Det borde inte ens behöva diskuteras:
Det är ingen Mänsklig Rättighet att få bli förälder, men varje barn har rätt till ”sina” föräldrar.
Barn är ingen rättighet, GP Ledarsidan 2 augusti 2014 Så sant som det är sagt. Barn är ingen rättighet att få. Däremot har alla barn rätt till ”sina” föräldrar, biologiska eller juridiska. Det skall inte finnas någon skillnad i lagtext på kön när det gäller de juridiska föräldrarna. Det är Barnet som skall sättas i centrum,.
Skrev förut idag:
Barnets värld – Barnets Kärnfamilj
Inget barn väljer själv till vilka föräldrar det skall födas eller var barnet skall växa upp. Där finns det en fråga som stör och har stört mig i många år. Varför har inte ett barn utöver sina biologiska föräldrar, om båda eller någon av dem är bland de som uppfostrar barnet, ha mer än två juridiska föräldrar.
Verkligheten har aldrig varit ett karbonpapper och det finns inget som i mina ögon hindrar att ett barn kan få tre eller fyra juridiska föräldrar även om jag personligen tycker kärnfamilj är viktig. Frågan är i mina ögon inte hur kärnfamiljen ser ut. Frågan är hur ser barnets kärnfamilj ut. Vi bör enligt min personliga mening se alla frågor ur barnets synpunkt/med barnens ögon. Växer barnet upp med två föräldrar, så är det oavsett kön på dessa två föräldrar de två som är barnets kärnfamilj. Växer barnet upp med två heltidsnärvarande föräldrar med utvidgad kärnfamilj där biologisk mor/far utöver dessa två är närvarande i barnets liv, så utgör dessa 3 eller 4 personer barnets kärnfamilj.
4 personer? Tänk efter. I alla tider har det funnits barn som inte vuxit upp med båda sina biologiska föräldrar. För barnet är det oavsett om vi talar om biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar som inte lever tillsammans båda juridiska föräldrarna och deras ev. nya partner som utgör barnets Kärnfamilj. Alltså borde det vara lagligt för ett barn att få mer än två juridiska föräldrar enligt min uppfattning. Allt handlar om att se frågorna ur barnets perspektiv.Har Gud gett kärlek mellan två vuxna, Norah4you 2 augusti 2014
Tidigare har jag skrivit:
…..Jag kan förstå att många vill bli föräldrar. Jag kan däremot inte förstå att det allmänna som har svårt nog att få pengar att räcka till för bästa möjliga och snabbast möjliga behandling av t.ex. cancersjuka skall bekosta detta.
Jag kan förstå de parförhållanden där det är två män som väldigt gärna själva skulle vilja bli pappor eller att någon av dem blev pappa. Men jag kan inte förstå att inte det skulle vara möjligt att lösa med hjälp av inseminering av någon kvinna i ett kvinnligt partnerskapsförhållande. Jag ser inga moraliska, etiska utan bara juridiska komplikationer för att stödja det alternativet.
Jag kan förstå att kvinnor som drabbats av t.ex. livmodercancer eller av annat skäl inte får föda barn önskar få egna barn. Det handlar inte om det. Det handlar om barnet och den som om surrogatmoderskap skulle tillåtas i Sverige skulle vara surrogatmamma. Jag har mycket svårt att se att det allmänna med de begränsade medel för vård och omsorg som landets skattebetalare kan betala till detta skulle bekosta betalning till en surrogatmamma och/eller bekosta att denna form av insemination skulle genomföras.
Jag har alltså inga betänkligheter mot att lagar skulle ändras så att homosexuella och lesbiska par skulle få hjälp med insemination där barnet som föds skulle få bonusmamma och/eller bonuspappa. Lagar borde också ändras så att barnet i dessa samkönade förhållanden alltid fick samma rätt till bonusmamma och bonuspappa som de barn vars föräldrar varit av båda könen och skilt sig. Viktig fråga mycket viktigare än surrogatmoderskap om barnets bästa skall sättas i centrum vilket våra lagar förutsätter.Ingen mänsklig rättighet att, Norah4you 13 mars 2012
Stifta lagar för stjärnfamiljer, Jonas Simmas ledarkrönika på Aftonbladet 2 augusti 2014 Stjärnfamilj? Det är ett begrepp som är taget ur Föräldrars värld, inte barnets. Att sedan barnets kärnfamilj kan se ut på många skilda sätt och att alla de kärnfamiljer som ett barn kan räkna som sin Kärnfamilj skall omfattas av samma lagar – det borde vara en självklarhet!
”Barnets bästa
Det är viktigt att lyfta blicken från "Tyck som jag"-syndromets avigsidor. Det handlar inte om föräldrarnas konstellation eller om det finns två som ingår i barnets kärnfamilj oavsett hur denna ser ut. Det handlar om Barnets bästa. De föräldrar som är närvarande för barnet under barnets uppväxt utgör Barnets kärnfamilj Könsmässiga fördelningen är helt irrelevant. Lika viktigt är det att göra klart att det handlar om NÄRVARANDE föräldrar. Dvs inte föräldrar som har kontakt med barnet en gång per år utan under barnets uppväxt varit närvarande regelbundet. Det kan handla om två föräldrar som barnet bor hos men ytterligare en eller två som barnet har nära kontakt med, biologiska eller adoptivföräldrar som antingen aldrig bott ihop eller brutit upp från varandra och skapat ny egen familj. Barnets bästa är att kunna inkludera fler än två som juridiska föräldrar till barnet. Det handlar om Barnets rättigheter. Inte om föräldrars.
Utifrån det jag sett och hört under åren, som privatperson eller lärare, så är det inte så enkelt som en del vill göra frågan om surrogatmammor. Barn har mänsklig rättighet att få veta vem som är biologisk förälder och vilka arvsanlag barnet har vad gäller släktsjukdomar som indirekt kräver att barnet tänker på vad gäller mat och levnadssätt. Personligen har jag svårt att förstå att ägg- eller spermiedonation är till för Barnets bästa. Men så länge barnet äger rätten att få reda på sitt biologiska ursprung, så kan jag acceptera utan att protestera i de fallen. Däremot finns det inte något giltigt argument, enligt min mening, som talar för surrogatmamma OM vi skall tänka på barnets bästa.
Norah4you's Weblog 