Utanförskap börjar i hemmet! (uppdaterad 19 Augusti 2016)

Inflik 19 Augusti 2016: På väg hem från bussen igår fick jag tillfälle att tala en kvart med två kurdiska kvinnor. Den yngre sa samma sak som jag sagt nedan: Utanförskap börjar i hemmet. Det är föräldrarna som skall lära barnen respekt.

Läser sedan idag 19:e Glenn Hyséns krönika. Mycket tankvärd:
Nu börjar skolan igen, men många barn kommer inte våga gå dit för att de vet att de kommer bli inpressade i ett hörn och slagna.

Föräldrarna måste för fan få in i huvudet på ungarna vad man får och inte får göra.

Respekten har försvunnit för länge sedan. Ungarna måste veta vad som är respekt, Glenn Hyséns krönika GT 19 Augusti 2016

Så sant som det är sagt.
För det är där lärare ser problembarnen tidigt. För det handlar om barn som i en del områden, inte bara de sk. mest utsatta, ställer till det för sig och andra. Allt under det att många, främst icke behöriga lärare, försöker få det till att dessa barn skall pratas med. Men när var och hur när föräldrarna inte ställer upp som föräldrar skall. Glömmer bort eller inte har tid att lära sina barn respekt.

Det börjar ofta med mobbning, krossade fönster, störningar på lektioner, ibland eldsvådor i papperskorgar i korridorer. Tro inte att alla föräldrar, oavsett var i världen de är födda, tar sitt barn i kragen och säger: Se till att sköta dig. Någon respekt för lärare och vaktmästare finns ju inte längre.

Det är dessa stökpellar som främst i sk. utsatta områden skyller på att de inte har något att göra…..som om bilbränder vore något deras föräldrar inte lärt dem hålla sig ifrån. Utanförskap är ingen ursäkt för att bränna bilar och stökpellar i sk. fina områden kan hamna snett med alkohol, droger samt annat. För de bränner ju inte bilar. Bara sina egna ljus i båda ändarna. Flertalet stökpellar mår liksom de sk. tysta tjejerna mycket dåligt och saknar framför allt självförtroende trots att de utåt sett ser ut att ”ha allt”….
———————- slut på infliket ————-

Från början systemprogrammerare som sadlade om för att bli SO-lärare, har jag haft ett försprång tack vare studietidens Studentpolitik. Då Folkpartist, nu Moderat. Är man så udda att man älskar dataspel (spelat sedan spelet månlandarens tid) och fastnade för hårdrock helst metal, samt fått vana att lyssna på unga som visat respekt, så får man höra ett och annat under åren.

Att jag är pensionär gör ingen skillnad, för ungdomar kommer gärna fram när jag sitter väntande på buss eller spårvagn. De gillar att prata om man bara tar sig tid att lyssna samt vågar säga vad man tycker när de väl talat. Samma gäller stökpellar likaväl som nördar (som jag själv är innerst inne).

En sak hörde jag talas om redan under ungdomspolitikens dagar då jag satt i Mölndals Kulturnämnds teater och musikutskott. Många unga, alltså redan då på 70-talet, bor långt ifrån den äldre generationen. Dagis och Fritids i all ära, de flesta har oaktat engagerad personal fått bli supplement för något som saknats. Närvarande vuxen som har tid. Tid när den unga/unge vill prata, fråga om något eller bara vara nära.

Förr bodde ofta äldre generationer nära. De unga kunde fram till 70-talets storstadsexplosion av lediga jobb då föräldrar flyttade dit jobben fanns, ha den äldre generationen inom ”räckhåll”. Precis som min egen dotter och hennes kusiner gå hem till mormor och morfar runt 1990 då vi några år tidigare flyttat tillbaka till min uppväxtstad, Linköping.

Så är det inte idag för de flesta unga. Har ingen betydelse om den unga/unge kommer från sk. utanförskaps område eller från den fina villaförorten. Två saker säger de alla:

* Jag får inte ta hem mer än 1-2 (i vissa fall 3-4) kompisar på en gång. Var skall vi då kunna träffas och sitta och tjata (typiskt Göteborgsuttryck oavsett var de ungas föräldrar råkar vara födda). Vi träffas ute. Åker kanske till stan.

* Det är ingen som har tid att prata med mig när jag behöver/vill prata.

Utanförskap börjar i hemmet. För att unga skall växa upp krävs precis som med blommorna i krukan. Tid att plocka torra blad, vattna, ge gödning och stimulans (ljus). Allt har sin tid. I Curlingtidens anda, nu när de första Curlade barnen själva blivit curlande föräldrar eller mor/farföräldrar. Rester som levt kvar sedan 70-talets curlande då föräldrar skulle börja förverkliga sig själva och se sina egna möjligheter; Nu märks utanförskapet som skiljer barn med närvarande föräldrar från de barn vars föräldrar i kvalitets tids anda ofta är frånvarande närvarande föräldrar, nu är utanförskapet bland unga snart lika stort i fina kvarteren som i de av nykomna asylsökande orosområdena.

Det är sant att bränner bilar gör inte unga överallt. Men vad få utanför polisen, skolan och de på soc som har tid att bry sig om unga med problem från fina områden, inte vet, är att droger, alkohol och ensamma unga som kämpar med allt från dåligt självförtroende till att behöva vara förälder för sina egna föräldrar…. finns mycket dolt alkohol och drogmissbruk i samhället… Alla som går i vanliga skolan och nykomna föräldrar borde få gå i hemkunskap av den gamla sorten. Den där det som är viktigt att lära ut, alltså inte bara koka mat och baka, barnkunskap fanns inkluderad. (Utöver att vi hade någon lektion för annan lärare i ämnet) På min tid fick vi lära oss lite om barns utveckling; barns behov i olika åldrar. På samhällskunskapslektionerna lärde sig alla hur vårt svenska samhälle är uppbyggt, vilka våra Grundlagar är (samt de viktigaste bitarna ur dessa) och vad som förväntades av oss som vuxna.

Det finns de som talar om hårdare tag…. hårdare lagar…. vad hjälper det om föräldrar oavsett var de bor, vilken religiös eller kulturell miljö de lever i, inte finns där för att lära sina egna barn respekt för andra människor och andra människors ägodelar?

Utanförskapet börjar i hemmet. Det finns de som vill lägga mera skattepengar i sk. problemområden men gömmer huvudet i sanden i sk. fina områden. Det löser inte problemet om föräldrarna inte har klart för sig att det är de som MÅSTE ta ansvaret för sina barns uppfostran. Vi lever inte i en kommunistisk stat där staten tar ansvar för barnen. Varje förälder har att uppfostra sina egna barn.

Finns kanske en viss sensmoral i följande som hände för några år sedan. Jag stod väntande på en buss. En kvinna i 30-års åldern kommer fram och vi börjar prata. Hon berättar att hon blivit uppringd från ett äldreboende där någon undrade varför hon aldrig kom och hälsade på sin pappa…… men som hon sa: Han gick ut genom dörren när jag var 11 år och hörde aldrig av sig sedan. Han fanns knappast där för mig innan heller. Varför skulle jag som har barn och försöker vara med dem så mycket det går ta tid från dem för att hälsa på honom?

Utanförskap börjar i hemmet. Kvalitétstid i all ära, men pengar, hus, utlandsresor och så vidare är yttre ting. Ingen av oss kan ta med oss något när vi går. Föräldrar är vi hela livet!

Skrämmande utveckling:

Under loppet av halvtimme fick polisen i Malmö larm till nio olika bilbränder. Sedan 1 juli har över 70 bilar satts i brand i Malmö och siffran bara stiger.

Men det är inte bara i Malmö bilar brinner. I Stockholm i Husby sattes bilar i ett parkeringsgarage i brand. Två bilar var helt utbrända men majoriteten av de 47 bilarna i garaget skadades.

I Västerås är det fler bilbränder än andra större städer om vi ser till antalet invånare. Västerås har toppat den statistiken sedan 2012. Efter Västerås, följer Södertälje med flest bränder sedan Malmö, Stockholm och Borås. Det händer någon enstaka gång att polisen kan gripa någon misstänkt, men de flesta bilbränder förblir oupplösta.

Det är allvarliga brott vi talar om, jag ser det som en terrorhandling mot det civila samhället. En terrorhandling mot det civila samhället, Lotta Grönings krönika 16 augusti 2016

Läs gärna: Utanförskap ingen ursäkt för att bränna bilar

Read Full Post »

Inte sant, Rouzbeh Masarrat Agah

Falskt påstående:
Varför är det så svårt att förstå att dessa fenomen, att både bilbränder i våra förorter och nedbränning av asylboenden bottnar i samma sak? Att det är unga arga ungdomar från de lägre klasserna som protesterar mot etablissemanget. För vi alla är väl ense om sannolikheten att det rör sig om välbärgade svenska ungdomar från Danderyd eller invandrarkillar från Solna är väldigt liten. De grupperna har alldeles för mycket att förlora genom att delta i sådana aktiviteter.Föräldrarna är själva marginaliserade, Rouzbeh Masarrat Agah på Expressen Debatt 17 Maj 2016

Verkligheten en annan
Det är lika lite sant idag som när samma åsikter hördes på 70-talet. Lika lite sant som det var under EU-mötet i Göteborg är det idag att det inte skulle vara välbärgade föräldrars barn som kallar sig aktivister och bråkar med blåljuspersonal. Tyvärr inte sant. För hade det varit så att det bara varit barn till marginaliserade föräldrar som blivit kriminella och våldsamma autonoma stökpellar av båda könen.

Som ungdomsledare på 70-talet, systemprogrammerare som senare sadlade om till SO-lärare, nu pensionär, har jag under åren lärt mig att ungefär hälften av alla dessa ”aktivister” kommer från välbärgade familjer. Svenskar och invandrare som ”lyckats i livet”. En förklaring är att de ungdomarna som hamnat på glid, oavsett om de bor i område med stämpel utanförskap eller om de bor i fina villor, alla klagar på exakt samma sak. Alla skyller på att deras föräldrar inte har tid att lyssna när de unga själva vill prata. En sak till har de alla gemensamt. Till skillnad från på min tid, så får många unga i alla delar av Storgöteborg och andra städer ofta inte ta hem mer än en eller två kompisar åt gången. Det skulle varit på min tid. Jag släpade hem, nåväl inte riktigt släpade utan tvärt om, hela klassen eller 10-12 kompisar åt gången. De fick ta det som vi hade det. Vi bodde i radhus, pappa hade fin titel men lönen var t.o.m. lägre än många arbetare. Så fanns det saft eller kaffe med bullar eller smörgås (med eller utan pålägg) så fick det bli det. Räckte inte stolar och soffa till, så fanns alltid golvet. Jag är själv uppväxt med och lät min dotter växa upp med att det är bättre att ta hem kompisarna än att dra på stan med dem. Än idag finns det de som jag har kontakt med.

Så Rouzbeh Masarrat Agah, du har förutfattade meningar. Om inte dagligen, så minst 2-3 gånger per vecka kommer tidigare elever, både från skolor jag jobbat som vikarie i och de jag varit anställd på fram och pratar. Ungdomar från alla slags kulturella och ekonomiska förhållanden hemma, och det är oftast stökpellarna som tar kontakt. Har t.o.m. varit med om att stökpelle tog kontakt med mig när jag väntade på tågbyte i Nässjö. Han och en annan som direkt syntes vara stökpelle satte sig en på var sida om mig. Inte var jag rädd varför skulle jag. Förvisso hade jag lyft ner den jag kände igen när han suttit uppflugen i ett fönster och bräkt en gång i tiden. Men jag visste att han respekterade mig. För jag fanns där beredd att lyssna men inte beredd att hålla med om vilka galenskaper som helst.

I den killens fall som så många andra som kommer ur sk. fina miljöer, så fanns det V70-föräldrar där den ena var bra på att dricka även om det aldrig skulle erkännas utåt. I andra fall finns det droger i de mest oväntade miljöer och kriminaliteten är inte enbart koncentrerad till att de som kastar sten mot blåljus alla bor i området de kastar sten. Ett exempel. Stökpellar från Tuve blev för några år sedan beskyllda för att kastat sten på buss och blåljus. Det var bara det att jag som suttit och väntat på buss där detta skulle skett när jag väl klivit av bussen i ett av de finare Örgryteområdena stötte på de stökpellarna i slagsmål med ett av gängen från det bostadsområdet. Finns inget område i Göteborg där inte någon av de som blivit kriminella inom t.ex. drogvärlden har vuxit upp. Tyvärr går det inte att göra sådana ”enkla” förklaringsmodeller. Det som krävs oavsett om det är välbärgade föräldrar eller de som lever i utanförskap är dock att föräldrar bryr sig mer om sina barn än om sig själva och sitt eget ”anseende”.

Inget är lätt. Men vem har lovat att livet skall vara lätt. Förälder är man hela livet.

Read Full Post »

Var finns/fanns föräldrarna?

Nu börjar detta bli tröttsamt. Var finns eller fanns föräldrarna?

Polisbilar sattes i brand i Sisjön i natt, GP 23 juli 2013
Polisbilar förstördes i brand vid Sisjön, GT 23 juli 2013
”Ser det som ett angrepp mot polisen, GP 24 juli 2013 Själv ser jag det som ett angrepp inte bara mot polisen utan mot hela vårt svenska samhälles grundpelare våra Grundlagar och därmed ser jag detta som om inte redan en samhällsomstörtande verksamhet så en början på sådan.

OBS tillägg och länk till bra artikel längst ner på sidan.

Utdrag ur tidigare bloggartikel:
Bilbränder, stenkastning mot polis, utryckningsfordon, spårvagnar och bussar…..
……..
Det är dags att tillämpa Föräldrabalkens lagliga möjligheter fullt ut:

6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge

Inledande bestämmelser
1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

2 § Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.
Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9-15 kap. Lag (1994:1433).
…..
7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden. Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.
Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.
Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §. Lag (1998:319)”
…….. Var finns föräldrarna, Norah4you 11 september 2009 Vidare ur samma bloggartikel:
….Kan inte föräldrar se till att deras barn inte hamnar bland dessa stenkastare, bilbrännare och andra samhällsabotörer, så BÖR vårdnadshavaren ställas inför domstol och hållas ansvarig för barnen/ungdomarnas handlingar när det gäller icke myndiga.

Tillägg: Mycket bra råd från en psykolog: Prata, ge och ta. Det är i korthet Margit Ekenbarks råd till tonårsföräldrar som oroar sig över att barnen hellre sitter inne med datorn än följer med till stranden. samt Hon menar också att föräldrar borde ta en titt på sig själva och hur mycket de är på nätet.

– Barnen kan skrika och skramla medan föräldrarna håller på att sms:a eller vad de nu gör. Det är verkligen ett problem att föräldrar tittar mer på sin mobil än sitt barn. Psykologen: Föräldrar borde koppla ner, GP 23 juli 2013

Tillägg 27 juli 2013 Bilar brann i Guldheden, GP 27 juli 2013

Read Full Post »

Sviker vi de unga?

Ett barn som föds borde alltid ses som en gåva. Något vackert oavsett allt annat. Oavsett om barnet varit planerat eller oplanerat; oavsett om du älskar ditt barns andra/andre förälder. Barnet har inte bett att få komma till världen och förälder är man hela livet.

Ibland undrar jag hur folk tänker. De säger sig längta efter barn. Så långt så gott. De flesta har bra intentioner och inser att det lilla barnet måste få vara sig själv. Inte ett substitut för det föräldern själv drömt om. Ett barn är heller inte något man ställer på hyllan och tar fram när det passar en själv. Skaffar man ett barn, så måste barnet få ta den tid barnet behöver. Snacka inte om kvalitétstid. Kvalitétstid är något för vuxna. Närhet, trygghet och någon som finns där att prata med, någon som tar sig tid att lyssna när barnet växer upp, det är det som ger ett barn självkänsla samt identiet.

Ibland undrar jag också hur samhället tänker. Stora barngrupper är redan det ett problem. Stora barngrupper i mindre åldrarna är något som inte gynnar ett barns utveckling. Speciellt inte ett barn vars förälder är ensamstående eller där båda behöver jobba för att klara det nödvändigaste. Det nödvändigaste är inte att ha flott bil, ha lust och råd att åka utomlands på semester när barnet är litet eller ens senare. Visst är det roligt för den vuxne att få fortsätta leka sitt tidigare ‘vuxenliv’. Inte tu tal om annat. Men skaffar man barn, så måste man inse att det är ett nytt liv som i alla lägen måste få gå före. Är man inte beredd på det, så är man enligt mitt sätt att se inte moget att vara förälder. Är man inte beredd på det, så är man heller enligt mitt sätt att se inte lämplig som politiker som avgöra hur många barn som skall finnas på en dagisavdelning eller ens hur kvalitén sett ur barnets synpunkt bäst går att åstadkomma.

Ibland undrar jag även över varför vårt nutida samhälle är så pigga på att skilja ut i stället för att bjuda in. Jag talar om hur det är på dagis och skola. Alla barn är lika värda, men olika. Varje barn måste få växa utifrån sin egen möjlighet. Måste få växa inte bromsas av något ‘Alla skall med tänkande’. Inte bromsas av att vuxna söker hitta orsaker till att alla barn inte gör exakt som de vuxna tänkt sig. Det är styrkan med och hos barn som får förtroendet att växa upp utan att få alla möjliga syndrom- och bokstavsbeteckningar lagda på sina axlar. Styrkan finns hos det lilla barnet men det är vuxna som skiljer ut och trycker ner.

Inte så att jag vill urskulda barn och unga som begår brottsliga handlingar eller verkligen uppträder på ett sätt som gör att det krävs mer tid av ena eller andra skälet för att få barnet att känna självkänsla. För det är det som alla de barn som skriker ut sin oro antingen i form av att de är utåtagerande eller självskadande eller bara inte följer med normen ‘Alla skall göra lika för alla skall med’, det är det de behöver. Stärka självkänslan samtidigt som de också måste få det stöd de behöver för att lära sig våga ta ansvar för sina egna handlingar.

Finns inget skäl i världen att det ens skall få förekomma att barn som lämnats utanför oavsett om det är av föräldrar, omgivning eller samhälle; att barn som redan tidigt får höra att de har brister i stället för att de fått höra vad de är bra på, skall behöva riskera att hamna i tablettrillares händer oavsett om dessa är aldrig så välmenande psykiatiker eller vanliga allmän läkare.

Finns inget skäl i världen att något enda barn skall behöva spännas fast. Hur i hela fridens namn finns det en enda vettig person, för jag hoppas att det ändå finns sådana, som kan säga att det får ske ens för att hindra barnet att inte skada sig själv. Var i hela fridens namn finns alla de vuxna som borde finnas på en vårdinrättning där barn som saknar det viktigaste, tron på sig själv och tron på en bättre framtid ?
Att alltför mycket pengar hamnar på administrationens altare och läggs på politiska nämnders beslut, det är ingen ursäkt att man inte vågar finnas där ens som professionell för barn som behöver närhet och bekräftelse de aldrig fått tillräckligt av eller fått för mycket av.

Mentalvårdens tvångströjor har förhoppningsvis försvunnit. Alla dessa konstiga metoder som jag hörde kusiner och vänner som jobbade som mentalskötare, sjuksköterskor o.s.v. berättade om på 60- till 80-talet. Det borde inte höra hemma på 2000-talet.
Tron på lyckopillret, oavsett vilket, som skulle lösa alla problem hör också hemma på 1900-talet. Inte på 2000-talet. Det kan förvisso finnas kortare period som något barn precis som någon vuxen skulle kunna behöva dämpa sina känslor med tabletter för att psykiskt orka med. Men inte månad ut och månad in.

Vi ger våra barn alla möjliga kemikalier. Vi säger jag. Detta trots att jag pga egen och min dotters matallergier haft för vana att gå ut från rena råvaror. Tyvärr finns det ofta i svensk mat, vilket man döljer från alla håll, rester av bekämpningsmedel. Så kemikalier får våra små i sig i större eller mindre mängder. Hur dessa kemikalier som i en del fall lagras i kroppen samverkar till de ‘störande’ beteenden som en del föräldrar och/eller lärare upplever att en del barn kan visa upp, det är den stora frågan. Mer kemikalier är däremot alltid något som hämmar Barn- och Ungdomars utveckling.

Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, SvD 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, DN 20 juli 2013
Personal larmar om vårdskador i barnpsykiatrin, Sveriges Radio 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, Aftonbladet 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, GP 20 juli 2013

Read Full Post »