än idag har stor likhet med ‘våra’ förfäder, på gott och ont, trots alla invandringar genom århundradena.

Den märkligaste källan är en skriven av en armenisk historiker Moses Khorenatsí (History of the Armenians,ed. transl. RW Thomson, London 1978) Moses Khorenatsí, eller Moses Chorenensis som han skrivs utanför Sveriges gränser, levde på 400-talet och skrev utöver den angivna boken även bok om den då kända geografins gränser. I båda fallen finns det avsnitt som om man jämför med andra samtida källor ger oss en mycket intressant bild av en person som i slutändan efter att försökt göra sig till kejsare sedan han och några av hans män rymt från romerska armen, tagits till fånga varvid de övriga sex i olika omgångar avrättades medan han själv slogs i bojor och fördes till ‘Tuli’ långt uppe i norra Oceanen. Historien som den framträder ur ett antal andra källors mer detaljerade uppgifter, stämmer mycket väl överens med vad Varin ristade på Rökstenen om sin anfader.

I en av de övriga källorna får man också reda på hur folket från ön i Norra Oceanen räknade ut hur mycket tyg som gick åt till byxor att ha när man färdades på båtar och land. De syddes inte på samma sätt som de i öst och mest anmärkningsvärt tyckte några av historieskrivarna det var att man räknade med att tyget skulle gå upp till armhålan för att man skulle kunna ha byxor ända dit upp när man inte ‘bara’ hade tyget ihoprullat och hållet uppe av ett rep i midjan.

En annan källa som är viktig för nordisk och nordeuropeisk historia men i princip helt bortglömd är Ibn Miskawaih (The Eclipse of the Abbasid Caliphate, ed. Amedroz HF & Margoliuth PS, Oxford 1921.) det finns ett antal arabiska historiker och geografer som gjorde besök här uppe på ön i norra Oceanen eller seglade på det vi kallar Östersjön så långt norrut att de med häpnad beskrev såväl att solen aldrig gick ner under sommaren som tvärt om och hur folk uppe i nordligaste delarna av Östersjön för att ta sig fram över snö gjorde sig snöskor. Hur de jagade ripa, snara; hur de hade något som en geograf ritade som en skida på varje fot och en stav för att staka sig fram. Folket de beskrev var ovanligt långa och axelbreda.

Men så var det det där som framkommer gång efter annan under perioden 260 e.Kr fram till 844 e.Kr. Nordbor, från början kallas de visigoter i slutet av perioden Ar-rus, ofta handelsmän som Kol och Steinar från ön i Norra Oceanen, eller äventyrare som hamnade i den romerska armen som en som slängts ut från Ranriki på ön när hans far dött. Killen ifråga blev i slutändan romersk ståthållare inom nuvarande Spanien. Han beskrivs av mer än 10 olika samtida historiker i ett flertal olika händelser som en lögnare och arrogant typ. Det finns fler namngivna och mycket intressanta personer från ‘ön’ häruppe och det har INGET med rasism eller nationalromantik att göra att vara intresserad av nordens äldre historia!

Vill slutligen återigen, skrivit detta förut, berätta om vad det var som berättades om ‘våra’ förfäder, observera att under perioden så förekom invandringar vilket gör det hela ännu mer intressant ur integrationssynpunkt:
Arroganta, nonchalanta, lättstötta. De dricker inte ofta. Bara när de har fest. Men de är mycket bra på att hitta skäl att ha fest.
Eller som en postmästare i Asia Minor skrev:
De far till öst, till Kina och långt ner i Indien
De far till väst, till Rom, Bysans och Albion (England)
och varför? Bara för att kunna säga att de varit där!

Låter precis som sentida backpack ungdomar från Sverige.

Kontroll över kulturarvet SD:s medel för att nå makt, DN debatt 3 oktober 2010

PS. Om Ni gör en djupdykning i Westerberg Anna, Utveckling av gammalt a framför ld och nd,Uppsala 1991 samt Moberg Lennart, Om de Nordiska nasalassimilationerna mptt, nk>kk, Uppsala 1944 och tittar speciellt på triangeln från Gamleby till Söderköping och upp mot Roxen, så kommer Ni att hitta ett område där det finns lång kontinuitet arkeologiskt, historiska och pollenanalys som styrker att området efter Båtyxe- och Gropkeramiska tiden även språkmässigt utifrån ursprungs ljud mycket väl kan ha haft samma grupp boende under alla generationer trots en dansk arme som gick härjande fram och alla invandringar under årtusendena. Skrev om det i min C-uppsats Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, Linköping 1993

Read Full Post »