Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Föräldraskap’

För det handlar i första hand inte om integration. På ett sätt upplever jag de som påstår att det handlar om integration som varande mer rasister än många av oss andra som oavsett vad vi röstar på, är moderat ekonomiskt höger socialt vänster. Hur? Att skylla på integration, är i sig att säga att de som skall integreras inte har någon känsla för lag och moral, eller åtminstone inte samma som vi andra. Förvisso kan det finnas sådana fall bland vuxna och de som kommer som unga vuxna. Det är med det som den engelska grammatiken, det är undantagen som utåt bekräftar regeln. Det är undantagen som blir synliga.

Allra först – kristna och icke kristna uppvuxna i kristna länder är inte ensamma om att ha samma grunder, utgående från de tio budorden, för vårt moraliska och juridiska samhällssystem. Vi är tre religioner som delar på samma texter om än personer i dem getts olika namn. Vad jag talar om är det vi kristna kallar Gamla Testamentet. För att inte krångla till det alltför mycket och vålla onödig split, så bör det också sägas att Sverige må vara sekulariserat men vi har mycket av den gamla bymentaliteten kvar. Det räcker att åka upp till norra Bohuslän där fler än mina släktingar har sommarstugor. Vad lokalbefolkningen säger om de som inte har sina rötter där, det vill ni knappast veta. Så det där med att bjuda in, där brister det både här och där.

Men det är de små som börjar skolan vi bör börja med. Någon gång på 90-talet och ganska tidigt gick respekten för människan förlorad. Respekten för auktoriteter raserades, på gott och ont. Respekten för äldre och vuxna, den skall vi bara inte tala om. Det började för all del redan på 70-talet när velourklädda lärare satte sig på katedern och frågade eleverna: Vad vill Ni lära Er som om de som inte lärt hela ämnesområden och inte ens nosat på de ”högre” nivåerna inom ett område skulle ha ett uns aning om vad av allt det som är grundstoff och grundkunskaper de hade mest nytta av längre fram under skolgången.

Inte nog med det. I och med att småskollärarna försvann och det ansågs att ‘Alla lärare’ skulle vara svensklärare, så försvann också stor del av den viktiga didaktiska och metodiska kunskapen i att få elever med skilda bakgrunder, behöver inte handla om barn vars föräldrar inte fötts i Sverige, att lära sig läsa, skriva och få grundläggande kunskaper i ordförståelse. Där är en av bristerna idag. Inte ens de som numera kallas ‘Tidiga lärare’ har de kunskaperna med sig även om de är legitimerade att undervisa i svenska språket och har legitimationen för de tidiga skolåren.

En annan bit är att samhället under 90-talet började översvämmas med ‘tycka synd om syndromet’ Tycka synd om syndromet innebär konkret att alla handlingar mäts utifrån elevens sociala eller kulturella bakgrund. Står aldrig det någonstans, men det är det det handlar om. Stackars dig/Stackars lilla söta rara du utifrån om elevens föräldrar bor i ett problemområde, har alkohol-/drogproblem, är arbetslösa eller sjuka, är invandrare eller o.s.v. så har under de första skolåren moralen som eleverna fått med sig hemifrån (och någon moral har i stort sett alla fått med sig) suddats ut i bortförklaringar, lallande med de elever som begått brottsliga handlingar i mycket tidiga år, lallande med elever som satt sig själva som kungar över kompisarna mer och mer för varje gång deras handlingar bortförklarats. Precis lika tokigt för ett barn/en ung vuxens självkänsla som motsatsen där man särar ut och sätter bokstavsbeteckningar som förklaring till att alla barn inte ‘passar in’ i Alla skall med andan

De flesta av oss har väl läst om senaste våldsdådet i Linköpings förort, Ljungsbro. För det är vad spaningsledaren Jan Staaf gör när han två gånger under lördagens presskonferens använder ordet ”ohygglig”…….Våra förhörsledare har berättat genom åren om hur de träffar på en ohygglig massa människor som mår dåligt ute i samhället”.Vad säger han – egentligen?, Kerstin Weigls kolumn Aftonbladet 3 augusti 2013

Om den aktuelle gärningsmannens bakgrund vet jag inget annat än att han är 34 år och begått våldsbrott tidigare.34 åringen dömd för flera brott, DN 2 november 2013
Vad jag däremot vet är en hel del om den åldersgrupp han tillhör. Under början av 90-talet gick jag min SO-lärare 4-9 utbildning i Linköping. Fick göra ett avbrott pga ett benbrott när jag hade 1 och 1/2 termin kvar. Var ute och vikarierade på skolorna efter nerven i kläm (benbrott åt ena sidan, spricka åt andra). Har under åren då, när jag vikarierade samt som mor till en dotter som blev mobbad, sparkad i ryggen, slagen, förföljd o.s.v. samt som boende i först Ryd sedan Skäggetorp (Linköpings problemområden) sett en hel del och samtalat med många poliser under åren i Linköping.

Det är märkligt för i början av 90-talet hade Linköping utvecklat mycket bra system med att det var samma poliser som var ute på skolorna och talade som träffade de unga under patrullering och när vilsegångna får kallades till polisförhör. Det försvann i en omorganisation. På skolorna var det ofta som skolorna försökte dölja problem. Problemen skylldes ofta antingen på offer eller på omständigheter runt förövaren. Alldeles för ofta hördes antingen från skolpersonals sida stackars dig, det är inte konstigt att du….. och så radades ett antal sociala eller kulturella skäl upp som i sig stärkte bråkstakar i självsynen att de minsann hade rätt att känna sig förorättade, de minsann inte själva var orsak till att de agerade som de gjorde o.s.v. Tycka synd om syndromet växte och många skolelever fick aldrig ta ansvar för sina egna handlingar. Jag talar inte om hårda tag, men väl om klar markering från vuxnas sida vad som är tillåtet och inte tillåtet i samhället. Poliser som jag känt uppe i Linköping har i de flesta fall gått i pension de senaste åren. En sak hörde jag från 1991 fram tills för något år sedan. Vad hjälper det att vi tar in X som stulit bil/rånat/slagits o.s.v. han är ju inte 18 år och direkt efter att vi förhört honom i förälders och/eller socialens närvaro, så slipper han ut samt blir behandlad som kung av halvkriminella gelikar.

Det är det andra. Vi måste finna ett Rättssystem som medger klara riktlinjer beroende på vad det är frågan om för brott ÄVEN för de som inte ens är straffmyndiga (15 år). Själv lutar jag åt att vi i Föräldrabalken klarare skall skriva in Föräldrars skyldighet att ta ansvar för sina icke staffmyndiga barns brott och konsekvenserna av desamma. Det är ytterst föräldrars, inte samhällets, ansvar att ge sina barn uppfostran som innebär respekt för andra människors, människovärdet samt andra människors tillgångar. Det går inte att skylla på dålig uppväxtmiljö, annan kultur eller på att barn med föräldrar bor i ett problemområde. Det är dags att utifrån varje människas egen ålder se till att alla får klart för sig det personliga ansvaret för egna handlingar!

Enligt mitt sätt att se det, så krävs att problemet lyfts ovanför kommunnivå. Det skall inte handla om att man på lokal nivå har egna normer och regler. Regionalnivå som minst. Det bör finnas personal som är utbildad på barn- och ungdomars utveckling samt i att förmedla vad det innebär att vara förälder som kopplas in. Personal som består av en kombination av vidareutbildade lärare, specialsociologer, poliser m.m. Varje gång något barn skadat någon eller t.ex. tänt på papper i en papperskorg, så bör kännedom om detta gå direkt till den gruppen som är de som bör avgöra och inte lokalt socialkontor om hur barnet bäst skall få det stöd det behöver SAMTIDIGT som föräldrar får hjälp att stärka/förstå sitt samhällsansvar som föräldrar. Skyll inte på segregation utan börja med att låta varje människa ha människovärdet det innebär att få ta ansvar för sina egna handlingar. Som de gamle sa: Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli.

Så vill de få ett stopp på segregationen GT 3 november 2013
Vad skall integration betyda i Sverige, SvD ledarsidan 3 november 2013

Vi läser att Fler unga försöker ta sina liv, Carl Johan Tamm, riksförbundet SPES, och Katarina Mohlin, försäkringsbolaget If på SvD Debatt 3 november 2013 Vad förväntar vi oss, vi som är föräldrar, grannar, lärare, arbetande på AF eller inom socialen? När vi inte arbetar från första klass med att stärka det som är bra hos barn, inte tar oss tid att lyssna och förklara, inte har tid för annat än att vara V70-förälder(skriv ordet i sökrutan) eller stående vid sidan om utan att säga till när andra (för det är väl inte du) föräldrar direkt tar upp mobilen och pysslar med den i stället för att ägna stunden vid återföreningen när man hämtar barn på dagis eller möter dem vid skolan till att vara där för barnet?

Read Full Post »

Ditt barn borde vara viktigast. Ditt barn borde få känna att det är viktigast. Kom ihåg att ett litet barn känner mer och ofta annat än det du som vuxen tror att det kan förstå. Lägg mobilen några meter bort OCH låt bli att svara när du vill ge Ditt barn närhet, ömhet, kärlek över alla gränser. Det finns flight-mode…. Kan du klara dig från att svara i telefon, från att hänga med vad som händer, de timmar du sitter på planet till Stockholm, Göteborg eller Malmö för jobbet eller utomlands på fritiden, så kan du utan problem avstå från att vara tillgänglig någon kvar/halvtimma då och då när ditt barn påkallar din uppmärksamhet.

Psykolog om trenden: Blir en ”mikrodepression” hos barn.Förskolelarm: Föräldrar släpp mobilen, SvD 28 oktober 2013
Förskolelarm: Släpp mobilen alla föräldrar, umenytt.se 28 oktober 2013

Världen går inte under om du är oanträffbar en kvart eller halvtimma. OCH OM världen skulle gå under, så är det extra viktigt att ditt barn får känna din kärlek, närhet i tryggheten hos dig.

Tillägg 30 oktober 2013 Deppiga barn protesterar mot mobilfixerade föräldrar, SvD 30 oktober 2013

Read Full Post »

Reviderad 01.50 15 oktober 2013

GP:s krönika för 15/10 den BÄSTA på ledarsida på mycket mycket länge i en svensk tidning! Tack!

Det är skrämmande att det verkar komma som en chock för många föräldrar att med barn följer ansvar, skriver GP:s Malin Lernfelt.
…..
Jag kan inte undgå att tycka att det är skrämmande att det verkar komma som en chock för många föräldrar att med barn följer ansvar. Till exempel för hur de lyckas i skolan. Att abdikera från vuxenrollen så fort det blir lite jobbigt är faktiskt inget alternativ. Det kanske låter hårt, men om man inte hinner eller orkar bistå vid läxläsning bör mamma och pappa snarast prioritera bort egna aktiviteter.
Skolan ska inte curla föräldrar, GP ledarsidan 15/10 2013

Sist jag kollade i Föräldrabalken, så förutsatte denna att det är Förälder som har ansvar för sitt barn om föräldern är vårdnadshavare…..
Förälder är man hela livet oavsett vad som händer men många skaffar barn utan att vilja axla ansvaret.

Ett annat viktigt klockrent inlägg kommer från Martin Karlberg, lektor i specialpedagogik vid Mälardalens högskola: 1) Börja med att se till att de fysiska förutsättningarna är på plats innan läxhjälpen. Barnet ska ha ätit mellanmål och inte vara sömnigt innan det börjar med läxorna. Under själva pluggtimmen ska det finnas så få distraktionsmoment som möjligt. Stäng därför av tv-apparaten och låt barnet göra läxorna i en så lugn miljö som möjligt.
……….
2) Visa intresse för ditt barns läxor – det gör att barnet blir mer villigt att göra läxan
”Stäng av tv:n och visa intresse”, Martin Karlberg lektor i specialpedagogik på SvD 14 oktober 2013

Read Full Post »

och om de som satsar miljonerna på olika ‘Integrationsprojekt’, ‘Ungdomsprojekt’ o.s.v. i utsatta stadsdelar inte lyssnar på de unga eller glömmer bort att det viktigaste är att nå föräldrarna och få dem att växa i sin föräldraroll?

De senaste 15 åren har hundratals miljoner plöjts ned i projekt i Biskopsgården. Stadsdelen får beröm för att ha snyggat upp gator och torg, men arbetslösheten skenar och utanförskapet är cementerat.
…..
2009 startade Tillväxt Biskopsgården som ett av Sveriges största EU-projekt inom hållbar stadsutveckling. För närmare 48 miljoner kronor skulle stadsdelens skamfilade rykte vändas och utvecklas. Genom projektet finansierades en lång rad av investeringar i boendemiljön, såsom renovering av Friskväderstorget, byggandet av Sjumilahallen och skapandet av en busslinje 33 tvärs över Hisingen.

Utvärderingens bedömning av resultatet är varierande: ”frågetecknen gäller främst hur de presterade resultatet kommer att tas om hand i framtiden.”

2012 inleddes ett treårigt projekt för att få blivande och befintliga företagare, skolor och ungdomsgrupper att utvecklas i sitt företagande. Projektet under namnet Företagsamma Västra Hisingen finansieras av EU-medel, flera myndigheter och kommunala bolag såsom Bostads AB Poseidon och Business region Göteborg. Det handlar om en budget på 18 miljoner kronor.Utsatt stadsdel har fått miljoner, Snezana Bozinovska GP och Daniel Olsson GP på GP 29 september 2013

Staten, staden/kommunen, är INTE FÖRÄLDRARNA. Staten, staden/kommunen bör heller inte försöka sätta sig på en tron där de sitter som tror de vet bättre än vad föräldrar gör. Kanske vet de bättre om lagar, svenska lagar och svensk skola/svensk kultur (för den finns och är mångtusenårig men inte ens i skolans värld för elever veta detta).

Vi har förvisso ett stort antal V70-föräldrar från alla grupper i samhället. Tyvärr. V70-föräldrar har antingen vuxit upp med eller kommit hit och anammat att det är viktigt ‘att förverkliga sig själv’ och glömde någonstans på vägen bort att förälder är man hela livet. Det är det finaste och viktigaste uppdrag/arbete någon kan få, att få bli och vara förälder. Att få förtroendet att sätta gränser, att känna att man duger trots allt jobb psykiskt och fysiskt som det innebär att vara förälder. Inte blir det bättre om någon, stat eller kommun, försöker trampa på föräldern genom att ta över föräldrarollen som finns väl fastslagen i Föräldrabalken.

6 kap.
Om vårdnad, boende och umgänge

Inledande bestämmelser

1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

2 § Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Så vad hjälper miljoner i satsade pengar på en eller flera utsatta stadsdelar om hjärtat inte är med och föräldrarna inte inkluderas som de vårdnadshavare de är, stärks i sin roll och respekteras?

Jag hör ofta, varje vecka, unga säga att de inte får ta hem mer än 1 eller 2 av sina kompisar åt gången. Oftast hör jag oavsett vilka barn vi talar om och från vilken stadsdel samma sak: de har inte tid att lyssna på mig när jag behöver tala var skall vi vara när vi bara vill vara tillsammans, sitta ner och prata och inte får göra det hemma man får inte sitta i fred och bara vara ens om vi vill på ”gården” allt skall vara så ‘färdigt’ och vi får inte tid att fundera tillsammans med närmaste kompisen ens vad vi själva vill göra ingen bryr sig om, om jag gör läxan o.s.v.

Så vad hjälper miljoner om hjärtat inte är med och låter alla från små till vuxna växa. Leta inte efter fel, felen ser vi alla. Leta efter styrkan hos individer att vilja växa och stimulera det som är bra. Stimulera föräldrar genom att låta föräldrar vara föräldrar även om de kommer från annat land. Svenska för invandrare är på sina håll skaplig, acceptabel. På andra ett rent skämt. Låt föräldrarna vara med och bygga upp ”gårdarna” för de unga. Inkludera föräldrarna och exkludera allt för många socialarbetare i just den biten. Bjud gärna in svenskfödda och utlandsfödda psykologer som bor i området att komma och vara med någon kväll i veckan efter eget val. Många ensamma unga behöver att få bli hörda, lyssnade på med respekt. Men även få höra när de tänker fel. Men är hjärtat med och lyssnar, så lyssnar de unga när man säger ifrån på skarpen. Lyssna med hjärtat inte med statens eller stadens plånböcker!

Read Full Post »

För det är den som är orsak till att skolan började spåra ur. Tanken bakom Grundskolan testades tillsammans med Finland innan den infördes. Vi på Tornhagsskolan i Linköping som blev Statens Försöksskola för att testa den nya skolformen, vi (jo jag gick där) hade bl.a. Professor Eve Malmqvist som rektor och flera av de bästa lärarna som fanns att få, utbildningsmässigt såväl som erfarenhets- och lämplighetsmässigt. Vi hade för all del prov i matematik i princip varje vecka och läxorna var aldrig sällan mindre än 10 sidor (har kvar böckerna med läxnoteringar) samt ytterst få gånger mindre än 3 läxor varav en oftast i matematik/svenska.

Tanken var att skapa självständiga unga människor som tyckte om att söka ny kunskap och eleverna fick såväl grupparbeten där det krävdes att alla hade sin egen del som vi skulle specialisera oss på samt samordna med de andra i gruppen inför redovisningen där varje elevs egen bit fanns med i det kompendium som vi lämnade in efter att ha redovisat. Matematik, teckning (kallas nu bild) och geografi kopplades ihop under de första 6 åren så att vi på rutat papper fick rita in/från papper klippa ut och montera storleksförhållanden total yta, totalt antal invånare samt invånare/kvadratkilometer. Först landskap efter landskap, sedan land efter land. Konstigt nog upplevde vi aldrig de bitarna som stressande utan som stöd för de läxor vi hade. Eftersom många av oss, i princip nästan alla läste vidare och sedan fortsatte efter gymnasiet till universitet så hade jag länge av tiden sedan 65 då vi gick ut 9:an kontakt med flera.

Men verkligheten blev den att lärarutbildningen samtidigt raserades. Småskollärarna och Mellanstadielärarna samt speciallärarna blev ett utdöende släkte. I stället för att skapa en lärarutbildning med Småskollärarnas som grund så blev det något helt annat. Samtidigt ändrades utbildningen på universitetens ämnesutbildningar. Minns ännu när vi på 70-talet åkte i protesttåg från Göteborgs Universitet liksom från andra orter i Sverige upp till Stockholm för att protestera mot Palmes UKAS som rent ut sagt tog bort grunderna som krävs för att klara av bredd samt fördjupning i flera ämnen. Inte blev det bättre av att skolan på vägen införde Elevens val. Tanken var här också god. Problemet var att många skolor, lärare såväl som rektorer ofta stödda av föräldrar, inte lät eleverna välja utan många som i verkligheten hade rätt till och behövt specialundervisning under vanlig lektionstid fick se sina valmöjligheter försvinna eftersom de prackades på något som påstods vara speciellt för dem ofta tyvärr med helt obehöriga lärare eller lärare som inte var utbildade för specialundervisning utöver att de i sina tjänster tvingades ta ämnen de inte själva läst sedan gymnasietiden. Skolan urholkades mer och mer.

Spiken i kistan kom med kommunaliseringen. Osthyvel och tårtbitsmetoden användes för att begränsa lärares löner, läromedel, vidareutbildning o.s.v. ofta har svenska kommuner, oavsett vilken grupp som varit i ledningen, styrt om så att öronmärkta pengar motsvarat minskade anslag på annat sätt till skolan. En av de fulaste tricken har varit att anställa icke behöriga lärare genom att splittra upp ämnen på mycket märkliga sätt t.ex. halva tjänsten i huvudämnet antingen NO/SO resterande tjänst splittrat på språk + ämne i andra delen (icke huvudämnet) alternativt blandat med del av tjänsten inom Hemkunskap eller som fast att gå in där annan lärare är sjuk/ledig. Sett många mycket märkliga tjänster där vissa skolor i vissa kommuner, tyvärr speciellt vänsterkommuner vilket förvånat mig för jag har aldrig upplevt att Vänsterpartiet till skillnad från Socialdemokraterna inte respekterat kunskap (om de prioriterat kunskap på samma sätt som jag anser rätt är här egalt – de har enligt min erfarenhet ofta betonat vikten av god baskunskap).

Så kom då Göran Perssons statsministerperioder. Tanken bakom öronmärkta skolpengar var god. Tyvärr blev resultatet något helt annat. Samtidigt så fick man från skolhåll och kommuner höra att det var viktigare att det fanns x antal vuxna på skolan. Skolhälsovården försämrades drastiskt och vart speciallärarna som ännu fanns tog vägen liksom vart de vi på min tid kallade yrkesvalslärare senare kallade SYO-konsulenter försvann det vete Gud möjligtvis. Jag vet det inte. Fler och fler av dessa uppgifter samt även på sina håll städning försämrades med svåra problem speciellt för astmatiker. Nya skolor som byggdes hade inte vettig luftkonditionering eller byggdes ofta utan att man tagit hänsyn till om man byggde t.ex. på radongrund alternativt med myrmark/fuktig mark omkring. Många problem inklusive då fuktskador gjorde att behovet självfallet uppkom att ha pengar till nödvändig renovering. En renovering som i en hel del kommuner drogs på så länge som möjligt. Elevernas toaletter var de som oftast liksom omklädningsrum och duschar på Gymnastiken (numera Idrott) fick bära hundhuvet längre än det mesta annat. Gick det att skjuta upp renovering, så gjordes det.

Med fler och fler helt obehöriga lärare, se Obehöriga lärarare har i åratal, Norah4you 31 juli 2013 har lett till en ren urholkning av svensk ordförståelse och matematikkunskap. Inte har det blivit bättre av att administrativa uppgifter som förr legat på rektorsexpeditioner lagts över bit för bit på lärarlagen. För att hålla kostnaderna nere självfallet. Men det har gått ut över såväl nödvändigt förberedelsearbete som tid att rätta och finnas tillhands för elever utanför undervisningstid. Något som Göran Persson aldrig förstod och tyvärr inte hans ministrar som var ansvariga för Grundskola/Gymnasium heller förstod, är att för att göra undervisningen elevanpassad utifrån varje elevs behov krävs alltid en förberedelsetid (inklusive i många fall framplockning för varje lektion) så att det är elevernas behov av verktyg för att kunna lära in som prioriteras. Ytterst få lärare har även inom sina egna ämnen tillräcklig fördjupning i samtliga ämnen för att ‘kunna skjuta från höften’ dvs gå direkt ut i klassrum och bara köra sin undervisning. I samtliga ämnen krävs det även efterarbete. Inte bara elevkontakt, bortplockning, upplockning eller städning/ordningställande av lokalen. Det är där och då en lärare behöver tid för att kunna sammanfatta vad som gåtts igenom och hur man skall gå vidare, notera speciella saker som t.ex. om någon elev varit extra bra eller behöver mer stöd. Sedan behöver lärare speciellt i dagens skola där respekt ofta saknas, mobiler används elever springer ut och in o.s.v. tid att få slappna av innan nästa lektion.

Det är så mycket som gått snett. Björklund har börjat räta upp skutan. Men det är långt kvar innan skutan har skeppare, rorsmän och andra som gör skutans färd säker.

Det saknar i grunden betydelse VEM som är ägare till en skola. En skola bör dock enligt mitt förmenande ha Staten som huvudman och kravspecar på de som vill bedriva skolundervisning skall inkludera en hel del som aldrig ställs krav på idag. Bland annat bör varje skola ha krav på sig att pengar finns framme och deponerade för kostnaderna för lokalers anskaffande, ombyggnad och ev. framtida renoveringsbehov INNAN skolan godkänns. En kommunalskola har haft dessa utgifterna i sin budget och lokalerna har skaffats/byggts/byggts om och den summan är inget som någon verksamhet som annan skall bedriva i andra lokaler dvs om de inte tar över och driver verksamhet på samma sätt som sker inom äldrevården på befintlig plats. En grundförutsättning för att det inte skall vara tummelplats för de som vill få ut högsta möjliga vinst på kortast möjliga tid. Ett annat krav i kravspec borde vara hur många behöriga lärare som minst skall finnas per ämne och en maxtak för hur många elever en lärare skall behöva ha. Maxtaket skall vara anpassat till om ämnet i sig bör bedrivas i halv- eller helklass. Det som står i Skollagen, Läroplaner och Kursmål är bra. Det är ingalunda så att en ämnes- och stadiebehörig lärare skall behöva tveka om en elev uppfyller ALLA krav för ett högre betyg eller inte. Tvekar läraren, så är saken klar. Då har inte eleven lyckats visa att den uppfyller ALLA kraven. Därav hamnar elevens betyg om det sätts rätt på steget under det där flera eller nästan alla krav är uppfyllda. Glädjebetyg hjälper inte elevers inlärnings- eller förståelseförmåga.

Kravspec skall också vara detaljerad nog för att göra klart vad elever har rätt till enligt Skollagen i form av stöd. Oavsett om detta stöd behövs för att eleven skall få verktyg nog att ”hänga med” samt förhoppningsvis förstå eller om eleven håller på att bli uttråkad/utåtagerande för att den inte får tillräcklig stimulans. Många skolors repetitionsböcker för elever som borde få tillstånd att jobba vidare i egen takt har skapat en hel del av de bokstavsbarn som inte från början har haft psykiska problem men som skolan/föräldrar ger dem genom att inte förstå att de är understimulerade. Överstimulerade har jag sällan sett barn i svenska skolan vara. Annat än i sina föräldrars ögon eller i ögonen hos ämnes- och stadieobehöriga lärare som inte klarar av att ge dessa eleverna fördjupningar i de fall det inte är lämpligt utifrån kursplaner att låta eleven jobba helt fritt framåt.

Starta med att blanda in lärarfack och andra fackförbund tillsammans med skolornas utförarorganisationer, kommunala eller privata OCH inkludera övriga arbetsmarknadens parter i att tillsammans gå igenom vad olika möjliga framtida jobb på arbetsmarknaden har för behov. Det vore en bra utgångspunkt att man i slutänden kräver att arbetsmarknadens parter får lika stort inflytande som politiker och föräldrar. Vi kan inte fortsätta att utbilda unga till arbetslöshet med glädjebetyg och eller önskeämnen, varken i Grundskola eller på Gymnasie. Dags att föra in 2000-talet i skolans värld där kravet på ordkunskap, ordförståelse, djupare grundläggande matematikkunskap och matematikförståelse samt att det skall vara krav att skolorna inte hindrar elev från att läsa mer än engelska för att skolan/föräldrarna anser att det är nog för respektive elev. Detta förekommer speciellt i kommunala skolor. Talade med två som råkat ut för detta så sent som igår. Om skolan inte har gett eleverna verktyg nog att som minst kunna klara av att tala ytterligare ett språk utöver svenska, ett ev. hemspråk samt engelska, så är det skolan som brister och inte uppfyller Skollagens krav. Osthyveln och tårtbitsmetoden har talat och fått allvarliga konsekvenser men allt började med Palmes Flumskola.

Björklund skall ha all heder av att han börjat räta upp Grundskoleskutan. Sedan återstår Gymnasieskutan. Det går inte att elever släpps igenom skolan i ‘Alla skall med’ anda och kommer till gymnasiet för att upptäcka att de inte klarar av det de trodde de skulle klara av. Lika lite går det att ha önskelinjer som inte har realistisk förankring i den arbetsmarknad som arbetsmarknadens parter vet finns och har möjlighet att förutse framöver. Att slussa igenom alla i gymnasieskolan med högskolebehörighet kan tyckas fint. Problemet är att vi får ut ett stort antal unga som inte har grundkunskaper nog även om de kommer in på universitet och högskolor att följa kurserna. Hela vägen från andra terminen i gymnasiet och framöver får vi elever som hoppar av, ledsnar eller bara blir uppgivna inför framtida möjligheter. Samtidigt har vi andra som kommit in på linjer som även om de går ut med högsta betyg kräver mer utbildning och då högskole-/universitetsutbildning som ingalunda är så lukrativ som många tror. Förvisso betalar inte svenska studenter för att läsa, eller rättare sagt det man i andra länder ofta får in i de avgifter som föreligger t.ex. boende ibland mat samt kurslitteratur, det får svenska elever betala med större och större lån förutsatt att deras föräldrar inte har råd att sponsra dem genom att låta dem bo och äta hemma alternativt betala bostad för dem. Sveriges studenters situation är ingalunda någon höjdare. Bara i svenska ögon.

Sedan detta med vinst. OM någon utförare går med vinst när den uppfyller samtliga korrekt ställda krav som bör finnas på kravspec innan någon får börja verksamhet som bekostas av statlig eller kommunala medel, så är detta inte fel. Inte heller någon som helst omöjlighet. Skälet till detta är att överbyggnad i form av administration inklusive alla onödiga möten på nivåer över utförandenivån, tar alldeles för mycket pengar i den Offentliga verksamheten. Politiker kostar mer än de tror och får ofta gyllene bananskal till framtida utveckling. Något som aldrig kommer varken personal på golvnivå oavsett om det handlar om vård eller skola till del. Pengar skall ut i verksamheten och inte lekas bort i konstgjorda sammanträden. Detta insåg svensk industri och handel redan på 80-talet.

Dags att göra upp med Björklunds flumskola, Henrik D Ragnevi ordf. Attention Göteborg samt Ann Nolin partiordförande och språkrör, Barnpartiet; GP Debatt 19 augusti 2013
Förstatliga lärarnas kompetensutveckling, Bo Jansson Ordf.Lärarnas riksförbund samt Christer Mattsson Lärare och grundare av Toleransprojektet, Expressen debatt 19 augusti 2013
Brister i kemin mellan studenter och ämnet, Expressen ledarsidan 17 augusti 2013
Välkommen tillbaka till en ny sorts skola, Daniel Swedin Aftonbladets ledarkrönika 19 augusti 2013
Föräldrarna avgör om barnen lyckas i skolan, Alf B Svensson Psykolog på Aftonbladet debatt 19 augusti 2013 Ligger mycket i det. Däremot handlar det inte om klasstillhörigheter eller etnicitet. Det handlar mer och mer om två saker:
* Många av de unga föräldrar vars barn går i skolan är själva antingen curlade sedan barnsben eller har med sig ryggsäck i form av tidigare upplevelser innan de kommit hit. Oaktat vilket så har många fått itutat sig att Staten, det offentliga, vet bättre än föräldrarna och att det allmänna skall vara de som ordnar allt som inte föräldrar ‘klarar’ av.
* Alldeles för många föräldrar är oavsett ekonomisk standard och utbildning det vi ibland kallar V70-föräldrar här i Tuve samt övriga Göteborg. Se:V70-föräldrar, Aktuell debattsida Norah4you Dvs föräldrar som inte tar sig tid att vara med alternativt sitta ner och lyssna/finnas där när barnet behöver det utan som lämnar, sticker iväg efter att ha kollat när de måste vara med nästa gång, hämtar och stressar hem för att förhoppningsvis ungarna skall få lite tid med förälder vid lugn måltid innan de lägger sig. Att dessa föräldrar ofta inte hinner med, inte vill för kan kan alla föräldrar, sitta med när barnen gör läxor hemma. Det är bara en av biverkningarna på V70-föräldragenerationen.

Rikare kommuner har lägre lärartäthet, SvD 19 augusti 2013 Det handlar inte om att detta i sig behöver vara fel. Behovet av lärartäthet som ett minimikrav på lärartäthet bör fastställas. Men där utöver beror behovet på hur lugnt det är i klassen, hur harmoniska eleverna är och hur den omgivande miljön i skolan är. T.ex. om klassen störs av att andra elever har raster och måste springa i korridoren till sina skåp för att hinna byta böcker och anteckningsblock. Även där finns ett stort problemområde som borde belysas av lärarfacken.

Dags sätta punkt för den marknadsstyrda skolan, Jan-Åke Fält, Marie Israelsson gymnasielärare, Bo Karlsson fd gymnasierektor, Mats Norrstad ord Lärarförbundet Huddinge, Daniel Suhonen chef tankesmedjan Katalys, Sten Svensson fd chefred. Lärarnas tidning samt Mats Wingborg skribent och utredare på DN debatt 19 augusti 2013
Var Mats Wingborg arbetat som utredare framgår inte. Dock att artikelförfattarna gör reklam för sin bok ‘Slaget om den likvärdiga skolan’ står med. Så syfte och tendens lyckas de glömma bort att de förmedlar i stället för giltiga argument för sin åsikt….. 😛

Dags att föra Offentlig verksamhet in i nutid. Administration skall även ligga på rätt nivå. Det vill säga när det gäller skolan på rektorsexpedition. All överföring av administrativa bitar till lärare har drabbat eleverna. I samtliga fall är det där som privata utförare har möjlighet att om de uppfyller alla andra krav göra en vinst.
Cementblocken i den offentliga överbyggnaden har dränerat all möjlig offentlig verksamhet på pengar.

Men det gäller att kravspecar finns framme och att de som vill utföra en verksamhet som varit offentlig också visar att de inte bara är beredda att uppfylla dessa utan också har möjlighet att sätta av pengar från början som deponeras för att garantera som minst att elever som kommit in har möjlighet att gå färdigt utbildningen i samma regi. Klarar eller vill inte en utförare ställa upp på detta, då har vederbörande diskvalificerat sig själv oavsett om den är kommunal, för även kommunala grundskolor och gymnasier läggs ner speciellt i glesbygdsområden, eller privat. Det är elevernas behov av att få den undervisning och de verktyg som ger dem möjlighet att kunna få arbete som skall vara avgörande. Inte frågan om offentlig eller privat utförare. Inte frågan om vinst eller inte vinst.

Dags att göra upp med resterna av Palmes Flumskola samt Göran Perssons kommunalisering av skolan. Kommunerna är inte de som skall ha huvudmannaskapet. Möjligen måste ny bit in under Skolverket där arbetsmarknadens parter ges utrymme att påverka vad det krävs för att elever som går ut Grundskola och Gymnasium skall vara möjliga att anställa. Det ansvaret bör ligga på Statlig nivå.

Tillägg 01.45 20 augusti 2013. viktig debattreplik Men framförallt måste de folkvalda bli bättre på att stänga skolor som håller oacceptabelt låg kvalitet – oavsett driftsform, när riktade insatser inte hjälper. Att garantera en hög lägstanivå i skolan är upp till samhället: till tillsynsmyndigheter och ansvariga politiker. Fria skolvalet har bromsat skolans negativa utveckling, Karin Svanborg-Sjövall, projektledare på Timbro på DN debatt 20 augusti 2013

Read Full Post »

Allra först vill jag klara ut några för mig elementära saker: Hur en familj ser ut, bryr jag mig inte om, så länge som familjens vuxna och halvvuxna medlemmar är bra för det lilla barnet. Men det finns två viktiga bitar som det verkar som om många glömt:

* Det är ingen Mänsklig Rättighet att få egna barn.
Det är ingen mänsklig rättighet att bli förälder, däremot är det än mänsklig rättighet att barn som föds har förälder/föräldrar som finns där för barnet. Det är barnets bästa, inte ev. blivande eller nuvarande föräldrars som alltid skall vara vägledande om vi fullt ut skall följa de mänskliga rättigheterna och vanligt sunt förnuft…..
Viktigt anser jag faktiskt det genetiska sambandet vara. Skälet för detta kan man se nästan varje söndag i Spårlöst på TV4-kanal. Barn vill veta var de kommer ifrån och vem som är deras genetiska förälder. Det ser jag som en mänsklig rättighet som följer av alla andra mänskliga rättigheter och att det är barnets bästa inte föräldrars som skall vara det avgörande. Vad jag anser saknas i hela debatten och som i fallet med äggdonationer som jag är mycket tveksam till om det inte finns genetiskt samband mellan donator och de socialt acceptera föräldrarna, är att barn senast när de blir myndiga SKALL tillerkännas rätten att få reda på vilka de biologiska föräldrarna är.

Svåra avgöranden, Norah4you 28 februari 2013

* Blir man förälder, oavsett hur, så är kvinnan som föder barnet förälder hela livet även om hon lämnar bort det eller donerar sitt ägg och mannen som är pappa är pappa hela livet oavsett om han är närvarande eller frånvarande.

Detta med att någon föder ett barn till en annan är ingen ny företeelse. Förr skedde det på ena eller andra sättet i en del familjer där det ena syskonet hade flera barn och det andra inte hade något. Känner till sådant fall där alla parter nu är borta sedan länge. För föräldrarna, oavsett vilken gruppering vi talar om och oavsett om biologiska fadern var den som var gift med biologiska modern eller ej, för föräldrarna var det eller såg åtminstone ut att ha varit en bra lycklig lösning. När båda adoptivföräldrarna (för det var de officiellt oavsett vilken sanningen var) var borta, så fick man höra en helt annan upplevelse från det då äldre barnets sida. Det gick så långt att barnet inte ville ligga i samma grav som adoptivföräldrarna.

Har sett på TV barn som söker efter sin/sina biologiska föräldrar. Barn jag känt igen och inte ens kunnat drömma att inte någon av de föräldrar jag också kände var barnets riktiga biologiska förälder. För barn och även för de som vuxit upp visar sig den biologiska biten ofta viktigare än vad många tror. Inte nödvändigtvis så att barnet eller det vuxna barnet anser att den behöver/behövt träffa den/dessa. Men att de vetat inte bara vad de biologiska föräldrarna heter utan också hur de ser ut samt att dessa någon gång under åren skickat ett kort till en födelsedag för att visa att de inte glömt trots att de av okänd orsak lämnat över den största gåva de kan ge någon annan – ett barn.

Det är där jag tycker debatten borde finnas. Inte om det är samkönade eller tvåkönade vårdnadshavare som är barnets förälder under barnets uppväxt. Inte om det är så att det är en ensam mamma eller ensam pappa som är en av föräldrarna till ett barn som växer upp i ett samkönat äktenskap. Den biten är viktig att man tänker på barnets bästa och varför man väljer att skaffa barn. Barn är ingen Mänsklig Rättighet att kräva att få egna. Barn skall inte ‘skaffas’ som vore de handelsvara eller någon statussymbol för att visa att det är ett levande äktenskap, oavsett hur detta ser ut, som man lever i. Barnets bästa är inte alltid det samma som ev. föräldrars bästa. Viktigt att komma ihåg.

”Surrogatmamman gjorde det
möjligt för oss att bilda familj”, SvD 31 dec 2012 uppdaterad 31 juli 2013

Hantera föräldraskapet på ett könsneutralt sätt, Anna-Karin Hatt och Ola Johansson på SvD Brännpunkt 31 juli 2013
Konsekvenserna av surrogatmödraskap måste utredas, Karin Wiborn generalsekreterare Sveriges kristna råd och Björn Cedersjö
direktor ekumenisk diakoni/kyrka-samhälle Sveriges kristna råd, SvD Brännpunkt 19 juni uppdaterad 31 juli 2013

Däremot har jag inga som helst betänkligheter, förutsatt att ett par kan anses vara lämpliga personer att bli föräldrar, att samkönade par likaväl som tvåkönade par skulle kunna komma ifråga för såväl adoption som fosterföräldraskap. Lämplighet som förälder sitter inte i könet.
Lika lite har jag personsonligen emot om det skulle bli lagligt att registrera mer än två föräldrar som barnets vårdnadshavare. Viktigast är att de som står som vårdnadshavare och förälder finns där för barnet.

Read Full Post »

Vems är ansvaret när barn spårar ur?

Läser åter igen om anlagda bränder, bilbränder och luntningar, stenkastning och arga unga. Alldeles för många skyller ifrån sig på samhället. Men samhället är inte förälder till barn som har sin förälder eller annnan egen vårdnadshavare. Något gick snett och i dessa frågorna lever vi fortfarande år 2013 kvar i ett tänkande som alla åren av Socialdemokratin fram till Ingvar Carlsson lade grunden för. Kollektiviseringstänkandet gick tidigt för långt i Sverige.

Garage brann kraftigt – spred sig till området, GT 24 juli 2013

Individens egna ansvar för sina handlingar glömdes bort. När inte det kollektiva tänkandet räckte så började de som inte passade i normen utpekas med alla möjliga syndrom och beteckningar. Sverige var länge landet som var mer socialistiskt och kontrollerat än något annat utanför dåvarande östblocket.

Vi har inte ens idag rättigheten att ställa kravet att få se de som sitter i skolnämnder och/eller sociala nämnder som ‘våra’ representanter på vallista. Partierna tillsätter sina representanter och vi antas automatiskt ha gett det partiet vi valt fria händer att oavsett allting och oavsett personers kunskaper samt ev. förutfattade meningar i och med att vi valt ett parti att rösta på. Huruvida detta skall kallas riktigt demokratiskt eller ej överlåter jag till den som läser detta att själv ta ställning till.

Den enda skulden samhället har, enligt mitt sätt att se det, är att det fått alldeles för många föräldrar att bli osäkra på vad som ett barn behöver för att må bra. Inget annat.

Tro mig jag har sett det här problemet från många håll under årens lopp. I sann familjen Myrdalanda, läs gärna deras böcker om hur barn skall socialiseras(mitt ord inte deras) genom att samhället tidigt skall in, precis som det blivit i dagens dagisvärld. Resten av ansvaret ligger på föräldrarna. Vilket för var och en, du lika väl som jag, kan tyckas vara hårt. Ingalunda förhastade och snabba slutsatser.

Mina slutsatser kommer från en lång räcka av års erfarenheter och upplevelser samt studier. Först samtidigt som jag började med politik, tillhörde FPU först Göteborg sedan Bohuslän, då läste jag två betyg i Sociologi. Givande eftersom tankegångarna var helt andra när det gällde problemformulering samt när det gällde hur ett barn, en ung människa o.s.v. lärde in sina normer och upplevelser av vad som var rätt och fel.

I denna blogg har jag lyft problematiken efter annan se Barn, föräldrar och samhälle Det är inte samhällets barn. Sätter man ett barn till världen oavsett om barnet är planerat, länge önskat eller inte, så är man förälder hela livet oavsett allting. Barnets bästa måste gå före egna subjektiva önskningar och egna subjektiva mål.

Under 70-talet och fram till 2000 var jag oavsett vad jag jobbade med ren datanörd. När jag blev mamma 1983 så fick databiten förvisso vika i tid för en sak har jag haft med mig från barndomen. Det handlar inte om pengar, vi hade aldrig mer än vi absolut behövde trots pappas fina titel, men det handlar om stora rum. Inte nödvändigtvis stora rum i den bemärkelsen att man hade stora rum hemma. Utan i att oavsett hur det såg ut hemma, så fanns det alltid rum för mina kompisar det fanns alltid tid att få prata med mamma, pappa och vid högtider samt sommartid andra äldre i släkten. Tid att lyssna på barn är att ge barnet rum i tillvaron samt trygghet. Stora rum för mig innebär också att det fanns kärlek, närhet samt att världen utanför fick vänta om än bara några minuter på att det eller de av barnen som finns i familjen (i vår släkt har vi till familjen alltid räknat mer än kärnfamiljen se * nedan) får tid att säga det som var viktigt. Inget utanför fick ta bort den möjligheten. Korta av tiden möjligtvis, men vi var alla synliga något flera av mina kusiner och jag talar om än idag.

Men som sagt, under min resas väg till nuvarande 63 år, har jag sett mycket. Varit politiskt aktiv, numera moderat vänster i sociala frågor men höger i ekonomiska, utbildade mig andra gången till att bli lärare. SO-lärare. Innan jag pga ett benbrott fick göra ett längre avbrott eftersom jag inte fick studiemedel för mer än en ytterligare termin men pga benbrottet hade som minst 1,5 termin kvar, så läste vi och studerade verkligheten utifrån olika teorier om Barn- och Ungdomars utveckling. Medan Sociologin varit mer inriktad på socialpsykologi, så kom den viktiga kursen mer att rikta in sig på en viktig bit: Alla barn är lika värda, men olika. Samtidigt som det utifrån verklighet och relevant forskning går att säga att ett barn sällan kan springa innan det först krypit, ställt sig upp och stapplande börjat gå, så fick vi se och lära in att detta gäller för all utveckling hos ett barn. Det går inte att säga att ett barn vid viss ålder skall klara det och det. Däremot går det att säga att ett barn för att kunna klara t.ex. A måste ha utvecklats så att det klarar B. Det det handlar om är att varje barn har rätten i hemmet, skolan och samhället att få utvecklas i sin egen takt. Det står förvisso inte i de Mänskliga rättigheterna, men det borde stå där.

Varje förälder bör inse att det börjar inte med en tonåring som spårar ur. Det börjar hos det lilla barnet. Vikten av att ett barn får känna sig synlig, värdefull/viktig, älskad oavsett vad är något som förälder har att tänka på. Inte en gång utan hela tiden. Det är inte fel att sätta gränser, för gränser behövs. Det är däremot svårt att säga att alla barn som är födda ett visst år behöver exakt samma gränser. Det beror på varje barns utveckling och hur situationen ser ut i familjen. En sak har gått förlorad när olika generationer numera ofta lever långt ifrån varandra. De äldre som förr kunde hjälpa till, inte nödvändigtvis med barnpassning självfallet, de som kunde lyssna, ta sig tid att berätta, de finns ofta inte i barnets närhet i det dagliga livet.

Något jag lärt mig under åren, eller rättare sagt från mitten av 70-talet och framåt hört från de sk. stökiga barnen, numera bokstavsbarn eller med annan ‘diagnos’, oavsett om barnet kommer från sk. goda ekonomiska förhållanden eller har förälder som pga sjukdom/ekonomi eller för att föräldern inte själv kommit in i samhället (i de fall vi talar om de som kommer till Sverige som flyktingar av ena eller andra skälet) är en och samma visa:

Nästan alla de stökiga barnen berättar en av två saker:
* antingen är de mobbade i skolan utan att skolans lärare och annan personal ser eller vill se.
eller och det är det vanligaste de berättar
* så får barnet inte ta med sig mer än 1-2 kompisar hem och ‘måste’/’behöver’ då ge sig ut på stan för att få träffa sina kamrater.

För mig är detta groteskt. Själv släpade jag hem hela klassen när vi kände för att träffas, så gjorde mina kamrater också. Det saknade betydelse om man som vi bodde i ett radhus med vardagsrum som vi fick vara i eller om den som släpade hem klassen bodde med förälder/föräldrar i liten tvåa där vardagsrummet och köket på kvällarna fick bli sovplatser för att alla barn skulle få egen sovplats. Det saknade betydelse om man som jag hade en mamma som var hemma och ofta bakade bullar eller inte någon förälder hemma. Vi satt på golvet när stolar och soffor inte räckte till. Fanns det bara saft och te eller kaffe så räckte det. Vi kunde prata, lyssna på musik eller t.o.m. se på TV ändå.

* För mig var under min uppväxt kärnfamilj inte bara närmaste familjen utan även de som är ingifta i familjen, deras föräldrar om de bor nära eller när de är på besök, mina föräldrars släkt till sysslingar och deras respektive med barn samt mammas och pappas bästa vänner med familjer.

Read Full Post »

Under fliken Aktuella debatter har sidan Barn, Föräldrar och samhället nu lagts in. Se Barn, föräldrar och samhället
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte är någon Mänsklig rättighet att få barn. Däremot är det en Mänsklig rättighet att barnets bästa kommer i första handen när barnet väl fötts till världen.

Read Full Post »

Nu börjar detta bli tröttsamt. Var finns eller fanns föräldrarna?

Polisbilar sattes i brand i Sisjön i natt, GP 23 juli 2013
Polisbilar förstördes i brand vid Sisjön, GT 23 juli 2013
”Ser det som ett angrepp mot polisen, GP 24 juli 2013 Själv ser jag det som ett angrepp inte bara mot polisen utan mot hela vårt svenska samhälles grundpelare våra Grundlagar och därmed ser jag detta som om inte redan en samhällsomstörtande verksamhet så en början på sådan.

OBS tillägg och länk till bra artikel längst ner på sidan.

Utdrag ur tidigare bloggartikel:
Bilbränder, stenkastning mot polis, utryckningsfordon, spårvagnar och bussar…..
……..
Det är dags att tillämpa Föräldrabalkens lagliga möjligheter fullt ut:

6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge

Inledande bestämmelser
1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

2 § Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.
Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9-15 kap. Lag (1994:1433).

…..
7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden. Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.
Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.
Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §. Lag (1998:319)”

…….. Var finns föräldrarna, Norah4you 11 september 2009 Vidare ur samma bloggartikel:
….Kan inte föräldrar se till att deras barn inte hamnar bland dessa stenkastare, bilbrännare och andra samhällsabotörer, så BÖR vårdnadshavaren ställas inför domstol och hållas ansvarig för barnen/ungdomarnas handlingar när det gäller icke myndiga.

Tillägg: Mycket bra råd från en psykolog: Prata, ge och ta. Det är i korthet Margit Ekenbarks råd till tonårsföräldrar som oroar sig över att barnen hellre sitter inne med datorn än följer med till stranden. samt Hon menar också att föräldrar borde ta en titt på sig själva och hur mycket de är på nätet.

– Barnen kan skrika och skramla medan föräldrarna håller på att sms:a eller vad de nu gör. Det är verkligen ett problem att föräldrar tittar mer på sin mobil än sitt barn. Psykologen: Föräldrar borde koppla ner, GP 23 juli 2013

Tillägg 27 juli 2013 Bilar brann i Guldheden, GP 27 juli 2013

Read Full Post »

om man inte är beredd att avstå från något av det man innan man får barn betraktar som viktigt. Barn behöver sina föräldrar, första året anser jag barnet behöver modern mer men sedan är det frågan om det inte mer och mer ju äldre barnet blir behövs egen tid, inte bara sk. kvalitétstid, med fadern.

Kom ihåg en sak: Det du sår, är det du får skörda. Om du går och tror att du får nära kontakt med ditt barn när du lämnar det på dagis tidigt på morgonen, hämtar på sen eftermiddag för att rusa och handla i bästa fall låta barnet vara med dig när du lagar mat, för du kör väl inte snabbmatsvarianten innan du och barnet stressar vidare för att hinna med allt som du och din partner anser ”man måste” hinna med.

Jag glömmer aldrig en medelålders kvinna jag råkade tala med vid busshållplatsen. Hon berättade att hon hade blivit uppringd från ett ålderdomshem, det hette så på den tiden, där personalen undrade varför hon aldrig kom och hälsade på sin åldriga pappa. Han sa kvinnan, han gick ut genom dörren när jag var 12 år och hörde aldrig av sig eller svarade på kort eller brev jag skickade. Han var inte mycket hemma innan heller. Och aldrig hade han tid att sitta och bara vara

Har själv varit ensam frånskild mamma. Jag vet vilka problem man då har för att få ekonomin, tiden och allt att gå ihop. I mitt fall valde jag att byta karriär och skola om mig till SO-lärare. Dels fick jag mer tid de åren jag läste. Dels fick jag något så när samma dygnsrytm och lediga dagar som min dotter. Vi hade det inte fett. Snarast tvärt om. Men det är som ungdomar, stökpellarna här i Göteborg m.fl., säger när jag talar med några, vilket jag gör nästan varje dag: De har aldrig tid att sitta och lyssna och inte får jag ta med mig mer än en eller två kompisar hem heller Tro katten att vi får barn som inte känner sig hemma någonstans. Eller rättare sagt inte känner sig som det viktigaste föräldrarna fått. Man behöver inte pengar, dyra utlandsresor eller märkeskläder för att ta sig tid att sitta med sitt/sina barn och bara vara. Lyssna och svara.

Inte det bästas för våra barn, Maria Haldesten på GP-s ledarsida 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, Expressen 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, Aftonbladet 12 maj 2013
Allt fler ettåringar i förskolan, SvD 12 maj 2013
Förskolestarten sker allt tidigare, DN 12 maj 2013

Kom inte och försök inbilla mig att en ettåring mår bättre av att vara i förskola än hemma eller möjligen hos en dagmamma. Den förälder som försöker påstå det, den lurar sig själv och sätter inte barnet före sina egna önskemål. Börja med att läsa barn- och ungdomars utveckling. Alldeles för få i samhället idag verkar förstå att förälder är man hela livet, oavsett vad som händer. En förälders viktigaste egenskap är att älska sitt barn ovillkorat och att visa barnet att det duger. Det hjälper inte med aldrig så mycket pengar om inte kärleken, närheten och viljan att ta sig tid finns.
Så frågan kvarstår: Varför skaffa barn om man bara vill lasta av det på förskola, dagis, fritids o.s.v. Skaffar du barn, är det du som förälder som har skyldighet att vara där för ditt barn. Det är ditt barn och inte samhällets!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »