Så fick Sverige snuset

För det torde väl ändå vara så att EU-länder behövde hjälp att trycka på och få hårdare krav på flexibilitet när det gäller avveckling av krisbanker? Eller hur skall man tolka helheten?

Svensk seger i slaget om snuset, GP 21 juni 2013
Sverige fick igenom sitt krav på snuset, Expressen 21 juni 2013
Sverige vann snuskampen, Aftonbladet 21 juni 2013
Sverige får fortsätta bestämma över snuset, Sveriges Radio 21 juni 2013

Politik är det omöjligas möjliga för att andra behöver någons stöd i för dem viktigare frågor. Inom EU finns det i EU:s ledning önskemål om att försöka få bestämma mer över alla ländernas ekonomier och banker. Tack och lov är vi inte ensamma att ha önskemål liknande de som Anders Borg uttryckte: – Euroländerna försöker införa ett system som kanske passar för eurozonen, men som ger risker för banksystemen i övriga Europa och det är oacceptabelt, sade Anders Borg (M) vid ankomsten till mötet i Luxemburg.

– Vi ska kunna hantera våra bankkris som vi vill. Vi vill inte ha deras pengar, men då tycker vi att de kan ha respekt för att vi kan få använda våra egna pengar som vi själva önskar. EU:s finansministrar gav upp i natt, Sveriges Radio 22 juni 2013

EU:s finansministrar gav upp i natt, Expressen 22 juni 2013
EU:s finansministrar gav upp i natt, SvD 22 juni 2013
EU:s Finansministrar gav upp om krishanteringen, DN 22 juni 2013

Read Full Post »

Ekonomiska målade bilder

Måla bilder,
stora bilder,
skriv ner orden,
tänk på dem,
och måla dem igen
© Inger E Jönsson (nu Johansson) 1967

Vi har alla vårt eget sätt att validera och analysera. Innan jag går vidare med det som är huvudfrågeställningen i denna bloggartikel kanske jag skall tala om att jag är positivistholist. Holism är ett vetenskapligt förhållningssätt, där man innan analys ser till att få in så mycket uppgifter som möjligt från så många områden som möjligt. Positivism hoppas jag att är mer väl känt. I korthet är en positivistholist en person som för att kunna måla en bild av verkligheten tar in så mycket uppgifter som möjligt för att sedan analysera dem efter positivistiska analysmetoder och förhållningssätt. Det man får fram efter detta är det som ger en mer realistisk bild än den verkliga verkligheten i problemställningar, hypotesers hållbarhet o.s.v. Det jag nedan försöker ge mig på är hur människor i praktisk företagsekonomi gröper ur marken under trädet på vars kvist som murknar mer och mer de själva sitter på.
För mer info om holismse gärna Wikipedia som tar upp det viktigaste i den biten,

Eurokrisen

Utgångspunkten för analysen nedan är två helt skilda synsätt på ekonomiska problem på lands- och EU-nivå. Den första är från dagens ledarsida i Expressen. Den inslagna vägen fungerar inte. Frågan är bara vad det är som görs fel och hur alternativen ser ut. För vänstern och Dagens Nyheters ledarsida är saken enkel. Det är åtstramningspolitiken som är ensam bov i dramat och om bara Tyskland slutade snåla skulle krisen hävas och Europa andas morgonluft igen. Vänstern förenklar eurokrisen, Anna Dahlberg på Expressens ledarsida 28 april 2013 Och jag håller helt med henne att det inte är möjligt att utan åtstramningar i de länder som överspenderat, för det är det det är frågan om, utan att kompensera med tillräckliga intäkter i form av skatter och avgifter på andra sidan i bokföringen. Det är bara det att det drabbar fel grupper, äldre, sjuka och låginkomsttagare hårdast. Jag håller också med henne om att det är helt orealistiskt att Tyskland som själva har en statsskuld på 80% av BNP skulle klara att bära upp och ekonomiskt gå in för att stimulera efterfrågan och höja standarden i hela EU, inte ens i Euroområdet.

Den andra artikeln är från DN Vid det här laget borde det dock inte krävas något dataprogram för att upptäcka vad åtstramningspolitiken lett till. Det räcker att ta del av den mest grundläggande ekonomiska statistik för att se hur illa Europa mår. Peter Wolodarski: Ska ett räknefel få Europas ledare att vakna, DN ledarsidan 28 april 2013 Vad åtstramningspolitiken lett till, är en bit av det hela. För det är fel grupper som drabbats av den. Så långt kan jag hålla med. Men inte en millimeter mer. För det går inte i längden eller ens för kortare tid att under nödår äta upp morgondagens sådd. Det är nämligen det som redan har skett när det gäller de stora lånen till ett antal Euroländer. Andra Euroländer, t.ex. Finland och Tyskland har lånat ut stora summor som man i Tysklands fall inte hade och som man i EU för att säkra Euron låtit tryckpressen gå utan tanke på morgondagen.

Men för att förstå problematiken ordentligt måste man ner närmast på golvnivå, dvs börja med det som är den stora biten med eller utan en sk. Tobinskatt: Bankerna. Något gick snett någon gång för länge sedan. Exakt när har jag inte lyckats spåra. Men i och med att bankerna å ena sidan kunnat låna ut pengar de i verkligheten inte haft inlånade, vilket i sig har varit en stimulans för ekonomin jag inte förnekar, å andra sidan tillåtet höga chefsnivåer från VD och ner att få bonus på transaktioner och genomförda lån samt det t.o.m. innan beräknade intäkter för bankens totala affärer varit annat än framtida vinster, så har banker tillåtits att gräva under bankträdet som att näringen genom rötterna inte nått fram ens om den och vatten funnits inom räckhåll.

Detta förfaringssätt har sedan spritt sig i samhället. Till företag och till och med till myndigheter. Inte nog att man ‘investerat’ och betalat ut ‘bonus’ samt höjt högsta lönerna till helt orimliga nivåer. Man har också investerat pengar man inte haft framme. Detta förfaringssätt märktes redan i mitten på 80-talet i företag och kommunala myndigheter i Sverige. Sverige fick som alla vet ett problem som stod oss dyrt. Att man från myndigheters håll ‘investerat’ i bidragssverige förbättrade inte totala situationen. Vi gjorde då ett av de fel som PIGS-länderna gjort sedan. Det som skiljer är dock att vi till skillnad från t.ex. Grekland och Irland inte hade en ekonomi som växte pga stora utrikeslån utan att det fanns egen exportindustri eller annan intäktskälla som grund. Vi hade vår exportindustri och inte minst vår järnmalm samt fördelarna av att inte varit med i Andra Världskriget utan hunnit bygga upp en form av välfärdssamhälle innan vi började låna.

Den andra delen av problemet är, enligt mitt sätt att se efter analys, att det aldrig någonsin är vettigt att låna till att betala gamla lån och räntor på dessa. Det fungerar inte för enskilda. Det fungerar inte för företag som inte har motsvarande substansiellt värde som säkerhet och det fungerar absolut inte på landsnivå. Än mindre på Euronivå. Vad som förlänger den ekonomiska krisen i Europa är enligt min analys tre allvarliga bitar:

* Ett land som lånar kan inte annat än enstaka år låna för att betala gammalt lån. Skulden ökar och blir ohanterlig.
* Inget land kan investera sig ur en ekonomisk kris på pengar som inte landet redan har i statskassan eller kan förutsättas få igen i skatteintäkter och eller minskade utgifter. Det måste vara realistiskt. Man kan inte äta av kakan innan axen är mogen och mjölet står på bordet.
* Det är heller inte realistiskt att göra nedskärningar som drabbar den 10-del som redan har det svårt. Det är dags att statsledningar inser att de skatteintäkter de har inte är deras egna pengar så att man som i Greklands fall slösat och fortsätter slösa på det ena eller andra sättet samtidigt som det finns de som med sänkt pension under existensminimum haft svår vinter åter igen.

Sverige

Vi har samma ekonomiskasyndrom i Sverige så väl vad det gäller banker som när det gäller kommuner. Det är inte bara i Göteborg, se Göteborgsröran, Norah4you flik utan har pågått länge. Jag satt en gång runt 1990-91 under en praktik i min omskolning till SO-lärare innan benbrottet som blev ett långt avbrott och lyssnade på en konsult i Linköpings Kommun som för en skolas samtliga anställda förklarade varför lärare inte kunde få den lönehöjning på 1000 kr i månaden som lärarna önskat. Det var bara det, att jag av annat skäl råkade veta vad konsulten hade i total ersättning för sitt uppdrag. Räknade snabbt ut den summan per år delat på antalet lärare i kommunen, dvs jag räknade inte med Linköpings Kommuns övriga kostnader för all administration och politiska beslut runt den konsultens anställning och jobb. Summan av kardemumman, som jag av förklarliga skäl som ute på lärarpraktik fick hålla tyst om, var att varje lärare i Linköpings Kommun på den kostnad som konsulten innebar skulle kunnat få mellan 1.800 kr och 2000 kr per månad mer i lön när sociala avgifterna räknats ovanpå……
Hög tid att slopa överskottsmålet, Aftonbladet 29 april 2013

Slutkommentar

Det finns de som gnäller över att investerare tjänar pengar på sin investering. En vinst som så länge den är inom rimlighetens nivåer jag är helt för. Men samtidigt så glömmer samma gnällande personer bort att de själva och att andra från företagsnivåer via banker likaväl som i lokala kommuner/styrelseområden upp till landsnivåer äter upp mer än det som ev. skulle blivit överskott och vinst.

Det gäller att rätta mun efter matsäcken och att bättre förbereda sig för hårdare tider. Dvs att se till att inte slösa med pengar man inte har och inte har rimliga möjligheter att betala av om man lånar till utgifterna. Sedan får man aldrig någonsin på politikerhåll glömma att STATEN kan aldrig skapa jobb annat än genom att öka utgifterna på den Offentliga sidan. Vilket inte ger någon bra förutsättning för någon statskassa. Det Staten kan göra är att förbättra förutsättningarna för att jobb skall kunna skapas på den privata sidan.

Read Full Post »

Tom peng pung

Alla har vi sett trollkarlen som ur den uppvisade tomma penningpungen efter att fått ‘låna’ en sedel av någon i publiken lägger ner den i plånboken/börsen uttalar några magiska ord och vips när han öppnar den finns där antingen två sedlar eller en med dubbelt så värdefull sedel eller något helt oväntat. Men trollkarlen i all ära. I verkligheten kan ingen trollkarl i världen göra att Euroländer, eller för den skull något land utanför EU, kan göra motsvarande utan mycket noggranna förberedelser i form av att ha något substansiellt som existerar i verkligheten. För det går inte att dra nya sedlar som har samma substansiella värde som den istoppade sedeln. Inte heller går det i längden att låta sedelpressen gå för högtryck. Finns det inte något substansiellt, handfast eller helt förberedd rekvisita som redan är betald att hosta upp ur penningpungen, så finns det inte.

Sedan kan Euroländerna ha planer på en gemensam bank för EU som skall vara trollkarl nog att kunna rädda alla banker som håller på att gå omkull. Men en trollkarl kan inte göra mycket annat en ge en illusion av något som folk vill tro på om han inte redan köpt trolleritrick, rekvisita och övat noga. Det som nu håller på att hända, är att politiker lurade av någon, oklart vem, fåtts att tro att upprepade trolleritrick ger verkliga pengar av samma värde gång på gång så fort man stoppar ner handen i den höga hatten, förlåt penningpungen. Hur man än vrider och vänder på problemet, så går det inte att betala ut framtida förväntade inkomster eller framtida vinster i en kommande konjunkturuppgång.

Varje tid måste lösa sina utgifter så att de står i proportion till inkomsterna. Varje lands regering måste se till att intäktssidan i form av skatter och avgifter inte överskrids. Det är inte rätt att låta de som är sjuka, pensionerade eller arbetslösa vara de som får betala stora delen av den icke existerande kakan som EU kräver av Grekland. Det är heller inte rätt att de länder vars regeringar gjort av med mer pengar än de haft och mer än vad de i en rimlig närhet i tid kan tänkas få in, skall kräva att länder som skött sin ekonomi skall betala för de som slarvat. Har ett land lovat och genomfört för stora kostsamma reformer, så får man börja att dra ner i den ändan.

Tom peng pung är tom tills man fyller den med verkliga pengar.

Fortsatt fall på börsen, GP 26 juni 2012
Marknaden vill se mer stödpengar, SvD 26 juni 2012 Tja ha stödpengar…. fint skall vi ha’t men var skall vi ta’t? Låtsaspengar eller inflationsnedvärderade pengar som inte har samma värde som samma sedel en gång hade?

”Än finns inget slut på skuldkrisen i sikte och att dela skulderna mellan fler länder kan vara direkt farligt. ECB: Inget slut på krisen i sikte – Weidmann (OMS), SvD 27 juni 2012

Att dela skulden är i grunden samma sak som att kräva att länder med ordnad ekonomi skall få sin egen ekonomi raserad och sin befolkning att bära kostnaden för andra länders slöseri och ovarsamhet med sina tillgångar. Inget att rekommendera för då är det endast en sak som är säker. En eventuell uppgång i konjunkturen kräver att något eller några länder får ökade intäkter av ökad produktion och ökad produktion är inte rimlig utan ökad efterfrågan. Med mindre tillgångar och pengar i handen frågar folk inte efter annat än det nödvändiga. Uppgången skjuts längre och längre in i framtiden.

Äldsta banken söker stöd, DN 26 juni 2012 Ja Italien sålde tidigare i månaden ut tillgångar för att klara sina banker. Italien säljer statliga tillgångar, di.se 15 juni 2012 hur långt det räcker och om även Italien i förlängningen kommer att behöva ‘låna’ pengar annat än på den öppna marknaden Dyrare när Italien lånar, di.se 26 juni 2012
Cyperns nödlån uppgår till över halva landets ekonomi, DN 26 juni 2012 Så sällar sig Cypern till Grekland och Spanien som redan begärt lån av övriga EU-länderna. En efter en ställer de sig på rad troende (?) att trollkarlens hatt är omätligt djup döljande okända skatter. Men tom peng pung är tom.

Read Full Post »