Inte sant, Rouzbeh Masarrat Agah

Falskt påstående:
Varför är det så svårt att förstå att dessa fenomen, att både bilbränder i våra förorter och nedbränning av asylboenden bottnar i samma sak? Att det är unga arga ungdomar från de lägre klasserna som protesterar mot etablissemanget. För vi alla är väl ense om sannolikheten att det rör sig om välbärgade svenska ungdomar från Danderyd eller invandrarkillar från Solna är väldigt liten. De grupperna har alldeles för mycket att förlora genom att delta i sådana aktiviteter.Föräldrarna är själva marginaliserade, Rouzbeh Masarrat Agah på Expressen Debatt 17 Maj 2016

Verkligheten en annan
Det är lika lite sant idag som när samma åsikter hördes på 70-talet. Lika lite sant som det var under EU-mötet i Göteborg är det idag att det inte skulle vara välbärgade föräldrars barn som kallar sig aktivister och bråkar med blåljuspersonal. Tyvärr inte sant. För hade det varit så att det bara varit barn till marginaliserade föräldrar som blivit kriminella och våldsamma autonoma stökpellar av båda könen.

Som ungdomsledare på 70-talet, systemprogrammerare som senare sadlade om till SO-lärare, nu pensionär, har jag under åren lärt mig att ungefär hälften av alla dessa ”aktivister” kommer från välbärgade familjer. Svenskar och invandrare som ”lyckats i livet”. En förklaring är att de ungdomarna som hamnat på glid, oavsett om de bor i område med stämpel utanförskap eller om de bor i fina villor, alla klagar på exakt samma sak. Alla skyller på att deras föräldrar inte har tid att lyssna när de unga själva vill prata. En sak till har de alla gemensamt. Till skillnad från på min tid, så får många unga i alla delar av Storgöteborg och andra städer ofta inte ta hem mer än en eller två kompisar åt gången. Det skulle varit på min tid. Jag släpade hem, nåväl inte riktigt släpade utan tvärt om, hela klassen eller 10-12 kompisar åt gången. De fick ta det som vi hade det. Vi bodde i radhus, pappa hade fin titel men lönen var t.o.m. lägre än många arbetare. Så fanns det saft eller kaffe med bullar eller smörgås (med eller utan pålägg) så fick det bli det. Räckte inte stolar och soffa till, så fanns alltid golvet. Jag är själv uppväxt med och lät min dotter växa upp med att det är bättre att ta hem kompisarna än att dra på stan med dem. Än idag finns det de som jag har kontakt med.

Så Rouzbeh Masarrat Agah, du har förutfattade meningar. Om inte dagligen, så minst 2-3 gånger per vecka kommer tidigare elever, både från skolor jag jobbat som vikarie i och de jag varit anställd på fram och pratar. Ungdomar från alla slags kulturella och ekonomiska förhållanden hemma, och det är oftast stökpellarna som tar kontakt. Har t.o.m. varit med om att stökpelle tog kontakt med mig när jag väntade på tågbyte i Nässjö. Han och en annan som direkt syntes vara stökpelle satte sig en på var sida om mig. Inte var jag rädd varför skulle jag. Förvisso hade jag lyft ner den jag kände igen när han suttit uppflugen i ett fönster och bräkt en gång i tiden. Men jag visste att han respekterade mig. För jag fanns där beredd att lyssna men inte beredd att hålla med om vilka galenskaper som helst.

I den killens fall som så många andra som kommer ur sk. fina miljöer, så fanns det V70-föräldrar där den ena var bra på att dricka även om det aldrig skulle erkännas utåt. I andra fall finns det droger i de mest oväntade miljöer och kriminaliteten är inte enbart koncentrerad till att de som kastar sten mot blåljus alla bor i området de kastar sten. Ett exempel. Stökpellar från Tuve blev för några år sedan beskyllda för att kastat sten på buss och blåljus. Det var bara det att jag som suttit och väntat på buss där detta skulle skett när jag väl klivit av bussen i ett av de finare Örgryteområdena stötte på de stökpellarna i slagsmål med ett av gängen från det bostadsområdet. Finns inget område i Göteborg där inte någon av de som blivit kriminella inom t.ex. drogvärlden har vuxit upp. Tyvärr går det inte att göra sådana ”enkla” förklaringsmodeller. Det som krävs oavsett om det är välbärgade föräldrar eller de som lever i utanförskap är dock att föräldrar bryr sig mer om sina barn än om sig själva och sitt eget ”anseende”.

Inget är lätt. Men vem har lovat att livet skall vara lätt. Förälder är man hela livet.

Read Full Post »

Göteborg liknar mer o mer Vilda Västern…. Uppdaterad 1 mars

Uppdaterad 1 mars 2016

Det Göteborg, St Pauli Församling men född KK1, jag minns från min barndom när vi bodde i Utby; Det Göteborg jag minns då vi ofta åkte ner till Tant Elin och Farbror Karl-Erik på gatan vi lämnade när vi flyttade till Linköping; Det Göteborg jag ofta åkte till för att se VM i Skridsko under vintertid; Det Göteborg jag flyttade tillbaka till 1971 när jag började arbeta på Viak AB bort mot Mölndal; det Göteborg har undan för undan förändrats. Nu känner jag inte igen staden längre.

Storbråk inne på pizzeria, GP 29 Februari 2016

I gamla tider när vi bodde i Utby och farbror Momats var byggherre för de första höghusen i Kortedala, då räknades varken Kortedala eller Utby till det ”riktiga Göteborg”. För riktiga Göteborgare var antingen Majgubbar/-gummor eller bodde i Masthugget. Där i närheten av det som blev Älvsborgsbron och nära Amerikaskjulet, där låg enligt många det riktiga Göteborg.

Historisk bakgrund av det som blev Göteborg
Gamlestaden i all ära, men den var inte först. För först, redan i mitten av 1500-talet långt före Gustav II Adolfs Där skall staden ligga var en liten men viktig svensk hamn under nuvarande Älvsborgsbrons Hisings Fäste: Götaholm. Det var där som Erik, Gustav Vasas äldste son, hade lastat skeppet för att segla till England, första gången, och stod beredd att gå ombord när jollen med ryttaren som ridit i sporrsträck från Stockholm för att meddela Erik att Gustav (Vasa) var död och Erik nu måste återvända som kung till Stockholm.

Världen hade sett lite annorlunda ut om Erik kommit iväg. Elizabeth och Erik hade i förhandlingarna kommit så långt, då, att den enda fråga som återstod var om de fick två söner, vem skulle ärva vilket land. I England hade det redan börjat göras en bröllopsbrosch med bådas kontraface, en av dem finns fortfarande kvar. Tittar du noga på några av BBC:s historiska program, så finns det emellanåt bakom de som talar till och med kvar den vapensköld som göts in i ett litet kapell. Tudorätten på ena sidan, Vasaättens på andra…. märkligt att det kunnat visas så många gånger utan att någon reagerat utöver två forskare som före Andra Världskriget skrev avhandlingar noterat detta.

Då innan Göteborg blev Göteborg var det i och för sig på Hisingen och i de områden som i nutid bebyggdes mot Angeredshållet som var stridsområden där folk inte gick säkra. Ibland inte säkra för norrmännen, ibland som på Svein Estridssons tid inte för dansken. Men det var länge sedan.

I århundraden var handeln det viktiga i staden som växte fram. Under Andra Världskriget seglade många från kustbandet hela vägen upp till Ostfold i Norge med viktig last via Orkney, Skottland o.s.v. Mycket av det som skedde i Göteborgs hamn kan ännu inte berättas.

Nutid
Redan när vi flyttade tillbaka till Göteborg senaste gången, 1998, så kändes staden inte lika säker längre. Under alla år jag var ung, så kunde man gå utan att vara orolig mitt i natten. Minns när jag 1976 gick först med sällskap från Frölunda upp till Johanneberg och sedan tänkt mig ta taxi ner till Mölndal. Fick två gentlemän i gruppen som båda ville följa mig hem….. min bäste kompis fick. Bäst så.

Men numera så tittar även jag som är god vän med många unga och människor med olika religioner samt ursprung, även jag tittar mig alltså omkring när jag går. Skrev senast förra året: Vad har hänt här i Göteborg – Respekt för människoliv saknas, Norah4you 16 april 2016
Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället, Norah4you 22 Januari 2015

Larm om skottlossning mot pizzeria, GP 28 Februari 2016
Skott har avlossats mot en restaurang, GT 28 Februari 2016

Inte bara Hisingen och de nya områdena från Kortedala ut till Angered ser stora orosmoln. Detta trots att flera bostadsområden tack vare arbetskraftsinvandringen från Finland och Italien satt bra prägel på bostadsområden från det områdena började byggas. Skolor som nu 2016 har stora problem främst genom okvalificerade rektorer och obehöriga lärare som efter Kommunaliseringen, Allt annat än tack till Göran Persson när han var skolminister, samtidigt som de mest utbildade lärarna gått i pension, de skolorna var en gång i tiden om inte mönsterskolor så hade de bl.a. finska skolklasser som läste enligt svenska skolformen och hade mycket gott rykte…. det var då det.

Förorter som Partille där förr de som hade råd att bygga finare villor men inte råd att bygga stort i centrala Göteborg, de förorterna var kända för att vara lugna och fridfulla. Det var då….

En man hittades allvarligt skadad i Partille på måndagskvällen. Mannen, som är i 40-årsåldern, avled senare av sina skador. Man avled efter attack i Partille, GT 29 Februari 2016

Nu får det vara nog. Göteborg har ett hjärta som i nutid många trampar på. Stopp och belägg.

Läser nu på morgonen 1 mars: Sex greps för grov misshandel på skola, GP 1 mars 2016

Read Full Post »

Ingen mänsklig rättighet att få bli förälder!

Var kommer barns rättigheter till tals? Det är INGEN mänsklig rättighet att kräva att få bli förälder.
Frågan om inseminering av ensamstående kvinnor ställer en rad frågor kring individens frihet på sin spets. Den vuxna kvinnans rättigheter mot barnets. Det hade varit klädsamt om fler vågade genomlysa sakfrågans komplexitet. Barn har rätt till sina föräldrar, föräldrar har inte rätt till sina barn. Alice Teodorescu: Ogenomtänkt kring inseminering av singelkvinnor, GP ledarsidan 22 maj 2015

Viktigt meddelande till Frida Boisen: INGEN mänsklig rättighet att bli förälder. Var finns Barnets bästa med? http://t.co/aKXRklVUSk

— Inger E Johansson (@IngerNorah4you) 23 maj 2015

Viktigt meddelande till SD och KD, Frida Boisens krönika GT 23 maj 2015 Barnets rätt skall ALLTID gå före förälders! Barnet har rätt till två (eller fler) föräldrar, biologiska eller adoptivförälder, MEN det är INGEN MÄNSKLIG RÄTTIGHET ATT SOM VUXEN KRÄVA RÄTT ATT FÅ BLI FÖRÄLDER! För att man kan göra något är det inte det samma som att det är etiskt moraliskt rätt.

Norah4you's Weblog

kräva att få bli förälder och absolut inte att kräva att få bli förälder på andras bekostnad. Jag kan förstå att många vill bli föräldrar. Jag kan däremot inte förstå att det allmänna som har svårt nog att få pengar att räcka till för bästa möjliga och snabbast möjliga behandling av t.ex. cancersjuka skall bekosta detta.

Jag kan förstå de parförhållanden där det är två män som väldigt gärna själva skulle vilja bli pappor eller att någon av dem blev pappa. Men jag kan inte förstå att inte det skulle vara möjligt att lösa med hjälp av inseminering av någon kvinna i ett kvinnligt partnerskapsförhållande. Jag ser inga moraliska, etiska utan bara juridiska komplikationer för att stödja det alternativet.

Jag kan förstå att kvinnor som drabbats av t.ex. livmodercancer eller av annat skäl inte får föda barn önskar få egna barn. Det handlar inte om det. Det handlar om barnet…

Visa originalinlägg 285 fler ord

Read Full Post »

Bryr du dig om eller ”samlar” du poäng, Löfvén?

Löfvén och hans regering verkar leva i egen värld. Ingen förståelse för hur andra reagerar. http://t.co/hIIztqqFXU

— Inger E Johansson (@IngerNorah4you) March 21, 2015

Det kan finnas mycket bra skäl för en Statsminister att åka till en plats där flera fallit offer för våld. Men att inte ens vara tillgänglig för kommentarer varför en förtvivlad förälder inte släpps in på mötet, säger lite för mycket om ”von oben” – attityd.

Alla offrens föräldrar är självfallet förtvivlade oavsett om barn de förlorat tillhört något av de stridande gängen eller bara råkat vara på fel plats. En förälder är förälder hela livet och får alltid bära med sig frågan: Varför. Sorg är sorg. Varje ung människa som faller offer för våld är en för mycket.

BISKOPSGÅRDEN. Ali Chit, 53, fick en son mördad och en andra son skjuten i ansiktet.

I kväll lämnade han sorgestunden för att träffa statsministern – men blev avvisad.

– Vi gick ner dit och han brydde sig inte om oss, säger pappan.Pappan ville prata med Löfvén – blev stoppad, GT 20 mars 2015

Pappan vill prata med Löfvén – nekades, Aftonbladet 20 mars 2015

Att Statsministern till slut efter mycket om och men tog sig tid att träffa en av offrens förälder, var viktigt. Viktigare hade dock varit att vara human och visa medmänsklighet i stället för att ge intryck av att försöka samla politiska poäng. Det gjorde Statsministern inte.

Miroslav Petrovics son Petar drömde om framtiden på universitet i London.
Men han fick aldrig chansen att lämna hemkvarteren på Hisingen.
I onsdags sköts han till döds på Vårväderstorget.

– Jag har fått träffa statsministern och jag frågade honom hur många fler som ska behöva dö i det här kriget, säger pappan.
Statsministern mötte mördads far – till slut, GP 20 mars 2015

Hur kan man som statsminister göra skillnad på ena offrets förälder och den andres? Offer för våld är offer för våld oavsett var när och varför. Förälder är förälder hela livet.

Löfvéns besök i Göteborg ifrågasätts, DN 20 mars 2015
Trångt och upprört vid Löfvéns besök, GP 20 mars 2015

Read Full Post »

Behöriga lärare ser tidigt när barn riskerar spåra ur.

Satt härom dagen med min kusin, lärare från hon gick ut lärarhögskolan efter gymnasiet till pension, och drack kaffe. Vi träffas med regelbunden oregelbundenhet och har telefonkontakt där emellan. Frågade henne om hur hon tyckt om en privat ny skola i vårt närområde. Själv hade jag funderingar för jag har sällan eller aldrig sett så glada barn som de som går på vid skolan som startade i höstas och åker upp till Tuve. Hon berättade mycket positivt om besöket som hon och ett antal av hennes tidigare kollegor fått göra på skolan.

En av de mycket roliga saker min kusin berättade var att en tidigare elev till henne glatt mötte henne. Barnet hade varit ett problembarn men hade på den nya skolan fått tillfälle att synas – gå en hel dag med vaktmästaren och rätta till fel på skolan. Det finns nästan ingen klass i svenska skolan som inte har minst 1 eller 2 problembarn. Samtliga har som en av de viktiga faktorerna den svaga anknytningskontakt/respekt för föräldrarna barnen säger har för lite tid att lyssna när barnet själv vill prata. Som om det normalt skulle kunna lösas av skolan? Tyvärr är det ingen lösning med mindre klasser rakt av. För att det skall vara en vettig lösning krävs nivågruppering som ju de flesta idag inte vill se.

Se även: Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället

Vilka är då problembarnen?
Det finns tre stora grupper i samhället som inte mår bra alla gånger i den vanliga svenska skolan:

Först och främst alla de barn som är berättigade till stöd men inte får det.
I den gruppen ingår dels de som behöver stöd för att de har dyslexi eller annan inlärningsproblematik;
dels de som har alldeles för lätt för sig men aldrig eller nästan aldrig får rätt nivå som ger dem utmaningar att gå vidare. De tvingas ofta repetera och repetera tills hela klassen hunnit (hmm) ifatt….
Men där finns en annan grupp som ofta inte märks annat än genom att de är utåtriktade och stökiga. Elever som behöver mentorer eller liknande samt föräldrar som behöver få utbildning nog att orka vara föräldrar. (OBS dessa elevers föräldrar finns i samtliga samhällsgrupper från V70-föräldrar till föräldrar med egna problem. För att stötta ett barn behöver samhället stötta föräldrarna så att de mår bättre och stressar mindre).

I gruppen med problembarn finns en oftast glömd grupp. De jag i min avslutande uppsats på lärarhögskolan kallade ”de tysta flickorna”. Mest flickor. Ofta med höga krav på vad de skall klara av på prov. Sitter oftast tysta på lektioner och räcker sällan frivilligt upp en hand för att fråga om något eller reflektera över det de läst in. Dessa elever behöver stöttning inte bara få lära sig nya verktyg som underlättar så att de förstår det de vrålläser in för prov men sedan för det mesta har glömt. Många av dem lider, enligt min personliga uppfattning, också av felaktig kroppsbegrepp. De har eller har fåtts att tro att de inte duger så flera av dem har utöver stress som lärare inte kan undgå att märka även oro för vad de äter. Hur de ser ut och om de är klädda på ”rätt sätt”.

Sedan finns det alla de barn som utan att tillhöra någon av dessa grupperna blivit hängande när samhället gått från bondesamhälle och gårdskultur där det alltid funnits någon som haft tid att lyssna på dem och berätta om än det ena än det andra som utvecklar de unga. De jag tänker på är de där anknytningen/respekten till föräldrar saknas av ena eller andra skälet. Barn som inte alltid syns av övriga samhället. Men en utbildad ämnes- och stadiebehörig lärare märker tidigt de som tillhör denna gruppen. Ofta redan när dessa barn börjar skolan.

Hur man skall lösa problemen? Visste jag det vore det bra. Men först måste kontakterna mellan föräldrar och barn stöttas och stärkas. På något sätt.

Read Full Post »

Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället

Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället. Det handlar inte om barn/unga som är invandrare eller ej, det handlar inte om religion eller kultur roten till problemet är djupare än så.

VIKTIGT
ALLA Lärare som ser att ett barn inte mår bra har anmälningsplikt till Sociala Myndigheter. Det är inte upp till lärare eller rektor att avgöra om det är eller inte är så att ett barn som kan antas fara illa behöver anmälas!

Säpo informerar lärare om IS, DN 22 januari 2015 och det enda lärarna hänger upp sig på är att de fått för sig att Säpo vill att de skall rapportera avvikelser till dem. Hur många av de lärarna är behöriga lärare. Verkligt behöriga som gått på Lärarhögskolan alltså och inte bara fått behörighet genom sk. långvarig erfarenhet….
ALLA lärare är enligt Sociallagstiftningar skyldiga att rapportera barn som de misstänker far illa eller som de misstänker kan riskera att fara illa!!!!!!!
Finns det någon som anser att ett barn som brukar våld mot sig själv eller andra eller som uttrycker extrema verklighetsuppfattningar inte är i risk för att fara illa???

Säpo informerar lärare om Islamiska staten, Expressen 22 januari 2015

Dalta inte med krigsbrottslingar, GP 19 januari 2015 De har daltats med redan när de växte upp. Motiveringarna för daltandet har varierat, men nog är nog. Nu gäller samma situation för de som varit nere och stridit för IS som för tidigare elev jag tillfälligt hade under praktik på högstadie i Linköping runt 1990 och som knappt hann bli 18 innan han stack till Jugoslavien. Det är inte tillåtet för svensk medborgare eller person med svenskt uppehållstillstånd att kriga utomlands. Sveriges nuvarande lagar gör det möjligt att utreda de enskilda individerna för krigsbrott och åtala dem vid svensk domstol.

Imanen: Blir inte jihadist av religiösa skäl, Aftonbladet 22 januari 2015 Imanen har rätt i mycket men fel i att det handlar om utsatta barn/unga. Den bilden har han förmodligen fått av svenska flumliberaler och vänsternissar som hörts i media. Verkligheten är betydligt mer nära hemmet och tyvärr har jag fått det intrycket att många invandrarföräldrar skäms när deras barn inte längre respekterar sina föräldrar. Det hinner då gå lång tid, ibland flera år, innan barnen får hjälp om de ens får någon. Precis som deras motsvarigheter bland svenska våldsbenägna unga.

Mer viktig kunskap
Detta gäller för samtliga som befarar att ett barn far illa. D.v.s. för ALLA som i sitt arbete eller under sitt fritidsuppdrag i förening kommer att känna oro/misstanke. Alltså inte bara för lärare:
För alla som i sitt arbete får kännedom om att ett barn kan fara illa gäller anmälningsplikt. Det gäller till exempel personal i skola, på fritids, inom sjukvården, polisen och kyrkan. En sådan anmälan kan inte vara anonym. Om du misstänker att ett barn i din närhet på något sätt far illa är du skyldig att genast kontakta socialtjänsten. Du behöver inte veta säkert om något är fel, det räcker med att du känner oro. Utdraget är från Halmstad Kommuns sida Anmälningsplikt, Halmstad Kommuns hemsida

Samma gäller i samtliga svenska kommuner. Må vara att en del fastnat för att det speciellt i lagtexten trycks på de barn som misstänks vara sexuellt utnyttjade eller riskerar att bli det. MEN SOCIALTJÄNSTLAGENS ANMÄLNINGSPLIKTIGA ÄR SKYLDIGA RAPPORTERA ALLA SOM MISSTÄNKS FARA ILLA.

Att barn och unga redan i skolan uppträder och faktiskt tillåtits uppträda med extrema självuppfattningar och extrema åsikter om andra människor har inget med religion i sig att göra. Att det i nu aktuella fallet kommit att bli diskussion om lärare skall anmäla barn och unga med extrema religiösa åsikter är häpnadsväckande. Lärare har i alla tider varit skyldiga att anmäla alla samma andas barn till sociala myndigheter oavsett om det handlat om religiösa, kulturella eller samhällsextrema åsikter som gör att barnet kan vara utsatt för fara eller vara fara för sig själv/andra barn, unga eller vuxna! INGET NYTT! Läs lagtexten längst ner!

Egna erfarenheter av barn som daltats med
Rödtotten som i tv-inslag sänt över hela världen under Kravallerna på Avenyn, Göteborg, i samband med EU-toppmöte som bevistades av amerikanske presidenten Bush. Den killen stötte jag på redan som 5-6 åring när jag var ute och auskulterade på dagis 6-års grupp en höst i slutet av 1980-talet.

Killen var kung på dagis enligt sina förskolelärare som inte vågade annat än låta den redan då våldsamme killen få sin vilja igenom, sa de…. svensk är väl bäst att tillägga så ingen får för sig att det är religiöst, kulturellt eller annat.
Han blev vansinnig när han inte klarade att sy i en knapp och kom och beordrade mig(!) att göra det för honom. Trots att alla andra barn försökte efter bästa vilja.
Dagen efter såg jag vid besök hos en bekant att killen som bodde i samma hus som min bekant tog en katt i svansen och slängde iväg den som en diskus.

Jag vet att killen blev anmäld när han väl gick i skolan. Jag vet det för att det var min dotter som han sparkade i ryggen och förföljde hem till hennes morföräldrar. Jag gjorde första polisanmälan direkt då skolan vägrade bry sig. Jag vet eftersom skolan i fråga även var en av de skolor jag auskulterade på att lärare i lärarrummet uttryckt rädsla för grabben. Vi min dotter och jag blev hotade av skolans rektor och psykolog – det var ju mitt fel i min uppfostran av min dotter som enligt dem gjorde att hon blev mobbad, sparkad, slagen och förföljd…..

Hade jag inte haft hjälp av en tidigare klasskamrat som själv varit mobbare och nu var fastanställd på skolan; av grannfruar till mina föräldrar där en av dem tidigare jobbat på skolan och var mor till en av Sveriges mer välrenomerade psykologer och vittnade till polisen, av bussförare jag känt sin min ungdom som vittnade hur grabben försökte misshandla min dotter på buss, av Folkpartipolitiker som satt i Kommunledning och i Riksdag, av Vänsterpartister på nämndnivå som stöttade, så vet man inte hur det gått. Alldeles för ofta är även Sociala myndigheters tjänstemän obenägna att se verkliga problemen och försöker skylla på de problembarnens offer.

Efter ett stort antal polisanmälningar där polisen begärde in såväl grabb, moder som sociala myndigheter efter att ha fått in ett större antal oberoende anmälningar (se ovan) så tog sociala myndigheter äntligen upp ärendet. Om de gjorde det på allvar kan diskuteras.

Grabben i fråga fick tillsammans med sin mor resor till fjärran länder. Allt för att de skulle knyta an. Så långt, dvs det där att problemen ofta är att barn som utsätter andra för fara eller våld p.g.a. egna subjektiva värderingar, är samma barn som av ena eller andra skälet har haft och har svårt att knyta an eller tappar den anknytning till förälder/föräldrar är det enligt min uppfattning riktigt. Men inte skall någon få tjäna på våld. Lika lite skall offer för dessa extrema unga skall påstås själva vara skyldiga till att de blir utsatta.

Nästa gång grabben lät höra av sig, stod han tillsammans med några andra mobbande värstingar på taket av f.d. Infektionskliniken och kastade sten, sköt med slangbella o.s.v. Bilderna gick runt svenska tidningar. Bland dem som var med honom var en som vid flera tillfällen tänt eld på papperskorgar i skolor han gick i. (Pluralis. Problembarn skickades runt redan då) Jag vet kände föräldrarna och syskonen till det barnet. Det barnet hade slutat lyssna på sina föräldrar och visade ingen respekt för någon vuxen.

Så kom då kravallerna på Avenyn. Göteborgs kravallerna
Bland de tillresta fanns ovan nämnda gossar samt ett antal andra stolpskott som mobbat sig genom skolåren nedresta från Linköping. Kände tyvärr alldeles för många av dem. Kände föräldrar som var förtvivlade oavsett om de var svenskfödda eller ej. Båda kategorierna fanns med vid Hvitfeldtska gymnasiet. Där fanns också autonoma grupper jag själv stött på såväl på Linköpings Universitet som på Göteborgs. Av de senare var ett antal som hittat på ofog mot djuruppfödare. Där fanns vänsternissar till vänster om Vänsterpartiet. De enda vettiga om jag får uttrycka min egen uppfattning som var där, var Vänsterpartister och Folkpartister oftast på lägre nivåer – de försökte i varje fall få de andra att agerar demokratiskt och tog avstånd från de kullerstenskastande ungdomarna, bland dem de två nämnda ovan.

Det fanns redan då en del ur stökgrupperna i Göteborgs ytterområden som var med och bråkade. Från början bråkande med Linköpingsungdomarna nere vid Nordstan. Dessa grupperna hade ju individer som hade ju bråkat på andra håll som huliganer redan vid unga år. Ett antal av de elever som jag från vikariat, askultering och praktik stött på i Göteborgs förorter var goda vänner med bråkstakarna.

Det som kännetecknar samtliga dessa är en enda sak: Ibland uttryckte de att de inte hade någon vuxen som brydde sig om att lyssna på dem när de behövde prata. De hade förlorat respekten framför allt till sina egna föräldrar. Detta gällde och gäller än idag oavsett om vi talar om invandrande muslimer eller barn till etablerade svenska familjer.

Vi har ett anknytningsproblem som samhället borde titta mer på än på Integreringsproblemet. Stötta föräldrar vars barn spårar ur redan tidigt. Redan innan deras pappershög hos polis blivit flera centimeter tjocka. Se till att anmäla alla barn som visar upp våldstendenser och/eller extrema verklighetsuppfattningar. Kräv att sociala myndigheter ser till att deras föräldrar får utbildning i Barn- och Ungdomars utveckling samt någon/några timmar där de får råd hur de skall kunna återfå sina barns respekt hemma. Gärna användande sig av Socialpsykologi och/eller Kognitativ behandling.

Vi får sluta upp med att bara se symptom eller ”sjukdom” när den väl slagit ut. Det är samma andas barn som brukar våld mot andra oavsett vilka föräldrarna är, vilken kultur eller religion som föräldrarna har, oavsett om föräldrarna bor i rikemansområden eller i t.ex. Gårdsten. Roten till problemet börjar innan skolan börjar. Börjar med att barn inte längre respekterar föräldrar oavsett om vi har V70-föräldrar eller psykiskt nedgångna krigströtta föräldrar som kommit hit. Vi måste börja med att stärka föräldrarna. Annars är vi farligt ute om vi inte redan är där vill säga.

Socialtjänstlagen
14 kap. Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m.

1 §/Träder i kraft I:2015-01-01/ Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast an-mäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman.

Read Full Post »

Skyll inte på samhället

Bilar brinner återigen i Göteborgs stadsdelar. Mest i problemområden som var problemområden redan när de var nybyggda på 60 – 70-talet. Det är sant. Det är också sant att dessa bostadsområden när de var nya fick ta emot två grupper av människor: Unga som behövde sin första bostad och de ”problemfamiljer” som ”behövde ny miljö”. Så långt är det samhällets fel – de som hade jobb, vilket de flesta i den första gruppen hade, de skaffade sig bättre boende så snart de kunde. ”statarlängor” på höjd och bredd skapar inte gemenskap även om aldrig så välvilliga stadsarkitekter skapade centra som snabbt förföll då människor av naturliga skäl ville se mer än sterila bostadsområden och började handla på andra ställen.

Daniel Swedin på Aftonbladet har svaret klart för sig…. När ett barn, som kommer från en socialt svag familj, får gå i en pedagogiskt bra förskola så minskar skillnaderna i inlärningsförmåga och liknande. Men bara till en viss punkt. Vid elva års ålder händer något: den utjämnande effekten försvinner.

Så ser det ut i USA, och så verkar det också se ut i Danmark.

När man blir elva år så är välfärdsstaten inte längre en konkurrent till mamma, pappa och kompisar. Särskilt inte om man bor i socialt svagt område och går i en skola med små resurser.Det räcker inte med ett riktigt bra dagis, Daniel Swedin ledarsidan Aftonbladet 6 januari 2015

Som om det hade varit så enkelt. Ungdomar har från det jag var ordförande i FPU-s studentförening på FFS (Gbg:s Universitet) fram till idag redan innan jag skolade om till lärare sökt upp mig för att prata eller pratat när jag väntat på buss/spårvagn. Oavsett varifrån de unga som upplever sig utanför kommer så finns det en sak ALLA säger: Mamma/Pappa tar sig inte tid det finns INGEN som vill lyssna när jag behöver prata. INGEN har tid att lyssna och småprata.
Konstigt att det inte gått upp för politiker och många i skolans värld att det vore bra att tala om för föräldrarna hur mycket deras barn behöver att de finns där. Det krävs ingen akademisk examen för att lära sig lyssna.

Som en äldre lärarinna sa för ett antal år sedan: Vi får vetgiriga ungar som kommer till första skoldagen men vi släpper ut uttråkade femteklassare.

Men det stora problemet började inte med att det då ofta var problemfamiljer eller nyinvandrad arbetskraft som flyttade dit. Vi såg hur de många finnar som behövdes inom den svenska industrin när den gick på högvarv lyckades att under ett antal år få fram en gemenskap i form av Finskspråkiga klasser, Finska föreningar och framför allt att dessa visade andra hur viktigt det är att barn får leva i gemenskap där de blir sedda. Detta gäller oavsett samhällsstatus. Det som hände före den finska inflyttningen och när de finska språkklasserna försvann var att Sociala Myndigheter i besserwisseranda ansåg sig alltid veta bäst. Så långt är det också samhällets ansvar. Samhället borde lärt sig under åren att även en ”dålig” förälder är guld värd för sina barn. Även barn som familjehemsplaceras. Samhället borde lärt sig att få människor som blir föräldrar att växa och känna stolthet för att de blir föräldrar. Så långt är det samhällets fel.

Var finns då roten till problemet? Utan självförtroende som kommer av att anförtros det ansvar som den enskilde tar på sig när han/hon blir förälder (oavsett när, var eller hur) så kan ”Samhället” aldrig med aldrig så fina metoder utifrån aldrig så noggrant utformad ”jämställdhets pedagogik” i dagis, på fritids, i skola eller genom insatser som strös utan att de individuella behov som svensk lagstiftning kräver åstadkomma lugn och ro i bostadsområden oavsett vilka.

Det har inte med föräldrars bakgrund att göra. Problemet finns i såväl läsvana familjer som där föräldrarna sällan eller aldrig läst ens en saga när barnet var litet. Problemet finns i invandrarfamiljer i segregerade områden där svenska är minoritets språk men finns också i välbärgade svenska (oavsett var i världen deras föräldrar är födda) familjer i fina villaområden. Föräldrar som antingen inte utan eget stöd orkar/klarar av/vill ta sig tid att se sina egna barn. Föräldrar som oavsett skäl inte finns där när BARNET behöver. Föräldrar som överlåter åt ”Samhället” att uppfostra deras egna barn med vanliga normer som föräldrarna själv i flertalet fall en gång fått lära sig. Barn behöver bli sedda.

Bra föräldrar finns oavsett var i världen de själva eller deras föräldrar är födda, oavsett vilken kultur som råder i hemmet och oavsett om föräldrarna själva har problem eller inte. Bra föräldrar är föräldrar som ser sina barn.
Dåliga föräldrar finns överallt i samhället. Även bland de som tror sig vara bra föräldrar för att de är väletablerade och minsann tar sig tid att ge barnen ”kvalitéts tid”. Barn behöver inte många prylar, inte märkeskläder och inte fina utlandsresor OM föräldrarna lyfter blicken från sin mobilanvändning och om föräldrarna bara sätter sig ner regelbundet för att lyssna. Barn behöver inte alla svar serverade. Barn behöver få uppleva lugna stunder mitt i röra och mitt i stress behöver de uppleva att föräldrar finns där när BARNET behöver.

Lägg därpå till att svenska skolan speciellt efter kommunaliseringen har haft en oförmåga att se möjligheter, men vilja att slippa undan det stöd som varje enskild elev har rätt till enligt Skollagen. Stöd utifrån just den elevens utveckling genom att sätta etiketter på just de eleverna som är mest frustrerade för att de hålls tillbaka i sin utveckling.utbildas till arbetslöshet och vuxendagis, Norah4you 9 januari 2014

Norah4you's Weblog

som skapat problemen med ungdomar i vissa stadsdelar. Varken nu eller tidigare. Det är inte samhället utan föräldrar som av ett eller annat skäl inte orkar vara föräldrar och få barnen att lära sig vanligt hederligt umgängesvett och att man inte bara kan få för att ‘andra får’ eller göra saker för att ‘andra gör’, som är orsak till problemen. Detta gäller både i invandrartäta områden och i andra områden. Vi har t.ex. stora problem med en del ungdomar från sk. fina områden. Föräldrarna kallas ibland V70-föräldrar av idrottsledare m.fl. har också de en hel del ungdomar som när de inte längre kan platsa i A-laget blir strulpellar.

De, V70-föräldrarna har förvisso bättre förutsättningar men de ägnar inte mycket tid med sina barn. Kör dem hittan och dittan och om de stannar så lägger de sig i det som lagledare sköter. Men helst stannar de inte mer än första gången…

Visa originalinlägg 88 fler ord

Read Full Post »

Barn har rätt till ”sina” föräldrar

Det borde inte ens behöva diskuteras:

Det är ingen Mänsklig Rättighet att få bli förälder, men varje barn har rätt till ”sina” föräldrar.

Barn är ingen rättighet, GP Ledarsidan 2 augusti 2014 Så sant som det är sagt. Barn är ingen rättighet att få. Däremot har alla barn rätt till ”sina” föräldrar, biologiska eller juridiska. Det skall inte finnas någon skillnad i lagtext på kön när det gäller de juridiska föräldrarna. Det är Barnet som skall sättas i centrum,.

Skrev förut idag:
Barnets värld – Barnets Kärnfamilj
Inget barn väljer själv till vilka föräldrar det skall födas eller var barnet skall växa upp. Där finns det en fråga som stör och har stört mig i många år. Varför har inte ett barn utöver sina biologiska föräldrar, om båda eller någon av dem är bland de som uppfostrar barnet, ha mer än två juridiska föräldrar.

Verkligheten har aldrig varit ett karbonpapper och det finns inget som i mina ögon hindrar att ett barn kan få tre eller fyra juridiska föräldrar även om jag personligen tycker kärnfamilj är viktig. Frågan är i mina ögon inte hur kärnfamiljen ser ut. Frågan är hur ser barnets kärnfamilj ut. Vi bör enligt min personliga mening se alla frågor ur barnets synpunkt/med barnens ögon. Växer barnet upp med två föräldrar, så är det oavsett kön på dessa två föräldrar de två som är barnets kärnfamilj. Växer barnet upp med två heltidsnärvarande föräldrar med utvidgad kärnfamilj där biologisk mor/far utöver dessa två är närvarande i barnets liv, så utgör dessa 3 eller 4 personer barnets kärnfamilj.

4 personer? Tänk efter. I alla tider har det funnits barn som inte vuxit upp med båda sina biologiska föräldrar. För barnet är det oavsett om vi talar om biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar som inte lever tillsammans båda juridiska föräldrarna och deras ev. nya partner som utgör barnets Kärnfamilj. Alltså borde det vara lagligt för ett barn att få mer än två juridiska föräldrar enligt min uppfattning. Allt handlar om att se frågorna ur barnets perspektiv.Har Gud gett kärlek mellan två vuxna, Norah4you 2 augusti 2014

Tidigare har jag skrivit:
…..Jag kan förstå att många vill bli föräldrar. Jag kan däremot inte förstå att det allmänna som har svårt nog att få pengar att räcka till för bästa möjliga och snabbast möjliga behandling av t.ex. cancersjuka skall bekosta detta.
Jag kan förstå de parförhållanden där det är två män som väldigt gärna själva skulle vilja bli pappor eller att någon av dem blev pappa. Men jag kan inte förstå att inte det skulle vara möjligt att lösa med hjälp av inseminering av någon kvinna i ett kvinnligt partnerskapsförhållande. Jag ser inga moraliska, etiska utan bara juridiska komplikationer för att stödja det alternativet.

Jag kan förstå att kvinnor som drabbats av t.ex. livmodercancer eller av annat skäl inte får föda barn önskar få egna barn. Det handlar inte om det. Det handlar om barnet och den som om surrogatmoderskap skulle tillåtas i Sverige skulle vara surrogatmamma. Jag har mycket svårt att se att det allmänna med de begränsade medel för vård och omsorg som landets skattebetalare kan betala till detta skulle bekosta betalning till en surrogatmamma och/eller bekosta att denna form av insemination skulle genomföras.

Jag har alltså inga betänkligheter mot att lagar skulle ändras så att homosexuella och lesbiska par skulle få hjälp med insemination där barnet som föds skulle få bonusmamma och/eller bonuspappa. Lagar borde också ändras så att barnet i dessa samkönade förhållanden alltid fick samma rätt till bonusmamma och bonuspappa som de barn vars föräldrar varit av båda könen och skilt sig. Viktig fråga mycket viktigare än surrogatmoderskap om barnets bästa skall sättas i centrum vilket våra lagar förutsätter.Ingen mänsklig rättighet att, Norah4you 13 mars 2012

Stifta lagar för stjärnfamiljer, Jonas Simmas ledarkrönika på Aftonbladet 2 augusti 2014 Stjärnfamilj? Det är ett begrepp som är taget ur Föräldrars värld, inte barnets. Att sedan barnets kärnfamilj kan se ut på många skilda sätt och att alla de kärnfamiljer som ett barn kan räkna som sin Kärnfamilj skall omfattas av samma lagar – det borde vara en självklarhet!

”Barnets bästa
Det är viktigt att lyfta blicken från "Tyck som jag"-syndromets avigsidor. Det handlar inte om föräldrarnas konstellation eller om det finns två som ingår i barnets kärnfamilj oavsett hur denna ser ut. Det handlar om Barnets bästa. De föräldrar som är närvarande för barnet under barnets uppväxt utgör Barnets kärnfamilj Könsmässiga fördelningen är helt irrelevant. Lika viktigt är det att göra klart att det handlar om NÄRVARANDE föräldrar. Dvs inte föräldrar som har kontakt med barnet en gång per år utan under barnets uppväxt varit närvarande regelbundet. Det kan handla om två föräldrar som barnet bor hos men ytterligare en eller två som barnet har nära kontakt med, biologiska eller adoptivföräldrar som antingen aldrig bott ihop eller brutit upp från varandra och skapat ny egen familj. Barnets bästa är att kunna inkludera fler än två som juridiska föräldrar till barnet. Det handlar om Barnets rättigheter. Inte om föräldrars.

Utifrån det jag sett och hört under åren, som privatperson eller lärare, så är det inte så enkelt som en del vill göra frågan om surrogatmammor. Barn har mänsklig rättighet att få veta vem som är biologisk förälder och vilka arvsanlag barnet har vad gäller släktsjukdomar som indirekt kräver att barnet tänker på vad gäller mat och levnadssätt. Personligen har jag svårt att förstå att ägg- eller spermiedonation är till för Barnets bästa. Men så länge barnet äger rätten att få reda på sitt biologiska ursprung, så kan jag acceptera utan att protestera i de fallen. Däremot finns det inte något giltigt argument, enligt min mening, som talar för surrogatmamma OM vi skall tänka på barnets bästa.

Read Full Post »

Mycket skall man höra

innan öron trillar av. Så sa de gamle. Trodde det räckte med det vi hört i veckan om olämpligt uppträdande o.s.v., men ack….

Läser i Expressen att en pappa riskerar att bli av med vårdnaden när han nekat sin son att gå till McDonalds när de skulle äta ute. Föräldrarna har delad vårdnad, när sonen fått ett utbrott för att de skulle äta på annat ställe. Pappan ville helt korrekt inte premiera sonens divalater.
Men vad gör mamman? Hon kopplar in en psykolog som hävdar ”att fadern är helt oförmögen att ta hand om sin son”….
Frågan är hur kapabel en förälder oavsett kön är som kopplar in psykolog för utlåtande som lämnas till domstol när barnet inte fått som det vill?

Vägrade McDonalds – kan förlora vårdnaden, Expressen 10 november 2013

Ursprungsartikeln: Dad ‘unfit parent for refusing son McDonald’s’, nypost 2013/11/07

Read Full Post »

”Barn är ingen sjukdom”

Barn är ingen sjukdom, DN ledarsidan 6 november 2013 Helt sant! Barn är en gåva som man måste vårda väl.

Att vara kvinna och mamma är enligt ett antal studier som kommit ingen dans på rosor. Men ärligt talat, Förälder är man hela livet det är endast innan man får barn som man är fri som en fågel att välja vad man vill. Så mycket nu verkligheten ger en möjlighet att välja.

Den kvinna som prioriterar sitt sociala liv och glömmer bort att det är viktigt att ta sig tid att bara vara. Kanske får svårt att hinna med att träffa kompisar, gå på café, sitta och tjata över en kopp kaffe eller över en mobil, den dagen hon får barn. När min dotter för några år sedan bodde i Majorna såg jag stor skillnad på hur mamma och pappalediga föräldrar hanterade situationen. Förutfattade meningar? Kanske men ändå inte. Själv växte jag upp med en mamma som var hemma och en pappa som jobbade mer än heltid men ändå alltid hade tid, tog sig tid. Alltså van vid att det är mannen som gör storstädningen och sköter dammsugaren i de flesta fallen. Van vid att det var pappa och de andra männen i släkten som när det varit släkt eller vänner som kommit på kalas var de som ställde sig vid diskbänken när de serverat kaffet (!) Jag är uppväxt med att pappa alltid tog ledigt om vi, min syster och jag, skulle till tandläkare eller doktor och jag, lite mer än min syster) var redan som liten ofta med pappa på jobbet när tillfälle gavs.

Men åter till mamma- och pappalediga i Majorna. De män, och de var många, som var med sina små i lekparken nära reservatet, de satt oftare ner och var med barnen när de lekte. Kanske inte hela tiden, men nästan. De unga och medelåldersmammorna satt mest på bänkar pillande på sina mobiler eller pratande med varandra. De föräldrar som hade sina små i barnvagnarna brydde sig ofta mer om andra föräldrar än såg till sina små/rullade vagnen sakta fram och tillbaka.

Hur jag kunde observera det? När min dotter jobbade gick jag ut och gick med hennes hund Daisy. Satt själv ofta och tog en kopp kaffe på kafé när lilla vovven rastats och lagt sig i sin korg. Där finns också en skillnad. På kaféer sågs unga mammor medförande vovvar ofta i handväskestorlek gullande med sin hund på uteserveringen…. Det var vanligare att männen inte hade vovvarna med sig och att männen, för en del samlades efter lektimman i sandlådan ofta och tog en kopp innan de skildes för att gå åt olika håll. Inte alls ovanligt att papporna tog upp barnen och satt med dem i knät. Jag blev förvånad. För det var alldeles för många mammor som jag inte kunde låta bli att fundera över: Varför skaffade de barn om de inte tar sig tid med dem?

Missförstå mig rätt. Det är inte alls fel att mammor precis som pappor jobbar heltid om de inte kan/vill jobba deltid. Det är dock viktigt att inse att livet blir aldrig detsamma som det var innan man blev förälder. På arbetsplatser idag varierar det om det finns eller inte finns gemensamma raster. Får man ta kaffet (eller teet) i flykten eller hämta till arbetsbordet, så finns det inom många yrken ett uppdämt behov att få prata av sig. Idag är många arbetssituationer och händelser alternativt telefonsamtal under arbetstid stressande och pressande. Både för kropp och för själv.

Många kvinnor jobbar i arbeten där grunden för en stressig upplevelse läggs. Behovet av att ha någon att tala av sig med kanske blir större då. Vad vet jag? För själv har jag alltid varit pratglad oavsett arbete, fritid eller semester men också valt att ta mig tid att sitta ner för att bara vara. Det var något pappa lärde mig. När han diskat efter maten, för det var han som diskade när familjen ätit middag, så tog han sig alltid en kvart att lägga sig på golvet eller soffan för att koppla av. Den kvarten var guld värd sa han. Jag håller med.
När jag blev mamma var jag gift med ett gyllene äpple som var rötet inuti. Skilde mig tidigt och blev då ensam mamma. För mig var det min dotter som gick före allt. Måste gå före allt. Viktigaste gåvan jag någonsin fått trots att det blev som det blev.

Det är inte mindre stressande att köpa hem snabbmat, stå där och välja, beställa och vänta,
än att planera med veckoköp och storköp så att mat fanns hemma. Finns inte många maträtter som tar längre tid att laga än den tid det tar att stå där välja, beställa och vänta….. mat på spisen eller i ugnen sköter sig också själv större delen av tiden. Så tid för min dotter som fick vara med från det att hon var liten, hemma hos mig likaväl som hos mormor och morfar när mat lagades, det fanns det alltid. Den som påstår att den inte har tid, har inte funderat över hur mycket tid som går bort genom att sitta med telefon/mobil/dator eller genom att springa runt i hemmet som en skållad råtta när barnet väl är placerat framför tv:n….. Ta ett djupt andetag och inse livet tillsammans med ditt barn är mer värt än alla filmer, alla resor och alla märkeskläder o.s.v. Har själv levt med dålig ekonomi under stor del av hennes uppväxt. Men pengar räcker längre än man tror även om det blir knappt. Tid finns det alltid. Finns det inte tid för barnet, så får man ta sig tid. Man mår bättre och blir mindre stressad. Tro mig.

Högt pris för dubbelarbete, GP ledarsidan 6 november 2013 Det är knappast dubbelarbetet i sig utan mer frustrationen hos de som inte klarat upp sina roller i ett förhållande INNAN barn förgyller livet som leder till det höga priset. Det är som jag skrev ovan viktigt att inse att livet blir aldrig detsamma när man fått barn. Problem som fanns innan blir inte mindre med barn så klara upp rollerna innan.
Att vara kvinna är ingen sjukdom, Expressens ledarsida 6 november 2013 Lite handlar det väl om att ställa för höga krav på sig själv? Tror man att allt skall vara perfekt ut i fingerspetsarna från frisyr och kläder till vad man gör o.s.v. Tror man att kvinnor måste visa sig vara bättre/duktigare än män, så spänner några av de som tror detta säkerligen bågen för högt. Förvisso är det bra att sikta på månen om man skall nå trädtopparna. Men ändå….
Nu måste pappa också ta ansvar, Daniel Swedin Aftonbladets ledarkrönika 6 november 2013 Helt rätt! Det krävs dock att mamma tillåter pappa att ta ansvar och inte kräver att allt skall göras på samma sätt som hon gör OM han skall få ta ansvar……
Karriär, jämställt hem och sjukskrivning, SvD:s ledarsida 6 november 2013 Ärligt talat, de som prioriterar sin karriär framför sitt barn oavsett vilket kön de tillhör skulle jag vilja fråga: VARFÖR skaffade Du barn?
Tar man sig inte tid att vara där när barnet behöver en, så straffar det sig längre fram. Varför skulle ditt barn komma till dig på äldrevården, ta sig tid att sitta med dig om du inte tagit dig tid när barnet var litet?

Några avslutande funderingar:
Vad gör det om barnet kommer hem smutsigt om det bara haft roligt ute?
Vad gör det om ditt vardagsrum/kök ser ut som ett bombnedslag så länge du tar dig tid att plocka upp när barnet är litet tillsammans med barnet innan nattningen?
Vad gör det om du känner att du ‘bara skulle’ vilja ha gjort det och det och det men tiden endast räcker till det första. Barnaåren går så fort. Missa inte att njuta och inse att ingen av oss är perfekt. Tänk vad tråkigt det skulle varit då!
Läs gärna: Förälder är man hela livet, Norah4you 8 juni 2012

Read Full Post »