Curlingföräldrar och monsterbarn!

Vad är det för monster till ungar som växer upp och tror att de alltid skall få det bästa utan att göra något själva. För något fel är det på ett samhälles föräldrar när man ena dagen i GP läser unga mammor som klagar på att deras äldsta barn, 3-5 år, inte får vara på förskolan mer än 3 timmar på dagen. För det är ju så stressigt och svårt att ha en 3-5 åring hemma samtidigt som man skall vara hemma för vård av nyfött barn…..

andra dagen läser man följande skräckhistoria från Hamburgsund, av alla ställen på denna jord:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=460157

Minns tyvärr själv en elev 1995 som inte kunde ta det att han inte fick högsta betyg och hotade mig. I och för sig hade han inte mycket för det…. jag kan koppla armarna på ryggen och lyfta ut bråkstakar. Vilket nödvärnsrätten ger mig tillstånd till i aktuell situation. MEN VAD HAR HÄNT med föräldrarna?

Sätter man barn till världen, så MÅSTE man inse att det är ens eget barn OCH att förälder är man hela livet. Både som råd, stöd OCH som den som sätter gränser. Talar om att man älskar barnet ovillkorligt, MEN samtidigt göra klart vad som är rätt och vad som är fel. Skälla ut om det är nödvändigt men krama däremellan. Finnas där dygnet runt om barnet vill ringa, t.ex. från tågluffning i Italien en sen kväll för att få hjälp att förklara för en konduktör på det språk som barnet läst men inte jag själv. Jo, jag har varit där. Jag vet att för att känna mig trygg på min ålderdom och lita på att hon finns där, så måste jag finnas där som förälder hela livet. Inte med pengar eller dyra resor. Bara finnas där.

När Idol-Anna i pressen sa att hon aldrig blivit kritiserad, då undrar jag vad är det för barn curlingföräldrarna skapat. Monsterbarn som antingen skall vara duktiga, duktigare, duktigast eller som tror att de kan halka in var som helst på ett bananskal eftersom isen är spolad och hal? Eller är det så att föräldrarnas egna egon mår bäst av stora summor pengar, resor och titlar utan känslor i botten?

Read Full Post »

Mina barn andras ungar

Någonstans på vägen från 70-talet till nu har velourföräldrarnas barn vuxit upp i tro att föräldrar inte har något ansvar för sina barns handlingar. I en tid då skolan mer och mer fått ta över uppfostringsansvaret av de unga utan att lärare och annan skolpersonal har utbildning för detta OCH då föräldrar samt elever tror sig veta bättre än utbildade ämnesbehöriga lärare HUR utbildning skall ske och VAD som skall läras in utan att för den skull föräldrarna och barnen i de flesta fall ens har en susning om vad pedagogik, didaktik och metodik är. I en tid när socialdemokratiska politiker och en del liberala tidningar tror att de, eleverna har kunskap nog att sätta betyg på sina lärare, om nu det ens är lagligt, i en sådan tid kommer den gamla devisen till heder igen: Mina barn och andras (s…)ungar…..

Dags att föräldrar får klart för sig att semesterledigt från föräldraskap finns INTE inskrivit i någon lag. Den dag man blir förälder blir man det för hela livet. Oavsett vad som händer har man ett ansvar. För det är hemma barn skall lära sig rätt och fel. Det är hemma barn skall lära sig att vänta på sin tur att tala. OCH det är hemma barn skall få kramar och lära sig att de är älskade oavsett om de blir fotbollsproffs, gatusopare i Venedig eller vårdbiträde. För barn som inte får veta att de är älskade, saknar något viktigt som de behöver ha med sig i bagaget

Read Full Post »