Inte sant, Rouzbeh Masarrat Agah

Falskt påstående:
Varför är det så svårt att förstå att dessa fenomen, att både bilbränder i våra förorter och nedbränning av asylboenden bottnar i samma sak? Att det är unga arga ungdomar från de lägre klasserna som protesterar mot etablissemanget. För vi alla är väl ense om sannolikheten att det rör sig om välbärgade svenska ungdomar från Danderyd eller invandrarkillar från Solna är väldigt liten. De grupperna har alldeles för mycket att förlora genom att delta i sådana aktiviteter.Föräldrarna är själva marginaliserade, Rouzbeh Masarrat Agah på Expressen Debatt 17 Maj 2016

Verkligheten en annan
Det är lika lite sant idag som när samma åsikter hördes på 70-talet. Lika lite sant som det var under EU-mötet i Göteborg är det idag att det inte skulle vara välbärgade föräldrars barn som kallar sig aktivister och bråkar med blåljuspersonal. Tyvärr inte sant. För hade det varit så att det bara varit barn till marginaliserade föräldrar som blivit kriminella och våldsamma autonoma stökpellar av båda könen.

Som ungdomsledare på 70-talet, systemprogrammerare som senare sadlade om till SO-lärare, nu pensionär, har jag under åren lärt mig att ungefär hälften av alla dessa ”aktivister” kommer från välbärgade familjer. Svenskar och invandrare som ”lyckats i livet”. En förklaring är att de ungdomarna som hamnat på glid, oavsett om de bor i område med stämpel utanförskap eller om de bor i fina villor, alla klagar på exakt samma sak. Alla skyller på att deras föräldrar inte har tid att lyssna när de unga själva vill prata. En sak till har de alla gemensamt. Till skillnad från på min tid, så får många unga i alla delar av Storgöteborg och andra städer ofta inte ta hem mer än en eller två kompisar åt gången. Det skulle varit på min tid. Jag släpade hem, nåväl inte riktigt släpade utan tvärt om, hela klassen eller 10-12 kompisar åt gången. De fick ta det som vi hade det. Vi bodde i radhus, pappa hade fin titel men lönen var t.o.m. lägre än många arbetare. Så fanns det saft eller kaffe med bullar eller smörgås (med eller utan pålägg) så fick det bli det. Räckte inte stolar och soffa till, så fanns alltid golvet. Jag är själv uppväxt med och lät min dotter växa upp med att det är bättre att ta hem kompisarna än att dra på stan med dem. Än idag finns det de som jag har kontakt med.

Så Rouzbeh Masarrat Agah, du har förutfattade meningar. Om inte dagligen, så minst 2-3 gånger per vecka kommer tidigare elever, både från skolor jag jobbat som vikarie i och de jag varit anställd på fram och pratar. Ungdomar från alla slags kulturella och ekonomiska förhållanden hemma, och det är oftast stökpellarna som tar kontakt. Har t.o.m. varit med om att stökpelle tog kontakt med mig när jag väntade på tågbyte i Nässjö. Han och en annan som direkt syntes vara stökpelle satte sig en på var sida om mig. Inte var jag rädd varför skulle jag. Förvisso hade jag lyft ner den jag kände igen när han suttit uppflugen i ett fönster och bräkt en gång i tiden. Men jag visste att han respekterade mig. För jag fanns där beredd att lyssna men inte beredd att hålla med om vilka galenskaper som helst.

I den killens fall som så många andra som kommer ur sk. fina miljöer, så fanns det V70-föräldrar där den ena var bra på att dricka även om det aldrig skulle erkännas utåt. I andra fall finns det droger i de mest oväntade miljöer och kriminaliteten är inte enbart koncentrerad till att de som kastar sten mot blåljus alla bor i området de kastar sten. Ett exempel. Stökpellar från Tuve blev för några år sedan beskyllda för att kastat sten på buss och blåljus. Det var bara det att jag som suttit och väntat på buss där detta skulle skett när jag väl klivit av bussen i ett av de finare Örgryteområdena stötte på de stökpellarna i slagsmål med ett av gängen från det bostadsområdet. Finns inget område i Göteborg där inte någon av de som blivit kriminella inom t.ex. drogvärlden har vuxit upp. Tyvärr går det inte att göra sådana ”enkla” förklaringsmodeller. Det som krävs oavsett om det är välbärgade föräldrar eller de som lever i utanförskap är dock att föräldrar bryr sig mer om sina barn än om sig själva och sitt eget ”anseende”.

Inget är lätt. Men vem har lovat att livet skall vara lätt. Förälder är man hela livet.

Read Full Post »

Börja hemma – fundering om våld i Göteborg

Viktig markering i GT:
Vi tolerar inte det här våldet i Göteborg, vart den än yttrar sig. Det händer ju om och om igen. Men nu får det vara nog, säger stadsdelsnämnens ordförande.

Han ser det inträffade som en tragedi inte bara för Västra Hisingen utan hela Göteborg och även för Sverige.

– Vi som är folkvalda och polisen har gjort satsning efter satsning för att få rättsida på den här brottsutvecklingen. Vi har sagt att det finns en gräns för vad en stad tål och den är för länge sedan passerad.

-Nu måste alla goda krafter som älskar Göteborg samla sig och göra sig hörda.

-Det är viktigt att vi alla som bor här kan känna trygghet och framtidstro. Men som hänt här gör det väldigt svårt för många.Det måste bli ett stopp på våldet,
Jahja Zeqiraj (S) ordf. i Västra Hisingens stadsdelsnämnd till GT 19 mars 2015

Extra: Två döda, 10 till 15 skottskadade i krogskjutning, GP 19 mars 2015
Två dödade och upp till 15 skadade efter skottlossning på restaurang, 19 mars 2015

Polisen: Det handlar om arga unga män med vapen och det handlar om makt och revirMinst två döda efter skjutning på Hisingen, Aftonbladet 19 mars 2015 Det är sant. Men det börjar inte här och nu. Börjat långt tidigare.

Det finns en sak som jag hört bland stökpellar från 1999 och framåt oavsett var dessa stökpellar bott samt oavsett föräldrarnas kulturella ursprung. Samma sak berättad gång på gång från Onsala i söder till Angered i Norr. Oavsett skolornas upptagningsområden förr eller inriktning idag: De [föräldrar och andra vuxna i barn/ungas omgivning] har inte tid att lyssna när ”jag” behöver/vill prata. Var skall vi träffas när ”man”/”jag” inte får ta hem mer än 2-3 stycken samtidigt

Som jag skrivit förr:
Viktigast av allt är att samhället markerar att Förälder är man hela livethttps://norah4you.wordpress.com/2013/01/09/foraldrakontakt-pa-recept/. Det får vara slut på den Myrdalska epoken där samhället skulle ta ansvaret över uppfostran och socialisering (hemska ord) från föräldrarna. Märkliga konsekvenser kommer ofta av att föräldrar tycks tro att de kan lämna barnen klockan sex på morgonen, hämta dem efter jobbet och stressa hem för att ungarna självfallet måste sysselsättas med än den ena än den andra förströelsen. På samma sätt när de, förälder/föräldrar tar barn till badplats, idrottsplats etc…. Föräldrakontakt på recept?

De allra flesta unga som kommer på kant med varandra i gängrelaterat våld och/eller i händelser där polis blir inblandad är kända långt tidigare. Ämnes- och stadiebehöriga lärare kan ofta se de som riskerar spåra ur p.g.a. avsaknad av någon vuxen som lyssnar och ger dem ledning när de växer upp.

Det som började med stök i klassrummet och matsal blev allvarliga incidenter i skola och närområde. För även när poliserna kallade in de som tänt papper i papperskorgar, allvarligt slagit eller hotat andra elever för att inte tala om de som börjat driva på stan i ställer för att vara i skolan, så hjälpte det om pappershögen för enskilda elever växte när Soc ändå var de som hade att ta hand om unga brottslingar som flera blivit.
……
Sedan är det ett annat stort problem. Avsaknad av någon vuxen som finns där, inte bara på en fritidsgård eller i en skola, utan i hemmiljön; en vuxen som har tid eller åtminstone tar sig tid att sitta ner och LYSSNA, den lyser igenomUppfostran är föräldrars ansvar – inte samhällets

En vis kung i Sparta sa när en medborgare kom till honom och bad om mer demokrati: Börja hemma

Read Full Post »

Jämlikhet att bortse från barnens behov?

Förstå mig rätt, jag som är uppvuxen med verklig jämlikhet där män och kvinnor nästan utan undantag oavsett vem som jobbat heltid ute eller om någon varit heltid hemma, som var vanligt på 1950-60 talet, DELAT på hemarbetet. Har själv och i min, mina föräldrars samt i mina skolkamraters familjer, varit van vid att mannen (även när kvinnan varit heltid hemma) varit den som tagit hand om storstädning, hjälpt till med stortvätt och barn, disk o.s.v oavsett om vi talar om de män som haft tunga arbeten, stenhuggare lastbilsförare o.s.v. eller skrivbordsjobb. De män som inte hade som vana att duka av och hjälpa frun med disken, de män som inte utöver att sköta trädgård ville hjälpa till med än det ena än det andra, de var få i bostadsområde och vart jag än kom i min barndom. Visst fanns det slashasar, men de var få.

Vi hade inga fritidsgårdar men fick ta med oss så många kompisar som det fanns plats på soffa/sängar eller golv för att lyssna på musik eller bara vara innan TV:n, dumburken som många då kallade den, gjorde att vi satt klistrade redan innan Ingemar Stenmark drog allt och alla till att se på sina underbara skidkonster.

Någon gång på 70-talet gick det snett enligt min uppfattning. Samtidigt som ”Vi kan, vi vill, vi törs” en mycket bra pjäs började gå på Göteborgs stadsteater, så kom barn i kläm mellan många kvinnors önskan att ge sig ut i arbetslivet. Hemarbete nedvärderades och stort antal grabbar som förr fått hjälpa till hemma eller ta springpojksjobb efter skolan fick inte lära sig hjälpa till hemma och inte heller genom sina första jobb. Någonstans gick kvinnokampen snett. För inte handlar jämlikhet om att kvinnan skall kliva i mannens skor. Varje individ och varje familj har sina förutsättningar. Men barnen glömdes bort.

Skrivit det förr: Oavsett var unga som känner sig rotlösa kommer ifrån, föräldrars födelseland/vilken stadsdel de unga bor i/vad föräldrarna jobbar eller inte jobbar med, så är det en sak som hörts år ut och år in: Vi har ingenstans att träffas för ”jag” får inte ta hem mer en 1-3 kompisar och ungdomsgården/fritidsgården har lika lite som hemma någon vuxen som har tid att lyssna NÄR JAG/VI behöver det Se #V70-föräldrar.

Var finns barnen i ekvationen? http://t.co/gi3JvCmrzz via @metrosverige

— Inger E Johansson (@IngerNorah4you) March 7, 2015

Åtta S-debattörer: Fler kvinnor i Sverige ska kunna jobba heltid, Metro debatt 6 mars 2015

Jag bara undrar – Varför skaffa barn om det viktigaste är att kvinnan/mannen skall jobba heltid? Kanske har man glömt bort det viktigaste, sina barns bästa, samtidigt som avstånd i kilometer ökat år för år till den äldre generationen som förr ofta fanns där för de små och unga att tala med, de som var beredda att lyssna utan krav på ”kvalitetstid”?

Ingen av oss kan ta med oss det vi stressat fram i form av villor, pengar, inköpta resminnen etc när vi går….
Kanske det är dags att börja hemma med jämlikhet inte i form av att tvångsfördela vem som skall göra vad men att se jämlikheten utifrån barnets behov? Alla barn är lika värda, men olika. Så enkelt är det. Förvisso är det bra att barn har andra barn att leka med. Men vari ligger vinsten att låta små barn stå tillbaka för att vi själva skall få det bättre ekonomiskt?

Myt att familjer tjänar på att kvinnan är hemma mer, Eva Nordmark ordförande TCO på DN Debatt 7 mars 2015

V70-föräldrar är föräldrar som kommer körande till barnens träning. Oftast släpper de bara av barnen för de har ju så mycket annat att göra än att vara föräldrar. De måste ju gu bevars hinna träna eller försöka klämma in lite mer jobb för det är ju väldigt viktigt att det ser bra ut utåt. Villa eller dyr lägenhet, sommarstuga eller ständiga utlandsresor på sommar och storhelger. Nya mobiler och märkeskläder. Inte duger second hand. Inte ens om föräldrarna inte själva egentligen har råd till livet familjen lever.V70-föräldrar

Uppfostran är föräldrars ansvar

Read Full Post »

Uppfostran är föräldrars ansvar – inte samhällets

Problem med ordning i skolan, SKALL ALDRIG skyllas över på skolan! Respekt för andra och etiska/moraliska regler som gör att ett barn förstår att det inte i ord eller handling får kränka andra,
det ligger på Föräldrars ansvar att se till att deras barn fått med sig.

Läser med förskräckelse:
Malmö skickar in fakta om alla elever till Statistiska centralbyrån som bearbetar uppgifterna och skickar vidare till Sweco som taggar varje individ. Pengarna fördelas sedan klassvis.

Räihä tar fram ett papper som visar ersättningen per elev på varje skola i Malmö. ”Strukturersättningen”, de pengar som beräknas efter sociala förutsättningar, var 2014 på Djupadalsskolan 871 kronor per elev och år.

Den skolan ligger i ett rikt område. Strukturersättningen per elev på Värner Rydénskolan var 20 323 kronor. Det är hisnande siffror. Inte ersättningen i sig, men det pedantiska insamlandet av fakta, den minutiösa granskningen, de komplicerade beräkningarna, kartläggningen av varje elev – en välmenande storebror vill göra livet bra för varje människa.
……. [hör följer en uppräckning av elevers disrespekt mot andra elever och lärare samt elevers avsaknad av uppfostran]
För det är en sak alla dessa siffror och beräkningar inte klarar att ersätta. Att vuxna förmår leda, att vuxna kan sätta gränser, hålla ordning, skapa trygghet och vinna barnens förtroende.

­Klarar de inte det spelar det ingen roll hur många ­miljoner skattebetalarna häller in i skolan.Världens bästa skola i världens bästa samhälle, Peter Kadhammars kolumn Aftonbladet 5 mars 2015

Många små problem som nonchaleras blir till stora berg
Ett av Sveriges nu mest omdiskuterade problem, svenska medborgare som åker ner till Syrien, förut ofta via Ukraina, för att slåss för IS, ett Islamskt Kalifat, är gammalt problem långt innan IS ens nämns i media. Problemet började inte främst bland de invandrare som hade det sämst ekonomiskt eller socialt i Göteborgs östra områden. Det är äldre än så. Fanns antydningar till det redan under slutet av 1990-talet. Flyktingar från länder där det fanns sunni och shiatroende som ”hemma” hade haft sammanstötningar vi sällan hört talas om började ifrågasätta om de hemspråkslärare som undervisade i skolorna skulle få undervisa. Hörde redan 1999 talas om kvinnliga hemspråkslärare som ifrågasattes även om de ”hemma” i sina födelseländer varit utbildade lärare i arabiska och eller matematik.

Stökpellarna kunde ställa till det på skolorna redan från 1999 och framåt. Det var ofta manliga elever som hade föräldrar som brydde sig på den tiden. Senare blev det ofta att stökpellarna försökte leka kungar tidigt i skolan de gick. Inte blev det bättre med färre ämnes- och stadiebehöriga lärare eller med rektorer som själva saknade lärarbakgrund.

Det som började med stök i klassrummet och matsal blev allvarliga incidenter i skola och närområde. För även när poliserna kallade in de som tänt papper i papperskorgar, allvarligt slagit eller hotat andra elever för att inte tala om de som börjat driva på stan i ställer för att vara i skolan, så hjälpte det om pappershögen för enskilda elever växte när Soc ändå var de som hade att ta hand om unga brottslingar som flera blivit.

Det värsta är att det sällan var/är de elever som hade sämst ekonomiskt eller sämst stöd hemifrån. Det Svenska samhället inte var vuxet att hantera var den ungdomsrevolt som växte fram mycket på grund av det i Sverige självklara Jämlikhetskravet. Svenska sociala myndigheter, skolor och politiker var möjligen vana efter Jugoslavienkrigen att hjälpa de barn och unga som led av psykiska problem efter krig. Möjligen, jag är långt ifrån säker.

Sverige har inte lärt sig hantera den stora kulturchocken som svenska samhället är för många. Det är där jag tror vi måste börja. Inte med snedfördelade resurser mellan skolor utifrån något svenskt antaget behov av ”strukturersättning”. Utan med att det finns en början av sakta introduktion speciellt för unga innan de kommer ut i klass. Jämlikhets tanken, Yttrandefriheten och Tryckfriheten är i sig något som speciellt unga har svårt att förstå. Viktigt med Bra lärare finns där som ledare för eleverna

Sedan är det ett annat stort problem. Avsaknad av någon vuxen som finns där, inte bara på en fritidsgård eller i en skola, utan i hemmiljön; en vuxen som har tid eller åtminstone tar sig tid att sitta ner och LYSSNA, den lyser igenomHandlar inte om utanförskap eller ekonomiska klyftor, Norah4you 12 september 2009 De unga som sökt sig till religionens uttolkare har där fått bekräftelse samt för många för första gången träffat vuxna som tagit sig tid att lyssna när de unga behövt. Att det i flera fall lett fel och till ökad alienation är inte så konstigt.

”Ett skafferi fullt av kanonmat till IS”, Aftonbladet 7 mars 2015

Snedfördelade resurser i bästa välmening?
Det är inte ens tillåtet att göra en generell, icke individbaserad fördelning utifrån vad som förutsätts vara normen för elever i ett bostadsområde/en kulturell eller etnisk grupp eller något liknande.
Det Malmö kommun visar upp är ett av huvudskälen till att klyftorna ökar mellan de elever som lyckas och de som misslyckas. En klyfta som växer i Sverige till skillnad från i andra länder som lyckats bättre enligt PISA.
Det är på individnivå STÖD utifrån individuella elevens behov är garanterat! Allt annat är att visa upp att de som styr skolan själva saknar kunskaperna de skulle haft med sig när de gick ut 9:an en gång i tiden!

Som jag skrev 3 februari 2010 i nedan rebloggad artikel:
Föräldrarnas ansvar för att deras barn är rätt uppfostrade MÅSTE klargöras i lagtext och även att föräldrarna skall kunna hållas skadeståndsskyldiga för det som deras teling orsakar i skadeväg inklusive mobbing. Det är inte statens, kommunens eller skolans ansvar att uppfostra barnen. Vi lever inte i en kommunistisk eller socialistisk enpartistat!

Att förutsätta att det är så synd om de och de eleverna som missköter sig för att de har den eller den bakgrunden som grupp, är att nedvärdera. Utgångspunkten måste alltid vara:
Det är den enskilda människans val att följa eller inte följa lagar, att visa andra människor respekt för att själv få respekt.
Alla människor är lika värda, men olika!
LÄR IN det ämnes- och stadiebehöriga lärare LÄR UT.

https://twitter.com/ManagersDiary/status/573646249016102913

MEN
det är SKOLANS ANSVAR att se till att Eleverna får tillgång till de redskap de behöver för att lära sig läsa, skriva och räkna. Detta är i sig garanterat i första paragrafen i Regeringsformen. Det är garanterat i Skollagen som bygger på Regeringsformens 1 kap.

Regeringsformen
1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.
– – – – – Utdrag ur inledning till Regeringsformen, Riksdagens hemsida – – – –

Observera noga: Att det inte någonstans står att kommunala självstyrelsen har något som helst undantag när det gäller att följa Regeringsformen – inte ens rätt att diskriminera de som behöver hjälp genom att dra alla i ett bostadsområde/från en etnisk grupp majoritets/eller minoritets över en kam och ge elever i skilda skolor generella ekonomiska snedfördelningar av skolpengarna!

Stöd till elever är alltid INDIVID BASERAT.

Utdrag från
Observera vidare: Den offentliga makten utövas under lagarna

Så vad står det då i Skollagen?

Skollagen

….
Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Utformningen av utbildningen

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

< Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

……..

Lika tillgång till utbildning

8 § Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

I Diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser som har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

– – – – – Utdrag ur bloggartikel: Läroplan garanteras av regeringsformen

Regeringsformens 1 kap 2§ och Diskrimenringslagen 2008:567 FÖRBJUDER ALL DISKRIMINERING. Det innebär i klartext att det inte heller är tillåtet att fördela skolpengen utifrån generella uppfattningar om var elever kommer från/bor eller går i skola. Elever har grundlagsskyddad rätt att på INDIVIDNIVÅ få tillgodosett det stöd som ELEVEN behöver för att lära sig läsa, skriva och räkna. INGET ANNAT!

Värre än så är tyvärr att OM du förutsätter att en elev bara för att eleven kommer från visst bostadsområde, har viss kulturell/etnisk bakgrund och/eller att det är synd om eleven för att elevens föräldrar är drogberoende/arbetslösa/flyktingar från krigsområde etc,
då är det DU som klistrar en etikett på eleven
och det är DU som sänker elevens självkänsla.
Det är i DU som då ”ger” eleven en ursäkt att rent ut sagt ”Balla ur” utan att behöva ta Eget ansvar för egna handlingar!

Norah4you's Weblog

När Du en gång blivit förälder, så är Du förälder hela livet. Det kan hända mycket under resans gång. Du kan råka ut för den största tragik, förlora ett barn eller än nära anhörig. Men oaktat vilket, så är en som blivit förälder, förälder för hela sitt liv. Det innebär ett stort ansvar att vara förälder. Bland det viktigaste som finns är att uppfostra sitt/sina barn och ge dem etiska och moraliska regler som gör att de INTE blir mobbare. För den förälder som tror att skolan är den plats där förälderns ansvar för uppfostran försvinner eller förminskas, den tror fel.

Innan jag går vidare med själva mobbingfrågan och vuxenvärlden i och kring skolan, så vill jag göra klart det jag anser är viktigt att föräldrar, speciellt föräldrar till mobbare, bör få svart på vitt på: En förälder bör enligt min mening ALLTID vara skadeståndskyldig för det förälderns barn orsakar…

Visa originalinlägg 633 fler ord

Read Full Post »

Vems är ansvaret när barn spårar ur?

Vems är ansvaret när barn spårar ur?

Läser åter igen om anlagda bränder, bilbränder och luntningar, stenkastning och arga unga. Alldeles för många skyller ifrån sig på samhället. Men samhället är inte förälder till barn som har sin förälder eller annnan egen vårdnadshavare. Något gick snett och i dessa frågorna lever vi fortfarande år 2013 kvar i ett tänkande som alla åren av Socialdemokratin fram till Ingvar Carlsson lade grunden för. Kollektiviseringstänkandet gick tidigt för långt i Sverige.

Garage brann kraftigt – spred sig till området, GT 24 juli 2013

Individens egna ansvar för sina handlingar glömdes bort. När inte det kollektiva tänkandet räckte så började de som inte passade i normen utpekas med alla möjliga syndrom och beteckningar. Sverige var länge landet som var mer socialistiskt och kontrollerat än något annat utanför dåvarande östblocket.

Vi har inte ens idag rättigheten att ställa kravet att få se de som sitter i skolnämnder och/eller sociala nämnder som ‘våra’ representanter på vallista. Partierna tillsätter sina representanter och vi antas automatiskt ha gett det partiet vi valt fria händer att oavsett allting och oavsett personers kunskaper samt ev. förutfattade meningar i och med att vi valt ett parti att rösta på. Huruvida detta skall kallas riktigt demokratiskt eller ej överlåter jag till den som läser detta att själv ta ställning till.

Den enda skulden samhället har, enligt mitt sätt att se det, är att det fått alldeles för många föräldrar att bli osäkra på vad som ett barn behöver för att må bra. Inget annat.

Tro mig jag har sett det här problemet från många håll under årens lopp. I sann familjen Myrdalanda, läs gärna deras böcker om hur barn skall socialiseras(mitt ord inte deras) genom att samhället tidigt skall in, precis som det blivit i dagens dagisvärld. Resten av ansvaret ligger på föräldrarna. Vilket för var och en, du lika väl som jag, kan tyckas vara hårt. Ingalunda förhastade och snabba slutsatser.

Mina slutsatser kommer från en lång räcka av års erfarenheter och upplevelser samt studier. Först samtidigt som jag började med politik, tillhörde FPU först Göteborg sedan Bohuslän, då läste jag två betyg i Sociologi. Givande eftersom tankegångarna var helt andra när det gällde problemformulering samt när det gällde hur ett barn, en ung människa o.s.v. lärde in sina normer och upplevelser av vad som var rätt och fel.

I denna blogg har jag lyft problematiken efter annan se Barn, föräldrar och samhälle Det är inte samhällets barn. Sätter man ett barn till världen oavsett om barnet är planerat, länge önskat eller inte, så är man förälder hela livet oavsett allting. Barnets bästa måste gå före egna subjektiva önskningar och egna subjektiva mål.

Under 70-talet och fram till 2000 var jag oavsett vad jag jobbade med ren datanörd. När jag blev mamma 1983 så fick databiten förvisso vika i tid för en sak har jag haft med mig från barndomen. Det handlar inte om pengar, vi hade aldrig mer än vi absolut behövde trots pappas fina titel, men det handlar om stora rum. Inte nödvändigtvis stora rum i den bemärkelsen att man hade stora rum hemma. Utan i att oavsett hur det såg ut hemma, så fanns det alltid rum för mina kompisar det fanns alltid tid att få prata med mamma, pappa och vid högtider samt sommartid andra äldre i släkten. Tid att lyssna på barn är att ge barnet rum i tillvaron samt trygghet. Stora rum för mig innebär också att det fanns kärlek, närhet samt att världen utanför fick vänta om än bara några minuter på att det eller de av barnen som finns i familjen (i vår släkt har vi till familjen alltid räknat mer än kärnfamiljen se * nedan) får tid att säga det som var viktigt. Inget utanför fick ta bort den möjligheten. Korta av tiden möjligtvis, men vi var alla synliga något flera av mina kusiner och jag talar om än idag.

Men som sagt, under min resas väg till nuvarande 63 år, har jag sett mycket. Varit politiskt aktiv, numera moderat vänster i sociala frågor men höger i ekonomiska, utbildade mig andra gången till att bli lärare. SO-lärare. Innan jag pga ett benbrott fick göra ett längre avbrott eftersom jag inte fick studiemedel för mer än en ytterligare termin men pga benbrottet hade som minst 1,5 termin kvar, så läste vi och studerade verkligheten utifrån olika teorier om Barn- och Ungdomars utveckling. Medan Sociologin varit mer inriktad på socialpsykologi, så kom den viktiga kursen mer att rikta in sig på en viktig bit: Alla barn är lika värda, men olika. Samtidigt som det utifrån verklighet och relevant forskning går att säga att ett barn sällan kan springa innan det först krypit, ställt sig upp och stapplande börjat gå, så fick vi se och lära in att detta gäller för all utveckling hos ett barn. Det går inte att säga att ett barn vid viss ålder skall klara det och det. Däremot går det att säga att ett barn för att kunna klara t.ex. A måste ha utvecklats så att det klarar B. Det det handlar om är att varje barn har rätten i hemmet, skolan och samhället att få utvecklas i sin egen takt. Det står förvisso inte i de Mänskliga rättigheterna, men det borde stå där.

Varje förälder bör inse att det börjar inte med en tonåring som spårar ur. Det börjar hos det lilla barnet. Vikten av att ett barn får känna sig synlig, värdefull/viktig, älskad oavsett vad är något som förälder har att tänka på. Inte en gång utan hela tiden. Det är inte fel att sätta gränser, för gränser behövs. Det är däremot svårt att säga att alla barn som är födda ett visst år behöver exakt samma gränser. Det beror på varje barns utveckling och hur situationen ser ut i familjen. En sak har gått förlorad när olika generationer numera ofta lever långt ifrån varandra. De äldre som förr kunde hjälpa till, inte nödvändigtvis med barnpassning självfallet, de som kunde lyssna, ta sig tid att berätta, de finns ofta inte i barnets närhet i det dagliga livet.

Något jag lärt mig under åren, eller rättare sagt från mitten av 70-talet och framåt hört från de sk. stökiga barnen, numera bokstavsbarn eller med annan ‘diagnos’, oavsett om barnet kommer från sk. goda ekonomiska förhållanden eller har förälder som pga sjukdom/ekonomi eller för att föräldern inte själv kommit in i samhället (i de fall vi talar om de som kommer till Sverige som flyktingar av ena eller andra skälet) är en och samma visa:

Nästan alla de stökiga barnen berättar en av två saker:
* antingen är de mobbade i skolan utan att skolans lärare och annan personal ser eller vill se.
eller och det är det vanligaste de berättar
* så får barnet inte ta med sig mer än 1-2 kompisar hem och ‘måste’/’behöver’ då ge sig ut på stan för att få träffa sina kamrater.

För mig är detta groteskt. Själv släpade jag hem hela klassen när vi kände för att träffas, så gjorde mina kamrater också. Det saknade betydelse om man som vi bodde i ett radhus med vardagsrum som vi fick vara i eller om den som släpade hem klassen bodde med förälder/föräldrar i liten tvåa där vardagsrummet och köket på kvällarna fick bli sovplatser för att alla barn skulle få egen sovplats. Det saknade betydelse om man som jag hade en mamma som var hemma och ofta bakade bullar eller inte någon förälder hemma. Vi satt på golvet när stolar och soffor inte räckte till. Fanns det bara saft och te eller kaffe så räckte det. Vi kunde prata, lyssna på musik eller t.o.m. se på TV ändå.

* För mig var under min uppväxt kärnfamilj inte bara närmaste familjen utan även de som är ingifta i familjen, deras föräldrar om de bor nära eller när de är på besök, mina föräldrars släkt till sysslingar och deras respektive med barn samt mammas och pappas bästa vänner med familjer.

Read Full Post »

Barn, Föräldrar och samhället – ny sida

Under fliken Aktuella debatter har sidan Barn, Föräldrar och samhället nu lagts in. Se Barn, föräldrar och samhället
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte är någon Mänsklig rättighet att få barn. Däremot är det en Mänsklig rättighet att barnets bästa kommer i första handen när barnet väl fötts till världen.

Read Full Post »

Föräldrakontakt på recept?

Ärligt talat så har jag å ena sidan full förståelse för att många barn far illa i samhället idag. Det är dock inte så enkelt som en del vill göra gällande att det är mer barnpsykologer och/eller fler utredningar om barnet/barnen är bokstavsbarn (se nedan) som är det allra viktigaste. Viktigast av allt är att samhället markerar att Förälder är man hela livet. Det får vara slut på den Myrdalska epoken där samhället skulle ta ansvaret över uppfostran och socialisering (hemska ord) från föräldrarna. Märkliga konsekvenser kommer ofta av att föräldrar tycks tro att de kan lämna barnen klockan sex på morgonen, hämta dem efter jobbet och stressa hem för att ungarna självfallet måste sysselsättas med än den ena än den andra förströelsen. På samma sätt när de, förälder/föräldrar tar barn till badplats, idrottsplats etc…. Se Badvakt är inte förälder, Norah4you 5 januari 2013 samt Förälder är man hela livet, Norah4you 8 juni 2012

Det må vara idrott, musik, dans eller något annat som föräldern själv alltid önskat att han/hon fått göra men inte fick. Observera att jag inte säger att barn inte bör vara på dagis, fritids eller hos dagmamma. Många föräldrar som är ensamma HAR INGET VAL utan måste oavsett hur de skulle vilja lägga upp sin arbetsdag inget annat än att väcka barnet i tidiga ottan för att stressa vidare. Men ändå….

Att vara förälder är ta ett ansvar för någon annan än sig själv. Inte någon rättighet vilket det i annan debatt ofta verkar som många tror. Det innebär t.ex. att man som förälder erkänner att det är viktigt för barnet, även om det är stressande för föräldern, att sitta ner och äta som minst en enkel frukost tillsammans. Lika viktigt är att när man väl kommer hem, så sätter man som ansvarig förälder inte regelbundet barnet framför tv:n utan tar med barnet/barnen ut i köket och låter dem vara med att duka, röra i ev. grytor eller bara sitta och berätta vad barnet själv känner för att berätta. Stressande? Då skulle du aldrig skaffat barn. Det är nämligen här det brister i Sverige idag. Det går inte en vecka utan att jag vid busshållplatser, spårvagnshållplatser eller t.o.m. när man går på gator och torg stöter på unga som kommer fram och bara vill prata. Dessa unga är av alla grupperingar och från alla samhällsgrupper och bostadsområden. Två saker kommer alltid fram:

* Mamma/pappa har inte tid att lyssna när jag vill prata. Även när det gäller hårt ekonomiskt trängda föräldrar verkar det som om många hellre avstår från något de skulle behövt köpa för att ge barnet en liten slant så barnet/den unge kan gå ut, köpa fika, träffa kompisar o.s.v. När det nu inte handlar om att vi har curlande V70-föräldrar förstås…. se nedan.

* ”Jag får bara ta in en eller två kompisar på en gång” Hör jag varje vecka och vill då säga vad jag sa till en arbetskamrat på Volvo Data på 70-talet som kom och beklagade sig att hennes son tagit in fem kompisar. (Hon hade slängt ut dem och sin egen son…) Det måste vara bättre för ditt förhållande till ditt barn på lång sikt, att du låter honom bjuda in flera kompisar så att du lär känna kompisarna och har möjlighet att styra upp så det inte blir tokigheter på stan eller i skolan!

Själv släpade jag hemma hela eller halva klassen och min dotter hade ibland ‘huset fullt’. Finns det bar ett rum att sitta i, så nog duger golvet när sittplatserna tar slut. Finns det bara te och kaffe hemma samt inget pålägg till en ev. smörgås, så går det lika bra! Barn kräver inte lyx, flärd, resor o.s.v. av sig själva. Det är något som de fått med sig i den packade ryggsäcken hemifrån. Barn kräver däremot tid!

Så till de sk. bokstavsbarnen. När jag skolat om mig till lärare stötte jag självfallet på ett antal diagnostiserade. Inte i ett enda fall var det där som skon klämde. Barn som var understimulerade blev stökiga när de inte syntes lika väl som barn som inte fick det stöd som Skollagen ger dem för att de skall ha möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Inte utifrån någon maxim ‘Alla skall med’. Alla barn är lika värda men olika. Barn som tystnar eller blir utåtagerande blir det för att de speglar sig i vuxenvärlden utan att känna samhörighet och utan att känna att vi vuxna verkligen bryr oss. Frågat ett antal psykologer och sk. lärarforskare samt även en och annan läkare i bekantskapskretsen under åren. Märkligt nog så hade alla sk. syndrom, symptom och tics kunnat sägas föreligga för hela generationen män som växte upp i Sannäs i norra Bohuslän under 1920-40 talet. Det som kallas tics numera var något som killarna sysslade med när de ‘gick fram’ som man sa här i Väst när en grupp gick gatan fram och tillbaka för att få syn på någon tjej eller för att bara prata när de inte hittade tillräckligt avskild plats att prata på. Vi har allt för lätt i dagens samhälle att sätta etiketter på det som vi inte finner vara ‘normalt’. Tänk om det tvärt om är så att flertalet människor mår bra av lugn och ro, ordning och reda, schemalagda aktiviteter blandade med tid för att vara? Tid för att bara vara, ha lite långtråkigt och själv komma på något nytt spännande. Inte matas hela tiden av och med allting?

Det jag skulle önska innan någon förälder, lärare, läkare eller psykolog ens drömmer tanken om att ge barn så mycket medicin som nu visar sig ges,
den önskan är: Skriv ut föräldrakontakt, antal timmar per vecka eller månad, på recept till barnen och se till att det kollas upp att barnet får den tid det behöver!

Barnens pillerkarta ritas om, SvD 9 januari 2013
Barn tar mer oprövade mediciner, SvD 9 januari 2013
Läge att hissa varningsflaggor, Inger Atterstam på Perspektiv SvD 9 januari 2013
Barn tar mer oprövade mediciner, GP 13 januari 2013 Sedan när blev det enligt Barnkonventionen tillåtet för läkemedelsindustri, forskare, läkare, lärare och föräldrar att använda barn som försöksdjur för mediciner som inte är testade på annat än vuxna?
Barn tar mer oprovade mediciner, DN 9 januari 2013
Barn tar mer oprövade mediciner, Aftonbladet 9 januari 2013

Det är väl ändå inte de vuxnas oro för att barnet är utåtagerande, inte sover så mycket som föräldrar önskar, är aktivt på ett sätt som i vissa kretsar räknas som överaktivt, som barnet skall behandlas för! Medicin när det är nödvändigt, som febernedsättande när febern går över 39,7 och barnet är hängigt eller astmamedicin om barnet har astma. Men barn blir alltid lugnare om föräldrar, i synnerhet föräldrar eller äldre släktingar, tar sig tid att sitta ner och lyssna. Inte jaga runt i ett ekorrhjul. Tror någon att barnet kommer på besök speciellt ofta när ni sitter på ålderdomshemmet om inte du själv tagit dig tid så att barnet känt den närhet och det förtroende med dig som mamma/pappa det så väl behöver? Ärligt talat – oavsett bakgrund kan aldrig ett barn som inte känner närhet till sin förälder även om samma barn älskar sin förälder över allt annat må helt bra psykiskt. Så det där med orsak och verkan, hönan och ägget är kanske något man i hela samhället behöver fundera mer på!

Skriv ut föräldrakontakt på recept och prova det under några månader INNAN man gör psykologiska studier på barnet i miljöer där barnet inte känner sig hemma.

Read Full Post »

Badvakt är inte förälder

till barnen på ett badhus eller badstrand. Det är alltid förälder som skall se till att icke simkunniga barn samt barn som inte ens nått upp till skolåldern innan de kan simma ALDRIG någonsin lämnas ensamma. Inte ens eller i synnerhet inte i en rutchbana. Borde vara åldersgräns för att få åka ensam i sådan och/eller krav på att kunna simma.

Kan tyckas hårt mot modern i fråga, men föräldraansvaret när det gäller minderåriga barn är viktigt att komma ihåg. Inte att skylla på personalen. De finns där om det trots allt händer något. Trots att föräldrar ser till sina egna barn och/eller trots att de som är i vuxenbad kan simma. Saker kan ändå hända. För vuxna och äldre t.ex. kramp eller hjärtattack. Badvakterna är inte anställda för att passa barn!

Fyraårings tillstånd fortsatt allvarligt, GP 5 januari 2013
Liten pojke nära döden på badhus, GT 5 januari 2013

Tillägg 04.50 6 januari 2013: Ledningen på badhuset Kaskad i Skene ska se över rutiner och information till föräldrar efter incidenten på fredagen, då en femårig pojke hittades livlös i en av bassängerna.

– Vad vi kan se nu, så har personalen på Kaskad gjort ett bra jobb. Men det är föräldrarna som har ansvar för sina barn i badhuset, säger Mari Hagborg-Lorentzon, som är enhetschef för rekreation och bad i Marks kommun. Kaskadbadet i Skene ser över rutinerna, GP 5 januari 2013 Visst är det bra. Men har det verkligen gått så långt med okunskapen om vad Föräldraskap är här i Sverige att det skall behöva till skriftlig o muntlig information till föräldrar som tar med barn till t.ex. badhus att det är föräldrarna som skall se efter sina barn och som har fullt ansvar för barnen om de är i en simhall? Hur i hela fridens namn har föräldrar kunnat missförstå det ansvaret?

Read Full Post »

Förälder är man hela livet och

om någon till händelsevis tror att det bara är att skaffa barn, placera dem i ett fack – förlåt så snart som möjligt lämna dem ifrån sig tidig morgon, hämta sen eftermiddag som bäst för att sedan umgås, hm kallas det att umgås förresten, med sitt barn när man tillsammans rusar in i affären för att handla och sedan snabbt lagar (i bästa fall från scratch) kvällsmat innan barnet som är helt slut efter dagen i allra bästa fall får en liten stunds lek och inte bara sätts framför barnprogram på tv:n innan nattningen.

Vill man vara förälder, så får man vara beredd på att avstå från en hel del. Göra ett uppehåll i karriären eller som minst gå ner till deltid. Alla kan inte detta. Det är en dröm att stilla bedja om när man är ensam under småbarnsåren. Jag vet. Jag skilde mig när Monika var under 4 år. Det innebär ändå att man får avstå. De vänner som inte accepterar att träffas hemma med ev. barn, de var i mitt fall få men ändå inte vänner speciellt länge därefter. Har man valt att skaffa barn, så är det barnet och inte en själv som skall prioriteras.

Nu finns det de som talar om jämställdhet mellan könen…… Min egen far som dog för fyra år sedan nästan 93 år gammal borde varit bra exempel. När jag var liten bodde vi i Utby. Att han cyklade hem och åt varje dag när han jobbade för VA-verket. Då inte där det ligger nu. Hann diska efter varje måltid han var hemma. Är en sak. Men diskade gjorde i alla karlar på bägge sidor av släkten. Utom en som skulle servas. Vad som var mer jämställt än nutida feministernas drömmar var att pappa var den som i princip alltid dammsög och hängde upp tvätt. Utöver sköta sitt jobb och den del av trädgården som inte var blommor eller örter. Det handlar inte så mycket om jämnställdhet totalt sett eller i enskilda familjen utan om vem som är bäst på vad. Mamma var bra på att sy kläder, sköta övriga delen av hushållet utom storhandling och hade gröna fingrar samt var bra på att sylta, safta och ta tillvara det som trädgårdsland och skogen gav. Alla människor är lika värda men olika.

Att försöka rita ett flödesschema som ens i drömmens värld skulle kunna passa alla svenska familjer, oavsett hur familjen idag ser ut, är en utopi. Att hävda att små barn under två år mår bra att vara borta mer än några få timmar från den som skall vara deras råmodell och som de förhoppningsvis knyter an till så att den knytningen gör att barnet när det växer upp känner att de har någon som de vågar prata med för att personen/föräldern/släktingen tar sig tid är inte alla barn förunnat.

Det handlar inte om att ge någon dåligt samvete. Det handlar om att tänka vilket val som är bäst för barnet OM man vill skaffa barn alltså. Jag talar varje vecka med unga stökpellar från 14 upp till 23. ALLA utan undantag talar om en enda sak: Mamma/pappa/mammas eller pappas sambo INGEN har tid att prata med mig när jag behöver efter skolan, efter att varit ute och lekt. Nästan ingen har oavsett var i stadsdelarna här i Göteborg de bor och oavsett föräldrarnas utbildning haft föräldrar som från första klass tagit sig tid att sitta med eller laga mat i närheten så att barnet har fått fråga när det kört fast. För läxor är ju numera något som en hel del av första generationens curlade barn som nu är föräldrar tycker att skolan skall sköta.

Skolan har många uppgifter – men det är föräldrar som utifrån sina erfarenheter och där gör det inget om föräldern inte läst vidare utan är ofta bra om föräldern inte sitter på för höga hästar när barnet ställer frågor. Kan en förälder inte svaret, så är ett bra tips att föräldern och barnet söker den saknade kunskapen. På nätet eller genom att en gång i veckan gå en kort stund på bibliotek. Sedan är det viktigt att föräldern alltid finns där och helhjärtat stöder sitt barn: Du duger ändå även om du inte är bäst. Alla är lika värda men alla kan inte vara bäst och det finns alltid något som varje barn är bra på. Stimulera det och sluta gapa om förlorad karriär, knapp kassa eller avsaknad av gamla umgängeslivet. VÄX UPP.

Inte fel avstå karriären under småbarnsåren, GP Debatt 3 juni 2012
KD lägger in backen i jämställdhetsarbetet, GP debatt 8 maj 2012

NEJ KD lägger inte in backen. Till skillnad från många speciellt på vänsterkanten har KD tagit konsekvenserna av den oro som många barn lever under genom att skjutsas hittan och dittan från tidiga långa dagisdagar tills förälder är V70-förälder (skriv ordet i bloggens sökruta så hittar du förklaring). KD inser att vill man vara förälder, så måste man ta ansvar och vara beredd att avstå under några år från det som förut varit det vanliga livet. Det behövs inte dyra utrikesresor. En månad per år kan man spara till ett regionen runt kort och som förälder bre smörgåsar, eller något annat, för att ta med tillsammans med saft och kaffe och någon frukt. Allt behöver inte vara färdigordnat och alla behöver inte åka till legoland. Svenska naturen och de platser som likt Slottskogen och Botaniska finns i och kring svenska städer duger bra för äventyr när man är liten.

Read Full Post »

Hur dum får man vara?

Läser att Kalle Anka sprider grön laser. Ja, den laser som skickas ut skall för all del vara ofarlig…. men när det finns många föräldrar som ändå är så dumma att de skaffar sina barn grön laser som inte heller skall vara farlig, men i verkligheten är det. Jag vet har i min familj sådan som drabbats och det är inte roligt.

Hur i hela fridens namn tänkte Egmont Kärnan? Det finns nämligen inte ett enda lagligt skäl för att barn och ungdomar skall ha och använda ens ‘ofarlig’ grön laser! Än mindre skäl att skicka ut och stimulera intresse efter en produkt som när barnet/den unge nästa gång ser i affär eller rekvirerar över nät till falsk adress (enligt uppgift förekommit i en del av Tuve att unga beställt i andras namn och passat på post och tagit leveransblankett). Används en grön laser som vapen och skadar någons öga även om det står på laserinformationen att den skall vara ofarlig, så räknas lasern som ett vapen.
Hur dum får man vara?

Kalle Anka sprider grön laser, GP 23 december 2011

Se även Vållande av kroppsskada inte bara misshandel, Norah4you 3 november 2011

Tillägg julafton 12.25 ”En 17-åring stoppades och hans laserpekare togs i beslag. Om den visar sig tillräckligt stark kan 17-åringen misstänkas för brott mot strålskyddslagen, rapporterar SR Kronoberg.
Ljuset från grön laser kan ge bestående ögonskador.” Lyste med laserpekaren – togs av polis, KvP 24 december 2011
Detta är något föräldrar som tror att de gröna laser de köpt till sina barn är ofarliga. Långt ifrån alla av de sk. ofarliga gröna laserpekarna har ‘laglig’ styrka. När de sk. lekpekarna kommer in till SKL i Linköping visar det sig vad verkliga värden är. Oavsett det, så har svensk polis rättighet att ta gröna laserpekare som riktas mot människor, dvs används som vapen, i beslag. Helt riktigt!

Read Full Post »